Tro hopp och Uppdrag Granskning

Såg ett program av Uppdrag Granskning där man gick ut med att representanter för Svenska Kyrkan erbjuder bot mot homosexualitet. Som den socialt engagerade person jag är, har jag tidigare följt programmet men under senare år har jag blivit mer och mer skeptisk till det och efter det senaste programmet förstår jag verkligen varför.
Visserligen fanns det givetvis lite korn att fundera över men upplägget av programmet anser jag vara en väldigt stor vilseledning av de som man ville presentera som oseriösa i sin profession.

Ingen har väl undgått debatten om huruvida homosexualitet skall vara en synd, en störning, ett oaccepterat leverne för olika grupperingar i allmänhet och kanske för Svenska Kyrkan i synnerhet. Svenska Kyrkan verkar ändå ha en plan för att föra ner den Lutherska Kyrkligheten till ett mer mänskligt plan, vilket jag själv tycker är bra. Är inte särskilt kyrkligt aktiv själv, men har stor respekt för de som är det.
En av anledningarna till att jag inte är det är att det för mig är oklart, vem som styr och i så fall varför. Jag har sett mängder med bevis på människor som med olika religiösa föresatser vill leda människor att följa deras egna personliga böjelser och behov, något som kan ta sig häpnadsväckande resultat som jag fått följa både på nära håll och distans. En liten del av detta speglades i programmet där man berättade att Svenska kyrkan demokratiskt bestämt att inte arbeta med någon form av "justering" eller liknande, av människor med homosexuell läggning.
Det är kanske ett bevis på en bra och modern kyrka att göra så, demokratiskt bestämma vad kyrkan ska marknadsföra, men när det kommer till att verkligen TRO, sätts allt i ett annat perspektiv. Demokrati är ett i högsta graden mänskligt och bra påfund, men är en stor skillnad mot Gud som står över allt mänskligt. Om man verkligen TROR att Gud har en allsmäktig kraft att hela den som söker hjälp oavsett problem, ska då en präst säga till en vilsen person som söker hjälp om och vill försöka förändra sig, att: "nej du putte, Gud bryr sig inte om dig och dina problem!"
Är inte det att skjuta tilliten helt i sank?

Kanske är jag naiv och tror gott om de allra flesta som arbetar inom kyrkan och är rätt övertygad om att de är djupt troende och tror på Guds helande kraft. Jag tror också att de tar emot de som känner sig vilsna och med en visshet att om man ber till Gud på riktigt så får man hjälp. Att världen ändå ser ut som den gör, har fått mig att tvivla, men det är en annan historia.

Att då som Uppdrag Granskning skicka en person som uppger sig vilja ha hjälp bort från sin homosexualitet, för att uppsöka ett antal präster och få hjälp med detta, anser jag vara rent förkastligt. För skillnaden att gå till en psykolog och bli stärkt i sin personlighet och acceptera sig själv, så handlar det i kyrkans fall mer om att sätta sin tilltro till en Gud att kunna förändra individen som söker. En avsevärd skillnad på arbetsupplägg.

Jag kunde inte se att man någonstans gick ut med att marknadsföra denna tjänst, utan den provocerades fram av upplägget i programmet. Prästerna agerade utifrån sin starka tro och följde den sökandes önskan om att få hjälp att ändra sig. Jag kan inte riktigt se vari felet skulle ligga, i och med att det var den person som ville ha hjälp var den som tagit initiativ till mötet. Att sedan Uppdrag Granskning inte heller är pålästa om vad tystnadsplikten innebär för kyrkan och försöker underminera deras arbetssätt, är en skrämmande dålig journalistik.