Tisdagar...

Det händer att jag hamnar i diskussioner om vilken dag i veckan som är den bästa, men också vilken som är den sämsta. Jag vet inte om det egentligen går att kategorisera på det viset, utan att med mer eller mindre vilja gör en dag till den bästa eller sämsta. Det handlar nog mer om sina egna förväntningar och kanske fördomar.

Efter drygt 50 år i branschen, livet, kan jag inte säga att jag rent statistiskt kan plocka fram en dag i veckan som utmärker sig mot den andra, särskilt inte som mitt jobb gärna tenderar att bli 24-7. Men visst det är lätt att hitta på olika anledningar till att känna på ett eller annat sätt. Minskar jag mitt tidsfönster till ett år så kan jag på rak arm säga att tisdagar inte varit särskilt lyckade dagar för mig. Det är mycket konstigt och olyckligt som hänt på just tisdagar under det senaste året.

Men som sagt det handlar mycket om sin egen inställning till tiden man har framför sig och då vill jag inte känna några som helst begränsningar från det som skett på specifika dagar. Vill kunna stå helt fritt från tvingande tankar och ticks som inverkar negativt på min vardag. Jag försöker smyga in små ändringar i de rutiner jag har för att inte fastna i något mönster som jag sedan blir slav under.

Brukar alternera vilken sko jag tar på mig först, byta hand när jag borstar tänderna, säger ja där jag kanske borde tänkt efter först...

Öppnar jag mitt tidsfönster och bara tittar på dagen idag, så har det redan hänt mycket roligt som gör att det känns roligt för framtiden. Fick en förfrågan att töja lite på mina gränser och kliva ur min saftyzone. Hade jag tänkt efter hade jag säkert sagt nej, men nu klev jag rakt ut och sa ja direkt! Det är väl det som livet handlar om att våga ta ett kliv och se vad man klarar av för att utvecklas?

Så min filosofi i detta är att anta utmaningar istället för att hitta begränsningar. Våga för att våga, allt kommer inte bli 100% lyckat i utförande men 100% lyckat för inställningen till dig själv och livet.