Ungdomsarbetslöshet och pension

Jag tror inte det går en dag utan jag hör eller läser om den oroande ungdomsarbetslösheten. Det är ett reellt problem, precis som all arbetslöshet.

Jag tror att de allra flesta av oss har ett behov av att känna oss behövda och ha en plats i tillvaron där vi är någon att räkna med, ha ett arbete och kunna försörja oss själva. De allra flesta. Jag vill tro att det är så i alla fall. Frågan är bara hur vi ska nå dit där alla har en sysselsättning som är värd namnet och som är både stimulerande och lönande.

Idag när vi ska förverkliga oss själva och bara göra det som är kul och känns bra för stunden, funderar i alla fall jag över hur den ekvationen går ihop med verkligheten. Attityden till arbete har förändrats under den tid jag varit aktiv på arbetsmarknaden. När jag var yngre, hade mitt första arbete vid sidan om skolan som trettonåring, fanns det en drivkraft hos alla runt om mig att skaffa ett arbete för att få pengar att förverkliga sina små drömmar om ett bättre leverne. Alltid en början att ta sig vidare ifrån.
Nu är det inte helt ovanligt att jag sitter i diskussion med ungdomar som inte alls har någon driv efter att ta ett jobb, för det är inte tillräckligt kul eller bra betalt. Man vill inte ens prova på att arbeta eftersom det finns andra som försörjer en. Eller så finns det möjlighet till bidrag för att inte jobba.
Japp; det är ett av de mest märkliga argument jag hört; det finns bidrag för att man inte ska jobba.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur vi kunnat förmedla denna attityd till arbete. Var kommer den ifrån?
Har ingen aning om varken hur utbredd eller djupt rotad den sitter, men jag blir förskräckt över den.

En annan attityd jag funderat över och som jag gärna härleder till S-märkt politik, är beteckningen "skitjobb".  Har vi verkligen råd att nedgradera jobb till skitjobb? Jobb är jobb och så länge det finns jobb är det väl bra. Jag vet inte hur många som utbildat sig till ett specifikt yrke, fått ett jobb som var exakt anpassat till den utbildningen och behållit samma tjänst hela livet.
Men jag vet att det finns människor som inte vet vad de vill bli när de går i grunskola och gymnasium, som behöver komma ut i arbete efter skolan för att börja livets skola och därifrån få idéer om sin egna karriär. Det finns också människor som passerat 50 och fortfarande inte vet vad de vill bli när de blir stora.
Där fyller en bredspectra arbetsmarknad en stor funktion, med instegsjobb eller omstegsjobb till arbetsmarknaden. Ju fler olika typer av arbeten desto större möjlighet att hitta ett som fungerar som insteg eller mellansteg.
Att ha ett arbete är så att säga fortbildningen efter skolan som varit väldigt egocentrerad för sin egen utveckling och den förutsättning man vill ge sig själv, till att fungera i ett lag, kunna ta en instruktion och följa den och ta ansvar för den egna delen av den totala arbetsbördan. Detta är något som inte är lika utpräglat i skolan som i arbetslivet.

Idag när skolan lär ut studier under eget ansvar, något som i grunden är bra, så blir det emellan åt en del systemfel när man kommer till ett arbete. Det är inte alltid så att man ska söka sin egen väg utan man måste också kunna ta och följa instruktioner i en fungerande verksamhet. Det finns alltid förbättringar att göra, men man måste lära sig att göra förändringar inifrån, istället för att ställa sig vid sidan av och kanske till och med motarbeta.

Eftersom pengar är den största motivationsfaktor vi har idag, så tror jag på att ha ungdomslöner som kan förhandlas om så fort man kommer upp i den förväntade atbetskapaciten man ska fylla, kan vara ett bra sätt att komma till en attitydförändring angående arbete. Vi kan inte förvänta oss full kapacitet från början av ungdomar som kommer ut i arbete, men de få lön under sin introduktion och har möjlighet att påverka sin egen löneutveckling och karriär. Jag tror att det är värt att pröva!

En annan omdebatterad sak har varit Reinfeldts förslag på frivillig höjd pensionsålder. Jag tror att det är ett alldeles utmärkt förslag. Oppositionen har givetvis opponerat sig mot detta och för deras del så är det troligen ett fundamentalt fel i förslaget, inte att höja pensionsåldern, utan att det är frivilligt. Allt som görs av S-märkt politik ska gälla alla under tvång och visst då kommer de som absolut inte orkar att arbeta längre att hamna i kläm, något som inte var meningen med förslaget. Men gör man system baserad på en statistisk människa och som inte är anpassat efter våra egna förmågor och ansvar för oss själva, så blir det rätt skevt i längden.

Här finns det en chans för de som passerat 50 och fortfarande är nyfikna på livet och den personliga utvecklingen inom arbete, att få att hand om sin karriär. Jag har aldrig förstått behovet av en fix pensionålder för hela befolkningen, när det finns de som behöver sluta tidigare och andra som vill jobba längre. Gör om systemet till ett mer individanpassat, så tror jag vi både kan höja folkhälsan och motivationen att ta han om sin egen karriär. För att inte tala om attityden till arbete.

Jag såg idag en förvånad artikel om att sex av tio var välvilligt inställda till ungdomslöner. Så på den punkten är jag i gott sällskap. Prova ett system som inte innehåller ett bidragsmedel.

Kämpe på för dig och för Sverige!