Attacksvanar

Skummade igenom Expressen på nätet och fastnade för rubriken:

Anthony, 37, jagad till döds av svan

Nu är det inte en händelse i Fångarna på Fortet som avses, utan ett klipp ur det verkliga livet.

 

 

Historien är tragisk och handlar om en man som arbetade som svanskötare. För den ornitologintresserade så kan jag avslöja att det handlar om en för mig helt ny typ av svan, nämligen Attacksvan. Glöm Knölsvan och Sångsvan, nu är de här; Attacksvanarna!

Svanarna föds upp och tränas tillsammans med hundar att hålla gäss borta från ägor. I det aktuella fallet har mannen blivit attakerad av en svan i sin kajak, vält ur den och drunknat. Kanske lite oväntat, men tränar man djur att attackera så är det inte alltid helt lätt att styra dem i alla situationer.

Jag har aldrig haft problem med gäss i de trädgårdar som jag haft, så jag är säkert inte rätt man att uttala mig om nyttan med attacksvanar. Visst vet jag att det finns problem med gäss på många håll och att mysighetsfaktorn med en av gäss nedskiten badplats är rätt låg.

 

 

Svanar är vackra fåglar att se på, men kan vara ack så elaka när man kommer för nära.
Ett tips: Sitt inte i en liten jolle och mata svanar med för lite bröd. Dom blir inte glada om maten tar slut innan de vill sluta äta, en erfarenhet jag rönt. Jag kan tillägga att de svanarna var inte tränade att attackera utan rena naturbegåvningar i ämnet.

 

 

Så min fundering om själva idén med attacksvanar är lite som att ersätta pest med kolera. Vad är värst; en naturligt övergödd plats eller en plats med lömska vita mördarmaskiner täckta av fjädrar?

 

 

Nu ska man kanske inte raljera över något som bringat en person i för tidig död, men hela fenomenet med att lära upp djur till att göra oss människor tjänster är en gammal vana och något som jag tycker är värt att reflektera över. Särskilt när vi väljer att ha dem som skydd eller hot mot andra.

 

 

Jag är förtjust i djur och har haft både hund och katt, båda samtidigt. Jag har lite erfarenhet av hundressyr och är imponerad av hur mycket mervärde man får i relationen med hunden när den är tränad och verkligen är uppmärksam och villig till samarbete. En glad och stimulerad hund helt enkelt. Med katt funderar jag fortfarande på vem som uppfostrar vem...

Hunden är precis som människan en jägare och är beroende av sin flock för samarbete, därför tror jag att det när en bra kombination med människa/hund och jaktträning för hunden oavsett om den är tänkt till jakt eller inte. Man får i alla fall en bra insikt över hur den beter sig när jaktinstinken är på väg att ta över och man kan kalla av den från sin tagna uppgift. Man ökar helt enkelt samspelet människa/natur.

Men här skiljer sig också hunden från svanen. Jag är inte helt insatt i ämnet men vad jag kommer ihåg från min skolgång så är svanar inte jägare utan deras aggressiva beteende springer ur en revirinstink.

Att träna en redan aggressiv revirtänkande fågel med en hjärna knappt större än en hönshjärna, till att vara mer aggressiv och kanske ha ett stort utökat revir, låter för mig oklokt. Men å andra sidan så gäller det USA och ibland har jag mina funderingar på värderingarna "over there".
När det gäller vapen så är det väldigt viktigt att ha generösa lagar som tillåter innehav och brukande av vapen i försvarssyfte. tydligen är alla på något sätt alltid hotade. Men vad blir konsekvensen?
För bara någon vecka sedan var det en 4-åring som hittade sin ammas revolver under kudden och lyckades skjuta sig själv, ett fenomoen som med jämna mellanrum dyker upp.
I ett samhälle med så mycket vapen i omlopp, kommer det förr eller senare att slå tillbaka med våldsam kraft. Dresserar man till det också vilda djur till att bli attackvapen, skapar man inte ett rätt fientligt samhälle och miljö då? Finns det ingen risk att det slår tillbaka mot människa på ett lite oväntat sätt?

Är det verkligen så att vapen löser alla problem?
Jag tror inte det.

Peace and love!