...och få en cykel på köpet..

Titta vem som är tillbaka!

Ja, allas våran Dogge är tillbaka i reklamfilmens värld, lite kul med Dogge och Gospelkören, men jag kommer fan i mig inte ihåg vad dom gör reklam för. För mig är det så att reklam som sätter spår, kommer jag inte ihåg vad den gör reklam för.. Men skit samma, man får en "cykel på köpet"!
Det finns massor med sägningar genom åren som blivit klassiska citat och man drar genast lite i smilbandet när det antyds något som associerar till någon rolig sägning. Sportreferat brukar innehålla massor med roliga sägningar, som ofta spritter ur en något överkokt reporter som på snabbast möjliga sätt ska leverera en sammanfattning av en handling som involverar mer människor och händelser, än som vanligtvis får rum i en deckare av Camilla Läckberg.

Och hur det än är med snubblande över ord och begrepp, så blir det oftast i slutänden något roligt, om än ibland väldigt obegripligt. Men allt är förlåtet i stridens hetta och en engagerad reporter är betydligt mycket roligare än en avmätt bisittare. Själv är jag ingen sportnörd, men tycker det är kul att följa med lite emellanåt bland sportutbudet.

Snooker måste vara en perfekt TV sport för folk som har svårt att sova. Det händer ingenting!
Spelare, domare och publik som ser bekymrade ut och inte får varken säga något eller visa någon som helst mimik som kan avslöja något känsligt. Spelarna har lite trix för sig med sin fallossymbol till kö. Man kan... ...om man är på sånt humör, flytta symboliken till en helt annan "sport" och få lite roligt...
Men det måste vara det mest välbetalda jobbet per ord som reporter. Jag har vid ett flertal tillfällen felsökt TV´n för att se varför inget ljud kommer ur burken när jag tittat på Eurosport, men lärt mig att Kim Hartman är där men säger inget.. Han kanske speglar hela händelseförloppet och stämningen på rätt sätt och säger; ingenting.

Tycker det är lite roligt med hockey och följer SM slutspelet. Niklas Wikegård; har passion och Peter Jihde är den enda sportjournalist som jag sett kunna balansera honom. Det är säkert inte så lätt, men lite kul TV kan Wikegård bjuda på emellanåt.
Någon som jag har lite svårare för är Leif Boork. En riktigt gammal stofil, som säkert har mycket erfarenhet av ishockey, men har såå svårt att i så fall förmedla den. Framför allt när han ska göra det med grafik.
Det enda som förmedlas är att han själv är alldeles förträfflig i allt. Det kan ju å sin sida bli lite roligt ibland när han levererar sina odödliga psykologiska analyser och avslutar med orden: "så skulle jag gjort". Japp; där har ni facit levererat och klart!
Man säga vad man vill om Boorken, han var inte rädd för nya grepp. Han konsulterade den ständigt Påskrissvingade terap.. psyko.. tokstollen Hans Scheike, i mental träning har jag för mig det var.. Sånt kan ju sätta sina spår.

Han är nog i större behov av en teknikkonsult, mediatränare och tandhygienist.

Det är lite roligt att jämför TV-produktionerna i hockeyn mellan de olika kanalerna, och se den stora mängd teknisk resurs och kunniga experter som är med och berättar samma sak; "Fler puckar på mål" och "mer trafik på mål". Ibland undrar jag om vi tittare verkligen är såna idioter att vi inte förstår när den första intervjuvade spelaren säger det, utan sen måste det fyllas på med reportrar och experter som upprepar samma i alla pauser, samma sak match efter match.
Jag tror jag vågar säga; Jo vi har fattat!
Jämför man med snooker så blir man inte klokare av vad som inte sägs, medan hockeyn verkligen tjatar ut samma ämne i det oändliga och säger egentligen lika lite, fast med fler ord och fler personer.

Därför är det befriande att emellanåt titta på cykel på Eurosport. Är egentligen inte så jätteintresserad av sporten som sådan, men den görs väldigt rolig av Robban och Anders! Teknik, taktik, historik och ett allmänkunnade som slår det mesta tillsammans med ett engagemang som går rakt igenom TV-rutan. Blir lite inspirerad av deras referat och sugen på att cykla, så Dogge: Vad ska jag handla för att få en cykel på köpet?

Roll on!