Sympati för tystnad

Läser att Socialdemokraterna fått lavinartat ökat stöd, och detta till följd av att de inte deltar i den politiska debatten. I alla fall inte i den som följs av medierna.

Jag vet inte om det är så lyckat att ha opinionundersökningar så ofta som vi har i Sverige. Hur påverkar det utvecklingen av landet?

Om det nu är så att ett parti får ökat stöd av att inte synas eller höras i de politiska frågorna, är det verkligen bra och rättvisande för hur vi vill att landet skall ledas?
Är det så att vi inte bryr oss om hur det ska skötas?
Har vi bara tröttnat på politisk debatt och har svårt att se hur den påverkar oss och hur vi påverkar den?
Är vi politiskt ointresserade?
Har vi tagit vår demokrati för givet och glömt vad den innebär?

Tyvärr stöter jag alltför ofta på människor som är totalt ointresserade av politik och de som styr vårt land. Man är hellre mot något än för något. Har jag inte fått tillräckligt med uppmärksamhet, lön, semester, pension, mm mm som jag tycker jag är värd, så är jag emot det som är nu. Att jag skulle ha någon som helst möjlighet att påverka dessa saker själv om jag tog ett störrre ansvar för min egen utveckling, finns inte ens som option.

Själv kan jag inte riktigt förstå hur man kan vara så totalt ointresserad av allt som styr ens vardag och livsmöjligheter. Vi vill gärna ha, men vad vill vi ge för att komma dit? Allt har ett pris!
Det verkar i vissa läger finnas en djupt gående mentalitet av att "det löser sig".
Jovisst allt löser sig, men hur och hur påverkat blir mitt liv av den lösningen, om jag lämnar över allt till någan annan att sköta. Blev det som jag tänkte mig eller inte. Visst kan de vara skönt att ha någon att skylla på när jag sitter på en position jag inte längre vill ha, men är det verkligen så att jag inte har möjlighet att påverka detta?

Ska vi bygga ett system med social välfärd och utveckling av Sverige över tid, så måste vi nog tänka till på ett djupare plan och med en längre framförhållning än nästa opinionsundersökning.
Och får man ökat stöd av att inte säga hur man vill styra landet, så blir i alla fall jag otroligt måttligt imponerad av både parti och sympatisörer. Liknar mer en sekt än ett regeringsalternativ.

Hur otäckt den än kan låta så är vi utsatta för konkurrens från hela världen. Vi har bl.a ett par enormt folkrika land i öster som bara vill öka sin levnadsstandard och ta marknadsandelar av världsekonomin. Det påverkar även oss i Sverige. Att blunda för det och inte ha någon bra strategi för hur vi ska möta detta är väl som att skjuta sig själv i foten. Vi kommer att behöva ny idéer på alla plan för att behålla BNP på en nivå vi själva tycker är acceptebel. Det innebär att alla behövs! Alla idéer och all samlad produktionskraft behövs. Frågan är bara hur vi bäst frigör och uppmuntrar den samlade kompetens och utvecklingspotentialen i landet?

Som tur är, är vi alla olika och har olika intressen och möjligheter att bidra med. Det är en tillgång. Att försöka omforma ett land till en grå allmängiltig massa, tror i alla fall jag, är förenat med recession. Jag tror vi i Sverige är mogna att bli myndiga och ta mer ansvar för oss själva och att hantera friheten att både våga välja väg och att byta inriktning när jag upplever att jag behöver en ny utmaning för att utvecklas.
Vi känner oss själva bäst, och jag tror inte alla kan förvänta sig en skepnad av en Prins på vit springare som sveper med oss till en bättre värld. Vi lär nog få ta steget själva och bana vår egen väg.

En bra börja är att säga vad man själv vill, vad man tycker och tänker. Att tro på det osagda ordet är nog att hoppas på för mycket.

Vi höres!