Silly season

Lika mycket som jag gillar uttrycket "Silly season", lika lite är jag helt på det klara med när den infaller!

Är ganska förtjust i ishockey som sport och följer både Elitserien och Allsvenskan någorlunda, samt även NHL. En av årets höjdare vad gäller underhållning var ändå JVM finalen. Stor underhållning av "Små Kronorna". Eller är det Småkronorna kanske. Det första påminner om en djupt invecklad ringdans som handlar om kräldjur. -En mindre skräckupplevelse för en person som jag med två halvtrasiga knän..

Om jag inte är helt felunderrättad, så infaller Silly season, under perioden då ishockey inte spelas i serie eller slutspel. Det måste innebära att den infaller lite olika för olika lag. Jag kan ha fel, men rent logiskt borde det vara så.
En annan förklaring som jag hört är att det är under Silly season som lagen gör förändringar med spelare och ledare, för att stärka sin trupp för framtiden. Det borde innebära att det mer eller mindre är ständig Silly season, i alla fall för några lag.

Följer man hockeyn på TV så kan man få den dissikerad av allehanda experter. Skulle alla följa Leif Boorks råd, så skulle vi inte ha några förlorare, inte vinnare heller för den delen. Man skulle kunna ta bort målen och göra planen till en enda stor mittzon. För gör någon ett bra uppspel och ett mål så beror det på att någon annan slarvat, inte att spelaren gjort en bra aktion. Skulle bli lite som barnleken hunden och benet, fullständigt neutralt och utan vinnare.

Men tjusningen är att det i slutänden bara finns en vinnare och ett antal förlorare. Eller som jag gärna vill se det, lag som inte vann. För det är väl ändå inte katastrof och livsfarligt att förlora i lek och spel?
Så länge alla gör sitt bästa och bidrar, så kan man ändå förlora mot några som är bättre för dagen. Man kan lära sig något och gå vidare.

Motivation slår klass är en vanlig klycha och visst har jag sett på pappret mindre namnkunniga lag slå de mer namnkunniga, ytterligare en del av tjusningen med sporten. För att råda bot på detta använder sig vissa klubbar av en förskräcklig massa pengar att köpa spelare och tränare för. Allt för att nå den absoluta toppen. Här kommer en för mig tredje variant av förklaring på Silly season: Att ha satsat en löjligt stor summa pengar och inte en kommit i närheten av den tänkta framgången. En sportsligt misslyckad säsong i förhållande till satsningen helt enkelt.

På något sätt tycker jag Malmö symboliserar en räcka av Silly seasons. Det har pumpats in pengar och köpts namnkunniga spelare, men den tänkta sportsliga framgången uteblir, och det far spelare och ledare ut och in i klubben som om det vore ett straffkompani under 2:a världskriget. Var är tanken, tålamodet och idén?
Läste i tidningen idag att den senaste storfinansiären, Hugo Stenbeck, dragit sig ur och inte tänker bidra med mer pengar. Jag vet inte hur deras kontrakt ser ut men med tanke på hur snacket i många år gått i Malmö om mer pengar, samtidigt som man visar ett rent blekt sportsligt engagemang, så kan jag förstå om han tröttnat. Pengarna hjälpte inte, varför då fortsätta..
Om Malmö i år varit ett på pappret "klasslag" så har motivationen att leva upp till det saknats, i alla fall när jag sett dem spela. Det har sett rätt platt och klent ut, som om man undrar om de varit riktigt förberedda och tränade inför säsongen.

Kanske Stenbeck ändå ger laget en sista skjuts med motivation inför nästa säsong?
Såg att Malmö ansåg att han fortfarande var skyldig dem 18 miljoner. Dom skulle jaga honom till världens ände för att få pengarna. Det kanske är den försäsongsträningen som saknats. Utnyttjas Silly season rätt i Mamö, kommer de att ha ett gäng uthålliga hockeyspelare som sprungit till världens ände och tillbaka. En rätt hyfsat försäsongsträning!

Vi får se av nästa säsongs resultat!