Fredagen den 13:e

Kan det bli mer skrock??
Fredagen den 13:e  huuuäääähhhh...

Jag är inte särskilt skrockfull av mig, men visst har jag min tics och tankar som emellanåt begränsar mitt eget utrymme, men just fredagen den 13:e är inte någon särskild dag för mig. I år är det i januari, april och juli, som begåvar oss med en skrockfredagar. För övrig så inföll den 13:e januari 1956 på en fredag, då den otäck Ställdalsolyckan inträffade. Ett malmtåg utan bromsar mosade en rälsbuss med skolbarn. Riktigt otäckt! Jag vet inte om det hade med själva dagen att göra, känns mer som om det var hanteringen eller avsaknad av bromsprov som var grundorsaken till den olyckan!

Visst är det väl så att stora händelser av olika karaktär kan sätta djupa minnen som gör att vi återupplever delar av det känslospel vi hade, när vi närmar oss årsdagar. Jag tror det är bra med reflektion och eftertanke även om vi inte ska bli alltför styrda av den sorg, vrede eller vad vi nu kände. Idag tycks det som om vi helt försöker avskärma oss från negativa känslor så långt att när de dyker upp, för det gör de förr eller senare, så har vi ingen bra handlingsplan för att ta oss igenom dom. Det verkar också som att ju mer vi kämpar för att hålla saker på distans, desto djupare faller vi i de dalar som verkligen kommer och skillnaden mellan stor och lite sorg blir utplånad. Minsta lilla sak blir en katastrof!

Jag är lite osäker på om det är oturs- eller olycksdag. Viss skillnad är det däremellan.
Vill man lära sig något kan man alltid läsa på och jag tog en tidning till hjälp och fick lära mig att det är otursdagen.. Jaha; otursdagen..
Ja; om jag inte missminner mig så är ursprunget till denna "otursdag" att en Påve fick nog av en riddarorden och lät knacka hälsan av samtliga. Det kan man ju beteckna som otur.
Jag hade nog mer betecknat det som en massaker än otur. Men å andra sidan så är det en massa hundra år sedan detta hände och livet såg inte alls ut som det gör idag. Skillnaden mellan tur och otur då, hade en helt annan dignitet än skillnaden att vinna en bil på Bingolotto eller att inte vinna en bil på Bingolotto. Händelsen var i vilket fall som helst värd att notera och ta med sig i almanackan genom generationer.

Men lite kul är det ändå med skrock för det befriar oss från en del av ansvaret för det vi gör här och nu, och förskjuter grunderna till otur eller olyckor till ett helt annat plan. Sätter jag på mig det finaste gåbortinomhusskorna och seglar lite salongsberusad ut på en nyfrusen garageuppfart i januari och gör en dubbel Mollbergare i pik med resultatet bruten svanskota, så beror det på att det är den 13:e och inte på att jag gav mig själv otroligt taskig förutsättninga att klara överfarten.
Kör jag av vägen medan jag sms:ar så beror det på den svarta katten jag såg passera Barkarövägen i förrgår.
Slår jag skallen i en stängd glasdörr, så beror det på att jag inte öppnade den innan jag försökte gå ut, och inte på att antalet gäster i restaurangen inte var jämt delbart med fem.

..det finns hur många som helst.. ..och några riktigt roliga särskilt om man gillar att titta på sport...

Men frågan är ändå om det inte är mest otur att känna någon som tror på skrock. Då menar jag inte en som bara tror lite grann utan en som lever med ett lite halvkomplext leverne för att parera för alla eventuella händelser som kan dyka upp från ingenstans. Jag menar hur kul är det med besvärjelser...
...Att kunna förhindra en olycka genom att sprida allehanda kroppsvätskor och kryddor fritt i atmosfären.
Otur är väl att bli nedspottad av någon som ser en felfärgad katt på håll. Eller hur kul är det att hämta dammsugaren för att suga upp glasskärvorna efter en trasig spegel och bli attakerad med fritt flygande salt i ögonhöjd? Är inte det att skapa en följdolycka?
Jag tror att det mesta av skrocken sitter i oss själva och hur den påverkar oss beror på hur vi låter den styra. En vädjan; låt den styra bara dig och skit i besvärjelserna. Låt inte en motgång bli en katastrof. Konstatera istället för att tolka så blir det lättare att hantera.

Trevlig helg!