Påsken för mig är en helg utan särskild prägel. Har man ett "vanligt" jobb så är det två dagars extra ledigt. Det är i och för sig något som är värt att beakta. Men hur många har ett 8-5 jobb egentligen?
Har ingen aning, men om min bekantskapskrets är representativ för befolkningen som helhet, så är de i rejäl minoritet.
Men dethär med påsken är lite spännande ändå. Av någon anledning släpar vi in ris och sätter i vaser och klär med allehanda fjädrar och ägg. Har aldrig riktigt förstått vad detta behov av att släpa in levande växter i huset, för att sedan låta dem dö i en färgsprakande prakt i samband med en religös högtid som vi för länge sedan glömt anledningen till.
Kan aldrig tänka mig en inredare som älskar att Julgranar och Påskris. Kan ha fel, med det är rejält skrämmande pjäser detdär.
Har en böjelse att ta in gran, men skippar gärna den förlängda pollensäsongen som riset innebär, till förmån för våra allergiker.
Fick härom dagen ett erbjudande i en krimskramsaffär att köpa en burk med Påsklukt, att spreja på mitt Påskris. Tackade genast nej eftersom jag inte har något ris, men efter ett tag började jag nästan ångra mig. Blev lite nyfiken på hur Påsken luktar.
Jag har inga direkta preferenser där, till skillnad mot nygriljerad julskinka och glögg..
Började fundera över hur det skulle lukta med Påsk. Är det den omisskänliga förruttnelselukten som man kan känna utomhus denhär säsongen, lukten av nykokade ägg eller färgade fjädrar? Nästa gång jag hittar Påskluft på burk ska jag jäklar i mig köpa den för att stilla min nyfikenhet.
Till skillnad från Julen som jag ändå upplever som mer traditionsbunden, så har jag ingen pejl på vad Påsken har att erbjuda. Söker man en tradition så är det lätt att bli lite villrådig med det blandade utbudet av fjäderprytt ris, harar som lägger ägg med godis och en tungt minne av en stackare som blev korsfäst. Det ger ingen direkt linje i hur vi bör fira Påsken.
Däremot verkar det vara mer traditionsbundet att fira tiden mellan Jul och Påsk med att minst en gång i veckan, trycka i sig en svullig bulle som får alla dietister att packa ihop för semester på obestämd tid.
Själv är jag så gammal att jag kommer ihåg att Långfredagen, skulle vara den riktigt långa och trista dagen då inget kul fick förekomma. Kommer också ihåg att jag aldrig riktigt förstod varför man var ledig från skolan för att ha tråkigt..
Om vi nu känner hela historien med Jesus, han som dog på korset för oss, ska vi då inte vara glada att han tog den smällen för att stärka oss? Så resoneras det om någon nära gått bort innan något roligt eller avgörande ska ske, att han eller hon hade viljat att vi skulle gå vidare med livet.
Eller var det verkligen meningen att vi i alla kommande generationer skulle ha dåligt samvete för vad som en människa valde att göra för att vårt liv skulle bli bättre?
Jag är för att hylla de som gjort något bra både i stort och smått, men att hylla någon med ångest vet jag inte om jag är beredd att göra.
Denhär helgen ska jag försöka ge så mycket positiv feedback till min omgivning som möjligt. Inget ris men mycket ros...
Det blir årets tradition!
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar