lördag 28 april 2012

Heder!!??

En ung kvinna har hittats mördad i Landskrona och hennes bror och mor sitter häktade för dådet!

Heder???

Nu sitter de anhöriga ännu så länge bara häktade och är inte dömda för mordet, så i lagens mening är de väl fortfarande oskyldiga. I alla fall till det, även om de i pressen redan är dömda. För här i Sverige är vi juridiskt oskyldiga till motsatsen är bevisad. Men det är bara något som verkar gälla innanför domstolarnas väggar.

Jag är inte helt insatt i alla delar av fallet och är långt ifrån Leif GW´s kunskap inom området, men när jag läser om den intervju som gjordes med mordoffret Maria strax innan mordet, så målas en bild av hennes liv upp, som är väldigt främmande och skrämmande för mig. Tvångsgifte, våldtäkt och flykt undan den hederstänkande familjen.

Visst är det väl så att varje familj har sin egen domstol. Det är en del av uppfostran. Gör du sådär, så blir det inget lördagsgodis... Straff i måttliga proportioner.
Ibland kan jag tycka att den "domstol" som finns i hemmet = föräldraansvar kunde vara lite mer aktiv.

Det finns även små domstolar i alla typer av sammanslutningar där egna regler gäller för de som är medlemmar. Det gäller allt från idrottslag och frimurare till mer ljusskygga grupper.
Skillnaden där är att de grupperna väljer du själv att gå in i och får då ta konsekvensen av detta. Det brukar vara olika svårt att ta sig ur dessa grupper, så det kan vara bra att tänka till innan man går in i dem. Tänker då främst på de mer ljusskygga.

I en familj föds du in och som alla vet kan man inte välja sina föräldrar. Det som jag en gång fick lära mig i skolan var att vi i tonåren gör en revolution mot våra föräldrar för att ta ett steg mot vuxenlivet och då visa att vi kan stå på egna ben och är självständiga människor fullt kapabla att ta våra egna beslut. Förhoppningsvis ska uppfostran ligga till grund för att vi också blir självständiga och ansvarstagande för vårt eget liv.

Nu sitter en mor och hennes son häktade för ett mord på deras dotter/syster, visserligen inte dömda. Men där finns en bakgrundshistoria och omständigheter som gör att de initialt är huvudmisstänkta. Allt verkar "hedersrelaterat".
Det där ordet, heder, är för mig lite splittrat i dessa sammanhang. Jag hoppas kunna uppfostra min dotter till att bli en hedersmänniska som vågar stå upp för sig själv och visa tollerans mot sin omgivning och deras beslut. Det är min syn på heder. Även om någon jag älskar väldigt mycket tar ett beslut som jag tycker är dumt, så behöver jag inte ta ansvar för det. Jag har rätt till en åsikt, men har väl ingen rätt att döma.

Inom hederskulturer verkar det som om dessa familjedomstolar delar ut straff presumtivt. Istället för att uppfostra ett barn till en självständig människa så gör jag valen i dennes liv utifrån mina behov som förälder.
Vad händer då när den genetiska klockan klämtar och revolutionen mot sina föräldrar börjar tränga på?
I den värld vi lever idag så tror jag det är svårt att stoppa ungdomar att söka information och se att det finns möjligheter att leva ett liv man själv har makten över.

Det jag läst om Maria, verkar vara ett liv på flykt. En flykt från familjens domstol. En flykt från de straff hon tidigare belagts med och nu varit fredlös mot sin familj.
Mot den bakgrund jag har, så har jag väldigt svårt att förlika mig med det hedersamma i att ta livet av en familjemedlem som valt att gå en egen väg. Passar inte den vägen mig, behöver jag inte gå den. Det är mitt val. Det mest hederssamma måste väl ändå vara att våga släppa den som hittat en egen luft att andas istället för att kväva dess ursprung?

En mor och bror sitter häktade för ett mord på sin dotter och syster, och jag kan för mitt liv inte förstå varför det behövde hända!

1 kommentar:

  1. Ja, det är verkligen fruktansvärt:-( Magont! Det här är något som jag i min roll inom FN:s arbete hjälper till att informera och uppmärksamma om. Det handlar mycket om att integrera till det svenska samhället, synsättet och lagrummet. Kunskap i maktens korridorer är oehört avgörande för att det ska bli rätt i slutänden i var mans hem. Vi får aldrig ge upp, bra att även du tar bladet ur mun.
    Kanske till synes en "onödig" kommentar men det är av särskild vikt att du är av manligt kön - som tar ställning för en kvinnas plats - anser jag. Det är en självklarhet förstås för många men när ni visar det, visar ni det även för de män som inte gör det! Dessa män som styr den förnedring som kvinnor står ut med när det gäller dessa frihetsberövningar. Tillsammans är vi starka! / Anneli

    SvaraRadera