Fusk, Folkbildning och Felsatsningar (Demokrati är en färskvara)

Det fuskas i Sverige! Fuskas med bidrag mm. Jag har inget statistiskt underlag för det jag nu kommer att skriva, men det verkar vara en allmän medvetenhet om detta. En medvetenhet som delar landet i olika läger. Då inte politiskt indelade utan attitydsmässigt.

• De som fuskar och tycker det är ok.
• De som fuskar men inte tycker det är ok om andra gör det.
• De som inte fuskar men tycker det är ok om vissa gör det lite grann.
• De som inte fuskar och tycker fuskandet är förkastligt.
• Politiker

Den sista gruppen kan också finnas representerad inom de andra grupperna. Men det mest spännande är att möjligheten till fusk skapas inom politikergruppen. Det är där besluten tas om alla bidrag som skall delas ut och som sedan utformas av ett antal tjänstemän med bättre eller sämre förmåga.

Jag tillhör den grupp av människor som tycker vi har alldeles för mycket bidrag och skulle hellre se att pengarna från början i största möjliga mån, stannar hos de som tjänat in dem. Därmed inte sagt att alla bidrag ska bort, vi måste hjälpa de som verkligen behöver hjälp.

Men om vi tar bidraget till elcyklarna: Ett vansinnigt förslag i sin början, som av någon outgrundlig anledning fick fäste i Riksdagshuset och realiserades. Det var alltså alldeles för få som reagerade över dumheten redan från början. Anledningen till det vet jag inte, men om jag skulle gissa så hade det med en politisk eftergift till MP att göra, för att de skulle kunna känna sig delaktiga och sprida lite glädje bland folket. Men det är min högst personliga gissning.

Men det finns massor med bidrag som man lätt skulle kunna kritisera, men jag nöjer mig med ett par till:

• Bidrag till föreningar, organisationer och trossamfund. Att vi en gång i tiden skulle få bidrag till föreningslivet som skulle stå för folkbildningen, var kanske en bra idé då när man satte likamedtecken mellan Socialdemokrati och Sverige. Men idag när vi kommit längre och ser att det finns fler värden och tankar i världen, så är frågan om vi verkligen måste ha dessa bidrag kvar. Ffa de bidrag som betalas ut till organisationer som föraktar det liv vi lever och den demokratiska friheten.
• Bidrag som i sin utformning blir missriktade eller rent segregerande, t.ex arbetslöshetsunderstöd till människor som söker jobb men som jobbar heltid under annan tid än kontorstid. Eller löfte om bidrag till en extra semestervecka för barnfamiljer.

Det är valtider och att öppna upp för att ta del av människors inlägg på sociala medier, gör i alla fall mig rädd och fundersam över folkbildningen i landet. men å andra sidan så sätts väl ribban uppifrån och hur ffa vår sittande Regeringsbildare hanterar denna tid, är rent skrämmande. Med så mycket lögner och ryktesspridande. Något som i sig urholkar demokratin. Jag trodde botten var nådd under förra valet, med det var bara en viskning av det som sker nu. Det verkar tyvärr inte som man har så mycket annat att komma med mer än att man kan tänka sig leda en koalisionsregering. Men är man en kvalificerad ledare om man beter sig så som de gör?

Folkbildning i all ära, men hur står det till med folkbildningen i politikerkretsar. Många jag stött på där har sprungit från ungdomsförbund rakt in i moderpartiet och haft skygglappar mot världen utanför. Hur bra bildad blir man då. Minns en rookie som jag stötte på inför förra valet som hade fått riksdagsplats. Hon tyckte det var helt fantastiskt att få bo i en av Riksdagshusets lägenheter och allt hon behövde fanns inom ramen för det. Hon behövde aldrig gå ut! Hur bra beslut tar man och hur bildad blir man om man aldrig går ut i världen? Själv anser jag att alla politiker borde han en utbildning i statskunskap samt varit både anställd och drivit eget företag, innan man får sätta sig i Riksdagen. Läste en gång för länge sedan att i Japan fick man ingen högre tjänst om man under 44 år. Det berodde på att man ville att alla med högre ansvar skulle ha gått igenom livets fyra kvadrater. Som de såg det består dessa av barn/ungdomsstadiet, vuxenlivet med med relationsbildning, eventuellt barnafödande, samt att någon närstående dött. Vid 44 års ålder ansågs det vara uppfyllt. Ett synsätt så gott som något när det gäller folkbildning och förståelse för världen.

Sociala medier.

Människor runt om i landet ventilerar sina tankar på emellanåt ett bra sätt som tydligt visar hur de tänker, andra har lite mer grovhuggna kommentarer. Det finns hela skalan från professorer till neandertalare. Tyvärr så är den nedre delen av skala alldeles för välrepresenterad. Det får i alla fall mig att tänka på hur landet egentligen ser ut, befolkningsmässig. Alla dessa människor finns runt om mig och jag tvingas möta dem varje dag. Medvetet eller omedvetet kan jag utsättas för de mest märkliga tankar och gärningar. Det kan vara i affären, på gymmet/fritiden, i skolan, eller på jobbet. När man ser hur svårt det är att förena dessa ytterligheter och få något vettigt ur det, ser jag också behovet av att reformera arbetsmarknadens lagar, för att arbetsplatser ska kunna fungera. För att energi och resurser ska kunna nyttjas för att skapa goda miljöer istället för att överkompensera för orosspridare som har en egen agenda mot jobb och arbetskamrater.

Jag tror det är viktigt att arbeta med människor som vill delta och där görs ingen skillnad mellan ursprung eller läggning.

För första gången sedan jag fick börja rösta, så är jag tveksam till att delta i valet. Jag är så otroligt less på den fars som spelas upp just nu och som pågått under den senaste mandatperioden. Med tanke på hur fort allt förändras så tror jag inte heller på att rösta som jag gjorde sist, eller ännu mindre på hur jag vart lärd som barn att rösta. Val samt demokrati är en färskvar och allt som görs av slentrian eller protest, kan leda till allvarliga inskränkningar av demokratin. I maj skickade jag runt fyra frågor till våra Riksdagspartier i förhoppning på att få svar på dessa innan valet, men inget svar har inkommit. Demokrati är som sagt en färskvara som måste behandlas väl i båda ändar, både av oss som röstar men också av de som vill att vi ska rösta på dem. Uvell har gjort en lite sammanställning över vår Regeringsbildares syn på demokrati från sitt håll:

Det är ett lågvattenmärke för demokratrin! Därför tror jag på att vi medborgare måste agera och ställa våra frågor till politikerna och inte bara de frågor de vill få till sig.
Därför ger jag inte bara min röst till någon, utan att jag kan få relevanta svar på de frågor jag ställer inför mitt val. Jag ställer de här få se om det är någon som känner sig manad att svara:

• Den svenska vården har i flera avseenden hamnat i en återvändsgränd. Minsta möjliga åtgärd prioriteras före adekvat diagnostisering och åtgärd. På vilket sätt är ni beredda att reformera primärvården för att nå ett högre mål?
• Psykiatrin: När psykvården själva får bestämma, sätter man vårdlagen samt patientlagen åt sidan. Man är beredd att satsa skattemedel på icke fungerande metoder istället för att använda dessa till fungerande sådana. Är det rimligt eller vad tänker ni göra åt saken?
• Sverige är inte självförsörjande när det gäller livsmedel. Det bidrar i sig till högre miljöbelastning samt utarmande från de länder vi hankar från. Dessutom utsätter det oss för en risk att hamna i livsmedelskris. Hur är ni beredda att reformera skattesystem, jordbrukspolitik och globalt ansvarstagande i detta?
• I Sverige höjs skatterna, som ett svar på alla problem. Med tanke på att fördelningen av skattemedlen är problematiska och många gånger missar sina mål, samt blir överutnyttjade. Hur tänker ni arbeta för att reformera alla system så de blir mer effektiva till de som behöver och låter resterande intjänade pengar stanna hos befolkningen, som då får lättare att leva på det de tjänar?

Jag skulle kunna lägga till en fråga:

• Den psykiska stressen ökar i landet trots alla välfärdssystem. Kan det vara systemens brister som är orsaken till detta? Finns det någon forskning runt orsakerna? Vad säger då forskningen och vad tänker ni göra åt detta?

Jag vill bo i ett land som stöttar de som behöver, men framförallt ger möjligheter till alla att utvecklas och ta hand om sig själva, samtidigt som de bidrar till vår uppbyggnad. Minska flödet av felsatsningar och låt människor ha möjlighet att påverka sina liv på ett positivt sätt istället för att smita undan via felriktade bidrag.