Det är höst och löven börjar falla av träden. Det är vacker och skönt att gå i skogen. Försöker själv tillbringa så mycket tid jag kan där. Det känns som en asyl för själen att traska genom skogsmarker. Många är tankarna som far genom huvudet, när syrenivån är hög i den luft man andas. Jag blir både lätt filosofisk och poetisk när jag släpper taget om vardagen och ger mig hän i den natur vi alla har tillgänglighet till, via den fantastiska Allemansrätten.
Hösten är mognaden och skördens tid. Det är då vi kan tillgodogöra oss det som naturen ställt på tillväxt, eller det vi själva odlat fram. Det en del av alla livets cykler som kommer till en ände, för att sedan börja om igen. När man ser tillvaron över ett år, så är det kanske ett perfekt tidsfönster som öppnar sig och det blir lätt att följa ordningen via de naturliga skiftningarna i årstiderna. Man kan lätt förklara både sådd, tillväxt, skörd och återhämtning.
Men så har vi de cykler vi inte själva är involverade i, mer än själva skördandet. Tänker då främst på bär/svamp och jakt. Det som vi skattar ur naturen varje år utan att vi egentligen behöver ägna oss åt att driva upp dessa möjligheter till komplettering av plastförpackade matvaror. Man brukar kalla det att vi "skattar av vad naturen kan ge". Jag tycker det är ett rätt bra uttryck som manar till både eftertanke och aktiv balansering. Det kanske också lockar till lite lateralt tänkande, eller borde i alla fall göra det.
Hur mycket vi kan skatta ur naturen har att göra med en mängd faktorer. När det gäller bär och svamp, handlar det mycket om väder. Vi påverkar vårt klimat, så att försöka vara så klimatsmart som möjligt ger en bättre förutsättning för återväxt. När det gäller jakt finns det ännu en parameter att ta hänsyn till och som direkt inverkar på reproduktionen, det är avskjutningen. Medan växtlighetens återväxt artar sig efter klimatet kan, djurens återväxt helt förstöras av för obalanserad skattning. Så vi kan se på olika sätt då det gäller att hämta varor ur naturens skafferi; De bär och svampar som blir kvar i skogen ruttnar bort och nya kommer, medan om vi skjuter sönder en viltstam, har den väldigt svårt att återhämta sig, i alla fall inom ett så kort perspektiv som ett år.
Skattning är ett komplicerat system som måste säkerställa återhämtning och fortsatt tillväxt.
För inte så länge sedan presenterade Regeringen sin höstbudget. Vem och hur man hade räknat, framgick inte, men det var i alla fall Magdalena Andersson som bar fram den. Varje år det sker, funderar jag på kopplingen att skatta ur naturen på ett sätt som gör att den kan återhämta sig och växa till och hur en statsbudget ger samma möjligheter för både individer och företag. Det är ändå vi som skall producera den skatt som regeringen sedan sätter sprätt på. Årets budget var väl kanske den mest genomskinliga "köparösterbudget" jag någonsin sett.
Kan inte låta bli att tänka på då jag själv höll på med jakt, i ett stort jaktlag, där meningarna om avskjutning gick brett isär. Dels fanns det några som höll med mig om vikten av natur- viltvård och en klok avskjutning där vi skattar främst de djur som inte är reproduciva. Det var kanske att komplicera för vissa som gärna vill skjuta på första bästa djur de ser. Det fanns en stor falang av dessa. Tror den kom ur någon form av tanke att man själv blir en bättre jägare om man får skjuta som man själv vill. Problemet med dessa tankar, som vi också såg verkningarna av var att återväxten hämmades. Man hade förväxlat skattningen av djur med skattningen av bär och svamp.
Själv funderar jag på om inte vår Regering gör samma tankevurpa med sina skattehöjningar. Man verkar tro att man kan skatta ut hur mycket som helst, utan att det påverkar reproduktionen på skattemedel och de som ska leverera dessa. Du och jag. Allt för att skjuta in sig på potentiella väljargrupper. Som sagt så är ett år ett bra tidsfönster att följa en cykel av tillväxt och skördande. Regeringen har med all önskvärd tydlighet spridit utsäde som de ska dra nytta av för egen del om ett år. Det finns en osundhet med skattemedel och det är att de som ska fördela dessa inte är med i produktion av dem. Man verkar tro att de växer fritt och kan skördas ohämmat.
Det finns alltid minst två sätt att hantera ekonomi, när det gäller balansen mellan intäkter och utgifter. Man kan antingen utgå från utgifterna eller intäkterna. Själv tror jag det är dags att vår Regering börjar se över utgifterna och inte springer runt som Pojken med Guldbyxorna. Jag förstår drömmen om att kunna spendera hur mycket pengar som helst. Men vi behöver en långsiktighet och inte en plan för hur S ska vinna nästa val. När man nu läser deras budget där nya utgifter presenteras, kan jag inte låta bli att tänka, hur länge kan detta pågå?
Troligtvis i någon form till valet är över och Stefan Löfven återigen kan säga: "Det är helt andra förutsättningar nu", och på så sätt klara sig undan en dålig balansering av skatteuttag. Så står många där med lång näsa igen och undrar vad som hände denna gång. Ungefär som efter förra valet.
Den jobbpolitik S gick till val med förra gången har havererat totalt och då tar man fram den stora kanonen och skjuter till bidrag, istället för underlättnad av företagande och anställning. De faktorer som skapar skattemöjlighet.
Är det inte dags att avkräva Regeringen ett ansvar att agera på ett nyktert och balanserat sätt, istället för att handla i egen sak för att försöka säkra sin egna position. Det är sånt jag tänker på när jag plockar svamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar