Igår var det partiledardebatt på TV. Blev någon något klokare över hur landet leds eller hur oppositionen vill leda? För egen del blev jag inte särskilt imponerad av varken budskap eller debattnivån. Den bästa insatsen gjorde Mats Knutsson som tillrättavisade Gustav Fridolin, det säger väl en del om innehållet. Jag förstår att ungdomar inte sätter någon större tillit till det politiska systemet vi har, när företrädarna håller sandlådenivå. Läste om en undersökning som Novus gjort, som presenterades i Aftonbladet, där ungefär varannan ung önskar att Sverige styrdes av experter och inte av Regeringen. Det är inte svårt att förstå när man har partiledardebatten i minnet.
Tilltron till demokratin minskar! Redan vid en sådan mening borde politiker i alla läger, nyktert fundera på sitt eget ansvar för detta. Jag har varit politiskt intresserad sedan slutet av 70-talet och försökt följa debatter, samt ta ställning till deras innehåll. Men: "Politik handlar inte om hur världen ser ut, utom hur politiker vill att vi ska se den!" Så det har varit ett omfattande jobb att kolla fakta i efterhand.
Jag har genom åren träffat väldigt många politiker från olika partier, samt politiskt intresserade från olika ideologier. Vissa har jag fått förtroende för som rejäla människor med en agenda och vilja att påverka landet i en riktning som de anser som rimlig. Vi har inte alltid haft samma uppfattningar om vad som är rimligt, men att ta del av olika tankesätt är både bildande och upplysande om hur olika vi tänker beroende på utbildning, erfarenheter och faktisk kunskap. Tar vi tillvara dessa skillnader och lär oss av varandra så finns det stora möjligheter till framgång.
Tyvärr så har jag också träffat på många politiker och givetvis politiskt intresserade som har väldigt dålig allmänbildning och en agenda som mer handlar om maktutövning än om ledarskap och välvilja. Problemet där verkar vara att man grävt sig en grop att stå i, när man betraktar världen och hellre försöker smutskasta sin omgivning än föra ett resonemang med den. Så var det historiskt sett också, på den tiden då det var svårare att kontrollera faktan i debatterna.
Problemet med politiken idag är att uttalanden snabbt synas och innehållet kan falla platt, om det är dåligt underbyggt. Tillgängligheten till fakta för allmänheten är större idag än någonsin förr och kan ställa till det för de som inte kan hantera detta. Därför blir dessa politiska debatter också ett spel för galleriet och mer en känsloyttring om olika partiers ställning i förhållande till varandra, än ett konkret idéforum. Där anfall är bästa försvar och viljan är att svart-, eller för den delen brunmåla sina opponenter, istället för att presentera en lösning, för den verklighet vi blivit inledda i.
För samtidigt som partierna laddar för att konfrontera varandra, så pågår livet utanför deras arbetsplats. Den verklighet som de ska skapa förutsättningar för, men många verkar förvånansvärt okunniga om. Dessutom verkar flera vara förvånade över att det kommit en Nazistisk organisation i dagen, NMR, nu när man i flera års tid försökt koppla SD till Nazismen. Ju mer man försökt isolera människor i landet desto mer utbredd har extremismen blivit. Konstigt? Inte om du frågar mig! Dessutom regerar S med hjälp av ett annat extremparti med tvivelaktig bakgrund. Är det verkligen ok och har landet blivit stabilare? Frågan är om inte den eviga agenda om Vinster i Välfärden mer har raserat arbetet med att skapa ett tryggare Sverige för alla, då man valt att vända fokus från verkliga problem som bör åtgärdas.
Gör man anspråk på att vara ledare för ett land, borde man sansa sig och ta in verkligheten och koppla sitt engagemang dit, där medborgarna och den företagsamhet som landet ska byggas på, finns. Det parlamentariska läget är bekymmersamt för de som vill agera allsmäktigt, men det är också skapat av demokratin och bygger på våra fria val som är demokratins grundval. Resultatet av valet ska ses mot bakgrund av tidigare politisk styrning av hjärtefrågor. Kan man som ledare inte hantera demokratin, ska man kanske inte heller göra anspråk på att vara ledare i den heller.
Det som pågått under de senaste fyra åren inom politiken är väl närmast att betrakta som en fars, skriven av Ray Cooney, om man vill uttrycka sig snällt.. Det underlättar när man tittar på en debatt att ha inställningen att det är en fars, då kan man i alla fall få lite behållning av den. Tyvärr verkar en del ta debatten på allvar och samtidigt ser bristerna med demokratin. Resultatet att de hellre vill se experter sköta landet. En reaktion som är lätt att förstå. Men vad händer med Sverige om ungdomarna som ska ta över landet, inte tror på demokratin? Kommer vi få det bättre då, om vi inte alls kan påverka?
Tyvärr så verkar det som om dagens toppolitiker tappat fotfästet och inte inser att de själva kanske är det största hotet mot demokratin, genom att de urholkar förtroendet för densamma. Genom att uttala sig okunnigt, eller kanske till och med ljuga, stärker inte förtroendet för systemet i sig. Jag skulle vilja se en omstart av demokratin i Sverige, där ledarna visar respekt för oss som lever och verkar här, samt för demokratin. Demokrati är inte alltid en enkel väg, men en väg som bör vara den mest lockande om den sköts på rätt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar