Sverige och kränktheten

Sitter och funderar på Sverige och vad Sverige är. Är det någon som kan berätta det för mig?

Ok, det låter kanske lite högtravande, men faktum är att jag är lite vilsen i vad Sverige egentligen är för något. Eftersom jag bidrar med både arbete och skattemedel till Sverige, kanske det också vore på sin plats att man får reda på vad det är man bidrar till, istället för att hela tiden påminnas om att man gör för lite. När man sitter och försöker få huvudets tankar att sluta snurra av all stress av att hinna mer, borde det finnas något som förklarar vinsten av att livet känns som ett svart hål där allt slukas av en offentlig makt som har rätten att sätta sig själv för dig. Med tanke på hur ohälsan i landet stegras, så kanske det är fler än jag som borde ställa frågan om vad Sverige egentligen är, och hur du ska kunna påverka din egna situation på ett positivt sätt, utifrån dina egna behov. För som det är idag stoppas sådana intentioner av våra uppbyggda system som är fast förankrade i Jantelagen. En lag som begränsar för både oss som bott här sedan födseln, och för nyanlända.

Under de senaste tio åren har landet gått igenom olika typer av stålbad, beroende på ekonomisk kris och flyktingkriser mm. Mycket som hänt i världen har påverkat oss och vi har varit tvungna att lätta lite på tröttmössan inför besluten om hur vi ska agera och helt plötsligt har mängder av mer eller mindre vana debattörer, politiker, åsiktsförkunnare, kändisar, "vanliga medborgare" samt nättroll m.fl, drabbat samman i etern och sociala medier. Ut ur detta har det kommit både bra och dåliga saker, men det som är bra är kanske just att engagemanget tycks ha spridit sig till de som annars gärna trycker tröttmössan allt hårdare över huvudet, för att slippa se sin omgivning.

Det pågår ett krig i landet, eller rättare sagt, det pågår flera krig i landet och som i alla krig är sanningen det första offret. Medierna har tappat i förtroende, med all rätt troligen, då människor ofta själva kan se den missvisade rapporteringen. Fakta hålls undan och det har gått ut generella uppmaningar att inte rapportera nyheter objektivt för att inte ge politisk extremism vatten på sin kvarn. Frågan där är hur den demokratiska principen skyddas om vi inte får ta ställning till fakta och sanningar?
Politiken har blivit än mer luddig och även där saknas gemensamt underlag och fakta att ta ställning till. Det kriget briserade å det grövsta i senaste valrörelsen som sköttes ofantligt dåligt av medier och politikerna själva. Att man har olika ideologier är en sak, men att så uppenbart ljuga om fakta så som oppositionen gjorde då, är rent osmakligt.

Min fråga där är hur demokratiprocessen ska säkras, då fakta förvanskas eller undanhålls?
Själv tror jag att alltför många tröttnar på det spelet och drar sig undan ur både debatt och engagemang. Kvar blir alltför många extremister och vaneröstare, som inte är särskilt noga med med vare sig källgranskning eller partiprogram, utan bara följer en känsla. Känslor som piskas upp av duktiga talare.

Det är nog det som gör mig mest orolig, för det håller på att definiera Sverige som ett laglöst land som har möjlighet att försörja alla. lite beroende på var man står givetvis.

Men vi ser idag ett rättsväsende mer eller mindre i fritt fall, medan skattetrycket skall höjas för att klara de utmaningar som står framför oss. Problemet är att vi redan har ett enormt skattetryck och har byggt upp detta under ett halvsekel, med resultatet att vi kommit dit vi kommit. Så att höja skatten är borde man förstå, inte är en framkomlig väg. Däremot måste vi göra nya värderingar av vårt samhälle och till det nya prioriteringar och definitioner.

Vårt försvar monterades ner då det inte ansågs motiverat att ha ett invasionsskydd för våra gränser. Vi skulle bli gränslösa. Gränslöshet inom psykologin, är inget bra stadium. Hur bra är det då för ett land?
Jag tror att även ett land behöver definieras, precis som en person måste definiera sig och sina gränser, för att må bra och inte bli invaderad av sin omgivning.

När så mycket händer i vår omvärld som påverkar oss och vi helt plötsligt står inför en invasion av människor som behöver hjälp, tror i alla fall jag att det är viktigt med att ha en definition av vad Sverige är, som motsats till några politiker och kändisar som mer eller mindre proklamerat att Sverige inte finns. Själv tror jag att en sådan definition skulle underlätta både integration och mottagning, samt förståelsen från oss som redan bor här.

För i det lilla landet Sverige, som försöker vara ett föredöme för världen, trots att vi kanske är det mest extrema landet som finns, så ökar frustrationen, ohälsan och kränktheten. Något som mycket troligt är ett utslag av vår gemensamma dåliga självkänsla och misstro mot vårt eget system och land.

Alla verkar vilja känna sig kränkta i detta land som ska vara världsbäst. Är det kanske kränkheten som är definitionen av Sverige idag och som styr landet, istället för kärleken till människan?
Det går snart inte att uttala något utan att någon blir kränkt. Det går inte ens att ironisera över sig själv utan att någon kommer dammande och med bestämdhet belyser vem som möjligen borde bli kränkt av din ord. Är det vettigt?
Själv tror jag att systemet med kränkthet har byggts av den politiska makten över decennier, då man istället för att våga ta obekväma debatter, om fakta, pekat finger på och get sin motståndare ett inte alltför smickrande epitet.

När vi borde vara världen mest avslappnade befolkning, så antingen smyger vi runt med knutna nävar och försöker göra oss osynliga eller debatterar högljutt när ingen förväntas höra på.
Vi skulle behöva lyfta på locket och se vad som kokar och låta övertrycket avta. Jag tror det skulle bli ett mer hälsosamt klimat här då! Frågan är bara hur det ska gå till utan att ännu ett krig utbryter.

Vi behöver människor som kan ta ansvar och inte bara sitter på en position av personliga bekväma skäl. Vi behöver också peka ut vad Sverige är och vad som förväntas av var och en att bidra med. För ska vi nu bygga upp vårt försvar igen, måste vi väl åtminstone kunna förklara var det är vi ska försvara, eller ska vi bara fortsätta med att skydda vår rätt att få känna oss kränkta?