Läste en krönika i Aftonbladet av Jan Scherman om hur han ser på reklamfinansiering ihop med nyhetsrapportering och om hur han anser att just högerpopulism gynnas av den nära rapporteringen. Hur skandaler får ett omvänt resultat i förhållande till vad utfallet borde vara. Det berättas om reklamintäkter som var större när man visade Trump på CNN, än när Clinton visades. Hur nyheter sprids via klickningar och lögner blir sanning mm mm. Artikeln i sin helhet bringar kanske inga nyheter i sig trots att han själv verkar rätt nöjd med att kommit på dessa sammanhang.
Inom sitt långa arbete inom media borde väl Jan ändå förstått nyhetsrapporteringens maktfunktion. Media ska granska makten, men det innebär också att media har mycket makt och att den som äger media har möjlighet att påverka makten. Det borde om inte annat i hur det planerades att skydda media under kallakriget, då det ansågs riskfyllt om den lede fi fick grepp om rapporteringen och innehållet i det, innan ett angrepp skulle genomföras. Vilka risker det fanns för desinformation och spridande av kaos i samhället. Därför var det av största vikt att hålla nyhetsrapporteringen fri från intrång och påverkan.
Men var det verkligen så att nyhetsrapporteringen var opåverkad? Visst vi hade ett generellt presstöd som betalades ut, men garanterade detta att pressen var neutral och bara berättade fakta på ett objektivt sätt? Den S/LO-ägda A-pressen, var knappast neutral. Inte heller andra medier var oberoende av sina ägare och deras krav. Alla sålde också reklamplatser och hur neutralt man förhöll sig till dessa, kan vi bara gissa. På senare tid har även Public Service, SVT, blivit ifrågasatt om hur neutrala de egentligen är., så neutralt finansierade som de är. Det framgick när Janne Josefsson granskade extremvänstern. Frågan är hur vänsterpopulism har gynnats genom åren av detta? Den frågan ställer sig inte Jan Scherman. Kaos och desinformation kan fortfarande skapas av media som rapporterar utifrån sin egna agenda istället för "oberoende". Därför är det av största vikt att källgranska och söka mer info än att blint tro på alla artiklar eller inslag.
Det har alltid varit viktigt för makthavare och de som söker efter makt att kunna nå ut med just sin information till samhället, gärna ostört, det var i stor utsträckning därför vi kristnades en gång i tiden. Ett praktiskt medel för att statsapparaten skulle kunna nu ut med sitt budskap via kyrkan. En plats där alla mer eller mindre tvingades samlas. Frågan är hur neutral rapporteringen var då? Skiljer sig den från idag?
Idag när möjligheten finns att själv söka fakta, så blir kanske nyhetsrapporteringen mer underordnad. Underordnad på så sätt att det krävs mer skrämmande eller konstigare rubriker och händelser, för att fler ska söka sig till den generella rapporteringen. Journalistiken blir lidande och scoop ska göras av varje upphittad fjäder. Fokus flyttas från saklighet till marginaler, allt för ekonomiska vinster och karriärmöjligheter. Kanske är det detta som märks för pressen, att de börjat tappa greppet om sina läsare. Kvar blir de som blint tror på allt som skrivs och sägs. En marginaliserad massa som inte har en naturlig plats i det öppna debatten mer än som extrembudbärare.
Dåliga nyheter säljer! Det är väl ett känt begrepp. Människan delar oftare dåliga nyheter och trevliga aforismer, än tvärt om. När jag själv surfar på sociala medier, så är det idag t.ex otroligt mycket artiklar om hur SD kan jämföras med Nazister. Det är artiklar, bilder och små filmer som fladdrar förbi. Man marknadsför SD som varumärke så ingen kan väl undgå att känna igen detta. Problemet är bara att allt de säger inte är varken Nazistiskt eller vanlig galematias, utan det finns en del klara analyser som ingen vågar ta debatt om. Analyser som många kan identifiera sig med. Så frågan är vad som är mest tilltalande, en rabiat motståndare som pekar med hela handen och kallar någon vid skällsord, eller den som talar klarspråk oavsett innehåll? Det innehåller också en del vänsterpropaganda. Propaganda är ofta av ett mer extremt snitt och fungerar trolige sämre som identifikationsmärke, mer än för de som redan är "rättrogna".
Själv är jag emot både höger- och vänsterpopulism. Jag fick en fråga av SIFO under sent 90-tal. Det var angående svensk press och jag fick frågan om vad jag önskade av denna: "En fullständigt objektiv rapportering" -var mitt svar. Han som gjorde intervjun kunde inte hålla hånskrattet tillbaka och sa: "Vem skulle finansiera den?"
Kanske var han den som klarast beskrev hur pressen fungerar, det finns ingen "fri press", för ingen vill betala för spridningen av nyheter som den själv inte varit med att utforma innehållet av. Alla rapporterar vinklat utifrån en bild som är förutbestämd, ofta av politiska skäl. Så därför anser jag att kravet på och granskningen av vår Public Service, ska vara extra hård.
Källgranskning är också något som är intressant. Det borde kanske allt oftare finnas källhänvisningar angående nyheter. Särskilt när det gäller "andra- och tredjehands nyheter". Jag har för mig att det var Joseph Goebbels som sa: "Säger du en lögn tillräckligt många gånger, så blir den sann". Det är något som nyttjas av styrd media i propaganda syfte. Man skapar skandaler ur ingenting, för att påverka maktens boning, istället för att granska under faktainhämtning. Att leverera svart/vita nyheter är därför ett lätt sätt att få människor som inte är alltför nogräknade med källkritik, att bli ett verktyg för spridning av osanningar/halvsanningar och propaganda. Detsamma gäller när man vill döda en debatt, att skicka in ett svartvitt tänkande utan någon som helst känsla för nyanser och kunskaper i ämnet.
Sanningar och lögner sprids utan urskiljning i maktens tjänst och pengar kommer ägare till nytta i alla läger. Det som är spännande är att Jan Scherman kommit på det först nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar