Det är kul att resa och emellanåt försöka se skillnader och likheter mellan länder. Alla har vi olika förutsättningar och villkor, både som personer och länder emellan. Jag reser gärna, reser i verkliga livet, i litteratur, kartor och allehanda informationsmaterial, för att bilda mig en uppfattning om hur livet ter sig på olika platser i världen och blir upprymd av att det finns så många olika sätt att leva på.
Det är intressant att möta människor och få höra deras syn på livet och villkoren för just dem. Något av det roligaste som finns är att åka TAXI och få höra chaufförernas syn på tillvaron. Några av de absolut roligaste TAXI-resor jag gjort har varit i London, där vi diskuterat allt från vattenavledning till migration. Det är också roligt att höra människors utgångspunkt i resonemang och med vilken attityd slutledningar dras. De mest intressanta är de som vågar se utanför sin egna safty-zon och som med lateralt tänkande kopplar system till människors behov, förutsättningar, men också tar saken till ett större perspektiv och ser till en långsiktighet med försörjning för flera och vågar ta ansvar för detta och förstår att de är en del av detta och dunet som bara belastas andra.
Det är även spännande med de människor som vågar prova sina idéer och ta ansvar för både sig själva och andra genom sitt företagande. Människor som vågar se bortom de attitydsmässiga gränser som ofta råder. På vissa platser i världen är detta en förutsättning för fortsatt levnad, medan det på andra platser ses med stor skepsis. Sverige tillhör det senare skulle jag vilja säga. Här är vi inte särskilt generösa mot de som vågar prova. Lyckas de också, så är det nästan ännu värre och ett svek mot "alla andra".
Det är också intressant att se hur olika människor hanterar och ser på resurser av olika slag. Vissa vill snabbt göra slut på alla resurser medan andra ser till en återväxt, ett system som håller över tid. En annan spännande infallsvinkel är att se hur människor värderar sin egna insats samt hur de hanterar den gräns som förr eller senare måste sättas för när hjälp ska sättas in. Gäller det för människor i nöd, eller för att jag känner det nödvändigt att just jag tas om hand?
En tredje kul del att titta på är hur olika människor prioriterar sina tillgångar och vad de ser som tillgångar. Vissa bränner allt på en gång medan andra kan spara. Här är det inte särskilt ovanligt att avundsjuka dyker upp. Det ruskiga i Sverige idag är att just avundsjukan skall användas för att begränsa människor från personlig rätt till ägande och utveckling, till förmån för likformighet.
En fråga jag ställt mig så många gånger under mitt liv är; Varför skall vi vara så förbannat lika i just dethär landet? Vi precis som alla andra, har olika förutsättningar och det bästa vore väl om människan fick förkovra sig på det sätt som den är bäst på, inom ramen för svensk lag. Jag tror vi måste acceptera att alla inte är vana med den extrema fyrkantighet som råder i detta land. Vi måste nog både förstå och acceptera att det idag tillkommer mängder med människor som inte är formstöpt födda i det som kallas svenskhet utan ser världen från sitt perspektiv. Där gäller det att implementera svensk lag utan att gå för lång och ta bort deras människovärde utan låta dem bidra till samhällets byggnad med deras erfarenheter.
Idag när digitaliseringen gör alltfler människor arbetslösa, så är det intressant att jämföra hur länder brottas med sin arbetslöshet. Även stora migrationer och flyktingströmmar skall hanteras och det görs på olika sätt. Malta, ett pytteland i Medelhavet, har tagit ett beslut efter sina förutsättningar. Det är ett land utan egna naturtillgångar, så man är starkt beroende av omvärlden för att få råmaterial. Men man är väldigt mån om att hålla mänskor i arbete och har då sänkt skatten på arbete samt arbetsgivaravgifter så de ligger på ungefär en sjättedel av t.ex Sverige. Man har då fått Europas lägsta arbetslöshet. Var du än vänder dig så söker man medarbetare och du kan i princip få ett jobb samma dag du söker. Man har fri sjukvård, mediciner och skola. Samt, de tar ett i förhållande till sin storlek, ett gigantiskt ansvar för flyktingströmmen till Europa idag. Man har valt en annan väg än Sverige och fått ett bättre resultat.
I Sverige idag, slår sig styrande för bröstet och vill visa sin bror duktig-sida.v Man visar hur ett land ska skötas. Ett land som i det mesta är världens mest extrema och tydligen inte heller i behov av försvar, trots att vi är världens skattkammare. Det är en attityd vi blivit matade med de senaste 70 åren. Man bygger skygglappar och murar mot obekvämligheter och pekar finger mot dem som påtalar bristerna. Vi ska lockas att tro att det är en drömvärld vi lever i, trots att man skapat en grogrund för ytterlighetsextremism. Man behöver bara öppna ögonen, så ser vi att bilden inte är sann utan det finns stora, kanske till och med episka, problem som vi måste agera för att komma till rätta med.
Visst det är knepigt när man lockats att under decennier tro att vi är skyddade mot allt och så plötsligt en dag behöva fundera på om vi inte är det. Vi är inte immuna mot världen, utan beroende av den, precis som Malta och alla andra länder. Därför är det hög tid att ta tag i förändringsarbetet och tänka om, så vi klara försörjning över tid. Till det behöver man troligen omvärdera sina egna beslut och se alternativa vägar. En attitydförändring är alltid svår att göra, särskilt i en grupp. Ofta krävs det att man vågar säga att det är nya tider och vi står inför andra problem än för 70 år sedan. Vågar man göra det så är man en bit på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar