Vem är vanlig?

Jag debatterar en hel del och är inte rädd att framföra mina åsikter. Det är en rättighet vi har här i Sverige och som jag tycker man ska nyttja och vara rädd om. För vem vet, med tanke på vad som håller på att ske, kanske yttrandefriheten snart kommer att inskränkas. Det märks rätt tydligt hur olika kampanjer sveper fram över sociala medier och inte allt för sälla handlar det om att begränsa någons yttrandefrihet. Man behöver inte hålla med, man kan läsa om man är intresserad och bara lämna det okommenterat.

Men idag ska man kommentera och gärna "göra ner" den man inte håller med. Det finns inga gränser för hur mycket hat som kanaliseras för att beskriva vad man tycker om andra. En känd person får tid i TV och visar hur han gärna skulle "straffknulla" sina meningsmotståndare. Rätt osmakligt i min mening.  Något som får mig att tänka på alla dessa våldtäktsoffer och deras traumatiska situation.

Jag är inte för begränsningar i yttrandefriheten, men manar till sans.

En stor del av den kritik jag får för mina åsikter är: "Du måste tänka på den vanliga knegaren!"
Efter mycket rundfrågningar och funderande, har jag förstått det som att den "vanlige knegaren" en person som röstar rött. Det har inget att göra med arbetsuppgiften eller var på karriärsstegen man står. Det innebär att när jag kränger på mig arbetsstället, så är jag en "ovanlig knegare". Detsamma gäller tydligen begreppet "alla". Det verkar vara dedikerat de rödröstande, även det.

Om man nu satt sig själv som norm och betraktar sig som "alla", har man då inte inskränkt sin syn på verkligheten? Vilken plats skapar man för "de ovanliga" och de som inte ryms under beteckningen "alla" ?

Själv är jag intresserad av en helhetssyn för hur landet ska fungera. Ekonomi är en grundläggande del idag, precis som på Hedenhös tid. Att vi skapar möjligheter för både beskattning och avkastning si balans så landet kan växa. Något som är väldigt grundläggande, då vår befolkningsmängd växer. Hur skapar vi möjligheter för alla och inte bara "alla", att livnära sig i landet? Hur ser vi på den enskilda människans idéer och drömmar? Hur behandlar vi de som utmanar det traditionella systemet och vill göra bättre?

Själv upplever jag att synen på kreativitet och nytänkande, inte får särskilt stor plats och legitimitet. Det verkar som om styrande makter inte var beredd på att den skola som lärt eleverna ifrågasättande och nytänkande, också gör det när de kommer ur skolan. Kanske för att man varit så upptagen med att försöka skapa sig makt över skolan?

Så var kommer vi om vi endast ska tänka på den "vanliga" människan, på traditionellt sätt, kommer vi verkligen framåt? Idag när vi inte längre behöver organisera oss på det sättet vi gjorde när vi gick från bondesamhället till industrisamhälle, måste vi inte då samtidigt ändra vårt lands struktur och öppna för framtiden? Det är ändå den vi är på väg in i!

Förändring kommer att drabba oss alla förr eller senare, ju längre vi försöker kämpa emot, desto mer kommer vi på efterkälken. Så jag tror att den som i framtiden vill kalla sig vanlig, får vara beredd på förändring, för det kommer att vara det vanligaste i just framtiden.