"Med ett schyst järnrör slår man världen med häpnad!"

Citatet hämtat från kultserien Socker-Conny! Denna udda tragiska figur med extrema förmågor rasera sin omgivning och för sig själv.

Just extremism är något som står allt oftare på agendan idag, lokalt som globalt. Det verkar som om just extremismens uttryckssätt är det som anammas då människan tröttnat på urvattnade demokratier. Urvattnade på så sätt att det korrupta fått fäste och misstron mot folkvaldas ageranden i egen sak, ställs framför landets bästa. Det verkar som om styrande glömmer kärnan till varför man är på plats och de löften man avgett, som bara var för att få en maktposition för sin egen del. Man vägrar också se till helheten i samhället och fokuserar istället på marginaler. Att bara se människans minskade förtroende och intresse för det so m styr deras vardag är illavarslande nog och borde tas på allvar.

Ser vi på sittande regering så fanns inför valet 2014 bl.a. löften om att "rädda skolan" på 100 dagar, mängder med arbeten och en politik som "är på riktigt" och vänder sig till "hela befolkningen". Vad blev det av detta?

Idag när vi ser rättsstaten ge upp efter omorganisation av Polisväsendet, Skolan inte "blev räddad" på 100 dagar och av alla tusentals utlovade jobb det blev en skral utdelning av ca 150 st, så ställer man sig frågan: Vad sysslar ni med?

Ja; en del av frågan tror jag att jag själv har svar på.
Strax innan förra valet satt jag i runda bordssamtal med företagare samt politiker ur olika partier och på olika nivåer. Vi diskuterade sakpolitik och diskussionen gick runt bordet på ett oftast väldigt konstruktivt sätt, tills den hamnade hos Ylva Johansson... Idag Arbetsmarknadsminister med särskilt uppdrag att samordna regeringens politik vad gäller etablering av nyanlända.

Då hade hon ingenting att säga mer än: "Jag är riksdagspolitiker och måste bli vald!"
Vad hon hade för åsikt som gjorde att vi skulle rösta på just henne, var inget hon ville delge oss. Vi skulle rösta på henne så skulle allt bli bra, för hon var Socialdemokrat...
Till och med hennes partikollegor som var med och som satt på kommunal nivå tyckte det hela blev pinsamt och bad mer eller mindre om ursäkt å hennes vägnar efteråt. Själv har jag efter det väldigt lågt förtroende för henne. Det verkar också som om detta agerande sprider sig alltmer inom politiska kretsar.

Tyvärr tror jag att Ylva representerar mycket av riksdagspolitik idag handlar om, privat maktposition istället för vilja och lyhördhet att styra landet åt på ett bra sätt. Just hennes agerande fick mig att tänka på citatet från Socker-Conny. När man ser att ens politik inte fungerar på avsett sätt utan det finns alternativ som vinner framgång, så utvärderar man inte vad som gått bra och förstärker, utan man ska rasera. Vad priset för detta är, verkar inte vara något att fundera över. Vad som gagnar medborgaren är inte heller något som verkar särskilt intressant, detsamma gäller säkerhet och integration.
Det enda som verkar viktigt i Regeringen idag är att få fram en begränsning av vinster i välfärden, den stora pajkastningsfrågan från valrörelsen. En egentlig antifråga som borde hanterats från andra hållet med uppföljning av kvalitet. Något som borde vara legio i all offentlig upphandling oavsett utförare: Får vi det vi betalar för? Men den vägen vågar man inte gå, då man troligen skulle slå sig själv i huvudet. Man koncentrera sig på marginalen inom en sektor till priset av att övergripande samhällsfunktioner kollapsar. Allt för att man inte har en plan för hur dessa ska hanteras och framförallt inte är lyhörd för de som har kunskap om dem.

Signalen att det är ok att med alla medel slå mot den som inte tycker som en själv, kanaliseras ut i samhället och lokala maktsökare anammar detta handgripligen och gör sitt för att vinna mark, allt medan regeringen tittar på och låter förfallet fortgå. Jag är inte säker, men kanske är det just detta som är den "Svenska modellen"? Man skriker efter mer pengar, men själv tror jag inte pengar alltid är lösningen. Ge en Polis en högre lön och denne står ut ett halvår till, kanske. Det är när känslan av meningslöshet över sin egen verksamhet sprider sig, som det riktigt allvarliga läget infinner sig. Hög belastning och meningslöshet är något vi dagligen får rapporter om från de som arbetar inom förtroendesektorn, skola, rättsväsende, arbetsmarknad och integration.

Som sagt: "Med ett schyst järnrör slår man världen med häpnad!" Men vad händer när världen slår tillbaka? Själv tror jag det är precis det som är på väg att ske. För när man bekämpar fungerande funktioner på ett bakvänt sätt, får det bakvända ett fast grepp om händelserna.