Jag har haft förmånen att arbeta inom flera olika områden och träffat otroligt mycket människor som alla har sin olika livsberättelser och bakgrunder att luta sitt liv emot. Det är väldigt intressant att få ta del av tankar och betraktelser från människor som inte levt på samma sätt som jag och som dessutom har andra värderingar i livet, än vad jag har. Men det finns en sak som de allra flesta har gemensamt och det är längtan efter att känna sig fri. Skillnaden där är bara på vilket sätt man vill känna sig just fri. En del vill kunna tänka och uttrycka sig fritt, medan andra vill vara ekonomiskt oberoende, men också att kunna anpassa sitt liv efter värden som ligger bortom ekonomi och socialt lik-anpassande finns där. Här kan man ställa sig frågan hur ett samhälle kan bemöta och tillgodose alla önskningar?
Många kreatörer och idésprutor har jag mött, människor som verkligen brinner av lust att få förnya och utveckla. Men så finns det också de som det är så synd om för att de inte vill egentligen någonting, mer än att bli omhändertagna av ett system som de själva inte så gärna vill finansiera utan bara konsumera. Däremellan finns det otroligt många varianter på förutsättningar och viljor.. Det finns många som uttrycker ett Utanförskap, oavsett härkomst och personlig förutsättning. Hur kan det bli så och vad kan vi göra åt det?
Under den tiden jag arbetade med rehabilitering kunde jag se hur vårt välfärdssystem många gånger slog helt fel och utelämnade de svaga som behövde hjälp, medan andra människor med betydligt mindre problem startade högljudda grupper som hävdade sin rätt att få vara sjuk och bli omhändertagna, istället för att se till sin friska sida som lätt kunnat användas inom vilken marknadsföringskampanj som helst, krävde man helt enkelt att få bli placerad i ett Utanförskap genom att åberopa Jämlikhet och Rättvisa. En för mig konstig ordning och något som inte alls främjade rehabiliteringen och folkhälsan.
Det är många gånger jag ställt mig frågan hur ett samhällssystem som beskriver sig som Solidariskt, Jämlikt, Rättvist och med Gemenskap som nyckelord, blivit så skevt och illa fungerande att det egentligen inte passar någon och bara underblåser avundsjuka och narcissism. Något som finns i överskott inom olika grupperingar.
En annan vändning är att se alla de som sliter och bidrar till systemet, som gång efter annan upptäcker att de blivit lurade eftersom allt de betalat in i skatt inte kommer dem till del då de behöver det. Bl.a så har pensionsinbetalningar använts friskt och det samlade ekonomiska värde en pensionär trodde sig ha av sitt slit, uteblivit till stora delar. Det är en del av alla problem som systemen ställer till med eftersom ingen garanti ställs för att pengarna finns kvar när de politiska målen ändrats.
Använder man ordet valfrihet som tillämpad frihet och därmed rätten att styra över sitt egna liv, så är inte det särskilt välgrundat och säkert heller. I Rättvisans namn skall alla ha samma förutsättningar och livet ska se exakt likadant ut. Frågan man ställer sig är: Hur ska det gå till när vi har så olika värderingar och grundförutsättningar?
Det verkar då inte vara för individens bästa man beskär valfriheten, utan för att undvika att avundsjuka uppstår. Så t.ex att istället för att låta var och en välja hur mycket den vill jobba och låta de själva ta ansvar för detta, skall alla jobb göras så lika som möjligt. Med detta slår man undan benen inte bara på enstaka individer, utan man utestänger även många från arbetsmarknaden och begränsar även företagare att erbjuda arbetstillfällen. Vill någon arbeta 6-timmarsdag, så förs en omfattande kampanj att alla ska göra det, utan att för den saken ta hänsyn till var och ens villkor och förutsättningar. Som en sub-konsekvens i detta kräver man också av företag och arbetsgivare att deras verksamheter skall vara linjära och inte alls vara beroende av konjunktursvängningar, årstider eller andra variabler. En utopisk sörja att belasta någon med.
Att räkna upp alla liknande dumheter inom olika områden inom välfärden, arbetslivet och all egentid, kommer att ta för mycket utrymme, så man får väl dra en konklusion av det hela och försöka förstå innebörden av att avundsjukan är den mest avgörande faktorn som driver Sveriges regering och dess påhejare idag. Det som kommer ut i andra änden av detta är att man istället för att bli en agerande regering som också lär befolkningen att agera och ta ansvar för sina liv, så lärs vi upp till att reagera och styras av kortsiktiga ställningstaganden.
Skillnaden blir rätt uppenbar då man lyssnar på t.ex. Stefan Löfven som fördömde den agerande migrationsministern Tobias Billström för att han ville ha en diskussion och en planläggning av flyktingmottagandet. Nu när mottagandet nått en krisartad omfattning, då reagerar Stefan och sätter upp det största staketet i historien mot flyktingar som vill komma till Sverige.
Problemet med att bara reagera är att man oftast gör det endast i egen sak och inte kan ta in en större bild av vad frågan egentligen gäller, eller ha en framförhållning om eventuellt nya förutsättningar, eller skiftningar i konjunktur eller årstid...
Det är tyvärr en metod som verkar vara djupt rotad i vårt regeringsarbete idag. Att reagera och gärna i affekt, istället för att agera under nyktra förhållanden, vilket också återspeglas i samhället i stort.
Rent operativt avspeglar det sig särskilt på skatte- och arbetsmarknadspolitiska områden, där man fullständigt vräker förutsättningarna över ända, för att försöka nå ett resultat man skulle kunnat få med en öppnare, sundare och mer liberal arbetsmarknad och skattesystem. Hade man vågat titta lite i backspegeln så uppenbarade sig det faktum att man får in mer skattepengar av att fler kommer i arbete, än att lita till överbeskattning som begränsar konkurrenskraften. Allt för att hitta en sidoarbetsmarknad som bygger på bidrag, vilka allt som oftast skapar en osund arbetsmarknad i sig. Det för också med sig en stor känsla av utanförskap som inte är helt lätt att hantera med de nedärvda verktygen som höjda skatter och bespottan av privata initiativ och idéer. Här hamnar man lätt i en negativ spiral.
Den dagen regeringen inser att befolkningen består av individer och inte en enda grupp med exakt lika behov och förutsättningar, då kan vi börja diskutera hur utanförskapet kan motverkas. Kanske ligger största utmaningen till att riva ner sina egna gamla manifest och ledord, som i mångt och mycket ligger till grund för den handlingslöshet som råder. Till att börja med kanske man ska agera genom att definiera vad man menar med respektive ord så blir det enklare att ta ställning till vad som avses. När förklaring saknas, så blir orden mer ett hinder utifrån allas olika tolkningar och välfärdssamhället blir en illa ihopsatt kompott utan någon definierad smak, som endast kryddas med avundsjuka. Det är ingen bra grogrund för innovationer, utveckling och gemenskap.
Samhället bygger på de människor som finns där, därför måste väl den viktigaste åtgärden vara att få så många som möjligt att känna sig delaktiga och accepterade för vilka de är. Att lyckas till 100% tror jag är omöjligt, då det alltid finns de som väljer att stå vid sidan om. Det svåraste vi har att göra med är oftast människans attityd, som många gånger ställer samhället på kant i olika ytterligheter. Kan vi gemensamt börja bekämpa den nedärvda avundsjukan och de sub-kulturer som inte accepterar Sveriges lagar och istället försöka inspirera varandra till framgångar och utveckling, tror jag att vi får ett både trevligare och mer vänskapligt land.
Själv tror jag mer på acceptans, tolerans och välvilja som ledord, för de utgår ifrån vad individen själv kan bidra med. Ett samhälle och en gemenskap bygger på det som vi gemensamt bidrar med. Där skattesatserna är differentierade och de som tjänar med betalar mer skatt, kan det personliga bidraget vara det som alla bidrar lika mycket med.
De gamla ledorden Jämlikhet, rättvisa och solidaritet är något som alltför ofta läggs på andras axlar med utgångspunkten avundsjuka och skuldbeläggande.
Det är inget som är varken kreativt eller borgar för utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar