One cold day in hell...

Nu har det snart gått en vecka efter att svenska folket sagt sitt efter att ha tagit till sig av årets valrörelse. Det Sverige som jag kände för och som utvecklats rent demokratiskt, men som i mångt och mycket utmålats till helvetet på jorden ha nu fått en ny regeringsbildare, Stefan Löfven. Han som ledde korståget mot Alliansen och som satt agendan för denna valrörelse och som lovat bot och bättring för det land som enligt siffror och bedömare går väldigt bra. Nu sitter Stefan troligen med en väldans lång näsa när han ser hur det gick för honom och hans otydliga regeringsalternativ nu när han fått uppdraget att bilda regering.

What goes around comes around... Delar man ut mängder av käftsmällar och sedan tror att de man slagit på ska skrapa med foten och med sänkt blick söka sig till den som våldfört sig på en, så har nog Stefan missbedömt utvecklingen av Sverige och svenskarna. Han har själv tillhört en organisation som bland annat har haft en paroll: "Ta ingen skit". Lite som i Grynets show på TV. Men ändå väljer han precis den vägen; att dela ut massor med skit och tro att man blir kompis på så sätt...

Stefan borde kanske lärt sig lite av att George W Bush fick väldigt få hejarop och vänner i Irak, efter att ha bombat sönder deras land.

Det var väl också LO och deras stora avdelningar som hjälpte till att dra igång kampanjen som riktar sig främst mot kvinnliga företagare och traditionsenliga kvinnoarbetsplatser. Varför man valde att se det som ett hot istället för en möjlighet i hur kvalitén på arbetet utvecklas och vilka bättre villkor personalen kan få hos de nya arbetsgivarna. Troligen var man rädd att mista medlemmar inom LO när villkoren lättare förändras genom att byta arbetsgivare, än när facket ska driva en fråga som är underordnad av hur de mansdominerade fackens villkor ska utvecklas.

Så nu sitter Stefan där med de löften om en handlingskraftig regering med endast en väldigt klen intresseorganisation (MP) som support. Något vidare värst folkligt stöd verkar han inte heller ha och det tror jag mest beror på att han inte varit ett dugg intresserad av att ta reda på vad folket vill ha och önskar, utan valt sin egna väg att gå för att nå maktfullkomlighet. Något vi nu ser resultatet av. Han har nog förlitat sig på traditionsröstare och hjälp från fackligt håll, men det har inte räckt till. Rent politiskt tror jag inte heller att Stefan har någon stabil bundsförvant i MP.

I efterhand kan man konstatera att:

• Föra ett krig för att få makt, inte skapar vare sig arbetsro eller trygghet för vare sig enskilda individer eller de företag som ska dra runt Sverige.
• Den valrörelse som S, V och MP rallat runt med, inte riktar sig till människorna eller ens innehåller ett mänskligt beteende.
• Den man som inte var till salu, Jonas Sjöstedt (V), sålde sig till S för att efter att valresultatet presenterats, kastas ut från gemenskapen. Undrar om han tycker att han gjorde ett bra val i att stötta S?
• Att det var väldigt lite ideologi presenterat i oppositionens valmanifest, istället byggde argumentationen mest på falska siffror och tomt upphostade argument.
• SD som alla varit så rädda för efter att de haft en vågmästarroll under förra mandatperioden, har ingen tagit debatt med utan fryst ute så att de i lugn och ro fått bygga sitt väljarstöd med hjälp av missnöjda personer som inte känner att någon vill lyssna på dem. Snacka om att Stefan skjutit sig i foten där, och fått samtliga etablerade partier att göra detsamma.
• Väljare är inte människor med behov och åsikter, utan bara ett hinder mellan politiker och makten. Så Stefan har nog mest bara lyckats spä på politikerföraktet.

Nu sitter vi här och många med mig är både oroade och direkt rädda för vad som ska ske med vårt land, som trots allt varit ett väldigt bra land att bo och verka i. Vi har haft fantastiska möjligheter att utvecklas, landet har skötts väldigt bra och även för det rönt stor internationell uppmärksamhet och status. Det finns givetvis mycket kvar att utveckla och tiden ger oss anledning att vara på tå hela tiden för att möta förändringar. Men nu sitter vi här med ett groende kaos runt hörnet, istället för klara linjer för vilka villkor som ska gälla för både privatpersoner och för de företag som ska utveckla och betala för Sveriges framtid.

Landet som i mångt och mycket ansetts som världens bästa, men som uppmålats av framför allt S och V som helvetet på jorden. Så när nu Stefan vänder sig till de som han svartmålat och smutskastat, för att få hjälp med sin regeringsbildning, får han kalla handen och får känna på uttrycket: "A cold day in hell"

Välkommen till helvetet Sverige, det helvete som Stefan själv skapat. Det kan nog bli en kall höst och vinter i år!