Kan vi slaktas varje kväll och sedan återuppstå?

Det finns ett uttryck som heter "att skatta av naturen". Innebörden av det är att hitta en balans där man konsumerar av det som naturen ger, i sådan mängd att den själv kan reproducera sig så vi återigen kan skatta ut mer. Vikingarna hade i sin mytologi grisen Särimner, som de slaktade och åt varje kväll men som varje morgon hade återuppstått för att återigen bli slaktad. Ett drömscenario för många kanske?

Människan är från början vandrare och flyttade från plats till plats för att kunna skatta av det som fanns tillgängligt och det var nödvändigt med att hela tiden försöka hitta nya platser för överlevnadens skull. När vi sedan lärde oss bruka jorden och naturen kunde vi slå oss ner och utveckla våra kunskaper på ett ställe. Vi levde i någon form av självhushåll tills vi började byteshandeln, som sedan ersattes av ett betalsystem och när industrialismen kom så samlades vi i städer där arbeten där arbeten fanns så vi kunde tjäna ihop vårt levebröd. En snabbgenomgång av historien...

Vad vill jag nu säga med detta? Jo, vi lever idag närmare vår historiska utveckling än vi kanske tror. Vi har samma behov som tidigare, fast vi har inrättat våra liv efter en annan förutsättning och realitet än när vi levde i grottor och kämpade mot natturen, fiender och konkurrenter för vår överlevnad. Det är lätt att glömma var vi kommer ifrån när man slötittar på Paradise Hotell och beställer pizza för utkörning.

Hur tråkigt det än låter så har vi alltid varit beroende av den ekonomi som vi kunnat skatta av naturen. Har vi t.ex levt av det vi kunnat jaga och fällt allt som finns att fälla så har det initialt gett oss mycket mat, men på sikt ett krav på att hitta nya platser och vägar för att kunna äta igen. Vi har alltid varit beroende av de som kunnat hitta de nya vägarna och platserna, men även de som via sina innovationer kunnat få oss att stanna och utveckla den plats vi lever på. Detsamma förhållandet gäller idag. Överbeskattar vi varandra och stryper utvecklingen samt möjligheten till att hitta nya vägar till försörjning via de personliga resurser som finns i vårt land, så kommer vi utarma vårt samhälle. Frågan är vad vi ska göra då? Egoismen och skatteflyendet via svartmarknad ökar också.

Tittar vi på t.ex. SD, F! och SVP, så har de redan en plan för hur befolkningsmängden ska minskas och på så sätt försöka få mer över till de som är kvar. Allt på ett mer generellt sätt utan att ta hänsyn till att det kanske just i de grupperna de vänder sig mot, finns just de guider till framtiden som vi alla är beroende av. V och i mångt och mycket S har valt en annan strategi genom att slå direkt mot guiderna, dvs, de företagsamma som kan skapa den utveckling och arbete vårt land behöver.

Idag har vi en regering som gett Sverige en enormt bra förutsättning för framtiden. En framtid som kommer bestå av både med och motgång eller som det heter i de stora sammanhangen, konjunktursvängningar. Man räddade den Svenska ekonomin och lyckades med konststycket att minska verkningarna för oss när omvärlden var rejält i gungning. Man har visat genom att fler kommit i arbete så har den totala återuppbyggnaden av den svenska ekonomin kunnat säkerställas med bra marginal, samtidigt som de allra flesta fått skattesänkningar men också reallöneökningar av väldigt låg inflation, till de har vi även fått något som borde vara basic i ett modernt samhälle, valfrihet. Vi har helt enkelt fått mer makt att själva "skatta" av våra intjänade pengar istället för att lämna över ansvaret för det till politiker. Ökad demokrati och decentraliserad makt helt enkelt, istället för närmandet till ett allt mer totalitärt samhälle där makten centreras runt bestämmande politiker.

Något mer som är gemensamt idag med vårt ursprung, är att vi är i behov att så många som möjligt hjälper till att återuppbygga den ekonomi som vi ska skatta av. Alla efter bästa förmåga precis som förr. Här kommer många stickande med myten Ättestupa och att man för kastade åldringar nedför klippor för att slippa ta hand om dem, men vad jag fått lära mig så är forskare idag enade om att den aldrig funnits. Däremot har det funnits ett socialt omhändertagande av de som behövt hjälp.
Jag har själv arbetat med rehabilitering under ca 20 år och sett verkningarna av ett system som i mångt och mycket gjort alltför många människor passiva och bidragsberoende. Utöver detta har de tappat självkänsla och framtidstro.
När ett välfärdssystem slår ut människor istället för att hjälpa dem, så har jag svårt att ens förstå namnet välfärd. Vi måste givetvis ta hand om alla människor som drabbas av ohälsa och de som inte har förutsättningar att kunna klara sig på egen hand, det är för dessa som systemet behövs. Problemet är när systemet gör att alltför många fastnar i ohälsa av t.ex. ekonomiska skäl eller blir bidragsberoende för att det saknas incitament att ta sig ur bidragsberoendet. Därför måste det vara skillnad på lön för arbete och ersättning från sociala system. Något som S startade med arbetslinjen och som sedan utvecklats av Alliansen.
När ett system förändras så kommer det alltid att finnas människor som kommer i kläm, känner sig drabbade och med näbbar och klor kommer att kämpa för sin rätt att vara sjuk eller bidragsberoende. Det finns också de som verkligen får ett lyft och en kick att komma vidare i sitt liv, bort från ohälsa och bidragsberoende. Dessa människor är väldigt många, men har väldigt lite nyhetsvärde. Har själv arbetat med många av dessa som fått ett mycket bra liv, när systemet inte låser dem inne.

Att ändra system är inte helt enkelt, för när det väl är bestämt är det upp till varje handläggare att förstå och tolka hur det ska användas och där finns det otroligt stora skillnader från landsända till landsända och person till person. Det är heller inte alltid så att det lokala styret inom Kommun och Landsting har samma färg som riksdagen. Därför är det viktigt att både förstå och se skillnaden mellan de lokala förutsättningarna, som inte alltid beror på det nya systemet utan på den lokala tolkare. Så när människor kommer i kläm borde det vara naturligt att försöka lösa problemet där problemet uppstår, något som varken press eller det lokala makthavaren är intresserade av.

Träffade en riksdagspolitiker S som hade synen på att nationalekonomi är en bedömningssport och när jag hört deras centrala företrädare prata så får jag en känsla av att de likt vikingarna tror att Nationalekonomi är likt Särimner. Kan slaktas varje kväll och sedan återuppstå, utan att ha en plan för hur den skall födas. Det känns inte alls seriöst. Att man sedan inriktar sig på att skaffa sig så mycket makt som möjligt via skatter som i sig inte genererar någon återväxt, tycker jag är oroväckande. Vi måste precis som i alla tider hjälpas åt för att få Sverige att gro, återväxten att föda nya idéer och möjligheter samt få det överskott som gör att vi kan se om varandra. Låt även människor med drivkraft gro, det är förmodligen de som kommer att leda oss in i framtiden.

...Var idag och förtidsröstade. Framför mig i kön stod ett par i min ålder och var väldigt upprörda över att det inte fanns valblanketter till EU-valet... Man får det samhälle man engagerar sig i.