Då är jag på plats på kontoret igen efter att ha flackat från kust till kust med väskorna packade med musikinstrument. Har dock kunnat följa med en del i debatten som nu verkar ha tagit fart inför valet och gårdagskvällen innehöll en TV-sänd debatt om jobben.
Rubriken är väldigt missvisande, för vi får inga jobb utan de skapas av företagsamma personer som via sunda företag utvecklar sina idéer, det är inte politiker som skapar jobb. Däremot kan politiker se till att arbeten försvinner, genom beslut som omöjliggör att ha anställda eller driva företag. Det sistnämnda är verkligen på tapeten efter gårdagens debatt. Själv trodde jag inte det var möjligt att driva en politisk fråga så långt in absurdum, men nu börjar jag förstå att det är en realitet.
Som företagare blir jag ofta tillfrågad och tillskickad allehanda undersökningsmaterial där jag ska svara på frågor om villkor för företagande och vilka problem jag anser vara de största hindren för att anställa fler personer i mitt företag. Så har det varit i minst 20 år och de senaste åren har det intensifierats. Jag har svarat och i redovisningar så visar det sig att mina svar rimmar väldigt bra med övriga svarande, så att problemen på arbetsmarknaden från företagens synvinkel är väldigt klarlagda.
Jag har viljat tro att dessa undersökningar fungerar ungefär som när jag frågar någon av mina anställda vad de behöver för villkor och utrustning för att kunna göra ett bra jobb. Oftast får jag väldigt vettiga och bra svar, ibland, men oftast på skoj får jag ett mer absurt svar, men jag får svar och lyssnar på de som vet vad de pratar om så jag kan leda arbetet vidare på ett bra sätt utifrån synsättet för de anställdas bästa. För hur det än är så mår människor bra av att få göra ett bra jobb, oavsett jobbets art.
När man nu blivit tillfrågad av de som gör anspråk på att leda landet och forma den plattform Sverige utgör för att kunna leva och verka på, så verkar all kunskap från oss företagare vara som bortblåst. Debatten igår så långt jag hängde med (hade inte möjlighet att se hela) innehöll inte ett ord om oss som förväntas skapa de jobb som politikerna talar om. En stor besvikelse och all dialog med makthavare känns som tämligen meningslös helt plötsligt. En dialog för förbättrade kunskaper om villkoren att öppna och driva företag här i Sverige, kändes plötsligt lika ineffektivt som att driva ett transportföretag där man vägrar låtar sin personal ha drivmedel i tankarna under arbetspassen. Lite så som MP verkar vilja ha det för övrigt.
För det är väl ändå de jobben som företagen skapar som vi talar om när det gäller jobb, eller är det några andra jobb som avses? Ibland när jag lyssnar på den röda sidan av politiken, vet jag inte riktigt vad de menar, för å en sidan ska vi vara rädda om jobben, men å andra sidan ska jobb belastas med högre skatter och mer krångel som endast skapar en låst arbetsmarknad. Det låter inte särskilt produktivt.
Har under sommaren inte undgått att också höra Stefan Löfven ringa och "väcka" några ungdomar med löften om erbjudande av någon form av sysselsättning inom 90 dagar för att ha en anledning att gå upp på morgonen. Kan inte låta bli att fundera på hur han menar, finns det ingen anledning att gå upp nu och försöka hitta arbete idag? Är det så det ska vara att vi i Sverige skall få allt serverat utan att behöva engagera oss själva?
Har Stefan inte insett att desto mer vi engagerar oss i vad vi vill hålla på med, desto större chans finns det att till slut hamna på det ställe vi själva önskar. Vägen kanske inte är spikrak, men vi får erfarenheter på vägen som kan vara nog så avgörande för framtiden. Se till att skapa en bra miljö på arbetsmarknaden där det är enklare och inte lika riskfyllt att anställa. Låt det också finnas olika typer av jobb, anställningsformer och villkor som anpassas efter verksamheterna. Att som Stefan via reklamradion, så in en kollektiv pessimism, dåligt självförtroende och jantelagen, till förmån för en förhoppning om ett curlingsystem som ska placera mig på ett ställe som jag kanske inte alls passar i, vet inte jag om det gagnar varken den enskilda personen eller Sverige som land. Är inte det en ungdomsfälla om något att bli passiviserad i väntan på ett erbjudande?
När jag ändå är inne på reklam så kan jag inte låta bli att reflektera över alla kampanjer över Facebook. En stor skillnad har varit att man kan gilla Alliansens förslag som presenteras, medan man måste gilla S för att få läsa deras förslag. Fick på sätt och vis en flashback av den tid då man som LO-medlem var tvångsansluten till S. Allt för att kunna visa större siffror på intresse för just S, än vad som är äkta. Måste bara säga att S agerar mer och mer som en frikyrklig organisation än ett politiskt parti.
Igår dök det för mig upp en ny figur från V, Ali Esbati, som jag har lite svårt att ta till mitt hjärta. Att V och för den delen också S samt LO haft sina synpunkter på vad som räknas som arbete, och fullständigt gjort ner människor som arbetat med i deras ögon "skitjobb". Men de har haft jobb och det är väl jobb vi ska skapa och vara rädda om? Under decennier har dessa partier viljat skilja bort vissa typer av jobb som "skitjobb", istället för att lyfta deras utförare att vara stolta över sitt arbete. Människor mår bra av att få göra ett bra arbete, oavsett arbetets art. Jag vet inte vad Ali Esbati har för syn på människor, men vi är alla olika och har olika förutsättningar och befinner oss på olika ställen i livet. Att då också arbetslivet innehåller en ett så brett spektra med arbeten som möjligt borde kanske vara något som gagnar människan i stort. Något som hjälper självkänslan och som erbjuder möjligheter att både få bromsa upp och att utvecklas. Där verkar i alla fall våran syn på människan skilja sig åt, Ali och min. Bilden av V som ett extremparti blir bara allt tydligare, med Jonas och nu Ali som agitatorer.
ROT och RUT samt sanering och utveckling av restaurangbranschen är tydligen inget som oppositionen vill ha. Man kan undra varför, när det bevisar att det går att göra förändringar som påverkar arbetstillfällen och skatteintäkter på ett positivt sätt. Eftersom allt handlar om politik och inte medmänsklighet så kan en trolig ide vara att oppositionen vill ta bort det som lyckats så kan det inte går att påvisa att du gjort något bra. En dubbelstöt till, mot både arbete inom branscherna samt sittande regering, med arbetstagare som förlorare.
Efter att ha mött samtliga partier och representanter för dessa under de senaste två åren, (nåja inte V då som mer eller mindre konsekvent ratar möten med jobbskapande företagare), så måste jag säga att gårdagsdebatten blev ett stort slag i luften för ingenting. Konkretisera några rejäla förslag eller presentera en ideologi som är trovärdig för utveckling av Sverige. RUT och ROT samt sänkt restaurangmoms i all ära, men hur ser fortsättningen ut för att ge möjlighet att skapa en bättre, sundare arbetsmarknad och mer konkurrenskraftiga företag?
Precisera gärna vilka som skall fixa fram jobben också och vilka åtgärder som är direkt jobbskapande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar