Vem behöver semester?

Har haft en såndär administrationsdag som  är precis lika sexig som den låter. Solen har vandrat över kontorsväggen och mina nya glasögon gjorde måttligt bra ifrån sig att ge skugga och svalka.

Eftersom kylan här på kontoret som lämpligt är, tagit sommarledigt, har jag letat reda på min gamla trumfläkt, en sån som blåser i håret när man är på scen. Den har på sitt lite väna sätt "hjälpt till" med papperssorteringen. Men två och en halv timma senare än beräknat är jag i alla fall klar med dagens projekt!
Pratade med en kompis på förmiddagen som lite förundrat undrade "hur fan kan du jobba nu?"

Jag vet inte vad jag ska svara på det mer än att jag måste, jag måste ta hand om mitt företag och även om jag idag är själv i det så är det inte mycket i administrationen som skiljer sig från när jag hade ett betydligt större bolag att ta hand om. Min rumsgranne som precis som jag är egenföretagare och inne för att jobba, konstaterade att det måste vara nära att bli haverist med tanke på alla uppgifter man måste kunna hålla i luften och alla system att känna till förutom att göra det man ska arbeta med, när man är egen företagare.
Har själv inte tänkt i de banorna, men visst slog det mig att det är otroligt mycket tid, pengar och energi man lägger ner på att bara få ha en möjlighet att få känna glädjen i att kunna försörja sig själv genom sin företagsidé.

Hörde någon facklig manifestation på eftermiddagen där det sas att alla har rätt till erbjudande om en anställning, en trygg inkomst och en säkrad välfärd. Visst låter det bra? Frågan är bara hur det ska genomföras? En annan fråga; gäller det även för mig?

I min värld måste jag konstant konkurrera om arbeten, trygg inkomst är inte att tala om och vad säkrad välfärd gäller för mig, blev jag varse härom veckan när jag sökte läkarvård för en envis och långvarig infektion. Det är inte ofta jag söker läkare och är van att de säger "Vi sjukskriver inte dig som är egen företagare". Jag förstår att de syftar på det system som gör att vi ändå måste betala vår egna sjukpenning, men denna gång sa de: "vi brukar ge antibiotika, men du är egen företagare och då skriver vi inte ut något". Lite överkurs för min del och jag förstår inte varför?  Måste jag skaffa min egna medicin nu också? En fråga dyker upp: varför ska man som företagare mer eller mindre vara utestängd från det välfärdssystem man finansierar?

Om vi bortser från det senare med besöket på sjukan, där själva organisationen på mottagningen var betydligt sjukare än jag, så måste jag säga att det kanske är dags att på riktigt ta tag i villkoren för småföretagare. Det för att även vi ska få ha en dräglig fritid och inte ständigt vara orolig för vilka regler som ändrats och vilka nya förutsättningar det är som börjat gälla under tiden vi varit upptagna med vårt arbete. För är det något som saknats i Sverige under en herrans massa år, så är det en långsiktig marknadspolitik som gör att företag har en möjlighet att med måttliga resurser i tid och ekonomi, sätta sig in företagandet i sig för att istället ägna tid åt sin verksamhet.

Hur det än är så är det företagen som så småningom har möjlighet att erbjuda arbete, annars måste du vara företagsam och starta eget för att försörja dig själv. Politiker skapar inga jobb, men har möjlighet att påverka förutsättningarna för de som skapar arbete åt andra eller är företagsamma i sig själva. Så att titta på och förändra villkoren för företagen till det bättre, stora som små, är att ge möjlighet för människor att få eller skapa arbete.
Ett av problemen med att vara småföretagare och vilja expandera, är att vikta villkoret att ta så mycket större ansvar för andra än dig själv och din familj, för att skapa en trygghet för den eller de du anställer. Hur kan man rimligt kompenseras för det?
Det är inte sällan som man som företagare får avstå delar av sin egna lön för att kunna hålla kontinuitet för sina anställdas avtalade löner. Det är något som sällan nämns i debatten, de verkliga villkoren.

Vi förväntas också ställa upp med fortbildning och personlig utveckling som gör att den anställdes värde stiger på arbetsmarknaden, en investering vi själva inte har kontroll över hur länge vi får behålla, samtidigt som om vi går med lite vinst så ska vi inte kunna nyttja den på det sätt vi själva vill i fortsatt utveckling och i personligt skydd. Det är ofta som man som företagare satsat stora ekonomiska belopp i sin verksamhet och till det mängder med tid och energi, men att värdera den insatsen på så sätt att man ska få kunna behålla en del av en vinst om sådan uppstår, är i Sverige fult. Hur många tror att det är något som utvecklar företagande?

Tar även facken sitt ansvar i frågan om att "klara jobben" så måste även de tillåta att företag och företagare behandlas med respekt. Kräver man ansvar måste man visa respekt. Hur respektfullt är detta? Finns det någon som känner trygghet och glädje i att anställa en person med den åsikten?

Att därtill se att det är dags att uppdatera reglerna på arbetsmarknaden som gör att det blir både enklare och mer lönsamt att ta på sig ansvaret att vara arbetsgivare, som gör att fler kan komma i arbete. Kanske hade jag kunna t erbjuda någon ett arbete då som gjort att vi båda kunnat njuta av en semesterdag i solen ute idag, istället för att jag själv arbetar dubbelt och struntar i semester.