Det mest fantastiska med valår är att man som myndig person
blir värd något, och det mest makabra i detta är att min röst betyder mer ju
färre som röstar. Jag tror det är därför som så många politiker vill åt min
röst just nu. En märklig sak i detta är att man med allehanda medel vill köpa
min röst. Det lovas vitt och brett om reformer som kostar miljarders miljarder
men som inte ens är i närheten av att vara finansierade och glömmer att
samtidigt att det är mig de underförstått ber att finansiera hela kalaset. För
finns det omåttliga utgifter så måste det tas från de inkomster vi som skattebetalare
har och dessa är inte aldrig sinande som många tycks tro.
I en av betydelserna av att vi har demokrati i vårt land
finns att när vi nått myndig ålder har vi rösträtt. En röst per person. Det är
något som jag själv tycker är bra. Men om vi skulle leka med tanken att man
skulle ha differentierad rösträtt i förhållande till hur mycket man bidrar med
till landets försörjning genom skatt, avgifter, jobbskapande och ansvarstagande
så skulle även företag bli röstberättigade och ha betydligt mycket fler röster
att lägga än en enskild person.
Frågan är hur valrörelsen skulle se ut då? Skulle det gå att
lämna alla dessa löften när man måste ta hänsyn till de som ska klara
försörjningen?
Själv tror jag inte det. Jag tror att valrörelsen kanske
till och med skulle bli lite nyktrare, för då kom den att handla om Sverige och
våra förutsättningar samt möjligheter att ha ett fortsatt välstånd och
utveckling för alla. En plats där även de som drar runt landets ekonomi får
plats i debatten.
För pratar vi om ”jobb”, som i jobb som genererar intäkter
till den gemensamma kassan över tid, så måste vi vända oss till de som skapar
dessa jobb och inte till de som skapar temporära lösningar där kassan dräneras.
Vi kommer säkert behöva arbetsmarknadsåtgärder ändå på olika sätt från tid till
tid, men en långsiktig arbetsmarknadspolitik måste bygga på hållbar utveckling
och verkliga arbeten.
Därför tycker jag att debatten blir väldigt skev och
innehållslös när företag förklarar för politiker och anställda om hur ett
politiskt förslag kommer att slå mot företaget, blir bemötta med att de driver
en skrämselpropaganda. Som företagare måste man försöka se vad som är på gång och vilka förändringar som kan komma och hur de kommer att påverka företaget. Det ingår i ett ansvarsfullt företagande. Jag driver själv företag och blir många gånger bemött
med både dålig attityd och okunskap om hur villkoren är att driva företag och
ta ansvar för anställda. De företagare jag känner är väldigt mån om att driva sina
företag på en långsiktigt basis med ansvarstagande för såväl produktion samt
anställningar. I och med detta är de också väldigt engagerade i att sköta sina
bolag och försöka vara förutseende för vilka hinder och prövningar som kommer. Att informera om vilka förändringar som kan bli nödvändiga för att möta ett nytt politiskt beslut, ser i alla fall inte jag som någon konstigt.
Idag när den internationella konkurrensen hårdnar alltmer så
har det blivit betydligt tuffare att vara företagare, att då även hoten mot mångas
existens och arbeten kommer från de interna leden som säger sig ”värna jobben”,
gör att allt känns väldigt bakvänt. Just nu i valtider så blir det mer extremt
än någonsin och många håller andan i väntan på att se om dessa förslag
verkligen når fram till att förverkligas, eller om den regering som sammansätts
efter valet kommer att ta hänsyn till en verklighet där hänsyn tas till hur
intäkterna ska säkras och våga låta reformerna vänta samtidigt som en svekdebatt
drar igång. En arbetsgång vi sett alltför mycket av under årtionden.
Samtidigt kan vara värt att fundera på hur viktigt det är
med svenskägda företag i Sverige. Som
företagare med känsla för sitt närområde så tar man förmodligen större ansvar
för de man har anställda än om man är en internationell aktör. Därför tror jag
det är dags att även se till de förutsättningar som gäller för företagande i
Sverige innan vi mister de som vill och vågar satsa energi, engagemang, idéer
och pengar för att utveckla just sina företag och samtidigt skapa en bättre förutsättning
för den gemensamma försörjningen.
Jag hoppas att debatten kan vända till att bli en mer saklig och öppen debatt om hur vi vill att Sverige ska kunna utvecklas och stå som plattform för ett mer initiativrikt samhälle, där politiker pratar mer möjligheter än att stoppa. Jag hoppas också att det kommer en dag då vettiga regler för företag når upp till ytan och implementeras att gälla under väldigt lång tid.
Hej Mats! Jag blev väldigt imponerad när jag hittade din blogg via facebook igår. Du skriver otroligt intressant och välformulerat! Jag har än så länge bara skummat några inlägg, men känner att jag ideligen vill säga: "Men... vänta...hur tänker du här?" Ett kommentarsfält i en blogg är kanske inte rätta stället för en debatt, men när jag läste det här inlägget kunde jag inte hålla tyst. :) Hoppas du inte tar illa upp. Jag tycker det du skriver är bra och det får mig att tänka till.
SvaraRaderaDet känns som om du argumenterar utifrån att företagen har en altruistisk inställning till samhället. Tyvärr är jag betydligt mera krass än så.Företagens prio ett är inte att skapa jobb. (Om man pratar i generella termer.) Vore det så levde vi i en mycket bättre värld. Företagens mål är att vara vinstdrivande, det ser vi ju inte minst på hur marknaden är uppbyggd med alla sina kvartalsrapporter och "vinstvarningar".
Och alltså måste det till andra perspektiv än företagarnas när vi bygger ett samhälle. Att frångå principen "en människa, en röst" är en farlig väg att slå in på. Då reducerar vi återigen varje individ till att vara den inkomst hon genererar och då är vi tillbaka i det gamla feodalsamhället där bara adeln hade rösträtt, låt vara i en annan form.
Jag kommer absolut att fortsätta läsa din blogg, för detta var spännande. :)
Ha det gott! Mvh/ Gisela