Glädje och konflikter

Jag tycker det är fantastiskt kul med OS-framgångarna för Sverige! Idrott har i sina bästa stunder något helt oslagbart som underhållning, det oförutsägbara. Även om spelbolag hävdar det motsatta...

Det är en fantastisk känsla som kryper sig på mig när jag ser bra prestationer och jag gläds verkligen med alla de som kämpar mot ett mål och så tydligt når dem. Skidstafetterna igår och idag har varit riktigt kul att följa. En lättrörd person som jag sitter gärna med glädjetårar rinnande längs kinderna och med en härligt varm känsla ända in i själen över deras lycka efter målgång. Jag har väldigt lätt för att glädjas med andra och tycker det är fantastiskt kul att få följa en personlig utmaning.

Det gäller oavsett om det är en tävling eller målsättning. Man kan trots allt vinna även om man inte är först över mållinjen. Man kan vinna över sig själv, sina högst personligt satta mål, man kan vinna respekt och uppskattning. Lite av sådant som i idrottsvärlden belönas i efterskott på allehanda idrottsgalor.

Jag tror att idrotten fyller en stor funktion som både sammanhållande och utvecklande del i ett samhälle. Det är fantastiskt att se firandet av framgångar och glädjen runt detta är inte att ta miste på. Det verkar finnas ett stort behov av att få släppa ut sin glädje över dem som vågat satsa på att nå framgångar inom en specifik idrottsgren. Det finns mycket att lära där runt målformuleringar och anpassning efter personliga förutsättningar.
Tänk om vi också kunde föra med en del av den känslan och kunskapen lite mer i vardagen och till mer jordnära betingelser och dels våga peppa varandra och oss själva, men också glädjas åt varandras framgångar. Framgångar som kanske inte alltid är lika lätta att mäta eller röner lika stor publik uppmärksamhet. Kanske skulle fler människor våga satsa på sina idéer och hitta nya vägar till personlig utveckling.

Men det finns någonting som jag inte riktigt förstår i detta och det är behovet att göra ner sina motståndare i det som kallas för "trash talk". Kanske är jag gammalmodig eller lite för lite insatt, men jag förstår inte alltid allt "uppsnack" eller för den delen "nersnack" som idag kretsar runt alla TV-sändningar från olika idrottsevent. Visst är det kul all vältra sig i framgångarna nu och även få se lite reportage från träningar och förberedelser, men det är all verbal tuppfäktning jag inte riktigt förstår värdet av. Det verkar ha blivit en sport i sporten att på ett eller annat sätt göra ner sin motaståndare. En del reportrar och sakkunniga kallar det "det mentala spelet" och ges emellanåt stor plats i sändningarna. Även tidningarna är väldigt snabba att hänga på att hänga ut individer och underblåsa kvasikonflikter idrottare emellan, allt för att hålla intresset vid liv runt själva tävlingen i sig. Kanske?

Plötsligt räcker det inte med att koncentrera sig på att göra bra prestationer utan man måste också ingå i ett spel som media till stora delar skapat för att hålla intresset vid liv i deras sändningar eller upplagor. I en verksamhet där den enskildes prestation är väldigt knuten till ens möjlighet att få fokusera på just sin utveckling och utförande, är det väl mer splittrande att få lov att svara på det "intressanta" spel som media lägger till för att kunna försvara kostnaderna för sin bevakning.
Själv tycker jag det mer tar bort glädjen över den prestation som gjorts, när det ska fokuseras på medias eget arbete på upprätthålla en konflikt.

Idag kan jag tycka  att det väl är som att sparka in en öppen dörr att ge sig på Petter Northug, när det inte går så bra varken för honom som person eller Norge som stormakt inom längdskidåkning:
-Nu har vi chansen att ge igen för allt dumt han sagt..
Talar inte resultatet sitt klara språk? Går det inte bara att vara glad åt framgången?
Att ge sig in i ett munhuggande om anledningen till resultatet tar väl bort en stor del av glädjen över det uppnådda målet och det kommer inte heller att kunna påverka resultatet.
Bättre då att fokusera på det var och en behöver fokusera på för att kunna göra sitt bästa igen och mäta sig på nytt.

Det enda man kan vara säker på är att det går upp och ner här i världen och vill jag hålla en hög lägstanivå, så behöver jag kunna fokusera på det som gör just mig bättre. Där behöver man kunna avskärma sig från det man inte kan påverka och inte lägga energi på en eventuell konflikt som upprätthålls av någon som gör karriär på att upprätthålla konflikter.

Jag hoppas vi kan bli bättre på att visa glädje och uppskattning över varandras framgångar, stora som små, istället för att upprätthålla konflikter om skitsaker. Jag tror det finns en stor kraft i att få känna och få visa glädje över sin egna och andras prestationer, något som bidrar till utveckling.

Stort grattis till alla OS-framgångar och stort grattis till alla er som nått personliga framgångar som kanske inte syns för fler än er själva. Mycket bra jobbat!