Själv är jag intresserad av ishockey och tycker det kan vara ett spännande och underhållande spel, som kan bjuda många roliga och intressanta stunder. Ok; jag har kanske inget favoritlag utan gillar sporten som sådan. Det är tråkigt att höra att publiken sviker och att många klubbar funderar på ekonomin och hur den ska gå ihop. Alla har vi väl våra funderingar kring hur man kan få intresset att öka igen.
Läste igår på Expressens nätupplaga att spelarna i Elitserien vill ha utökad rätt att slåss, bl.a. för att utöka intresset. Visst förstår jag att det kan vara mycket känslor med i spelet och att det är bra att det också är det, men jag vet inte om en utökad rätt att slåss skulle öka intresset för SPORTEN ishockey. Kanske skapar man bara en sport till i sporten, och då är ju frågan vem som vinner på det?
Det finns sporter där det är helt ok att slå varandra sönder och samman redan nu, så jag förstår inte varför man ska flytta dessa bataljer också till ishockeyn.
För att göra det enkelt för oss som gillar ishockey, så vore det kanske bättre att mer renodla och utveckla själva spelet och inspirera den individuella skickligheten hos varje spelare.
Det som slår i alla fall mig idag när jag ser hockey på TV eller live, är de dåliga individuella insatserna, som också blandas med många bra. Jag kan förundras över spelare som inte ens på uppvärming träffar målet på några få meters avstånd. Tränas inte skytte överhuvud taget?
Om man inte i en ostressad situation har förmåga att leverera ett bra skott, vad är då oddsen att man träffar avsett mål eller kan ta emot en passning när det hettar till? Det är på tok för mycket brister i individuella skickligheter.
En anledning till detta kan vara att man kanske är för taktiskt drillade att den individuella skickligheten fått stryka på foten. Spelsystemen blir för hårda att individen försvinner. Själv gillar jag de som sticker ut och vågar utmana. Detta för mig rakt in på det som hände i C-MORE studion lördagen den 19/1, när Mike Helber från Linköping hade bett att få vara med och prata.
Mike som är en väldigt klok man, ställde ishockeyexperterna mot väggen och frågade efter deras ansvar i den uppkomna mindre kris inom svensk hockey. Jag kan inte mer än hålla med om att mycket som förklaras i periodpauserna är brister i att individen inte följer ett system.
Det finns bättre och sämre experter och de kan lätt skiljas med ålder åt.
Att höra Leif Boork berätta hur dåligt individer på isen inte följer exakt uppgjorda system, är något som får i alla fall mig att ifrågasätta C-MOREs attityd till sin egen produktion.
Har man köpt rättigheterna till en lång serie och i alla fall jag tror att man gör det i ett vinstsyfte som även bygger på att svensk ishockey utvecklas, så sätter man experter i rutan som om man förstår honom rätt kommer att göra att allt spel kommer vara förlagt i mittzonen för annars har någon fallerat i sitt system.
Vad blir inställningen till sporten av detta? Är det därför vi ska ha slagsmål, eftersom det inte ska göras mål överhuvud taget?
Ska man inte se till skickligheten att luckra upp ett systematiskt försvar. Sporten handlar väl om att anfalla och försvara ytor och mål och när mål är gjorda så måste det inte vara något dåligt som skett utan kanske en individuell eller lagmässig skicklighet som ligger bakom detta. man väljer själv hur man vill se på det, men man förmedlar också en attityd till spelet som går rakt genom rutan och som kan ligga till grund till även åskådarnas attityd till spelet och val av underhållning både live och på TV.
Det är intressant att C-MORE satsar så stort på en sport och inte själva ser att de kan ha en delaktighet i ett sviktande publikintresse. Jag tror också att man bör skära ner på en del intervjuer. För det blir inte mer intressant att höra av fler spelare och ledare att. "vi måste få in mer folk på mål", eller "vi måste få in fler puckar på mål". Jag tror den största skaran av tittare redan förstått detta. Att höra det upprepas i varje periodpaus gör inte produktionen eller sporten mer intressant.
Ett annat problem som jag anser vara stort och prekärt för sporten är den låga svenska domarkvalitén. Det finns matcher där domarna är alldeles utmärkta, men det är alldeles för ojämna insatser. Går man från Elitserien till Allsvenskan så blir det än mer påtagligt. Visserligen så är det tredomarsystem där, men lite bättre insatser kan man kräva.
Jag tror C-MORE skulle tjäna för egen del och även hjälpa till att utveckla den svenska hockeyn om man förändrade sina produktioner till att bli mer intressanta för oss som gillar spelet Ishockey. Istället för att med grafik visa hur ingenting ska ske, initiera och visa skills mellan spelare. Fortsätta att ha reportage om enskilda individer och vad de gör för att utvecklas som spelare.
Mer betona skickligheten i det som är lyckat än oskickligheten i det som misslyckas.
Granska domarnas träning och inställning till spelet och sig själva.
Att gång efter annan höra Boork rabbla sitt mantra om att hämta fart bakifrån, är inte längre utvecklande för publiken. Kanske det är det för spelarna, men publiken är betraktare och inte deltagare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar