Man upphör aldrig att förvånas

Eric Saade...

Ännu en svensk "megastar" visar fingertoppskänsla och begär 1500 svenska kronor av barn för att skriva sin autograf efter gig.
Jag är i och för sig tveksam till att påfundet är Saades eget. I en branch där unga talanger formas till mjölkkor, är gränserna för beslut inte helt glasklara mellan produktionsbolag och artist. Kalla det livets skola!

Är det bara ett bevis på att man inte räknar med någon längre tid i rampljuset eller är det bara ren girighet som ligger bakom ett sådant beslut? Jag vet inte inte, men blir illa berörd av det.

Alla vi som står på scen vet att vi är något så länge vi har publik. När publiken sviker så måste vi göra något för att finnas kvar där, om vi vill finnas kvar där. För allt har ju sitt pris..
Vi har sett folk komma och gå ur garderober, avslöjat personliga hemligheter och dela med sig av familjen kakrecept i en strävan att inte falla ur det magiska rampljuset. När kärnverksamheten sviker så väljer vi alternativa vägar att synas.
Jag har ingen egentligt åsikt om att man tjänar pengar på att exploatera sin person, men när det vänds till en sådan girighet att man sviker sin publik på ett sådant sätt att man sätter pris på sin kontakt med barn, då tycker jag det gått för långt.

Att Saade nu gör någon form av Pudel och säger att allt är så välplanerat att pengarna ska gå till en barnorganisation, verkar mer än lovligt efterhandskonstuerat. Visa lite trovärdighet och ge din publik det vi ger vår publik, ett mervärde av att komma på koncerten och möt de som vill möta dig. Besök sedan de barn som har det svårt och gläd dem en dag.
Du kommer att växa både som människa och artist.

Over and out!