Brukar skriva en ”Årets-lista”, så här runt nyår för att
samla mina intryck av året som gått.
2019 har på så många sätt varit ett extremt år, så att försöka lista
t.ex. ”Årets dummaste” så finns det så otroligt många händelser som skulle
passa in där och göra en lista i listan med rangordningar känns kallt, så jag
försöker mig på en Årskrönika istället.
Sverige är troligen ett av de mest extrema landen i världen.
https://www.iffs.se/world-values-survey/
Visst allt beror på hur mätningar görs, men i väldigt många
mätningar inom olika områden sticker Sverige ut som extremt. Det finns mycket
som är bra, eller i alla fall bär en aura av bra tänkt. Men så finns det
väldigt mycket som inte är särskilt bra och idag kan vi, om vi vill, bara öppna
ögonen, båda ögonen, och se att vi hamnat på en utvecklingskurva som inte alls
rimmar med den utlovade. Våra styrande politiker ”har inte sett det komma”, och
det måste väl i så fall härledas till att de blundat alldeles för länge, eller
glömt att putsa sina pansarglas mot omvärlden så att de nu är spegelglas och de
bara kan se sig själva. Det kan i och för sig förklara mycket missförhållanden,
då alltför många verkar se sig som praktexemplar i den maktposition de hamnat
i.
Det med trygghet och lika värde för alla verkar inte längre
gälla. Det kanske tydligaste tecknet på det, är att de styrande i landet
främjar sig allt mer från den verklighet som råder här, vilket märks i mängder
av uttalanden och beslut. Det mest signifikativa beslutet är möjligen det att
pensionsåldern höjs för alla, utom för politiker. Man är med andra ord inte
beredd att leva under de förutsättningar man själv beslutar.
Ett starkt varningstecken i sig att demokratin missbrukas
för egen räkning.
Dessutom verkar det finns extrema skillnader i villkor på
arbetsplatsen och krav på närvaro och vilka förmåner som distribueras. Det brukar talas om U-länder, och I-länder,
men Sverige har idag troligen helt ensamt och på eget bevåg klivit fram och
blivit ett R-land. Ett Representationsland. Är man representant för Sverige, så
finns det snart inga begränsningar alls i förmåner och personliga möjligheter.
Men är dessa bra för landet?
Ett tecken på det var de intervjuer TV gjorde under
Almedalsveckan, där man frågade vad våra politiker gjorde personligen för
klimatet. Man skulle kunna koka ner det till ett gemensamt svar. ”Jag sitter i denna fina Regering som är för klimatsmarta lösningar! (men jag använder dem inte
personligen)”.
Visst är det lätt att bestämma hur andra ska göra och på så
sätt frigöra sig från eget ansvar. Då har man gjort ”sitt” och blivit en
representant för det goda, oavsett hur man själv agerar. Dessutom får man rikligt betalt för att göra det, samt frikort på icke-klimatsmarta lösningar. Man blir mer reaktiv
istället för proaktiv. Lite som fenomenet Greta som reaktivt åker världen runt
för att strejka, allt för att få ett fokus på en person, som valt att strejka. Tyvärr missar kanske den rörelsen
det viktiga proaktiva arbetet med att verkligen göra insatser och hylla de som
letar nya lösningar för klimatet.
Idag verkar det som om vi i Sverige blivit det Representationsland som
ska balansera hela världens tillkortakommanden. Visst är det bra med att ligga
först i utvecklingen, då kan man diktera villkoren för hur världen ska
disponeras. Men är det så?
Inom ishockeyn finns ett uttryck; ”De spelar som om de hade
pucken!”. En beskrivning av övermod som oftast resulterar i ett rejält bakslag.
Man tror man har kontroll, men lever i en illusion.
Med tanke på hur våra
representanter vill beskriva den värld vi lever i och framförallt de villkor vi
själva lever under, visar väldigt ofta på att de själva lever i en illusion som
de med märkligt styrda siffror vill sälja in till de som upplever verkligheten
lite mer nära och har en annan uppfattning.
Om vi ser till balansen i världen, så är Sverige trots allt
ett pytteland, men väldigt liten inverkan globalt sett. Vi vill nog hemskt
gärna tro på våra styrande att vi är världsdominerande i allt, men där kommer vi
väldigt snart att få bekänna färg och anpassa oss.
Men med anpassningen kommer också en lite oväntad, eller nu
förtiden väntad, reaktion. Vad som än händer i världen, så kommer vi att få
personligen betala för den.
Det största problem vi har idag med ledningen av landet är
att den är starkt reaktiv, istället för proaktiv. Har vi haft en proaktiv
regering så hade mer resurser lagts på basfunktioner och beredskap. Nu när vi
har en reaktiv regering så får vi betala för deras ångest, när de ser bilder
utifrån världen och bestämmer sig för att straffbeskatta oss för detta.
T.ex. Plastprodukter i Ganges=Straffskatt på plast i
Sverige. Kor som pruttar=Alla ska äta vegetariskt. Listan kan göras lång, väldigt lång. Per Bolund, Bostadsminister och
Språkrör för miljöpartiet, har vid ett flertal tillfällen uttryckt att hans och Regeringens syn på skatter, är att de är styrande. Han har troligen rätt, i alla
fall till viss del. Men hur märkliga beslut kan man ta på underlag från bilder
runt om i världen?
Har denna tankegång ens någon effekt för miljön i Indien eller ens här?
Den har kanske en hämmande effekt i Sverige och det är
precis det som händer med många skatter, de blir hämmande för utvecklingen. Ta
bara skatt på arbete och fundera över hur det påverkar arbetsmarknaden. Just
när det gäller den styrande delen med skatter, kan man också tänka tvärt om,
genom att sänka skatter. Men den idén verkar inte vara gångbar.
Man kan vända på begrepp och få nya och till och med bättre
resultat. Vill man t.ex att fler människor i positivt syfte rör sig ute på
kvällstid, kanske man ska göra kulturevenemang skattefria eller kanske
avdragsgilla, istället för att höja skatterna så färre har råd at besöka de få
som är kvar?
Förmodligen är det en utopi med nuvarande styres ideologi.
För deras lösningar på de allra flesta problem som finns är uppenbarligen
ekonomiska. Vi straffas i landet då ineffektiva system bränner miljarder till
ingen nytta. Mer pengar skickas dit av reaktivt tänkande, istället för översyn
och reformering av arbetsmetoder och system, utifrån ett proaktivt tänkande. Vi
dräneras av inkompetens och makttänkande.
Priset vi får betala är en allt sämre syn på människan och
en segregerad miljö, där representanter, politiska, fackliga och i olika
intresseorganisationer, blir de som kliver fram som en ny priviligierad klass.
I en egen gräddfil, som asfalteras med skattemedel och medlemsavgifter. Frågan
är hur mycket det gagnar oss?
I ett land som styrs socialistiskt, så kommer alltid representanterna
för ”makten” att ha privilegier som går lite vid sidan om deras egen politik.
Dessa individer har den möjlighet de vill strypa för andra, att tjäna pengar på
sitt arbete. Så har alla socialistiskt styrda länder landat och kraschat. De
främjar en maktelit. Rätt långt från den demokratin de är satta att förvalta.
Det verkar som om drömmen för många är att vara oberoende av
våra system, som inom många områden inte fungerar som lovat. Snart är det väl
endast den döljande funktionen, som kanske inte fungerar, men som finansieras,
för att försöka dölja den verklighet vi lever i. Ska vi stå fria och kunna leva
som våra politiker, så krävs det en reform som frigör våra resurser. En reform
som tillåter att alla vinner högsta vinst på Lotto. Dessutom samtidigt i rättvisans namn... För arbeta sig till det har
mer eller mindre gjorts omöjligt.
Alternativet är givetvis att byta styret, som sedan länge
slutat fungera som just styre och nu bara agerar som dementimaskin åt sig
själva, allt medan många funktioner havererar runt om dem.
Allt fler verkar förstå att den trygghet vi utlovats inte
finns och att vi betalat ett enormt överpris för detta och drömmer om sina FOM, i det land som skulle garantera att FOM inte behövdes, eftersom du betalat in dem i skatt. Men så kom verkligheten ifatt.
Har du skaffat dina FOM?
Har du inte redan gjort det, så är det hög tid att göra det
nu. Eller tillhör du stora skara som inte har en chans att skaffa några? För
dina FOM, går till FOP som subventionerar FOS, för att själva kunna leva i FOR.
Därför behöver de dina FOM.
FOM=FuckOffMoney
FOP=FuckOffPoliticians
FOS=FuckOffSystems
FOR=FuckOffReality
Sorry, det finns givetvis ytterligare ett sätt att bli rik, eller i alla fall få sin skärv i
Sverige.
När jag jobbade inom politiskt styrd verksamhet, så insåg
jag rätt snart hur fantastiskt dåligt den verksamheten fungerade. Hur illa
skött det mesta var rent ekonomiskt och strukturellt. Troligen som en frukt av
att Tjänstemannaansvaret avskaffades under 70-talet. I så många system så hade
dåvarande S- styret lärt sig två ord: Kostnadskontroll och Statistik. Inte för
att de särskilt förstod innebörden av dem, eller hur man använde dem
tillsammans. Men de lät bra. Jag kan idag se att utvecklingen inte riktigt
kommit igång ännu och att prioritering i att ens lära sig av sina misstag, inte
är särskilt hög. (En S politiker gör aldrig fel, det är själva kärnan i
tankesättet). Hade man gjort det har reformen med Försäkringskassan varit onödig. Men gör man ett fel så försker man dölja detta med nästa.
Då handlade det om primärvård. Man kunde titta bakåt och se
vad primärvården hade kostat, gjorde en liten uppräkning och använde statistik
i sitt nya system för att fördela pengarna. Eftersom man nu visste vad allt
kostade, i och med att man hade kostnadskontroll
med historien som referens. Men som alla vet som läst grundkurs i statistik
i grundskolan, så gäller inte statistik för varje enskilt fall, utan ger en
bild av ett större sammanhang. Men man betalade ut pengarna statistiskt
istället för att fördela dem behovsmässigt enligt principen ”solidarisk vård”.
Verkan av detta var att vissa familjeläkare tjänade massor med pengar på att
inte ha särskilt många eller betungande patienter, medan andra gick under för
de fick inte resurser att ta hand om sin stora krävande patientgrupp.
Samma princip gäller än idag inom massor med områden. Som
under flyktingkrisen t.ex. Vi hade ingen proaktiv beredskap utan det handlades
reaktivt. Någon räknade fram en statistisk siffra per person det skulle kosta
att hantera denna kris. Någon räknade också i den nya referensvalutan, Pizza. Pengar
började betalas ut. En del hade ingen beläggning alls i sin anläggning, medan
andra hade fullt och även fick se sina ställen totalt sönderslagna efteråt.
Även här kunde en del tjäna mängder med pengar på ett undermåligt
ersättningssystem. Så länge vi tillåter dessa system utvecklas i vårt land, så kommer
vi dräneras och ingen kan hållas till svars för detta. Det är inte utförarna
som är boven i dramat utan politiker och tjänstemän som inte behöver ta ansvar
för sina beslut.
Så länge det får fortsätta så får vi leva i en FOR, där
representanter så gott som dagligen berättar att det vi lever i, är paradiset
på jorden skapat av dem och att vi därför bör bestraffas än mer för att de ska
kunna utveckla sin idé.
På vissa håll i världen lever människor i ständig dimma. Det
känns som om alltför många levt i en dimma här i landet också. Idag får man
inte ha en avvikande åsikt utan att börja sitt inlägg med: ”Jag är inte….”, som
fylls i med rasist, klimatförnekare, Nazist eller något annat hemskt epitet.
Det i sig pekar på hur extremt landet blivit och styrts. Efter Jordbävningen
2004, den vi nyss uppmärksammat, så berättades det att man var väldigt säker
från forskarhåll, att det skulle ha stor inverkan på klimatet framöver, då jordaxeln
fick sig en törn. Man visste sedan gammalt att detta hänt förr och haft stor
inverkan på hela världens klimat. Kanske är det av godo för oss här uppe i
norden att klimatet nu blivit så att dimmorna lättat något och sanningarna
börjar komma fram hur vi förts bakom ljuset i decennier. Här i extremismens
Mekka får vi möjligen en ny chans att skicka ut det gamla och ta in något nytt.
Jag menar då inte några fler extremister. Jag hoppas på storstädning och en
omstart rent generellt och en lite nyktrare syn på ideologier. Jag önskar en
tro på att människan kan, istället för att lita på att oförmågan ska lösa
problemen, genom att skylla på andra. Det är ingen bra väg framåt har det visat
sig. Så var rädd om din FOM, det är ditt skydd mot verklighetsförnekande Politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar