Såg en rubrik idag där Anna Kinberg Batra uttryckte att "Sverige vann". Hon avsåg då uppgörelsen om den nya arbetsmetod i Riksdagen som presenterades igår. Själv har jag svårt att riktigt hålla med om det. Jag skulle vilja ändra till att "Svenska politiker vann". Vinsten i detta består i att de skapat en förenklad tillvaro för sitt eget liv, något som med stor säkerhet kommer att innebära ökade svårigheter för oss medborgare att få vår röst hörd. Man ändrade spelreglerna över en natt så att vi gick från demokrati till något som är väldigt snarlikt totalitärt styre. Den primära anledningen till denna vändning är förmodligen oviljan att ta debatten med befolkningen i de frågor som engagerar oss. Den sekundära anledningen är troligen att slippa ta debatten med SD och övriga extrema partier som fått gehör för sina åsikter eftersom de vågat ta debatter med befolkningen och till det hittat de enklaste lösningarna på komplexa problem, att skylla på andra.
På punkten att hitta enkla lösningar på komplexa problem är de inte särskilt ensamma. S har i alla tider skyllt allt som de inte lyckats hantera, trots enormt lång sammanhängande tid i regeringsställning, på de som inte har makten. Man hittar enkla lösningar genom att vända folk ryggen i för dem obekväma situationer, vilket gäller både inom och utom partiet. Nu har man också lyckats få med sig hela Alliansen på tåget att vända Sveriges invånare ryggen, genom att förnya arbetsmetoden i Regeringskansliet så till den milda grad att demokratins spelregler starkt kan ifrågasättas. Att dessutom göra det utan att ha ett direkt följande demokratiskt val för att testa överenskommelsens hållbarhet i en form som befolkningen bestämmer, måste ses som ett enormt svek mot oss invånare i Sverige. Att då uttala "Sverige vann", är riktigt illa.
Att ha en minoritetsregering är inget nytt för oss, men att i den demokratiska processen söka stöd för förslagen ha varit gängse metod och borgat för ett styre som mer representeras av befolkningen. Den nya arbetsform innebär minoritetsbeslut utan stöd, vilket öppnar för både extremism och totalitärt styre. Att ge en person i princip en oinskränkt makt är aldrig särskilt lyckat. Under denna höst som Stefan löfven suttit som Statsminister har vi också fått prov på hur hans metoder som "superförhandlare" går till och vad hans ord är värda. De löften han gett om sin egna avgång vid röstnederlag infrias inte och måste då istället ses som hot. Det är precis som när han satt som fackordförande i IF Metall, även om hoten då handlade om att underminera villkoren för svensk industri.
Alla vet hur olagligt det är med hot privatpersoner emellan och ett flertal personer som uttalat hot har belagt med besöksförbud hos den de hotat. Inom fackrörelsen är hot en vanlig metod att utpressa arbetsgivare istället för att söka samförstånd. När nu denna metod nått styret av Sverige undrar i alla fall jag hur vår vardag kommer att färgas av detta. För att komma tillrätta med detta problem borde man kanske införa besöksförbud för politiker. Det skulle inrymma både vår Statsminister samt ett antal politiker i våra extrema partier. Kanske skulle det var en "enkel lösning" för att slippa ta de debatter de inte vågar ta. (Obs! ironi!)
Den kanske största stötestenen i detta är ändå den energi man lägger ner för att slippa ta itu med ett växande problem med just extremism. Själv trodde jag att det var just det vi hade en regering och riksdag till för. Vi har det väldigt bra som invånare i Sverige och har förmåga att klara vår vardag själva så där behöver inte Regeringen ingripa. Det finns visserligen grupper och verksamheter som har det tufft och behöver både stöd och långsiktiga lösningar. Att vi då har en sådan stor samling ryggradslösa politiker som vill avsäga sig ansvaret för att ta tag i dessa problem, kan i vilket fall inte jag se som det ansvarstagande de själva säger sig stå för. Det handlar mer om att skaffa sig själv en förenklad vardag.
Skrev för några dagar sedan en blogg om att alltför många i Sverige sticker huvudet i sanden för att slippa ta tag i problem. Att även ha en riksdag som sticker huvudet i sanden är fullständigt bedrövligt för oss som land. Vem kommer att vinna gehör för sina idéer om de flesta partier stoppat huvudet i sanden och bakbundit sina händer i riksdagen? Jag tror det kommer spela extremismen i händerna. Det är inte bra för oss som land eller individer samt för omvärldens syn på oss som trovärdig partner på de internationella arenorna.
När vi nu står med huvudet i sanden och byxorna vid fotknölarna kommer turister, officiella besökare och migranter framgent att mötas av ett antal stjärtar i vädret när de kommer hit, hur de hanterar det är upp till var och en...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar