Grus i maskineriet

Det är alltid spännande att följa debatten kring en av de stora politiska frågorna idag, arbetslösheten. Vi ser arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, utanförskap och samtidigt brist på arbetskraft inom vissa områden. Tittar man utifrån på problemet borde en del kunna lösas med rätt åtgärder efter som det finns efterfrågan, men det är samtidigt frustrerande att se bristen på politiskt initiativ till att lösa detta. Det verkar helt enkelt som om man har fått grus i maskineriet.

En sak man borde kunna göra är att fråga de som redan är arbetsgivare om hur de befintliga systemen fungerar och hur de påverkar möjligheten till att möta omvärldens konkurrens när det gäller arbetssidan. En annan kan vara att stimulera företagande och entreprenörskap. Jag vet att det i skolorna numera finns entreprenörskap på schemat och UF-företagen blir allt mer drivna, men det saknas något som gör att fler verkligen vågar kliva ut i företagande och därifrån kunna sysselsätta sig själva och även på sikt flera. Att man inte satsar mer här är märkligt eftersom det är här jobben skapas.

När jag lyssnar på debatten som jag i och för sig tycker är väldigt tunn, så verkar det som om man gärna vill använda det beprövade medlet som gick så bra då Sveriges ekonomi åkte isbana förbi omvärlden. Då behövde man emellanåt grus som gjorde att människor inte kanade av och hamnade utanför av bara farten, utan höll sig på banan i de rättade led som då var inne. Lika för alla.
Idag då vi istället behöver smörjmedel till motorn som gör att vi vågar anställa och starta företagande som utvecklar och stärker Sverige i en allt större och mer komplex värld, verkar det som om man fortfarande tror att grus är den rätta medicinen. Problemet är bara att grus i motorn gör att den går betydligt sämre och riskerar att haverera, medan grus under hjulen en halkig dag bidrar till en viss säkerhet. Det gäller att göra rätt åtgärd för rätt problem.

Jag tror vi måste acceptera den tid vi lever i och de förutsättningar vi står inför och därifrån skapa en bättre förutsättning för att vi i Sverige tillsammans ska lyckas bibehålla den standard vi lever i. Kanske innehåller detta ett antal obekväma beslut som initialt måste tas, men å andra sidan så gör vi inte det kan vi alldeles för snabbt haverera. Jag hoppas att någon politiker vågar ta initiativet till att vända på begreppen och vågar ta debatten om hur jobb verkligen skapas och att vi därifrån får en bättre och mer nyanserad debatt om de villkor för jobbskapande som gäller i Sverige.