Läste häromdagen en debattartikel från (V) om att välfärdsbolag inte ska få ta ut vinster. Resonemanget har varit på tapeten förr och verkar vara en het fråga att stöta och blöta i det allmänna debatterande om skatter och vinster överlag.
På något sätt ville debattören säga att det är skillnad mellan att sälja bananer och att sälja omsorg. Där är vi helt överens! Att sälja produkter och tjänster skiljer sig en hel del. Men det konstiga är att om man säljer bananerna eller andra produkter till offentlig förvaltning är det ok att göra vinst, medan det inte är det om man säljer omsorgstjänster även om kunden är densamma.
Att vara företagare inom välfärden innebär många annorlunda villkor mot att sälja till industri eller för privat konsumtion. I den verksamhet jag arbetar i är vi anslutna till den offentliga vården via Landstingsavtal. Vår konkurrent dikterar alltså våra villkor och i mångt och mycket detaljstyr vår verksamhet så vi inte kan konkurrera på ett likvärdigt sätt mot Landstinget.
Landstinget har också sig själva som måttstock för hur den bästa vården skall utföras, vilket göra att våra idéer om utveckling, effektivisering och innovativa lösningar för effektivare vård stryps och vi blir endast en underleverantör som inte får visa vad vi kan fullt ut.
Det är dock en stor skillnad mellan oss och Landstinget, vi arbetar med rakt accord, medan landstinget är budgetfinansierat. det gör att en direkt mätning och jämförelse av kostnader och produktion eller kvalitet inte blir helt lätt utan lämnas ofta till ett tyckande.
Värst var det när en tjänsteman trodde att de pengar vi tjänade gick direkt ner i fickan utan redovisning, utan var lön utan soc. och skatt. Att vi precis som alla andra företag har kostnader för lokaler, drift, pensioner, försäkringar, skatter och arbetsgivaravgifter, mm. mm. fanns inte riktigt i dennes medvetande. Det var ingen lätt diskussion att föra..
Men om vi ser till de eventuella vinstuttagen som görs. Det ska alltså vara skillnad, inte till vem man säljer utan vad det står i bolagsordningen, om man som ägare har rätt att ta ut vinst ur bolaget. Det som framkommit i debatten är också att eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheten.
Om man som vi är bundna till avtal och inte får expandera, hur är det då tänkt med återinvesteringen?
Vi har genomgående hög klass på vår utrustning och har satsat stora pengar på det vi har, men ska vi inte ha rätt att skydda oss själva något inför framtiden.
Man begär att vi ska ta större och större ansvar för anställda och större och större risk med vår verksamhet, men vem ska ta ansvar för oss? Vi är också människor! Vi har familjer och vänner samt ett eget liv att ta hand om, även om vi satsat stora delar av detta i våra företag, för vi drivs av en idé att förbättra och effektivisera vården för medborgare i Sverige. Vi tar redan stort ansvar, men är det inte värt något så även vi kan få räknas till vanliga företagare och finnas under samma regelverk som de?
Själv är jag också skattebetalare och mån om att de pengar jag betalar i skatt blir använda på ett så effektivt sätt som möjligt. Visst är det som att sparka in en öppen dörr att återigen peka på Tillväxtverket, men problemet med budgetfinansierade verksamheter är stort redan utan det Verkets bubblande i bad och champagne.
Hur mycket av våra skattepengar försvinner till ingen nytta i budgetköp, där anledningen inte är stort mycket större än att pengarna måste förbrukas. "Gör vi inte av med pengarna nu, så får vi inga nya". Hur många tjänster per år försvinner i dessa hål?
Jag träffar många kollegor och företagare som hyser ett väldigt stort intresse och ansvar för arbetsmarknadsfrågor och anställda. Här finns en stor potential när det gäller arbeten och utveckling inom företagandets alla segment. Jag tror att våra folkvalda politiker en dag måste lyfta sig från sina betongfundament och titta mot en annan horisont, där vi kan få ett bättre företagarklimat och en mer långsiktigt lösning på jobbpolitiken, än att strypa möjligheten för ett fåtal företagare att få tjäna en summa pengar på sitt ansvarstagande som företagare.
Det ändå skillnad att vara politiker UPA och företagare MPA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar