Ära den som äras bör, alla kan vi vara hjältar!

Det är lite spännande tider vi lever i. En världsomspännande kris, som ger anledning att både reflektera och analysera över gamla och nya sanningar. Det enda man kan säga är väl att det ännu inte finns något facit. Precis som det aldrig kommer att finnas något totalt facit över varken mänskligheten eller meningen med livet. Även om jag tycker att en god vän till mig kom nära förklaringen till meningen med livet: ”Att vara tillfreds i den ålder man är, i den tid vi lever!” Tycker det var kloka ord, men täcker kanske inte in hela betydelsen av meningen med livet.

Nytt för denna kris är att de gamla metoderna med stödgalor eller strejker, inte riktigt biter på den. ..av kända skäl… Här måste myndigheter, stater och politiker istället agera i grunden, något som faktiskt kan hamna i skymundan, bakom de förstnämnda verksamheterna.

Tittar vi ut över världen och vårt närområde, så kan vi se hur det första kvartalet på 2020, har påverkat världen i stort, men även hur allt påverkat vår situation i landet. Visst det finns alltid fläptrutar från vår huvudstads innekrogar, som lever i odödlighetens kammare och som alltid beter sig som fiskmåsar runt fiskrens. Men bortsett från dem så verkar det som om väldigt många tagit till sig av informationen från berörd myndighet, som ska hantera detta.

Även om jag själv tycker att det tillhör vanligt hyfs att man inte hostar någon i ansiktet, så kanske det är bra att påminna om detta basic.-förfarande för att inte smitta ner sin omgivning, oavsett om det endast är en förkylning eller ”vanlig” influensa.

I extrema tider så kommer extrema åtgärder fram och de extrema människor som faktiskt finns i världens mest extrema land blir extremt extrema. Men de får väldigt god hjälp av alla som piskar upp de extrema stämningar som en del behöver för att känna sig extremt levande. Det verkar finnas ett överskott av dessa känslomänniskor inom journalistkåren. En nyttig inbromsning tror jag kan vara bra, för att vi inte ska tappa fokus på vad det viktigaste i frågan är. Landet kommer inte må bra av denna hets som driver på en gigantisk depression.

Just att det hetsas så mycket kring detta, gör också att andra saker hamnar i skuggan, de stora problem som landet fortfarande brottas med, som den våldsspiral vi upplevt de senaste åren, bristen på energi och tillverkningen av den. Pensionssystemet som havererat, mm mm. Så på ett sätt kan man se denna kris som lösningen på många andra problem som snabbt glöms. Därmed också att de systemfel som funnits inbyggda i många offentliga verksamheter också permanentas samt dränerar verksamhetens effektivitet, eftersom det alltid kommer finnas mer akuta saker att ta hänsyn till. Hur akuta än systemfelen är.

Men hur det än är med en kris, så innebär den också möjligheter. Vi ser människor som går ihop och hjälper varandra, på ett sätt som man inte sett i någon större skala förut. Det ger hopp om att större empati är möjlig att frambringa. Vi märker också att naturen återtar delar av världen som lever under stor miljöförstöring. Kan vara något att tänka på, då världen ska startas upp igen https://www.expressen.se/nyheter/bilder-pa-coronavirusets-effekter-forbryllar-invanarna/

Men det går väl också att summera lite av det som hänt hittills och sätta det i lite perspektiv:

• ·      Vi har otroligt många myndigheter i detta land. Myndigheterna är underställda olika departement, men får inte styras över hur de använder de lagar de är satta att bevaka. Det skiljer sig från många andra länder. Det finns ca 220 olika myndigheter och drygt 160 000 personer arbetar i dessa. Trots denna massiva myndighetssektor, kan jag tycka att det saknas en. Den myndighet vi saknar idag: Fortlevnadsmyndigheten. Den myndighet som ser till att vi kan fortleva i en kris. En myndighet som ser till att andra myndigheter har beredskap. MSB i alla ära, men de har ingen beredskap för hur livet skall fortsätta och hur de livsnäringar som finns, ska kunna fortleva.
• ·      Självförsörjande: Denna kris har visat på vikten av att kunna vara självförsörjande. Att vi kan vara trygga med leveranser av våra basvaror och förbrukningsvaror. När larmet kom och det piskades upp en stämning som skapade ett galet hamstrande, saboterade man samtidigt för verksamheter som är beroende av viss materialförsörjning för att motverka smittspridning. Och vem hade trott att den hetaste presenten skulle bli handsprit istället för en flaska gott vin. Återskapa beredskapslagren.
• ·      Alla ekonomer kanske måste börja titta på nya ekonomiska modeller. Att inte ha produktionslager, eller ens kontroll över sin produktion, då komponenter ska transporteras över världen, kanske måste börja räkna på annat sätt. Kanske är det bättre att kunna producera produkterna i kristider, än att bli stående utan komponenter?
• ·      Demokrati: Idag ser vi vilket behov det faktiskt finns för gränser, att kunna användas som stopp för spridning. Att sätta gränser är ett gammalt begrepp, som troligen aldrig blir gammalt. Det hjälper oss att se skillnader på verkan i olika åtgärder och begränsar spridning. Gränser omger områden som kräver egne åtgärder och beslut, efter de villkor som gäller. Det ger också möjlighet att lära av varandra. Idag när det i vissa läger ropas efter en världsmakt, är det kanske bra att bromsa lite och se den faktiska effekten av olika val människor gjort i olika delar av världen, så vi kan lära oss av varandras framgångar och misstag. Att hoppas att en diktatur av vilken politisk ism som helast, ska skapa en möjlighet för alla att leva, är nog att hoppas alldeles för mycket. Diktaturer ser främst om sig själva, gärna sprungen ur en paranoid bas.
• ·      Med lite perspektiv tror jag också vi kommer märka att det är en fördel med företagsamhet och småföretag. Av samma anledning som ovan. Att vi behöver vara rädda om dessa finansiärer av landet och se till deras fortlevnad. Det är många gånger i den lilla världen snabba förändringar kan ske och där utveckling börjar. Att hoppas på att ett kollektiv ska komma fram till snabba beslut och effektivitet är inte lika troligt. Dessutom kommer det inte finnas en möjlighet att pröva olika vägar där heller. I vart fall inte i samma omfattning som när fler aktörer få pröva sina idéer.
• ·      Vi ser också hur olika kriser slår mot olika verksamheter. Idag ser vi hur de som är beroende av just folksamlingar drabbas hårt och skoningslöst av krisen. Många egenföretagare/frilansande bl.a. kulturarbetare, utan någon statlig back-up. Människor som är vana att få ta hand om sig själva, men också att bidra till det gemensamma. Människor som ofta ställer upp ideellt i sina yrkesroller, för att hjälpa andra. Vi kan väl i alla fall skönja att det socialistiska styrsättet, inte alls gagnar den gruppen arbetare, trots att många i gruppen agiterar för socialism. Kanske blir den inbyggda segregationen inom socialism, inte mer synlig än så. ”En politik för alla”, gäller inte. Att hoppas att goda gärningar ska betala sig i ömsesidig empati, är också det att hoppas för mycket.
• ·      Flera pratar också om att S har rätt med en stark stat. Frågan är vad man menar med stark stat och vilka förtecken den har? En stat består väl inte bara av ett territorium och en ledning, utan framförallt av de människor som bor där. Styrka måste väl vara att alla människor kan leva och utvecklas, inte att ha en ledning som motarbetar det fördelade ansvarstagandet, via företagsamhet. I Sverige arbetar dessutom myndigheterna väldigt självständigt under sina departement, så kanske beror det mer på myndigheterna än på styret när det gäller de direkta åtgärderna i krishanteringen. Medan det djupt orättvist och segregerande inom stödåtgärderna, kommer som politiska beslut. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wPjE9M/staten-betalar-lonerna--volvo-delar-ut-miljarder
• ·      Apropå stark stat, så höll vår Statsminister ett inspelat tal till nationen. Det är kanske det som allra mest pekar på den svaghet i ledning som landet har. Givetvis bör ett sådant tal hållas i direktsändning, med efterföljande frågestund. Att läsa ett inövat tal skrivet av en talskrivare, rätt innehållslöst och utan engagemang, blir rätt pajigt. Visst de flesta politiska tal är skrivna av talskrivare, men krav på innehåll och förståelse från uppläsaren vad den säger, borde vara legio.
• ·      En kris kan vara bra för att synliggöra vad som är viktigt, rent personligt, men också gemensamt. Förhoppningsvis så kommer vi lära oss något av denna kris. Förhoppningsvis kommer politiker att omvärdera sitt uppdrag till att gälla med bas-uppgifter och inte detaljstyrning. Inga konstiga bidrag till lyxkonsumtion av el-cyklar, mm. Det gäller att ge landet och dess invånare samt näringsidkare en möjlighet att fortleva på den ekonomi som finns, istället för att förvrida samhället efter sin egen fantasi.
• ·      Hjältar! I kriser letar vi hjältar att luta oss mot. Men människor glömmer väldigt fort och tyvärr tror jag mycket handlar om journalistik där också. Kraften i att fånga allas uppmärksamhet och peka på just det man av någon anledning vill sätta fokus på för tillfället. Minns sommaren 2018 när de polska brandmännen for upp genom Sverige och vägarna kantades av vinkande människor. Var själv där och såg det med egna ögon, en fantastisk syn. Jag hamnade också i deras karavan ner genom landet efter att det gjort sitt jobb och då var det väldigt lite människor som kantade vägarna med hejande budskap eller tack. Jag tror jakten efter hjältar tar död på respekten yrkesgrupper emellan. Vi har så många olika funktioner som alla är det som bygger det samhälle vi lever i. Idag kan vi se hur vissa väljs bort politiskt, trots att de bidragit och bidrar till samhällsbygget. De betalar också för de som för dagen är hjältar. Många har gjort hjälteinsatser tidigare, men det räknas inte. Ungefär som synen på våra pensionärer, att de är en belastning för ekonomin och sjukvården. Man tackar inte för de insatser de gjort för det samhälle de hjälpt till att bygga. Respekt mot människan är något som borde finnas i en civiliserad stat.
• ·      Jag är glad att det trots allt finns så mycket humor runt denna kris. Vi behöver få skratta och koppla av en stund. Vi orkar inte vara hysteriska över tid. Alla kan vi bidra med något: Humor, aktiv hjälp till de som behöver, eller helt enkelt stanna hemma om vi är sjuka. Är den som ära bör: Denna kris tar vi oss igenom tillsammans. Hoppas bara att även vårt styre ser till att göra det demokratiskt, då blir vi alla hjältar på olika sätt.

I en kris testas både beredskap och solidaritet.

Ok, då var vi där!

Krisen som ställer våra system och tänkande, på sin spets.

En kris där vi alla påverkas på något sätt och som visar på både inbyggda brister samt personliga möjligheter.

Corona.

Ingen har väl undgått medierapporteringens alla infallsvinklar, som gör att marken under oss håller på att rämna. Varje journalist med egen agenda, tar tillfället i akt och driver sin tes om vilket hörn av verkligheten som först kommer att kollapsa. Man får lite känsla av att det varit stormöte på någon Journalistklubb, där man druckit sig klotfull på Absint blandad med någon obskyr drog. Allt för att ställa sig själv på toppen av världen och utropa sig själv till vinnare.

Problemet är att jorden är rund och det som är toppen för en, kan vara botten för en annan. Det som borde engagera, är att försöka se framåt och hur landet skall forleva även i krisen.

Det är i även i kris som våra gemensamma system och beredskap testas. Vi har haft lite andra kriser under de senaste åren; skogsbränder, flyktingkrisen, ökande våldsspiral, Transportstyrelsen, mm. En blandning av både egenskapade och uppkomna kriser. Alla med likheten, att vi inte har särskilt mycket av beredskap för att möta dessa kriser. ”Vi såg det inte komma”, ”Vi är i ett annat läge nu”. Visst om vi blundar tillräckligt hårt så kan vi säga att det var sämre förr, även om många lever i en värld som begränsats av vår samhällsutveckling, eller kanske brist på den. Många lever i en oro över vad som komma skall.

I kriser ska man vara väldigt uppmärksam på vilka nya lagar som stiftas. Hur de kommer att kunna användas mot befolkningen när krisen gått över. Vilka rättigheter som begränsas. Som exempel: Om jag är rätt informerad; så den lag som styr att vi inte kan utvisa mördare som begår brott här i landet, är en direkt följd av de lagar som skapades efter Baltutlämningen. Då den svenska Regeringen inte kunde stå emot Sovjet utan lämnade ut Baltiska medborgare som flytt under Andra Världskriget. De flesta blev summariskt avrättade. Idag är väl inte den lagen särskilt produktiv för landet, när man väljer att utvisa människor som skaffat sig ett liv och arbete här och hjälper till med den gemensamma försörjningen, men vi behåller djupt kriminella.

Vilket samhälle vill vår Regering skapa med det?

Är det en hoppfull framtid för de som vill bidra eller är det en marknad för kriminella?

Solidaritet! Solidaritet är det där konstiga ordet som verkar betyda, att du ska hjälpa mig och alla som jag tycker du ska hjälpa. Det är det som skapar gemenskap. Inte att jag hjälper dig, det skapar inte gemenskap.

Idag testas Solidariteten hårt. Vi kan se det på det tomma gapande hyllorna i dagligvaruhandeln, men vi kan också se det i Regeringsbeslut. Stöd ska ges till statligt ägda bolag och större bolag, samt anställda. Men alla de fåmansföretag som håller upp detta land, lämnas utanför. Alla frilansande musiker och artister, mm. Alla som trott på Solidaritet och som varje månad får ett inbetalningskort, att betala sin del till solidariteten, hålls utanför. Även deras familjer.

I vilka system straffar man de som valt att ta eget ansvar för sin försörjning, men även ansvar för andras försörjning samt för samhällsbygget. Varför ska de sedan hållas utanför de skyddsnät som de betalar för?

Svaret: Inom Socialism och Kommunism. Där är du som människa ingenting värd, bara de pengar du kan bidra med till de som bestämmer vem som ska bli fattig.

Läste en otroligt dum artikel https://www.folkbladet.nu/2020-03-12/nu-ropar-ingen-pa-privatiseringar

I en kris är det myndigheter som vi betalt via skatten som ska agera och se till att beredskap finns. Att blanda in driftsformer av verksamheter som ett argument för att socialisera samhället, när samhället behöver den beredskap som myndigheter ska skapa, är otroligt infantilt. Mig veterligen är det ingen myndighet i Sverige som är privatiserad.

Är det någon som vet hur mycket regler och lagar det är som styr företags verksamhet? Det är fantastiskt många och även väldigt krångliga, men det är väldigt få som handlar om beredskap. En lag som borde stiftas är att alla företag, så fort det går, är tvungna att bygga upp sin egen krigskassa. En ekonomisk buffert som gör att man klarar 18 månaders nedstängning. Detta borde ske med hjälp av skattereduktion, tills målet är uppnått. Behovet av den lagen ser vi tydligt idag, när solidaritet bara går åt ett håll. Det borde också finnas en myndighet som övervakar att detta fungerar.

Socialdemokraterna har i alla tider skapat arbete genom att skapa nya myndigheter. Har alla koll på vilka myndigheter som finns, hur mycket de kostar och vad vi får för pengarna?

Finns det verkligen behov av alla myndigheter?

Saknas det någon myndighet?

Själv anser jag att det borde skapas en Fortlevnadsmyndighet, som ser över möjligheten för landets samtliga försörjare, att kunna fortleva i en kris. Även i de kriser som skapas av våra politiker. En kris skapa möjligheter att både se och omvärdera både sin omgivning och sig själv. Det är en fördel med kriser. Alla som gått igenom och inte fastnat i en livskris, har förmodligen upptäckt det. vad kan vi göra för att komma stärkta ur detta, gemensamt? Jag tänker inte på alla som lyckats få tag på den sista rullen toalettpapper, innan det fylls på från de lager som finns. Jag tänker på hur vi ska agera för att snabbt få landet på fötter igen och där också räkna med samtliga samhällsbyggare. 

FuckOffMoney, din del av verkligheten.

Brukar skriva en ”Årets-lista”, så här runt nyår för att samla mina intryck av året som gått.  2019 har på så många sätt varit ett extremt år, så att försöka lista t.ex. ”Årets dummaste” så finns det så otroligt många händelser som skulle passa in där och göra en lista i listan med rangordningar känns kallt, så jag försöker mig på en Årskrönika istället.

Sverige är troligen ett av de mest extrema landen i världen. https://www.iffs.se/world-values-survey/

Visst allt beror på hur mätningar görs, men i väldigt många mätningar inom olika områden sticker Sverige ut som extremt. Det finns mycket som är bra, eller i alla fall bär en aura av bra tänkt. Men så finns det väldigt mycket som inte är särskilt bra och idag kan vi, om vi vill, bara öppna ögonen, båda ögonen, och se att vi hamnat på en utvecklingskurva som inte alls rimmar med den utlovade. Våra styrande politiker ”har inte sett det komma”, och det måste väl i så fall härledas till att de blundat alldeles för länge, eller glömt att putsa sina pansarglas mot omvärlden så att de nu är spegelglas och de bara kan se sig själva. Det kan i och för sig förklara mycket missförhållanden, då alltför många verkar se sig som praktexemplar i den maktposition de hamnat i.

Det med trygghet och lika värde för alla verkar inte längre gälla. Det kanske tydligaste tecknet på det, är att de styrande i landet främjar sig allt mer från den verklighet som råder här, vilket märks i mängder av uttalanden och beslut. Det mest signifikativa beslutet är möjligen det att pensionsåldern höjs för alla, utom för politiker. Man är med andra ord inte beredd att leva under de förutsättningar man själv beslutar.

Ett starkt varningstecken i sig att demokratin missbrukas för egen räkning.

Dessutom verkar det finns extrema skillnader i villkor på arbetsplatsen och krav på närvaro och vilka förmåner som distribueras.  Det brukar talas om U-länder, och I-länder, men Sverige har idag troligen helt ensamt och på eget bevåg klivit fram och blivit ett R-land. Ett Representationsland. Är man representant för Sverige, så finns det snart inga begränsningar alls i förmåner och personliga möjligheter. Men är dessa bra för landet?

Ett tecken på det var de intervjuer TV gjorde under Almedalsveckan, där man frågade vad våra politiker gjorde personligen för klimatet. Man skulle kunna koka ner det till ett gemensamt svar. ”Jag sitter i denna fina Regering som är för klimatsmarta lösningar! (men jag använder dem inte personligen)”.

Visst är det lätt att bestämma hur andra ska göra och på så sätt frigöra sig från eget ansvar. Då har man gjort ”sitt” och blivit en representant för det goda, oavsett hur man själv agerar. Dessutom får man rikligt betalt för att göra det, samt frikort på icke-klimatsmarta lösningar. Man blir mer reaktiv istället för proaktiv. Lite som fenomenet Greta som reaktivt åker världen runt för att strejka, allt för att få ett fokus på en person, som valt att strejka. Tyvärr missar kanske den rörelsen det viktiga proaktiva arbetet med att verkligen göra insatser och hylla de som letar nya lösningar för klimatet.

Idag verkar det som om vi i Sverige blivit det Representationsland som ska balansera hela världens tillkortakommanden. Visst är det bra med att ligga först i utvecklingen, då kan man diktera villkoren för hur världen ska disponeras. Men är det så?

Inom ishockeyn finns ett uttryck; ”De spelar som om de hade pucken!”. En beskrivning av övermod som oftast resulterar i ett rejält bakslag. Man tror man har kontroll, men lever i en illusion. 

Med tanke på hur våra representanter vill beskriva den värld vi lever i och framförallt de villkor vi själva lever under, visar väldigt ofta på att de själva lever i en illusion som de med märkligt styrda siffror vill sälja in till de som upplever verkligheten lite mer nära och har en annan uppfattning.

Om vi ser till balansen i världen, så är Sverige trots allt ett pytteland, men väldigt liten inverkan globalt sett. Vi vill nog hemskt gärna tro på våra styrande att vi är världsdominerande i allt, men där kommer vi väldigt snart att få bekänna färg och anpassa oss.

Men med anpassningen kommer också en lite oväntad, eller nu förtiden väntad, reaktion. Vad som än händer i världen, så kommer vi att få personligen betala för den.

Det största problem vi har idag med ledningen av landet är att den är starkt reaktiv, istället för proaktiv. Har vi haft en proaktiv regering så hade mer resurser lagts på basfunktioner och beredskap. Nu när vi har en reaktiv regering så får vi betala för deras ångest, när de ser bilder utifrån världen och bestämmer sig för att straffbeskatta oss för detta.

T.ex. Plastprodukter i Ganges=Straffskatt på plast i Sverige. Kor som pruttar=Alla ska äta vegetariskt. Listan kan göras lång, väldigt lång. Per Bolund, Bostadsminister och Språkrör för miljöpartiet, har vid ett flertal tillfällen uttryckt att hans och Regeringens syn på skatter, är att de är styrande. Han har troligen rätt, i alla fall till viss del. Men hur märkliga beslut kan man ta på underlag från bilder runt om i världen?

Har denna tankegång ens någon effekt för miljön i Indien eller ens här?

Den har kanske en hämmande effekt i Sverige och det är precis det som händer med många skatter, de blir hämmande för utvecklingen. Ta bara skatt på arbete och fundera över hur det påverkar arbetsmarknaden. Just när det gäller den styrande delen med skatter, kan man också tänka tvärt om, genom att sänka skatter. Men den idén verkar inte vara gångbar.

Man kan vända på begrepp och få nya och till och med bättre resultat. Vill man t.ex att fler människor i positivt syfte rör sig ute på kvällstid, kanske man ska göra kulturevenemang skattefria eller kanske avdragsgilla, istället för att höja skatterna så färre har råd at besöka de få som är kvar?

Förmodligen är det en utopi med nuvarande styres ideologi. För deras lösningar på de allra flesta problem som finns är uppenbarligen ekonomiska. Vi straffas i landet då ineffektiva system bränner miljarder till ingen nytta. Mer pengar skickas dit av reaktivt tänkande, istället för översyn och reformering av arbetsmetoder och system, utifrån ett proaktivt tänkande. Vi dräneras av inkompetens och makttänkande.

Priset vi får betala är en allt sämre syn på människan och en segregerad miljö, där representanter, politiska, fackliga och i olika intresseorganisationer, blir de som kliver fram som en ny priviligierad klass. I en egen gräddfil, som asfalteras med skattemedel och medlemsavgifter. Frågan är hur mycket det gagnar oss?

I ett land som styrs socialistiskt, så kommer alltid representanterna för ”makten” att ha privilegier som går lite vid sidan om deras egen politik. Dessa individer har den möjlighet de vill strypa för andra, att tjäna pengar på sitt arbete. Så har alla socialistiskt styrda länder landat och kraschat. De främjar en maktelit. Rätt långt från den demokratin de är satta att förvalta.

Det verkar som om drömmen för många är att vara oberoende av våra system, som inom många områden inte fungerar som lovat. Snart är det väl endast den döljande funktionen, som kanske inte fungerar, men som finansieras, för att försöka dölja den verklighet vi lever i. Ska vi stå fria och kunna leva som våra politiker, så krävs det en reform som frigör våra resurser. En reform som tillåter att alla vinner högsta vinst på Lotto. Dessutom samtidigt i rättvisans namn... För arbeta sig till det har mer eller mindre gjorts omöjligt.

Alternativet är givetvis att byta styret, som sedan länge slutat fungera som just styre och nu bara agerar som dementimaskin åt sig själva, allt medan många funktioner havererar runt om dem.

Allt fler verkar förstå att den trygghet vi utlovats inte finns och att vi betalat ett enormt överpris för detta och drömmer om sina FOM, i det land som skulle garantera att FOM inte behövdes, eftersom du betalat in dem i skatt. Men så kom verkligheten ifatt.

Har du skaffat dina FOM?

Har du inte redan gjort det, så är det hög tid att göra det nu. Eller tillhör du stora skara som inte har en chans att skaffa några? För dina FOM, går till FOP som subventionerar FOS, för att själva kunna leva i FOR. Därför behöver de dina FOM.

FOM=FuckOffMoney

FOP=FuckOffPoliticians

FOS=FuckOffSystems

FOR=FuckOffReality

Sorry, det finns givetvis ytterligare ett sätt att bli rik, eller i alla fall få sin skärv i Sverige.

När jag jobbade inom politiskt styrd verksamhet, så insåg jag rätt snart hur fantastiskt dåligt den verksamheten fungerade. Hur illa skött det mesta var rent ekonomiskt och strukturellt. Troligen som en frukt av att Tjänstemannaansvaret avskaffades under 70-talet. I så många system så hade dåvarande S- styret lärt sig två ord: Kostnadskontroll och Statistik. Inte för att de särskilt förstod innebörden av dem, eller hur man använde dem tillsammans. Men de lät bra. Jag kan idag se att utvecklingen inte riktigt kommit igång ännu och att prioritering i att ens lära sig av sina misstag, inte är särskilt hög. (En S politiker gör aldrig fel, det är själva kärnan i tankesättet). Hade man gjort det har reformen med Försäkringskassan varit onödig. Men gör man ett fel så försker man dölja detta med nästa.

Då handlade det om primärvård. Man kunde titta bakåt och se vad primärvården hade kostat, gjorde en liten uppräkning och använde statistik i sitt nya system för att fördela pengarna. Eftersom man nu visste vad allt kostade, i och med att man hade kostnadskontroll med historien som referens. Men som alla vet som läst grundkurs i statistik i grundskolan, så gäller inte statistik för varje enskilt fall, utan ger en bild av ett större sammanhang. Men man betalade ut pengarna statistiskt istället för att fördela dem behovsmässigt enligt principen ”solidarisk vård”. Verkan av detta var att vissa familjeläkare tjänade massor med pengar på att inte ha särskilt många eller betungande patienter, medan andra gick under för de fick inte resurser att ta hand om sin stora krävande patientgrupp.

Samma princip gäller än idag inom massor med områden. Som under flyktingkrisen t.ex. Vi hade ingen proaktiv beredskap utan det handlades reaktivt. Någon räknade fram en statistisk siffra per person det skulle kosta att hantera denna kris. Någon räknade också i den nya referensvalutan, Pizza. Pengar började betalas ut. En del hade ingen beläggning alls i sin anläggning, medan andra hade fullt och även fick se sina ställen totalt sönderslagna efteråt. Även här kunde en del tjäna mängder med pengar på ett undermåligt ersättningssystem. Så länge vi tillåter dessa system utvecklas i vårt land, så kommer vi dräneras och ingen kan hållas till svars för detta. Det är inte utförarna som är boven i dramat utan politiker och tjänstemän som inte behöver ta ansvar för sina beslut.

Så länge det får fortsätta så får vi leva i en FOR, där representanter så gott som dagligen berättar att det vi lever i, är paradiset på jorden skapat av dem och att vi därför bör bestraffas än mer för att de ska kunna utveckla sin idé.

På vissa håll i världen lever människor i ständig dimma. Det känns som om alltför många levt i en dimma här i landet också. Idag får man inte ha en avvikande åsikt utan att börja sitt inlägg med: ”Jag är inte….”, som fylls i med rasist, klimatförnekare, Nazist eller något annat hemskt epitet. Det i sig pekar på hur extremt landet blivit och styrts. Efter Jordbävningen 2004, den vi nyss uppmärksammat, så berättades det att man var väldigt säker från forskarhåll, att det skulle ha stor inverkan på klimatet framöver, då jordaxeln fick sig en törn. Man visste sedan gammalt att detta hänt förr och haft stor inverkan på hela världens klimat. Kanske är det av godo för oss här uppe i norden att klimatet nu blivit så att dimmorna lättat något och sanningarna börjar komma fram hur vi förts bakom ljuset i decennier. Här i extremismens Mekka får vi möjligen en ny chans att skicka ut det gamla och ta in något nytt. Jag menar då inte några fler extremister. Jag hoppas på storstädning och en omstart rent generellt och en lite nyktrare syn på ideologier. Jag önskar en tro på att människan kan, istället för att lita på att oförmågan ska lösa problemen, genom att skylla på andra. Det är ingen bra väg framåt har det visat sig. Så var rädd om din FOM, det är ditt skydd mot verklighetsförnekande Politiker.

I en TAXI får man veta sanningen

”Det finns inget riktigt bra sätt att styra ett land, men demokrati är det minst dåliga!”

-Winston Churchill

Åkte TAXI häromdagen. Chauffören var kurd och givetvis var han orolig för utvecklingen i Kurdistan. Vi pratade en hel del om det och givetvis nämnde jag Erdogan och Trump, som lite anledningar till den massaker som nu ägt rum.

Det blev rikligt med liv i TAXI´n vill jag lova.

-”Det är inte Erdogan, det är alla som tillåter Erdogan att agera som han gör!” ”Ni svenskar protesterar aldrig mot något, ni bara tittar på och tycker synd om!”

Givetvis är det så. Givetvis är det så att det är omgivningen som ger tillåtelse till att saker sker. Hade det funnits någon form av vilja att stoppa detta, hade det skett. Men nu bombar Erdogan inte bara sönder livet för mängder med kurder, han släpper återigen lös IS, som kan fortsätta sina strider mot allt som de vill strida mot. Det verkar vara i princip allt. Att få döda andra, verkar vara ett mål i sig.

Jag började fundera lite på detta utifrån mitt intresse för andravärldskrigshistoria och lite om Sveriges roll där. En tid då Sverige verkligen vände kappan efter vinden. Kanske är det därifrån vi fått vår medgångs filosofi, att inte stå för något, förens segrare är utropad. Kanske är det därför vi idag ser så mycket extremism, för att ledarskapet inte är tydligt. Kanske är det också därför vår ledning inte kan hantera den situation landet själv befinner sig i?

Tänker på de orden TAXI-chauffören sa: ”Ni svenskar protesterar aldrig mot något, ni bara tittar på och tycker synd om!”

Det är en rätt bra analys fångad i en mening. Det är inte så vi bara tittar på och tycker synd om det som sker utomlands. Samma sak gäller inom landets gränser. Frågan är bara vad och vem som prioriteras?

Det finns ingen egentlig ledning som tar tag i och försöker vända den trend som startat. Stefan Löfvén sa för några år sedan, efter valet 2014: ”Nu är det jag som har makten och när jag gör något, så gör jag det på riktigt!”

Nu vet vi hur det har gått. Det finns uppenbarligen människor i landet som tycker utvecklingen är bra. Själv tycker jag det inte. Det största problemet som jag ser det är otydligheten och den enorma bristen på ledarskap. Det märks att vi styrs av facket. Det handlar mycket om konfliktorienterad ”kommunikation” där man utser syndabockar istället för att lösa problem. I sin iver att peka finger glömmer man att också samtidigt inse att man själv kan vara en stor del av problemet i sig. Problemet i detta fall är som jag ser det, är bristen på att kunna ta in verkligheten och samtiden. Man blundar för det mest uppenbara och använder konflikten som en väg i att slippa debattera verklighet.

Människor som inte är smittade av partipolitisk indoktrinering, ser möjligheten i demokratin, att få en förändring. Här finns det öppningar för alla möjliga strömningar och inofficiellt ledarskap, extremism och allmän håglöshet. Något som skapar medlöpare och antipati.

När allt handlar om ”makten”, vem som säger vad, vem som pratar med vem och att sätta mindre smickrande epitet på sin motståndare, så blir ledarskapet allt mer otydligt. När någon ska påvisa sin egna makt, gör det medmänniskan maktlös i mångt och mycket.

Är det verkligen en väg att leda ett land?

Är det inte meningen att man ska lyfta landets invånare till att vara självförsörjande, se till att de får skydd och rättvisa, samt vård och utbildning?

Själv anser jag att vi inte har någon ledning eller ledare, som är demokratiskt vald. Dessutom saknas det rejält med kompetens inom flera områden. Det handlar mer om personer som drivits upp att ha åsikter istället för kunskaper, i en miljö där val av åsikt och ”värdegrund” är viktigare än kunskap. Detta appliceras också i ledande funktioner. Resultatet är att vi har ett gäng fösare som föser de röstberättigade framför sig, men då öppnas också möjligheten att det splittrar landet. I ett ambivalent ögonblick i att inte våga ta ställning, så fylls det ögonblicket av många som vill leda på sitt sätt. Otydligheten är splittringens moder. Sedan blir man förvånad och uttrycker allvaret i att människor använder demokratin till att inte bli otydliga och flata. Det är helt fantastiskt, att inte ens kunna se tillbaka på sitt eget värv, samt sin tankegång och kunna se vad det lett fram till. Man fortsätter i samma spår och vi kan plocka rätt många saker ur historien där samma ”ism” som idag lett landet och gjort grova felbedömningar. Men istället för att omvärdera så gör man mycket mera av samma sak. Jag vet inte vad man förväntar sig ska hända, mer än att man dränerar landet på ännu mer pengar och engagemang för landets väl och ve. Det sprider en ännu större maktlöshet i landet, där medlöpare skapas. Eller som Albert Einstein en gång sa: ”Det första tecknet på vansinnighet är att göra samma sak två gång och förvänta sig olika resultat!”

Jag funderar också på detta med ”Värdegrund”. Tydligen så är den Regerande värdegrunden den ”riktiga”. Ser vi till resultat av den är jag ytterst betänksam över hur man värderar människan.

Man säger sig stå på de svagas sida, men hur ser det ut i landet idag?

LSS, vem drog in det?

Pensionerna, som människor lovats att få en garanterat bra ålderdom, hur hanteras det? Sjukvårdslotteriet?

Försäkringskassan som en gång var vårt försäkringsbolag, blev 2005 en myndighet som började jaga de sjuka istället för att rehabilitera. Från 2020 ska tydligen de också frånta läkarna deras kompetens att sjukskriva.

Polisen, Tullen och försvaret som ska skydda oss, gör tandlösa och människor som gjort sig hemmastadda här och bidrar med jobb, utvisas till förmån för de som begår brott för att få stanna. Skolan används som ett argument i debatt för att vinna föräldraröster, istället för som en utbildningsplattform där lärare får vara lärare.

Istället vill man satsa på ett prestigeprojekt, med snabbtåg. Något som de flesta med någon form av kunskap i ämnet, dömt ut. Givetvis inte de som förväntar sig få en rejäl hacka av skattemedlen för att de kan få vara med och bygga.

Det pratas om bristen i kompetensförsörjningen. Det verkar vår Regering angripit genom att starta en inkompetensförsörjning, kanske rent av för att legitimera sina egna brister. Idag har våra läkare som studerat medicin och dess verkningar i åratal, rätten att bedöma en människas arbetsförmåga, något som finns inom deras kompetens. Med den organisation man nu eftersträvar ska den kompetensen ersättas med inkompetens då enskilda tjänstemän på Försäkringskassan ska ansvara för detta.

Kan tänka mig att det är ett led i den socialism som man vill ska genomsyra landet, som liknar den kommunism jag på avstånd betraktade under 70-talets Sovjet, där en fernissa skulle målas över landet för att påvisa systemets storhet. Där sattes oliktänkande i fängelser eller blev förklarade psykiskt sjuka. Här ligger vi idag inte långt efter. Där hade de KGB och GRU, vi har Försäkringskassan.

Kan tycka att det vore enklare att förbjuda sjukdom och helt enkelt lägga ner Försäkringskassan, när den ändå bytt skepnad från att ha varit försäkringsbolag, till att bli en antipatisk uppfostringsanstalt.

Det finns mycket att ta tag i. Frågan är bara vem det är som kommer vinnande ur denna situation vi har i landet idag. Jag hoppas på det Sverige som stod upp för frihet och jämlikhet. Vi har mycket extremism som blossar upp, både till höger och vänster på den politiska färgpaletten. Själv kan jag tycka att den extremism som vi lever med just nu, som innebär att vara styrd av den mest otydliga och okunniga Regering, är illa nog. Den verkar inte vilja förstå sitt uppdrag, utan skyller ifrån sig, vägra ta ansvar för sina handlingar och belasta landet med mer kostnader utan att sanera i de system som är ineffektiva och rent destruktiva.

Det kanske största beviset för att man främjat sig från verkligheten, är att man nu höjt pensionsåldern för oss ”vanliga människor”, men inte för sig själva. Politikerskrået. Stefan Löfvén har pratat mycket om att hans politik är för den ”vanliga människan”, dvs den ska inte drabba honom själv. Som värnskatt, pensionsålder mm. Det är märkligt hur de grundläggande värderingarna förändras hos en människa, som ges makt. Helt plötsligt är de platta organisationerna och spridande av makt, inte lika viktiga längre. Lite socialism i ett nötskal.

”Det finns inget riktigt bra sätt att styra ett land, men demokrati är det minst dåliga!”

-Winston Churchill

Demokrati kan nyttjas eller utnyttjas. Nyttjas den kan det bli riktigt bra, men utnyttjas den av makten så blir den en börda, när människor görs maktlösa. Det kan ske öppet eller lite dolt genom olika finter och avledningar där man pekar åt ett anat håll. Men det är också människan både möjlighet och kanske skyldighet att bevaka hur demokratin används. Vi kan inte lägga det i knät på de styrande eller ens vår Public Service.

”Everyone looking for a new Jesus!” Nu finns det en sådan, som binder många människors förhoppningar om en bättre framtid. Men man kan inte gömma allt bakom en miljöaktivist vars mål verkar vara att få alla att kanske göra det minst fruktsamma när det gäller åtgärd, att strejka. Vem ska då jobba för klimatet?

Verkligheten pågår på så många plan att det behövs även ledning inom alla dessa. Det är tragiskt att det gått så långt så att man måste åka TAXI för att få höra hur sjukt vridet detta land blivit, där vi alla är flata medlöpare som inte ställer sig upp och säger ifrån. Nja förresten inte alla då, några utnyttjar bristerna för att skapa sina egna samhällen, på bekostnad av vår trygghet. 
I Sverige och runt om i världen rasar strider, inte alltför sälla med svenska vapen. Vi sväljer ner nyheterna med lite Pizza och Cola, och lutar oss tillbaka med en fil på Netflix, samtidigt som våra ledare diskuterar färgnyanser och ger sig själva en bra pension. Livet går vidare!