Politikersport eller nåt.....

Jag är väl knappast ensam om att fundera över livet emellanåt. Livets villkor på olika håll och varför det ser ut som det gör på olika ställen i världen. Till sist brukar jag ändå hamna här hemma i Sverige och funderar över varför det är som det är just här. Om man följt händelseutvecklingen under det senaste året så finns det mycket att fundera över och det som kanske fått mig att fundera mest är varför befolkningen i landet verkar ha köpt avsaknaden av sanning och konsekvens i den debatt som förts.
Ok, jag ska förklara vad jag menar...

Vi bor i ett land som en gång per år delar ut något av de finaste pris man kan få som forskare inom den naturvetenskapliga grenen av forskarvärlden, samt även ett pris i Ekonomi instiftat av Sveriges Riksbank. Förr även ett pris i Litteratur, utsett av Svenska Akademin...  Men av känd anledning delas detta pris inte ut nu. Kanske är just Litteraturpriset det som är symptomatiskt med hela Sverige idag, det är något som inte stämmer i ledningen.
Priserna delas ut under pompa och ståt och en väl tilltagen middag TV-sänds och följs sedan upp med ett riktigt spännande program på TV, "Snillen Spekulerar"! Med vid utdelningen är såväl våra Kungligheter, representanter från nästan alla våra riksdagspartier, samt i alla fall delar av Svenska Akademin är där för att väcka uppmärksamhet runt sig själva som personer. Sedan finns givetvis alla möjliga prominenta personer, anhöriga samt även en del studenter.
Man kan tycka att vi har nära till en bank av kunskap som minst en gång per år kommer oss till gagn med sina föreläsningar. Det här är människor som forskar på riktigt och gör framsteg för människan och vetenskapen. Nu pratar vi inte Reepalu-utredning, utan forskning.

De hyllas av våra politiker, men tar de till sig av resultaten?
Jag är tveksam.
Jag har hört både Annie Lööf och Margot Wallström "ha en annan åsikt" än ett forskningsresultat. Nu handlar inte riktig forskning om åsikter utan om objektivitet. Men det som våra politikers kommentarer kanske mest avslöjar är att mycket "forskning" är politiskt styrd och resultatbeställd. Reepalu-utredningen var en utredning och ingen forskning, som Reepalu själv knappt kunde tyda. Men många politiker tog den som ett forskningsunderlag, vilket är helt förkastligt. Det händer också att forskningsresultat är beställda av politiker. Därför är det också uppror i vissa delar av forskarvärlden där objektiviteten och resultaten får stryka på foten för det politiskt korrekta resultatet som är beställt på förhand.

Detta är i och för sig ingen nyhet. Förr hette det bara att resultatet måste vara politiskt gångbart, för att accepteras av politikerna. Men idag har man tagit det ett steg längre och dopar resultatet redan från början inom viss forskning. Därför vet vi aldrig egentligen vad vi kan lita på utan många fastnar på de mest känslomässiga rapporterna, som kanske är de mest säljbara men minst faktabaserade. Det kommer krävas mer av var och en att leta fakta och tyvärr tror jag att att fler kommer ge upp och helt enkelt vända paniken ryggen. Vem orkar leva med panik hela livet? Fältet kommer då istället ligga öppet för allehanda influensers med väldigt radikala agendor och jag vet inte om det är ännu mer radikalism vi behöver i världen och Sverige just nu.

Kvar står vi där och funderar på vad som är bäst för oss själva?
Hur som helst med forskningen.

Under den gångna mandatperioden fick vi lära oss att i Sverige röstar vi inte på partier utan på personer. Det har varit "Jag"-diskussioner sedan valdebatterna innan valet 2014. Som Stefan Löfvén kontinuerligt uttryckte det: "När jag gör något, gör jag det på riktigt!"
Nu har han gjort massor med saker i fyra år på riktigt och landet ser ut som det gör. Som resultat har han fått med sig ett antal skallar till som talar i "jag"-form. Nu handlar inte demokrati om partier längre utan om partiledare.

Med höstens kalabalik eller vad man nu vill kalla det, så kan man väl ändå säga att demokrati med utgång från valresultatet, når inte in i riksdagshuset, för där råder någon form av "Polarkroti" som ställer sig över allt vad valresultat säger. Till slut stod ändå Stefan Löfvén som "segrare" med ett minusresultat och vi fick se bilder på segerkyssen.
Det är inte utan att jag ibland funderar på hur man tänker i den där stenhögen på Helgeandsholmen, som verkar vara någon form av Enklav i Sverige dit rösterna från folket inte når. Började tänka på en intervju jag hörde med Tomas Bodström för några år sedan, där han jämförde ett val med en fotbollsmatch. När matchen väl var igång "då vill man ju vinna!" Då var alla medel tillåtna...

På något sätt kan det vara en förklaring till alla underligheten som ändå kablas ut därifrån. Jag, och jag tror många med mig, tror att det är därifrån landet styrs. Men det kanske inte alls är så, det kan vara någon form av idrottsanläggning. Det pågår en sport där inne.
Lagledaren med initiativet har nu ställt upp sitt nya lag och satt in några riktiga retstickor i offensiven, ett par tungviktare i försvaret och den evige Bagdad Bob som målvakt. På bänken finns allt från påhejare av islamism till totalhavererade ministrar. Taktiken är den vanliga. Fritt spel, allt till alla. För att klara detta har man sett till att bemanna alla nyckelpositionen med den minst kunniga och lämpliga, men som varit trogen partiet/klubben, men passar den för landet? Det är så man retar gallfeber på motståndarna.
Det påminner väldigt mycket om avarterna med sport också, med doping av rapporter och spelare med för den delen. Läggmatcher eller i alla fall uppgjorda så vi som satsat på en laguppställning blivit blåsta. Den gamla klubbkänslan är som bortblåst när det gäller att tjäna så mycket pengar som möjligt för egen del och den gedigna tanken på lojalitet verkar vara som bortblåst. Nu vet man knappt inte längre vem som spelar i vilket lag och varför, men betala entréavgiften måste vi göra.

Det man glömt är att vi som bor i landet inte är motspelare, utan finansiärer och brukare av systemen. Motspelarna sitter endast i samma hus och när han hånar dem kablas det också ut som ett hån mot oss i landet, vilket jag inte tror Stefan förstår.
Egentligen tror jag att politikerna vill gå på Idrottsgalan istället för Nobelgalan och få priser själva. Jerringpriset t.ex. Kan ni tänka er Stefan Löfvén få ta emot Jerringpriset som årets populäraste för att han återigen blåst pensionärerna på sina pengar?
Eller Annie Lööf få pris för årets fint: "En röst på C kan aldrig bli en röst på Stefan Löfvén..."
Politik: Den tuffaste sporten!
Men politiken verkar ändå ha en del gemensamt med sport och det är skygglapparna mot omvärlden. Man går in i sin bubbla, fast det i politiken borde vara tvärt om.

Som detta med forskning, jag tror det vore bra om politiker stannade upp och tog till sig av objektiv forskning istället för kanslihustyckande.

Nobelpriset i Ekonomi 1974

Det finns en ingrediens i den nya Regeringen som är mer oroande än mycket annat. Det är den utpressningssituation som V försöker uttrycka. Att via att man via facken försöker sätta press på Regeringen, hemliga dokument mm. Jonas Sjöstedt utryckte sin stöd över kommunismens vinst i Venezuela. Vi vet hur det gick där. Han uttrycker stöd för Regimen där nu när vi vet hur landet har det och hur befolkning lidit under ledningen. Är det något vi vill att vår Regering ska utsättas för påtryckning av? Jag gillar det inte.

In Sviden vi hev a sistem... ...called välfärden...

Oh yes it´s true! It´s true, it´s true it´s true!!!

Ok, kanske lite udda att jämföra den svenska välfärden med en scen ur "Blazing Saddles", eller "Det Våras för Sheriffen"som den heter på svenska, men kanske inte så långsökt ändå. Det verkar handla om något ofantligt stort som är höljt i dunkelt, som styrs av en liten potentat i en liten avkrok av världen och som både kan locka och fördärva i samma anda. Så skillnaden är inte alltför stor, om uttrycket tillåts..

"Vi måste slå vakt om välfärden!" Hur ofta och mycket har jag inte hört detta? men vad betyder det egentligen?

Är det någonting vi har i Sverige idag så är det system. Vi har system för i princip allting. Vissa system är funktionella och lätta att ta till sig, medan andra är lite mer omständiga i sin utformning och outgrundliga i sin närvaro. Om alla problem, sjukdomar, lärande, kriminalitet, energi, klimat, logistik, integration, mm, mm kunde lösas av ett papperskonstruerat system byggt på politisk dagdrömmeri, så borde vi i detta landet för länge sedan ha löst världens alla problem. Eller i alla fall vår egna interna problem. Men det verkar som om problemen bara hopar sig, trots att vi har en maktelit som säger sig veta och kunna allt. Inte helt olikt en kuf på andra sidan Atlanten. Enda skillnaden är att här får allt kosta oss hur mycket som helst och där ska andra betala. Men får vi tro en gammal Justitieminister, så är Riksdagen kanske Sveriges mest dysfunktionella arbetsplats. Och vi kan kanske inte vänta oss så mycket om det är den som skall leda landet. En paradox i detta kan jag tycka är att denna församling sätter sina egna löner och förmåner utifrån att vi betalar dem. Men de bestämmer också våra ersättningsnivåer och pensioner och att vi måste jobba längre, bl.a för att betala dem. I det uppdraget borde det kanske ligga att underlätta för oss att kunna dra in pengar bl.a genom företagande, så att medel finns innan Regeringen fördelar dem.

Sedan har vi alla andra styrningar i Regioner och Kommuner som uppbär stora kostnader för rätt lite kompetens. Jag tror det är dags att få till ett nytt typ av styre i landet, som utgår från kompetens istället för trollfabriker och maktfullkomlighet som tyvärr är alldeles för vanligt.

Generellt sett skulle jag vilja säga att det är alldeles för många som är alldeles för lite insatta i vad som pågår, det gäller både politiker och vi lekmän. Därför kan spelet ske i mörker och det som kastas fram i ljuset är mer av tarvliga personliga påhopp än fakta och kunskap. Mycket spelas upp runt känslomässiga utspel som ska fånga uppmärksamhet och piska upp en stämning, som i sig kanske är helt fel faktamässig, men bra maktmässigt, för den som väljer att lansera detta. Och makt verkar många vilja ha på många sätt. Inte minst media. Om vi tar historien med den påstådda Vargjakten t.ex. så ville man snabbt fälla en miljardär. Det ansågs vara av allmänintresse. Att visa respekt verkar inte vara något som skall gå åt två håll, utan bara åt ett håll. Smaklöst.

Men tillbaka till de svenska systemen. Vi har så mycket system och myndigheter att det är svårt att överblicka. En sak kan vi säga, det är att de kostar ofantliga summor pengar. Frågan är bara om vi får ut vad vi betalar för? Jag tänkte nu nämna vården eftersom jag själv drivit ett vårdbolag och är hyfsat insatt i vissa system där, samt att jag som person samt som anhörig och vän drabbats av systemets baksida.

Den största baksidan vi har i snart alla välfärdssystem som behandlar individer, är att vi söker in som människor och kommer ut i blankettform. Jag har många gånger förundrats över när jag sökt vård, att jag blir placerad på en stol och sedan tittar läkaren in i sin dator och glömmer att jag finns där. Kan få en och annan fråga, men någon undersökning eller en öppnande fråga, finns det inte tid för. Allra mest utsatt var man på den tiden man bara fick söka för en sak i taget. Eftersom en diagnos kan innehålla flera symptom, så var man i princip tvungen att känna till sin diagnos innan man fått den, så man skulle veta vad man sökte för. Jag ska inte klandra läkarna för att det blivit på detta vis, men när all ska kodas och du som person skall matas in i ett förbestämt formulär för att tillgodose systemet, som kanske inte alls passar just dig, så kommer systemet att prioriteras före dig, eftersom det är där som ersättningen för besöket ligger. Inte i huruvida du blir rätt bemött och behandlad.

I mitt fall har jag sökt vård i drygt 20 års tid för några krämpor och blivit avfärdad. Vid ett tillfälle blev jag utredd och rekommenderad åtgärd via familjeläkaren, som tyckte det skulle bli för dyrt, så han ändrade helt sonika diagnosen och behövde då inte åtgärda något. Billigt och bra, när ersättningssystemet för vård blandas ihop med möjligheten att tjäna mer pengar på att minska vården.

Idag har jag faktiskt fått hjälp så jag borde väl vara glad. Visst jag är på gång i alla fall med utredningar, men jag fick också höra de förlösande orden "Du borde kommit tidigare, innan allt blivit så komplicerat!" Jo tack, jag har sökt massor med gånger tidigare, men inte fått komma vidare. Att skuldbelägga mig löser inga problem. Jag fick till och med en remiss till er kollega som vägrade diagnosticera utan trodde "det kunde vara någonting annat!" än det som stod på remissen. Nu var det inte så utan allt fördröjdes bara ännu ett år till. Själv kan jag tycka att prioriteringen i sjukvården borde ligga på diagnostisering och åtgärd, inte formulering av blankett som systemet påkallar. Även om vi befinner oss i digitaliseringens tidevarv och jag vill inte vara bakåtsträvare, så tror jag att människan är i behov av mänskligt bemötande inom ramen för mänskliga behov, som vård och omsorg. Kodning är inte lika viktig. Åtminstone borde det ske i nämnd ordning.

Jag lever så jag borde vara glad! En kraftig huvudvärk varje dag är inte kul men går att leva med, nästan jämt. Annat är det med de som sjukvården missar på grund av att de inte ens uppmärksammar och lyssnat på och som idag ligger nedgrävda och sörjda av sina barn och andra anhöriga. Var reklamerar man Välfärden när det inte verkar finnas någon huvudman och staten själv bestämmer sitt ansvar? Var reklamerar man den skatt som ska ge dig din trygghet, men som i stora delar går till system som har blivit viktigare som politiskt vapen än som mänskligt verktyg?

En verkan av detta ser vi på sjukskrivningarna, men dessa siffror gavs politisk order från Socialministern att fixas till innan valet. Med tanke på hur svårt det är att få adekvat hjälp via vården, funderar i alla fall jag om inte den politiska styrningen också sett till att försöka hålla folk borta från vården genom att göra det i princip omöjligt att få hjälp. Allt för att få snygga politiska siffror, för det verkar vara det viktigaste i frågan om välfärden. Allt skall sopas in i mörkret i på Välfärden bakgård och belastas de som redan är drabbade. Hur löser vi detta då?
Jag tror verkligen inte att vi behöver mer resurser till fler system, vi behöver frigöra mänsklighet från systemen. Tittar vi ut i världen så är vi inte ensamma om att ha en välfärd. Men det finns många skillnader. Flera länder satsar få fantastisk vård istället för vårdsystem. Andra satsar på skolor istället för skolsystem, o.s.v. När systemet i sig blir viktigare än verkan av det har man missat målet. För 20 år sedan drev jag ett vårdbolag. Jag fick lära mig från det regionala S+V styret att vi i Sverige hade en  "Solidarisk och Jämlik vård". Visst låter det fint! Men vad betydde det? Jo; Solidariskt betydde att alla skulle köa lika länge och Jämlik, betydde att alla skulle få lika vård. Så effektivitet och anpassning var inget som var särskilt väl ansett. Därav också motståndet mot privat vård.

Det finns bra vård i Sverige, men idag ska man ha tur att drabbas av rätt åkomma på rätt ställe, eller till och med bli gravid på rätt ställe, så undrar i alla fall jag hur det gått med dessa ledord?

"Vi måste slå vakt om välfärden!"
Jag börjar själv bli ofantligt trött på detta ord. Ett ord som kräver så mycket mer än det ger. Hur det än är med alla dessa system, kostar systemen i sig ofantliga summor att hålla rullande. För att mata dessa system måste vi slita väldigt hårt vilket gör att vi också kommer att behöva belasta systemen mer. För inget system är självfinansierat. Ingen politisk satsning är självfinansierad utan tas från någon. Som en liten anekdot när det gäller detta vill jag berätta en historia från sent 1990-tal.
Jag drev då ett vårdbolag som jag berättat och vi fick besök från kommunen som skickat ut en representant som berättade att de nu skulle bli mer inriktade mot småföretagare och hjälpa dem att utvecklas. Det fanns ett program som hett EU mål 4, där vi kunde fortbilda en person under två år och få bidrag för detta. Villkor var att vi visade vilken utbildning som vederbörande skulle gå och få den godkänd. Sedan var det bara att redovisa kostnaderna, så skulle bidraget efter betalas ut vid två tillfällen i efterskott. Efter första året kom ett trevligt brev med önskan om fortsatt lycka till och bidraget betalades snabbt ut. När jag skickade in slutredovisningen, kom ett brev som förkunnade att det blivit så dyrt att administrera bidragsutbetalningarna, så de hade inga pengar kvar att betala ut.
Med det vill jag bara säga att när systemen blir större än verksamheten i sig, blir de både ineffektiva och fruktansvärt kostsamma och fördärvar den verksamhet de ska göda.

In Sviden vi hev a sistem...

Jag önskar att vi kunde slå hål på den växande bölden Välfärden och bygga en bra vård och omsorg istället, som bygger på mänsklighet och närvaro.

Den eviga strävan för oss både framåt och bakåt.

När evolutionen till slut placerade människan på jorden för sådär 160 000-300 000 år sedan, årtalet tvistar de lärde om då nya fynd görs kontinuerligt, så var vi vandrare. Vi gick runt i världen för att söka oss nya platser som hade ekonomi att föda oss. Ordet ekonomi var troligen inte uppfunnet då och alldeles säkert inte kopplat så starkt till pengar som det är idag. Men ekonomi beskriver egentligen en möjlighet att försörja. Strävan efter att få en större och säkrare försörjning började redan då och mycket genom att via vandringen nå bättre och nya möjligheter till skattning av vad jorden kunde ge. Man skyddade sin grupp och strävade efter nå en så bra förutsättning för fortlevnad och utveckling av gruppen. Det fanns mycket faror som lurade då, både vilda djur och konkurrerande grupper som gärna ville åt det som andra uppnått. Man lärde sig också att om man överbeskattade jorden, så minskade möjligheten att försörja gruppen.

Det har gått några år sedan dess, men mycket av det som fanns i begynnelsen, har vi nedärvt än idag. Bl.a. behovet av att röra på oss. I princip alla skulle må väldigt bra av att gå en mil om dagen. Men också strävan att nå ett högre mål, är något som följer oss. Skillnaden mot förr är dock att just målbeskrivningen och tillvägagångssätten har mångdubblats, även om våra basala behov fortfarande är det som styr vår överlevnadsmöjlighet. Ordet ekonomi finns idag i allas medvetande, men är väldigt starkt kopplat till pengar eller bristen på pengar. Vilket också beskriver lycka och bristen på lycka, mm. Framförallt så styr det våra avundsjukegener, de som förklarar att det är ok att ta av andra.

Idag styrs vi inte av Ledaren, den person som via kunskap och ledarskap, fick gruppen att känna sig tillitsfull att kunna bidra och utveckla sina idéer för gruppens fortlevnad.  Idag styrs vi av makthavare som väldigt ofta verkar ha svårt att förstå sig på samtiden och hellre vill begränsa utvecklingen, för att själv inte hamna efter. Men man är väldigt sugen på makt. Att vara den som utövar makt över andra, även man egentligen bara har makt över sig själv. Där tror jag också att många samhällen gått snett. Vi ser alldeles för många exempel på makutövanden som är rent vansinniga. Det lustiga, eller kanske mer rätt, det märkliga med detta är att det är de demokratiska systemen som i grunden gjort detta möjligt. Om det är någon som sett "Spinal tap", så kommer de enkelt att förstå vad jag menar nu:
I en demokrati så väljs företrädare som får förtroende att fördela gemensamma resurser och se till gruppens behov. När den demokratiskt valda sedan väljer att bli makthavare är det som att slå över det max de redan hade med 100% förtroende, till att ge sig själv 110% makt. Matematiskt omöjligt men "these go to eleven". Inställningsmässigt till sig själv och sin omgivning, sker en förändring som inte är bra. Lite så man arbetar med satir, ta tillvaron och vrid den några procent och satiren är ett faktum. Men vem vill styras av en satiriker?

Ser vi på den utveckling vi haft här i landet, så sitter vi idag med resultatet av detta. Ett antal personer som fått förtroende, men som bara suktar efter makt och makten i sig. Ser vi ut över hur samhället utvecklats, så är det knappast förtroende för ledningen, som beskriver utvecklingen. Mer en frustration över förnekelse och handlingslöshet. De gamla behoven av skydd, ekonomi och stöd från den grupp man tillhör, ses alltmer försvinna i luddiga utspel som ska gynna vissa grupper som då ska välja att rösta på just mig. Man kan säga att det blivit en omvänd demokrati, där makthavaren väljer vilka de vill ha stöd av, istället för det omvända. Här ligger ordet korruption också som en skugga över tillvaron.

Resultatet av detta är att alla som i gruppen bidragit till den gemensamma försörjningen, lätt blir bortvalda av den egna representanten då denne vill ha mer makt och istället väljer att vända sig till den grupp som valt att ställa sig utanför den gemensamma försörjningen, men som gärna konsumerar den. I förlängningen så tappar också allt fler möjligheten till egen försörjning då överbeskattning sker, för att göda denna process. Tyvärr så är grunden till detta en fråga som sällan diskuteras, utgifterna. Vad får vi för de pengar vi betalar in och hur bra nyttjas de? Hittills är det "fel" personer som ställt den frågan, vilket slutat med att de blivit uthängda. Men var försvinner alla pengar? Jag skulle kunna ge många exempel, men här finns redan Slöseriombudsmannen som gör ett bra jobb med att beskriva detta.

Idag vågar jag knapp slå på datorn och få de senaste rapporterna om Regeringsbildningen. Jag vet inte om det är den som fått mitt hår att börja krulla sig efter alla gånger jag slagit mig för pannan. När man läser om alla slöserier med skattepengar, så finns det säkert ett bidrag för förstörd frisyr jag kan söka...  ...eller borde finnas, rent logiskt...

Den eviga strävan framåt har fått oss dit vi är idag. Men ser vi till utvecklingen så har den på många områden gått bakåt. Allt som ett resultat av hur landet sköts och har skötts under decennier. Människan drar framåt och politiken i mångt och mycket vill backa till en tid då de förstod vad som skedde. Idag märker det vi kanske mer än någonsin, när vi stått utan reell ledning i två månader. Det görs inga märkliga utspel, utan rullar på som igår och vi vet förutsättningarna för de ändras inte av utspel utan av människans förutsättningar. Men det märks också att en ledning behövs för att säkerställa de basala behoven vi fortfarande har. Tyvärr verkar attityden hos de demokratiskt valda ombuden, handla mer om deras personliga positioner än om landets väl och ve.

Därför är det också en stor skillnad på attityden mot samtiden, mellan politiker och medborgare. Just när det gäller attitydförändringar som skett både politiskt men och bland allmänheten, så tar det oftast ett bra tag innan de slår rot ordentligt. Det sägs att människan kan förändra sig själva på alla sätt, men attitydförändringen är den svåraste att få igenom. Den svåraste förändringen på det planet ligger nog framför oss, då vi kommer upptäcka att landets skattesystem inte kommer kunna bära de åtaganden som det lovat sedan ett halvt sekel tillbaka. Människan kommer bli varse att var och en kommer få ta ett större ansvar för sig själva och då hade det varit enklare med en lägre skatt och ha fått ta dessa åtaganden redan nu.

Jag tror att vi måste se om vårt hus och ffa stödja de som varit med och byggt upp landet, de sjuka samt hjälpbehövande. Att inte sanera i de vansinniga bidragssystem som finns är ett rent tjänstefel. Att inte heller se över den otroliga överkapacitet på administration vi besitter och som inte gör annat än försörjer sig självt, är också ett enormt slöseri. Man måste även se över den sk fördelningspolitiken, så det inspirerar att bidra till den gemensamma försörjningen istället för konsumtion av densamma. Vi måste också sanera styret av landet och dra ner på antalet politiker, samt kräva av dessa att åtminstone ha en utbildning inom statskunskap och ekonomi eller åtminstone erfarenhet från annat än politiken, samt att de har en attityd till sitt uppdrag som rimmar med demokratin. Det gör inget om de också har lämnat blöjstadiet och är öppna för debatt om allt som rör landet och inte diskutera personer istället för sakfrågor.

• Det diskuteras idag en hel del om journalisters arbete och journalistik i sig och om vem som har rätt att granska granskaren. I ett aktuellt fall så har man namngivit en man som är misstänkt för jaktbrott. Man har gjort det av anledningen att det anses vara av Allmänintresse att bryta mot pressetiken där, just av dessa två anledningar att han är företagare och miljardär. Han är inte dömd för brottet utan är häktad under utredning. I Sverige har vi principen att vi är oskyldiga till motsatsen är bevisad. Men här går pressen ut och dömer i förhand, för att han är ffa rik. Är man rik eller känd, så är vi tydligen inte lika inför lagen enligt delar av pressen. Här ska en folkdomstol, eller rättare sagt de själva avgöra detta. Det är inte först gången jag förundrats över hur pressen hanterar misstänkta eller dömda personer. Det är rätt vanligt att fullständigt ovidkommande uppgifter läggs ut vad beträffar en misstänkt gärningsman. För något år sedan var en företagare misstänkt för dubbelmord bl. a. Vad hade företagare med det att göra mer än att journalisten vill få allmänheten att ändra attityd till företagande? Gäller det däremot en misstänkt våldtäkt går man gärna inte ut med något signalement alls eller om en dömd fånge rymmer kan vi få på sin höjd få veta att denne har en grön jacka. Kanske. Jakt är för övrigt vilt omdebatterat i sig och många är starkt emot det. Jag själv var det till jag tog Jägarexamen för att få mer fakta att argumentera mot jakt. Det fick jag inte utan blev jägare och försökte föra debatt med delar av jägarkåren angående jaktetiken, som jag tycker brister å det grövsta på många håll. Men den brist som finns i jaktetik är på något sätt signifikativt på journalistkåren som jagar sina storvilt, som i detta fall med den misstänkte jägaren. Har han begått jaktbrott hoppas jag han får ett kännbart straff, men det gäller också de journalister som väljer att spegla ut allehanda brott över grupper som inte har relevans för brottet. Men det är klart jobbar man för tidningen XX, så vill man väl inte skriva rubriken: XX-läsare misstänkt för dubbelmord. Då kanske upplagan går ner.
• Även idag finns det grupper som vill åt det som andra byggt upp. I vissa fall brottsligt, medan andra gör politik av det. Jonas Sjöstedt vill inte ha något ägande i Sverige. Företags ska istället ägas av personalkooperativ. Är inte detta också ett ägande? Den formen finns redan så det är bara att öppna och köra igång. Det han menar måste vara att alla som har byggt upp ett företag ska bli av med detta och skänka eller få det beslagtaget av staten. Jag har jobbat med några personalkooperativ. En vacker tanke men alla de jag träffat på har inte hållit över tid då det inte finns någon eldsjäl som orkar driva på och lägga ner mängder med tid och energi och samtidigt inte tjäna något på det.
• Det går en artikel på sociala medier som gör gällande: att ju bättre du jobbar desto mer tjänar din chef. Samma sak här: Öppna eget och ta ansvar för dig själv och lägg inte det på din chef. Att ha anställda är att sätta sig själv sist när det gäller alla prioriteringar. Får du dessutom in någon som efter provanställning visar sig vara motarbetade, så har du enorma problem som måste prioriteras framför den egna familjen och ekonomin. Om man inte är en fackförening eller politiskt parti förstås, för då är det bara för den personen att gå.
• Det är inte utan att jag bävar för den dag vi får en regering som ska visa handlingskraft och samtidigt försöka springa ifatt tiden och den tid som den politiska eftervalsfarsen pågått.
• Jag såg att S är bekymrade över att deras extremist inom SSU Malmö inte vill sluta självmant. Kanske har han lärt sig S-styret?
• Om man nu är så bekymrad över de höga sjuktalen, så kanske man ska fundera över och utreda varför människor blir sjuka. Det kan ha att göra med det svenska systemet där människor inte får vara människor utan i bästa fall "Valboskap". Att ge uppdraget åt Försäkringskassan att minska sjuktalen är inget reellt sätt att påverka hälsan utan ett stort svek mot en av de grupper man säger sig vaka över med det så kallade välfärdssystemet som vi bekostar med våra skattemedel som prioriteras till annat.

Se hit! Vi är de Feministiska miljödemokraterna!...

I morgon är det den stora valdagen! På något sätt känns det som vår egen V-day, men med en helt egen betydelse. Tänkte blogga om det men har ändrat mig, jag bloggar om en annan blogg jag skrivit. Egentligen ska man inte blogga som jag gör, det är ingen idag som verkar orka läsa en längre text och ta till sig information. Det är väl därför Manualer idag innehåller en bildlig sammanfattning för snabbstart. Det är väl därför många människor idag verkar styras av ord istället för meningar och köper en idé eller utspel som kan verka lösa deras problem, fast den egentligen kanske mer stjälper tillvaron.

Inför valet 2014 skrev jag en blogg om detta med partinamn och hur många verkar att fastna för ett ord och välja det, utan att ta till sig någon längre information om hur valet egentligen sammanfaller med vad jag själv tycker. Som Miljöpartiet! Det låter som om det skulle vara det bästa för miljön att välja dessa, men är det verkligen det och vad vill de mer än det lite luddiga "bra miljö"? Hur ska vi nå dit och vilket pris får vi betala och i så fall varför? Vem slår de sig ihop med och hur får de fram sin röst där?  Det är många frågor som man bör ställa sig innan man går på namnet.
Klimathotet är väl globalt, hur påverkar våra tunga pålagor oss i förhållande till den globala bördan som måste bäras?
Själv anser jag att klimatproblematiken som inte är en helt enkel fråga, eller ens entydigt definierad. Det är ett problem för allt på denna planet och måste involvera världssamfundet med ett gemensamt ansvarstagande. Framförallt så behöver vi inte subventionerade el-cyklar...

Med tanke på att miljöpåverkan från landet har ökat med MP i Regeringen, så kan ,man fråga sig hur bra det gått med deras medverkan? Att deras ledare också har svårt att leva som de lär när de samtidigt pratar med paniken i rösten över vad vi andra måste göra, känns inte heller trovärdigt. Är man ett smalt parti borde väl grunden vara att självgod i första rummet och visa hur man gör!

I bloggen skrev jag också om Feministiskt initiativ. Feminism låter ju bra, så då röstar jag på dem! Jag vet inte hur många som verkligen läste deras partiprogram, men det var en lista av praktiska dumheter som inte borde styras utifrån politiken utan möjligen inom ramen för ett intiativ av kommunikation mellan människor. I år har jag inte hört så mycket från dem och med den havererade #metoo-rörelsen så har väl de flesta drivande figurer fasats ut i tomma intet. På något sätt kändes det som att hela kvinnorörelsen och jämlighetsarbetet som pågått i över 100 år, urholkades och backade tillbaka till primatstadiet av F! och satte de som verkligen behövde stödet, i kylan. Ett helt vansinnig skott i foten på sig själva. Men det är tydligen viktigt med feminism som beskrivning, mänsklig kan jag själv tycka låter mer lockande, men feminism drar.

Demokrati är bra! Det är viktigt med demokrati. Men vad demokrati är och hur demokratin hanteras, är kanske inte lika viktigt. Förvånansvärt många av de som nyttjar demokratiordet i partinamnet, slår inte vakt om ,och arbetar efter demokratiska principer. Vilket det med all önskvärd tydlighet har visats inför detta val. Det är för mig den kanske mest skrämmande delen av de opinionsmätningar som görs, att mer än hälften av de röstberättigade kan tänka sig att stödja antidemokratiska partier eller partier som beter sig antidemokratiskt.

Men idag när allt men behöver veta ska inskränkas till ett förkortat meddelande i luren, gärna från någon kompis som man lämnar över ställningstagandet till, så är nog demokratin mer hotad än vi i själva verket vill kännas vid. Var själv i valet och kvalet om jag skulle rösta i år. För första gången i mitt liv var jag tveksam till att delta i ett val i Sverige och det grundade sig i det politiska spel som pågått under den senaste mandatperioden. En period som kännetecknats av idé-torka, urholkande av demokratiska arbetsmetoder och krampaktiga aktioner, samtidigt som man försökt att bara baktala sina opponenter istället för att föra diskussioner och arbeta brett med de demokratiska medel som står till buds.

Jag undrar om vår sittande Regering verkligen gjort sig förtjänta av den kostnad de uppburit? Eller för den sakens skull, även politiker som uppburit ersättningar och överdebiterat utan prestation.

Inför nästa val vill jag locka väljare till det nya ansvarstagande partiet som ska tilltala alla: Feministiska Miljödemokraterna. Som namnet anger så är det till för alla och innehåller bara det som är nödvändigt. Partiloggan ska vara en ritad kvinna på rosa botten. Kvinnan ska fisa blommor och bredvid henne står det en man som håller om ett barn. Symboliken i detta är att kvinnor och män har samma naturliga behov men kvinnan gör det kanske inte mer miljövänligt, men trevligare. mannen symboliserar att jämställdheten är viktigt och att de bägge finns med symboliserar vikten av kommunikation människor emellan.

Jag tror på att många lösningar som idag ska hanteras av politiker, egentligen kan hanteras där de uppstår och mycket problem uppstår vid dålig kommunikation och dålig attityd.

Vad skulle kunna gå fel med ett parti som heter Feministiska Miljödemokraterna? Allt finns ju där i namnet! ja, det skulle väl vara att namnet blev för långt då!?

Idag är det Valdagen, men också Kulturarvsdagen. Jag hoppas kulturarvet med ett öppet samhälle, överlever!

Fusk, Folkbildning och Felsatsningar (Demokrati är en färskvara)

Det fuskas i Sverige! Fuskas med bidrag mm. Jag har inget statistiskt underlag för det jag nu kommer att skriva, men det verkar vara en allmän medvetenhet om detta. En medvetenhet som delar landet i olika läger. Då inte politiskt indelade utan attitydsmässigt.

• De som fuskar och tycker det är ok.
• De som fuskar men inte tycker det är ok om andra gör det.
• De som inte fuskar men tycker det är ok om vissa gör det lite grann.
• De som inte fuskar och tycker fuskandet är förkastligt.
• Politiker

Den sista gruppen kan också finnas representerad inom de andra grupperna. Men det mest spännande är att möjligheten till fusk skapas inom politikergruppen. Det är där besluten tas om alla bidrag som skall delas ut och som sedan utformas av ett antal tjänstemän med bättre eller sämre förmåga.

Jag tillhör den grupp av människor som tycker vi har alldeles för mycket bidrag och skulle hellre se att pengarna från början i största möjliga mån, stannar hos de som tjänat in dem. Därmed inte sagt att alla bidrag ska bort, vi måste hjälpa de som verkligen behöver hjälp.

Men om vi tar bidraget till elcyklarna: Ett vansinnigt förslag i sin början, som av någon outgrundlig anledning fick fäste i Riksdagshuset och realiserades. Det var alltså alldeles för få som reagerade över dumheten redan från början. Anledningen till det vet jag inte, men om jag skulle gissa så hade det med en politisk eftergift till MP att göra, för att de skulle kunna känna sig delaktiga och sprida lite glädje bland folket. Men det är min högst personliga gissning.

Men det finns massor med bidrag som man lätt skulle kunna kritisera, men jag nöjer mig med ett par till:

• Bidrag till föreningar, organisationer och trossamfund. Att vi en gång i tiden skulle få bidrag till föreningslivet som skulle stå för folkbildningen, var kanske en bra idé då när man satte likamedtecken mellan Socialdemokrati och Sverige. Men idag när vi kommit längre och ser att det finns fler värden och tankar i världen, så är frågan om vi verkligen måste ha dessa bidrag kvar. Ffa de bidrag som betalas ut till organisationer som föraktar det liv vi lever och den demokratiska friheten.
• Bidrag som i sin utformning blir missriktade eller rent segregerande, t.ex arbetslöshetsunderstöd till människor som söker jobb men som jobbar heltid under annan tid än kontorstid. Eller löfte om bidrag till en extra semestervecka för barnfamiljer.

Det är valtider och att öppna upp för att ta del av människors inlägg på sociala medier, gör i alla fall mig rädd och fundersam över folkbildningen i landet. men å andra sidan så sätts väl ribban uppifrån och hur ffa vår sittande Regeringsbildare hanterar denna tid, är rent skrämmande. Med så mycket lögner och ryktesspridande. Något som i sig urholkar demokratin. Jag trodde botten var nådd under förra valet, med det var bara en viskning av det som sker nu. Det verkar tyvärr inte som man har så mycket annat att komma med mer än att man kan tänka sig leda en koalisionsregering. Men är man en kvalificerad ledare om man beter sig så som de gör?

Folkbildning i all ära, men hur står det till med folkbildningen i politikerkretsar. Många jag stött på där har sprungit från ungdomsförbund rakt in i moderpartiet och haft skygglappar mot världen utanför. Hur bra bildad blir man då. Minns en rookie som jag stötte på inför förra valet som hade fått riksdagsplats. Hon tyckte det var helt fantastiskt att få bo i en av Riksdagshusets lägenheter och allt hon behövde fanns inom ramen för det. Hon behövde aldrig gå ut! Hur bra beslut tar man och hur bildad blir man om man aldrig går ut i världen? Själv anser jag att alla politiker borde han en utbildning i statskunskap samt varit både anställd och drivit eget företag, innan man får sätta sig i Riksdagen. Läste en gång för länge sedan att i Japan fick man ingen högre tjänst om man under 44 år. Det berodde på att man ville att alla med högre ansvar skulle ha gått igenom livets fyra kvadrater. Som de såg det består dessa av barn/ungdomsstadiet, vuxenlivet med med relationsbildning, eventuellt barnafödande, samt att någon närstående dött. Vid 44 års ålder ansågs det vara uppfyllt. Ett synsätt så gott som något när det gäller folkbildning och förståelse för världen.

Sociala medier.

Människor runt om i landet ventilerar sina tankar på emellanåt ett bra sätt som tydligt visar hur de tänker, andra har lite mer grovhuggna kommentarer. Det finns hela skalan från professorer till neandertalare. Tyvärr så är den nedre delen av skala alldeles för välrepresenterad. Det får i alla fall mig att tänka på hur landet egentligen ser ut, befolkningsmässig. Alla dessa människor finns runt om mig och jag tvingas möta dem varje dag. Medvetet eller omedvetet kan jag utsättas för de mest märkliga tankar och gärningar. Det kan vara i affären, på gymmet/fritiden, i skolan, eller på jobbet. När man ser hur svårt det är att förena dessa ytterligheter och få något vettigt ur det, ser jag också behovet av att reformera arbetsmarknadens lagar, för att arbetsplatser ska kunna fungera. För att energi och resurser ska kunna nyttjas för att skapa goda miljöer istället för att överkompensera för orosspridare som har en egen agenda mot jobb och arbetskamrater.

Jag tror det är viktigt att arbeta med människor som vill delta och där görs ingen skillnad mellan ursprung eller läggning.

För första gången sedan jag fick börja rösta, så är jag tveksam till att delta i valet. Jag är så otroligt less på den fars som spelas upp just nu och som pågått under den senaste mandatperioden. Med tanke på hur fort allt förändras så tror jag inte heller på att rösta som jag gjorde sist, eller ännu mindre på hur jag vart lärd som barn att rösta. Val samt demokrati är en färskvar och allt som görs av slentrian eller protest, kan leda till allvarliga inskränkningar av demokratin. I maj skickade jag runt fyra frågor till våra Riksdagspartier i förhoppning på att få svar på dessa innan valet, men inget svar har inkommit. Demokrati är som sagt en färskvara som måste behandlas väl i båda ändar, både av oss som röstar men också av de som vill att vi ska rösta på dem. Uvell har gjort en lite sammanställning över vår Regeringsbildares syn på demokrati från sitt håll:

Det är ett lågvattenmärke för demokratrin! Därför tror jag på att vi medborgare måste agera och ställa våra frågor till politikerna och inte bara de frågor de vill få till sig.
Därför ger jag inte bara min röst till någon, utan att jag kan få relevanta svar på de frågor jag ställer inför mitt val. Jag ställer de här få se om det är någon som känner sig manad att svara:

• Den svenska vården har i flera avseenden hamnat i en återvändsgränd. Minsta möjliga åtgärd prioriteras före adekvat diagnostisering och åtgärd. På vilket sätt är ni beredda att reformera primärvården för att nå ett högre mål?
• Psykiatrin: När psykvården själva får bestämma, sätter man vårdlagen samt patientlagen åt sidan. Man är beredd att satsa skattemedel på icke fungerande metoder istället för att använda dessa till fungerande sådana. Är det rimligt eller vad tänker ni göra åt saken?
• Sverige är inte självförsörjande när det gäller livsmedel. Det bidrar i sig till högre miljöbelastning samt utarmande från de länder vi hankar från. Dessutom utsätter det oss för en risk att hamna i livsmedelskris. Hur är ni beredda att reformera skattesystem, jordbrukspolitik och globalt ansvarstagande i detta?
• I Sverige höjs skatterna, som ett svar på alla problem. Med tanke på att fördelningen av skattemedlen är problematiska och många gånger missar sina mål, samt blir överutnyttjade. Hur tänker ni arbeta för att reformera alla system så de blir mer effektiva till de som behöver och låter resterande intjänade pengar stanna hos befolkningen, som då får lättare att leva på det de tjänar?

Jag skulle kunna lägga till en fråga:

• Den psykiska stressen ökar i landet trots alla välfärdssystem. Kan det vara systemens brister som är orsaken till detta? Finns det någon forskning runt orsakerna? Vad säger då forskningen och vad tänker ni göra åt detta?

Jag vill bo i ett land som stöttar de som behöver, men framförallt ger möjligheter till alla att utvecklas och ta hand om sig själva, samtidigt som de bidrar till vår uppbyggnad. Minska flödet av felsatsningar och låt människor ha möjlighet att påverka sina liv på ett positivt sätt istället för att smita undan via felriktade bidrag.

Vad är "vanligt folk"?

Det första offret i ett krig är sanningen...

Med detta sagt så kan man väl konstatera att vi just nu befinner oss i ett krig och inte en valrörelse.
I år verkar det vara mer än lovligt tunt med budskap om hur sittande Regering vill hantera landet i händelse av ett fortsatt förtroende. Eller makt, som de väljer att kalla det. Allt har de senaste åren handlat om att försöka springa ifatt tiden, mörka skandaler, muta sig till en högre position i FN men framförallt att peka finger. Man har snart sagt definierat varenda nu levande person som inte röstar på S, som Nazist eller rasist. Eller åtminstone kollaboratör med dessa. Allt för att man verkar vilja säga: "Vi är i alla fall inte lika dåliga som dom!" Som om det skulle vara ett bra argument för att förblindad av maktbegär, kunna få förtroende.

Man vänder sig till "vanligt folk", men berättar inte för oss vilka det är. Ett obehagligt sätt att segregera landet genom att med en luddig uppdelning som kan flyta lite hur som helst, splittra landets befolkning. Allt under parollen "Ett starkare Sverige". Lite av det klassiska, härska genom att söndra.

Man har mött tydlighet, något som SD varit bra på och numera också M. SD har troligen skördat mängder av framgångar på att blivit utfrusna ur olika sammanhang, så de har aldrig behövt synas ordentligt offentligt. Bara genom fingervisande. Att de bara kunnat peka med hela handen på de stora problemen och därmed blivit behandlade på samma sätt som alla som pekat på groende problem som borde åtgärdas, har nog bara stärkt de som börjat känna sig vilsna och i utanförskap i det land de lever. Hade man vågat föra dialog och samtidigt erkänna de brister som faktiskt finns, tror jag man hade eliminerat ytterligheterna.

En krigslist är att smutskasta sin motståndare i debatter, något som är otroligt tröttsamt att lyssna på. Ett annat sätt är att skriva felaktig information på främmande språk, i hopp om att ingen ska upptäcka det. Visst har tilltaget blivit fördömt även internt, men man undrar lite hur det kan komma sig att det utförts och även spridits av flera representanter. Har lögnkulturen spridit sig så djup i organisationen att det inte längre finns gränser hos medarbetarna?

En tredje krigslist kan vara att attackera och försöka fånga de som står i ingenmansland. I detta fall barnfamiljer. Frågan är om det är de som är "vanligt folk" och ska få det bättre,  eller om de måste köpas för att sedan få betala sitt medlemsskap i någon form av höjd avgift eller skatt. För semestern måste betalas. En annan fråga om detta är om utspelet är feministiskt, solidariskt eller jämlikt? Med tanke på att vi redan har världens mest generösa föräldraförsäkring, så kan man undra om det inte fanns andra grupper som var i behov av solidaritet. Fast de kanske inte är lika röststarka.

En annars stark röst är Margot Wallström, som numera skrivit en bok om hur man för en feministisk utrikespolitik. Det är bra att hon skrivit en bok, funderar bara på hur hon haft tid. Det fina med denna bok är att den utgör ett facit för resten av världen i hur feminister ska göra när de bedriver utrikespolitik... Det är tyvärr inte så ovanligt att den interna synen på sig själv inom Regeringen är något överskattad och man ser sig själv som lösningen på världens problem. Frågan är bara om resten av världen ser på vår Regering som ett föredöme? Men det är bra med boken, kanske kan den vara ett komplement till ev kommande KU-förhör.

En som verkar fattat detta med gränsdragning mot "vanligt folk" är Isabella Lövin. Hon pratar med panik i rösten över klimatet och bristen på skatter där, men drar det bästa ur fordonsparken och resevalet för egen del. Det är kanske så de ökade skatterna ska nyttjas, så att "ovanligt folk" får fördelar.

Miljön är viktig och jag tror de flesta har förstått vikten av att arbeta för miljön. I Sverige har vi ett relativt bra miljötänk även om det finns mer att göra. Vi verkar vara inne i en klimatförändring, något som har hänt tidigare här på jorden. I samband med jordbävningen utanför Indonesien, 2004, där den förödande Tsunamin blev ett resultat av jordens kraft, rubbades även jordaxeln. Då gick man samlat ut och berättade att detta skulle påverka klimat på oöverskådligt sätt. Precis som det skett tidigare. Det kan vara en bidragande orsak till hur det ser ut idag. Självklart måste vi minska miljöförstöringen, samt göra något åt överbefolkningen som också är en stor bidragande orsak. Men dessa frågor är det ingen politiker som vill ta i, de gäller också globalt och har väldigt lite med våra skatter och el-cyklar att göra.

Såg ett klipp med Jonas Sjöstedt där han vill upphäva allt ägande i Sverige. Det är samme man som hyllade Venezuelas regim. När vi nu vet hur det gått där och i alla kommunistiska länder, så är det märkligt att han har så pass mycket stöd, kan jag tycka. Men om man lyssnar på vad han säger så blir man lite nyfiken på hur han tänkt att detta ska fungera bland människor. Kooperativ i all ära, men vad händer med arbetsmarknadens lagar LAS, turordningsregler vid uppsägning, mm. Hur fördelas medlen när de olika personligheterna utkristalliserar sig och någon tar betydligt mer ansvar än de andra, några är bättre på att producera och några är bra på att titta på? Hur kommer det att fungera då någon vill byta inriktning på bolaget och kör sitt eget race?  Framför allt hur kommer det fungera när det inte finns någon att skylla på?
Själv tror jag inte på gränslöshet som detta bottnar i.

Jag tror att landet skulle må bra av tydlighet och långsiktighet. Helst utan inflytande av extremer på vänster som höger kant. Problem finns och måste identifieras och lösas där de är. Att stoppa huvudet i sanden och vifta runt med stjärtfjädrarna i hopp om att ingen ska upptäcka ditt prekära läge, är inget bra sätt att leda landet. Vi kan inte leva på endast stora utgifter det måste ges möjlighet att även tjäna in och leva på inkomsten både för enskilda och företag. Det måste finnas plats för både "vanligt folk" och "ovanligt folk" om man säger sig gilla olika.

Kräftor och Kräftgång...

Det är fredag och jag ser fram emot att äta dessa godingar, från Brynolf Bagares fantastiska Kräftkokeri!

Samtidigt får det mig att fundera på ordet kräftgång...

Ja, det drar ihop sig till politiskt val här i landet och det är inte utan att jag baxnar åt hur delar av den politiska eliten beter sig. Allas vår Olle Thorell (S), som varje dag lägger ut nyheter på sin facebooksida, la klädsamt ut en film om bl. a face news och vikten av källkritik. Det var bara någon dag innan S valfilm kom ut och det avslöjades att Annika Strandhäll (S) skrev fake valaffischer för M. Så den var väldigt vältimad. Troligen hade han också lite insideinformation som underlättade problembeskrivningen för honom. Annars är väl allt sig likt och greppen som tas när S hamnar i kris, vet inga gränser i förhållande till anständigheten för ett parti som vill vara Regeringsbärande.
Såg i dag att man nu hade en ny plan att rädda Stefan Löfvén kvar vid makten.

Som alternativ: Kan vi inte bara komma till sans och erkänna att det inte var någon bra idé med LO som Regeringsbildare. Jag tror man skulle tjäna på att separera LO från S och låta LO vara ett fackförbund som låter sina duktiga företrädare göra det som ett fackförbund ska göra. Skippa politiska ambitioner, Porrklubbar, Semesterbyar och framförallt låt era medlemmar få tänka fritt politiskt sett och lova inte deras röster till någon. Det är väl ändå det ultimata beviset på att LO inte är demokratiskt, när man lovar bort medlemmarnas röster. Börja jobba fackligt istället!

Det är spännande att se hur det ändå finns en uppslutning kring det som ska vara det "goda" partiet. Vissa kändisar citeras och då blir det med andra ord tyngd i uttalandet. Som t.ex: "Om man tittar ut i världen och inte är vänster, är man dum i huvudet!"
Så kan man se det! Men tittar man också vad vänsterpolitik har åstadkommit i världen och fortfarande åstadkommer, så kanske man kan säga samma sak om detta, dum i huvudet. Fattigdomen bekämpas i världen, men det leds inte av socialism och kommunism, utan av liberalism och demokratiprocesser. Själv tror jag mer på detta.

Andra hävdar att de varit S sedan barnsben och att det skulle ge någon garanti för att valet är rätt. Det strider lite mot det gamla ordspråket: "Om stenåldersmänniskans barn endast lyssnat på sina föräldrar, hade vi varit kvar på stenåldern!" Själv föddes jag i en S-miljö, men växte sedermera upp och vågade utmana både mig själv och min historia genom att sätta mig in i politiken. I min första anställning blev jag tvungen att gå med i LO och blev tvångsansluten till S, för att få behålla den anställning jag fått av arbetsgivaren. (Staten). I skolan hade vi lärt oss att tvångsanslutning var otäckt och fel. Som när Österrike tvångsanslöts till Tyskland innan WWII. Men i Sverige var detta helt ok och i laga ordning. Något som fick mig att börja fundera på demokratins fundamentala delar i landet. Gick ur både S och LO, när de inte alls stod för vad det sa.

Det händer titt som tätt att jag hamnar i diskussioner om politik och jag känner mig som hemma, där min mor fortfarande höjer rösten och säger: "Det ska jag säga dig, det blir inte ett dugg bättre om någon annan tar makten!" Det är ett av de mest humoristiska uttalanden som finns. Vad svarar man på det?
Har du provat att rösta på någon annan, när du ändå vill ha förändring?
Eller: Jaha så du vill att det ska bli dåligt på det bra sättet?
Det kommer sällan något svar, men allt sägs i ett högt tonläge som på något sätt ska markera att "Jag vet bättre än du!" Det är också ett lite lustigt ställningstagande då man är missnöjd med hur allt är, men man vågar inte förändra, inte ens sin egna ståndpunkt som då också undergräver sin egna önskan.

Ungefär som S själva håller på nu och med hjälp av de "goda" antidemokraterna som stör ordningen och river affischer, allt för att desperat försöka vinna röster till vilket pris som helst.

Att Regera landet är väl ändå att styra det mot framtiden och försöka förstå vilka utmaningar som kan väntas. Är det något jag saknar med den sittande Regeringen så är det framsynthet och hanteringen av nationella ärenden. Visst man kan alltid säga att det är omöjligt att förbereda sig för det oförberedda, men det är bara sant till viss del. När Tobias Billström i den förra Regeringen ville ta upp en diskussion om hur mycket flyktingar Sverige skulle kunna mäkta med att förbereda sig på, var han rasist enligt Stefan Löfvén. Om man anser att en Regeringsrepresentant är rasist när han  försökte se framåt och vad skulle kunna hända inom hans ansvarsområde, så talar väl det mer om värderingen av hans uppgift än om honom som person.

Vad gav man sig själv för epitet då, när sedan verkligheten kom ifatt den sittande Regeringen? Då hade saken "hamnat i ett annat läge". Ja man var helt enkelt tvungen att agera och ideologin fick stå tillbaka. Då hade man dels varit i behov av en förberedelse och helst undvikit att kalla någon rasist, när man själv tar fram sågen och kapar livlinor.  Så då gjorde man sig till landets hjältar som vågade agera mycket kraftigare än vad SD föreslagit.
Det märkliga är att den sittande Regeringen hela tiden hamnar i samma situationer, som om verkligheten inte fanns. Det är väldigt otäckt och är nog en av grunderna till den kräftgång de nu befinner sig i.

Problematiken med att ha en Regering som lever i en värld utanför den du och jag lever i, är att ingenting känns säkert eller självklart. Vi slutar lita på de löften och system som byggts upp. Det enda vi vet är vi överbeskattas rejält för att betala deras personliga flygbiljett. Det stora problemet kommer när de tappat kontakten med marken och i desperation vill att vi fyller säckar med sedlar som de kan landa på. Då är det knepigt när man gjort landet mer eller mindre kontantlöst. Själv har jag bara några mynt hemma och de gör ingen skillnad.

Själva målar man upp sig med grälla färger, spelar in filmer och klär sig i spandexoveraller, allt för att göra klart för alla hur bra de är och hur mycket gott de genomfört. Det var den Internationella orgasmdagen för en vecka sedan och då tänkte jag ställa frågan: Hur har det gått?
Förutom att höja utgifterna både i Regeringskansliet men också i budgeten utan några som helst åtgärder för att underlätta intjänande av samma summa. Det skapar en långsiktig obalans. Men å andra sidan så är det utgifter man är bra på. Det är sedan du och jag som får betala. Själv tror jag det är den stora avsaknaden av verklighet i i S som skapat en välpreparerad landningsbana för SD att ta plats på. Det är inte bra.

• Apropå utgifter, så partajade Regeringen upp hela Anna Lindh´s fond, för att muta sig till en plats i FN´s säkerhets råd. Det tillkom ytterligare mängder med utgifter. Vad tjänade Sverige på detta? Att Margot Wallström kunde känna sig lite mer märkvärdig än tidigare är en sak, men var det värt pengarna?
  
• Ulla Andersson (V) har upptäckt att det är de som tjänar mest som har råd att köpa stora hus. 
• Jag har aldrig trott på att MP har i riksdagen att göra överhuvudtaget. Särskilt inte i Regeringsställning, där man tvingas kohandla bort sina hjärtefrågor. De borde vara en intresseorganisation/lobbyorganisation. Men det är klart, man får inte lika bra betalt. och så får man inga fria flygresor heller.
• Kommer ni ihåg jordbävningen som orsakade Tsunamin 2004? Jordaxeln fick sig en så stor törn att klimatet jorden runt troligen skulle påverkas. Tror inte detta repareras med El-cyklar.