Sverige Kan Bättre!

Då har det hänt igen, attacker mot demokratins väktare!

Här i Västerås sköts det mot en enskild Polismans hem, när han sov tillsammans med sin familj. I Växjö demolerades en entré till Polishuset, i något som verkar vara en gryende trend. Till det kommer alla våldsbrott som begås runt om i landet och nu har vi även fått en ny rörelse #metoo att lyssna till. Kända medieprofiler trillar av sina piedestaler och visar sig vara de svin de själva vill bli av med, i alla fall om man nu får tro den journalistkår, som bara för några månaders sedan varit behjälplig med att hålla tillbaka fakta och rapportering om detta.

Så allt är sig egentligen likt i landet, där politiker och media tillsammans vill att vi tittar åt ett annat håll, för att slippa se det som egentligen händer med oss och gemensamt presenterar en förskönad bild och gärna slår ifrån sig sin del av ansvaret.

Till det har vi också hamnat i en märklig situation där begreppen mitt och ditt, visar sig vara rätt svårdefinierade. Mycket handlade för några veckor sedan om, vem som skulle ha tillträde till "mina gator". Jonas Sjöstedt uttryckte stor frustration över att NMR tågade på hans gator och NMR var upprörda över att Jonas sprang om kring på deras gator. Efter att ha lyssnat på NMR, så kan jag förstå deras uttryck, för de verkar inte alls vara förankrade i samhället utan lever i en parallellvärld med väldigt trång syn, men med ett enormt maktbegär och behov av att segregera världen till någon form av obrukbar färgpalett. Så de använder demokratins svagheter till att försöka skapa antidemokrati, något som jag hoppas att det aldrig får något större fäste i landet.

Jonas å andra sidan sitter i Riksdagen och borde kanske förstå att han som person inte kan bestämma vem som ska gå på gatorna i landet, utan han är hänvisad till att följa demokratins spelregler. Men kanske visade just denna händelsen att vår demokrati är utsatt för rejäla hot, både utifrån och inifrån. Lägger vi därtill attackerna på demokratins väktare så blir bilden rätt grumlig. Har vi sedan i minnet Transportstyrelsens IT-skandal där Polismäns adresser kunde röjas, kan man fundera på hur mycket det inverkade på dådet här i Västerås och om det bara är början på verkningarna av den händelsen. Tyvärr verkar det också som att Transportstyrelsens agerande inte är en isolerad händelse, utan mer ett normalt agerande av våra demokratiska styr- och kontrollorgan.

Hur har det blivit såhär då?
Det finns troligen 1000-tals anledningar och beslut som lagt grunden till detta, men jag tror att mycket finns att hämta ur vår politiska historia, samt hur politiken idag på allvar har vänt ryggen mot verkligheten. Man har gett fritt spelrum för antidemokratiska organisationer och personer, att skapa flera sub-världar i vårt land.

Jämför man med den realpolitik som nyttjades under senaste världskriget då öppnade vårt land för stridande parters kommunikationer, för att dels hålla oss utanför den stridande delen, men också för att kunna spionera och ligga i framkant då det gällde underrättelser, så kanske det var ett klokt beslut. Att sedan fortsätta den politiken och göra landet identitets- och gränslöst, var i min mening inte särskilt lyckat. Jag tror vi hade mått bra av att definiera Sverige och inte bara vara den sida som ska vika ner sig och uppmuntra andra kulturer att ta över samhället. Att visa tolerans går åt två håll och har man inte tolerans för sitt nya hemland och uppskattar dess lagar, ja då kanske det inte är där man ska vara.

Visst ska människor som kommer från andra kulturer få ta med sig sina traditioner hit, så länge de rimmar med svensk lag, men vi måste samtidigt få behålla vår egen kultur som en riktlinje över vad landet är. Som t.ex när skolor inte fick ha sina traditionella avslutningar och att bära svenska flaggan blev det samma som att vara nazist. Där tror jag man skapade en stor rotlöshet som vi idag kan se uttrycken för.

Att extremismen kokat i landet under många år, har man lätt kunnat följa. Att den kokat samman med utanförskap samt många politikers och medias vilja att visa upp en felaktig bild av landet, har väl i stora drag gjort att vi vaknat upp där vi är idag. Att vakna av en skottsalva mot en polismans hem.

I detta läge borde det vara dags att vädja till civilkuraget, att säga stopp. Men hur gör vi det när vi inte vet vad Sverige är och vi samtidigt blivit lärda att vad vi än säger kan vara diskriminerande eller rasistiskt?
Precis som att den politiska debatten har hamnat i ett läge där verkligheten får stå tillbaka för försöken att peka ut sin motståndare som rasist eller nazist.
Vem har då tagit kontroll och bestämt vad som ska hända på våra gator?
I ett kaos är det väldigt lätt för enskilda uppviglare att ta kontroll över delar av landet. Lämnar man dessutom frivilligt över kontrollen av stora områden till lokala gangsters så får man det vi har i landet idag, en kraftlös Regering som ska ordna detta "sen". Man visar Polisen ryggen genom att inte byta den ledare som inte har något förtroende i organisationen, man lyssnar på en reaktionär som under fyra år har gapat om vinster i välfärden som det stora problemet, medan landet faller isär. Man lämnar frivilligt ut hemliga uppgifter till främmande bolag utan skydd. Man visar sig vara fullständigt inkompetent på både ekonomi och organisation. Man bryr sig hellre om att detaljstyra gemene mans vardag än att granska de tveksamma organisationer man försörjer med bidrag. Vid sidan om detta ger man sig på landets försörjning, företagen, och skuldbelägger dem för att inte ta ansvar för den situation politiken skapat.

Jag förstår att ungdomar idag hellre vill se kompetensstyrning av landet än demokratiskt valda lekmän.

Själv är jag för demokrati även om jag ser bristerna i densamma. Har i flera år blivit tillfrågad om att starta ett politiskt parti. Har tackat nej, eftersom jag tycker det redan finns för många och för svaga. Men den här hösten har fått mig att fundera på om det kanske inte behövs ett parti till, som ser till samhällsutvecklingen i stort och som jobbar för en stabilare grund för invånarna att stå på. Ett parti som ser människan som en resurs för sig själv och hjälper de som behöver hjälp. Ett parti som definierar Sverige med människan i fokus. Något som gör det värt att kämpa för sin utveckling.
Ett land som vill gå in i framtiden med möjligheter. Ett parti som lever i verkligheten.

Välkommen till Sverige Kan Bättre!

Är politikerna största hotet mot demokratin?

Igår var det partiledardebatt på TV. Blev någon något klokare över hur landet leds eller hur oppositionen vill leda? För egen del blev jag inte särskilt imponerad av varken budskap eller debattnivån. Den bästa insatsen gjorde Mats Knutsson som tillrättavisade Gustav Fridolin, det säger väl en del om innehållet. Jag förstår att ungdomar inte sätter någon större tillit till det politiska systemet vi har, när företrädarna håller sandlådenivå. Läste om en undersökning som Novus gjort, som presenterades i Aftonbladet, där ungefär varannan ung önskar att Sverige styrdes av experter och inte av Regeringen. Det är inte svårt att förstå när man har partiledardebatten i minnet.

Tilltron till demokratin minskar! Redan vid en sådan mening borde politiker i alla läger, nyktert fundera på sitt eget ansvar för detta. Jag har varit politiskt intresserad sedan slutet av 70-talet och försökt följa debatter, samt ta ställning till deras innehåll. Men: "Politik handlar inte om hur världen ser ut, utom hur politiker vill att vi ska se den!" Så det har varit ett omfattande jobb att kolla fakta i efterhand.
Jag har genom åren träffat väldigt många politiker från olika partier, samt politiskt intresserade från olika ideologier. Vissa har jag fått förtroende för som rejäla människor med en agenda och vilja att påverka landet i en riktning som de anser som rimlig. Vi har inte alltid haft samma uppfattningar om vad som är rimligt, men att ta del av olika tankesätt är både bildande och upplysande om hur olika vi tänker beroende på utbildning, erfarenheter och faktisk kunskap. Tar vi tillvara dessa skillnader och lär oss av varandra så finns det stora möjligheter till framgång.

Tyvärr så har jag också träffat på många politiker och givetvis politiskt intresserade som har väldigt dålig allmänbildning och en agenda som mer handlar om maktutövning än om ledarskap och välvilja. Problemet där verkar vara att man grävt sig en grop att stå i, när man betraktar världen och hellre försöker smutskasta sin omgivning än föra ett resonemang med den. Så var det historiskt sett också, på den tiden då det var svårare att kontrollera faktan i debatterna.
Problemet med politiken idag är att uttalanden snabbt synas och innehållet kan falla platt, om det är dåligt underbyggt. Tillgängligheten till fakta för allmänheten är större idag än någonsin förr och kan ställa till det för de som inte kan hantera detta. Därför blir dessa politiska debatter också ett spel för galleriet och mer en känsloyttring om olika partiers ställning i förhållande till varandra, än ett konkret idéforum. Där anfall är bästa försvar och viljan är att svart-, eller för den delen brunmåla sina opponenter, istället för att presentera en lösning, för den verklighet vi blivit inledda i.

För samtidigt som partierna laddar för att konfrontera varandra, så pågår livet utanför deras arbetsplats. Den verklighet som de ska skapa förutsättningar för, men många verkar förvånansvärt okunniga om. Dessutom verkar flera vara förvånade över att det kommit en Nazistisk organisation i dagen, NMR, nu när man i flera års tid försökt koppla SD till Nazismen. Ju mer man försökt isolera människor i landet desto mer utbredd har extremismen blivit. Konstigt? Inte om du frågar mig! Dessutom regerar S med hjälp av ett annat extremparti med tvivelaktig bakgrund. Är det verkligen ok och har landet blivit stabilare? Frågan är om inte den eviga agenda om Vinster i Välfärden mer har raserat arbetet med att skapa ett tryggare Sverige för alla, då man valt att vända fokus från verkliga problem som bör åtgärdas.

Gör man anspråk på att vara ledare för ett land, borde man sansa sig och ta in verkligheten och koppla sitt engagemang dit, där medborgarna och den företagsamhet som landet ska byggas på, finns. Det parlamentariska läget är bekymmersamt för de som vill agera allsmäktigt, men det är också skapat av demokratin och bygger på våra fria val som är demokratins grundval. Resultatet av valet ska ses mot bakgrund av tidigare politisk styrning av hjärtefrågor. Kan man som ledare inte hantera demokratin, ska man kanske inte heller göra anspråk på att vara ledare i den heller.

Det som pågått under de senaste fyra åren inom politiken är väl närmast att betrakta som en fars, skriven av Ray Cooney, om man vill uttrycka sig snällt.. Det underlättar när man tittar på en debatt att ha inställningen att det är en fars, då kan man i alla fall få lite behållning av den. Tyvärr verkar en del ta debatten på allvar och samtidigt ser bristerna med demokratin. Resultatet att de hellre vill se experter sköta landet. En reaktion som är lätt att förstå. Men vad händer med Sverige om ungdomarna som ska ta över landet, inte tror på demokratin? Kommer vi få det bättre då, om vi inte alls kan påverka?

Tyvärr så verkar det som om dagens toppolitiker tappat fotfästet och inte inser att de själva kanske är det största hotet mot demokratin, genom att de urholkar förtroendet för densamma. Genom att uttala sig okunnigt, eller kanske till och med ljuga, stärker inte förtroendet för systemet i sig. Jag skulle vilja se en omstart av demokratin i Sverige, där ledarna visar respekt för oss som lever och verkar här, samt för demokratin. Demokrati är inte alltid en enkel väg, men en väg som bör vara den mest lockande om den sköts på rätt sätt.

Skatt och att skatta ur skogen, tankar när jag plockar svamp.

Det är höst och löven börjar falla av träden. Det är vacker och skönt att gå i skogen. Försöker själv tillbringa så mycket tid jag kan där. Det känns som en asyl för själen att traska genom skogsmarker. Många är tankarna som far genom huvudet, när syrenivån är hög i den luft man andas. Jag blir både lätt filosofisk och poetisk när jag släpper taget om vardagen och ger mig hän i den natur vi alla har tillgänglighet till, via den fantastiska Allemansrätten.

Hösten är mognaden och skördens tid. Det är då vi kan tillgodogöra oss det som naturen ställt på tillväxt, eller det vi själva odlat fram. Det en del av alla livets cykler som kommer till en ände, för att sedan börja om igen. När man ser tillvaron över ett år, så är det kanske ett perfekt tidsfönster som öppnar sig och det blir lätt att följa ordningen via de naturliga skiftningarna i årstiderna. Man kan lätt förklara både sådd, tillväxt, skörd och återhämtning.

Men så har vi de cykler vi inte själva är involverade i, mer än själva skördandet. Tänker då främst på bär/svamp och jakt. Det som vi skattar ur naturen varje år utan att vi egentligen behöver ägna oss åt att driva upp dessa möjligheter till komplettering av plastförpackade matvaror. Man brukar kalla det att vi "skattar av vad naturen kan ge". Jag tycker det är ett rätt bra uttryck som manar till både eftertanke och aktiv balansering. Det kanske också lockar till lite lateralt tänkande, eller borde i alla fall göra det.

Hur mycket vi kan skatta ur naturen har att göra med en mängd faktorer. När det gäller bär och svamp, handlar det mycket om väder. Vi påverkar vårt klimat, så att försöka vara så klimatsmart som möjligt ger en bättre förutsättning för återväxt. När det gäller jakt finns det ännu en parameter att ta hänsyn till och som direkt inverkar på reproduktionen, det är avskjutningen. Medan växtlighetens återväxt artar sig efter klimatet kan, djurens återväxt helt förstöras av för obalanserad skattning. Så vi kan se på olika sätt då det gäller att hämta varor ur naturens skafferi; De bär och svampar som blir kvar i skogen ruttnar bort och nya kommer, medan om vi skjuter sönder en viltstam, har den väldigt svårt att återhämta sig, i alla fall inom ett så kort perspektiv som ett år.

Skattning är ett komplicerat system som måste säkerställa återhämtning och fortsatt tillväxt.

För inte så länge sedan presenterade Regeringen sin höstbudget. Vem och hur man hade räknat, framgick inte, men det var i alla fall Magdalena Andersson som bar fram den. Varje år det sker, funderar jag på kopplingen att skatta ur naturen på ett sätt som gör att den kan återhämta sig och växa till och hur en statsbudget ger samma möjligheter för både individer och företag. Det är ändå vi som skall producera den skatt som regeringen sedan sätter sprätt på. Årets budget var väl kanske den mest genomskinliga "köparösterbudget" jag någonsin sett.

Kan inte låta bli att tänka på då jag själv höll på med jakt, i ett stort jaktlag, där meningarna om avskjutning gick brett isär. Dels fanns det några som höll med mig om vikten av natur- viltvård och en klok avskjutning där vi skattar främst de djur som inte är reproduciva. Det var kanske att komplicera för vissa som gärna vill skjuta på första bästa djur de ser. Det fanns en stor falang av dessa. Tror den kom ur någon form av tanke att man själv blir en bättre jägare om man får skjuta som man själv vill. Problemet med dessa tankar, som vi också såg verkningarna av var att återväxten hämmades. Man hade förväxlat skattningen av djur med skattningen av bär och svamp.

Själv funderar jag på om inte vår Regering gör samma tankevurpa med sina skattehöjningar. Man verkar tro att man kan skatta ut hur mycket som helst, utan att det påverkar reproduktionen på skattemedel och de som ska leverera dessa. Du och jag. Allt för att skjuta in sig på potentiella väljargrupper. Som sagt så är ett år ett bra tidsfönster att följa en cykel av tillväxt och skördande. Regeringen har med all önskvärd tydlighet spridit utsäde som de ska dra nytta av för egen del om ett år. Det finns en osundhet med skattemedel och det är att de som ska fördela dessa inte är med i produktion av dem. Man verkar tro att de växer fritt och kan skördas ohämmat.

Det finns alltid minst två sätt att hantera ekonomi, när det gäller balansen mellan intäkter och utgifter.  Man kan antingen utgå från utgifterna eller intäkterna. Själv tror jag det är dags att vår Regering börjar se över utgifterna och inte springer runt som Pojken med Guldbyxorna. Jag förstår drömmen om att kunna spendera hur mycket pengar som helst. Men vi behöver en långsiktighet och inte en plan för hur S ska vinna nästa val. När man nu läser deras budget där nya utgifter presenteras, kan jag inte låta bli att tänka, hur länge kan detta pågå?
Troligtvis i någon form till valet är över och Stefan Löfven återigen kan säga: "Det är helt andra förutsättningar nu", och på så sätt klara sig undan en dålig balansering av skatteuttag. Så står många där med lång näsa igen och undrar vad som hände denna gång. Ungefär som efter förra valet.
Den jobbpolitik S gick till val med förra gången har havererat totalt och då tar man fram den stora kanonen och skjuter till bidrag, istället för underlättnad av företagande och anställning. De faktorer som skapar skattemöjlighet.

Är det inte dags att avkräva Regeringen ett ansvar att agera på ett nyktert och balanserat sätt, istället för att handla i egen sak för att försöka säkra sin egna position. Det är sånt jag tänker på när jag plockar svamp.

Slagfältet Sverige. Varför fokuserar politiken på fel saker?

Sverige idag är ett sprucket land. Ett land som inte ger den trygghet en invånare kan förvänta sig av den stat, som anser sig vara världsledande på all humanism. Vi ska vara det kramande landet med öppna hjärtan som inte vill någon illa. Vi har varit i fred i över två hundra år, om vi inte räknar vår mörkade delaktighet i de senaste två världskrigen. Vi har varit i fred så länge att vi tar freden för given, som en norm för hur en värld ska se ut. Men ser den ut så?

Nej, det gör inte det. Frågan är om det ens ser ut så inom landet?

Vi väntar med bävan över vad som ska ske i Göteborg i helgen när NMR förstärkta med hitresta Nynazister från när och fjärran ska demonstrera. Det väntas motdemonstration från vänsterstyrkor, förstärkta med likasinnade från hela Europa. På förhand kan det se ut som om vi kommer få ett slagfält liknande det vid Göteborgskravallerna 2001. Till det råder det nästan krigstillstånd på många områden i landet, ett beskrivs i Expressen.

Hur har det blivit så? Hur kan det komma sig att det land som skulle sörja för världsfreden, har öppnat sina dörrar och skapat slagfält bortom all kontroll på sitt egna territorium?
Det finns säkert mängder av sammanvävda anledningar till att det blivit så. Ett kan vara historielösheten som råder i landet. Historielöshet som ofta leder till en vilsenhet med svårigheter att hantera nutid och bedöma värdet av insatser som människor gjort för vårt land.
För att hitta en väg framåt behöver vi veta var vi kommer ifrån och vilka vi är. Det är inget konstigt i det. Men det finns alltför många politiker, journalister mm, som hävdar att vi inte finns, så det är kanske inte konstigt att vi befinner oss där vi är idag.

Som en lite paradox på historien hyllas den driftiga familjen Hedenhös, som skapade en framtid genom utveckling av egna idéer. När dagens Hedenhös gör samma sak, ska den stark begränsas med regler och lagar samt något konstigt moraliserande.

Grunden till dagens problem anser jag ligger i politiken och den attityd man skapat om sig själv. Det är trots allt politikerna som har fått förtroendet att hantera landet och dess allmänna funktioner. Men ser man över tid så är det högst anmärkningsvärt hur politiken istället för att ha en övergripande, uppmanande och underlättande roll, ofta har agera mer i egen sak. Det mest tydliga är kanske den senaste budgeten som är skriven av en Regering som bara handlar i egen sak genom att köpa röster för egen del.
Jag har för mig att det var Churchill som sa: "Har du inga fiender, har du aldrig tagit ställning!"
Det är nog en sanning som lätt skulle kunna kompletteras med, "Om du agerar gränslöst, får du inga riktiga vänner!" Vi har styrts av en gränslös politik i snart 100 år, och det syns kanske främst på det sättet man hanterar ekonomi, man försöker köpa vänner och sympatier både nationellt och internationellt. Vi ställer sällan motkrav och framförallt så underlättar vi inte inom landet att låta människor skapa sitt liv utan inblandning av staten.

När vi nu blickar ut över det som en gång var ett relativt tryggt land att bo i men som under det senaste åren blivit allt mer osäkert på många områden, vill i alla fall jag fråga politikerna i Regeringen hur bra deras budget balanserar med det uppdrag de har att skapa trygghet och säkerhet i landet. Känns det som era reformer slagit väl ut och skapat en trygg plats för landets invånare att leva i?

Själv tror jag att Regeringens fokus på att detaljstyra och göra fler människor än beroende av staten, hämmar utvecklingen och möjligheten för fler att få ett bra liv där de kan planera och styra sina liv efter sina förutsättningar. Samtidigt öppnar det upp för den kriminalitet som ofta följer i ett korrumperat lands spår. Att attackblunda inför varje stort problem och vägra prata om problemen som problemen är, tror jag inte heller är en framkomlig väg när allt fler börjar ta lagen i egna händer. Det verkar finnas en starkt groende frustration över vad som händer i landet, det land som nu allt fler verkar vilja återupprätta, eller i alla fall ta kontrollen över. Allt från politiska ytterligheter, till religösa fundamentalister.

En som beskriver det skeende är Jonas Sjöstedt som skrivit en artikel i Expressen.
En rätt typiskt svepande artikel om vikten av att stå upp mot nazism, rasism och våld.  Det är bra tycker jag. den handlar även om att bygga ett bättre samhälle och motverka terrorism. Han avslutar med: Vi kommer aldrig att låta nazisterna ta över våra gator och torg. Vi kommer aldrig att låta dem ta över vårt land."

Jag blir lite fundersam på vad han menar med "vårt land". Vilka avser han då?
Här hade kanske en historiebeskrivning varit på sin plats, över vilka han anser sig representera. Han verkar använda sig av någon oskriven fullmakt att tala för alla, utom då de i NMR som troligen använde samma vokabulär som Jonas. Som en litens parentes kan nämnas att han inte tog upp vinster i välfärden, just i denna artikel. För hur det än är har Jonas under fyra års tid rapat vinster i välfärden som landets stora problem, samtidigt som den humanism han försöker uttrycka, varit starkt underordnat i hans agenda.
Jag förstår Jonas frustration över den polarisering som pågår, med våldsbejakande ytterligheter, som är ett stort inslag i den historia han själv företräder men väljer att bortse ifrån. Därför undrar jag vem han talar om när han säger "vårt land"?

Troligen ingår inte jag där, fastän jag känner stor frustration jag med över vad som händer i landet. Jag är en modern Hedenhös och ledde under många år ett privat välfärdsbolag, som gick i vinst och starkt utmanade den offentligt drivna vården med kvalitet i vård och mottagande. Vinsten varierande från år till år, beroende på nysatsningar som var möjliga med hjälp av vinst. 
I och med min utmanande hållning inom välfärden, är jag troligen en person han hatar lika mycket som en våldsbejakande nazist, om jag får tro hans inlägg. Men jag är svensk medborgare och funderar därför på vems landet är, när Jonas uttrycker sig som han gör?

Jonas representerar ett marginellt parti men gör anspråk på att landet är hans, eller i varje fall ägs av grupp han säger sig tillhöra. Kanske är det precis där problemet ligger.

När nu Sverige under så många år regerats gränslöst, finns det kanske ingen riktig kärna kvar i folksjälen över vad Sverige egentligen är. Det har slätats ut och på den plan som beretts har politiker kunnat dansa fritt och göra om demokratin från folkstyre till styre av folket. Medborgarna serveas de bilder som politikerna vill sälja samtidigt som de ber oss konstant blunda för det vi ser händer med landet. De verkliga problem som finns sopas under mattan och man piskar istället upp en stämning mot det som hjälper landet att utvecklas. Dagen Hedenhösare.

Det är kanske bra att det samlas en bredpolitisk demonstrationsgrupp i Göteborg imorgon.  I alla fall bra om man vill motverka sin egna dröm att marginalisera dessa strömningar. Men det hade varit betydligt bättre om man vaknat ur sin politiksömn för 40 år sedan och skapat ett bättre Sverige. Jonas skriver själv att Nazimen måste ha en grogrund i konfrontation, varför då välja att konfrontera? Varför väljer man att återigen fokusera på fel sak?

Det var en gång ett land som hade fantastiska förutsättningar....

Det har väl inte undgått någon att Sverige har förändrats! Men å andra sidan hör man representanter för olika politiska partier, förbund och organisationer, samt journalister, som påstår att Sverige aldrig funnits. I alla fall inte i den mening att det varit värt att varken skydda eller bevara. Man har vänt sig från historien och valt att se bort från utveckling och skeenden som skapat det land vi lever i idag. Ett land som för många är betydligt osäkrare och otryggare än det vi blivit lovat och som så sakta krakelerar i sin fernissa

Bara det faktum att vi klarat oss undan två världskrig, med allt vad uppbyggnad av raserade liv och värden kostar den drabbade. Vi kunde dra nytta av krigen både ekonomiskt samt politiskt då vi var en plattform för utbyte av underrättelser. Ingen ville väl egentligen ha med oss i ffa det senaste världskriget som en stridande part, då värdet av vårt land var mycket som en språngbräda i storpolitiken. Efter kriget låg vi i framkant när det gällde arbete med välfärd, jämlikhet och industriutveckling. Både vad gäller produkter och produktion. Kort sagt vi hade byggt upp ett fantastisk skal som skyddade landet och dess invånare.

Där någonstans drabbades landet av både växtvärk och hybris i den skenande styrningen. Självbilden blev som för så många andra som hastigt hamnar i rampljuset med mängder av pengar, något skev. Man förstod inte varifrån den ledande positionen kom ifrån, utan verkade tro mer på sin fantastiska förmåga, än på världsliga realiteter. Beslut som rörde landet togs på allt mjukare grunder och hamnade längre från verkligheten än vad som var hälsosamt. Mycket handlade om att lova saker och skaffa hejdlösa utgiftsprogram, men att leverera i samma takt och se vad vi fick för pengarna, var det ingen som tänkte vidare på. Man började agera som sådana där äckligt nyrika som tror att allt inklusive vänskap, kan köpas för pengar, i detta fall andras pengar. Samtidigt skapade man ett eget försörjningssystem för interna behov bl.a med hjälp av egenskrivna regler om lotterier som skulle göra alla till vinnare, tvångsanslutning till S via LO samt skatteavdrag för fackavgift som gjorde att partiet även fick tillskott från statskassan. Girigheten visste och vet inga gränser. Vi skulle vara tvångsanslutna till S, för var man där så skulle allt lösa sig. Eller kanske som är rimligare att tro, vi skulle inte ifrågasätta makthavarna.

Men vem är makthavare och vad är makt?
Den enda makt vi har är den vi har över oss själva. När vi sålt ut den, är vi rätt maktlösa. Så även när vi väljer regim. Väljer vi de som vill detaljstyra våra liv, så får vi själva minde makt. Lite som fysikens lag i politiken.
När systemet sedan havererar, så är det vi som betalar priset.

När man väl hade gett sin samtycke till den som i sin iver att göra sig själv allsmäktig, drogs alla över en kam och det skapades en enorm segregation, genom att inte se till människors behov utan istället talade om för människor vilket behov de fick ha. I en värld där vi behöver både kreativitet och nytänkande, låstes detta in till förmån för likformighet.

När man nu tittar ut över landet och ser resultatet av ledningens verk, med sviktande hälsa, systemhaverier, rättslöshet, parallellvärldar, förtryck, demoralisering, ledningskaos och nu senast utflyttning av bank, ställer jag mig frågan:
Borde vi inte ha lärt oss något av vår historia?
Eller kanske lärt oss lite av vår omvärld?
Sittande Regering kör på som inget hänt.
Borde vi inte lärt oss att vara rädda om det försprång vi haft, om våra invånare, om våra arbetstillfällen som skapade den blixtrande ekonomin om gjorde oss världsledande på många plan?
Borde vi inte varit rädda om det skal som skulle skydda oss som lever här?

När jag läser om vårt lands utveckling från sista världskriget och framåt, det krig som format så mycket förutsättningar för hur vi lever idag, kan jag inte låta bli att slås av hur misskött detta land har varit under de senaste 50 - 60 åren. De senaste tre årens Regering verkar ta priset för studie i skygglappar och verklighetsflykt. Man har sått en dröm som ingen mer än makthavarna lyckat leva i. Priset får vi kontinuerligt betala för. Lögner, mörkläggningar, kaos och krigstillstånd i landet, är det vi mest läser om idag. Landet som drivit företag på flykt eller sålts ut till företag utanför rikets gränser, för att ideologin om att ägande i Sverige är fel. Samtidigt försöker man piska upp en känslostorm , gödd ur en lögn, mot de som ensidigt drabbas av tunga belastningar och agerar därefter. Själva verkar man helt oberörda och klampar ledigt vidare utan plan för framtiden, mer än på nyrikt sätt, köpa sig försäkran om vidare maktposition.

Själv tror jag ägande är något vi behöver, för att ha möjlighet att skapa vår egna framtid. Framförallt så behöver vi äga våra egna liv och inte vara utsålda till statsapparatens tyckande. Vi behöver fler engagerade människor som vågar satsa på sina idéer och som även vågar ta ansvar för sitt närområde. Vi behöver inte bara "gilla olika", vi behöver också förstå innebörden av att vi är olika och har olika förutsättningar och behov.Vi behöver också en nykter ledning som inte är berusad av att ograverat göra av med alla våra tillgångar utan börja se till det som faktiskt är basic och få det att fungera.

Det var en gång ett land som hade fantastiska förutsättningar, men som slarvades bort. Visst skulle det vara fantastiskt om det gick att göra om och göra rätt, men så är inte världen och heller tiden beskaffad. Däremot hoppas jag på att den Regering vi har idag, snabbt avvecklar sig själva innan fler kriser, fler märkliga reformer och mer kaos utbryter. Vi behöver en ledning som leder mot framtiden och momentant förstår samtiden, den sittande verkar inte ha någon av dessa kompetenser. Jag hoppas också att ett bärande alternativ utan extremism snabbt växer fram ur askan av det som kallades demokrati, så vi får en ledning värd namnet och som förstår vikten av balansen i tillvaron och att de inte har makten utan förvaltar ett förtroende för allas bästa.

Vardagsmat för intolleranta.

Satt på en lunchrestaurang för ett par veckor sedan och väntade på min Grekiska sallad. Njöt av utsikten och samtidigt fick jag insikten av hur svårt det kan vara för en del människor att anpassa sig efter verkligheten och se att det finns människor runt om en som har andra behov än vad man själv har.

Restaurangen med vyn ovan, hade en utedel där jag satt, samt en inomhusavdelning där det var tomt. Jag var ensam gäst på denna något blåsiga terass. Njöt av Medelhavsklimatet med både temperatur och vind när jag inväntade lunchen. Innan maten hunnit serveras, dök en svensk familj upp och satte sig vid bordet bredvid. De började genast klaga på att det blåste, inget ovanligt när man sitter ute på en ö, men det var besvärande för dem. Att välja att sitta inomhus var inget alternativ utan de krävde att ett par plastskynken skulle vevas ned för utsikten.

Själv var jag emot det och påtalade att alternativet om inomhusbord kanske skulle passa bättre om de inte trivdes på terassen på samma sätt som jag.

Här fanns det nu två alternativ som skulle kunna gagna två parter, men på något sätt uppenbarade sig den intolerans som jag så ofta ser här i Sverige. En intolerans som verkar sprungen ur Jantelagen. Istället för att anpassa sig efter verkligheten och välja det alternativ som passar bäst för det egna behovet av vindstilla, kräver man att verkligheten skall anpassas efter de krav man själv har, för att ingen annan ska få en fördel av sitt val.

Resultat blev att plastskynkena åkte ner och lunchen fick insupas ackompanjerad av två slamrande presenningar i någon form av diffust genomskinligt material. För blåsten slutade inte med nämnda åtgärd. Det som kunde blivit en win-win situation med två distinkta alternativ, blev nu en förlust för båda parter. Det blev även en förlust för flera eftersom mekaniken till det ena plastskynket havererade och det blev kvar under hela den tid jag var där. Men mannen som var den mest drivande i familjen, verkade väldigt nöjd med att ha "vunnit", efter att ha satt sig med ryggen mot utsikten.

Själv har jag svårt med denna intolerans. Förstår verkligen inte behovet av att sabotera för andra, samtidigt som man även gör det för sig själv. Men det verkar vara mer eller mindre en folkrörelse här i landet, där avundsjukan och missunnsamheten skall vara rådande. Jag tror vi skulle må bra av att lätta lite på detta och låta människor vara som de är och få ha sina val fria utan att de ska anpassas efter någons exakta vilja och tolkning om "rättvisa". Rättvisa borde väl bottna i att ge alla möjlighet att i största mån kunna få sina behov tillfredsställda och inte dikterade av någon. Särskilt när kostnadsfria alternativ finns, som att välja på att sitta i blåsten eller inte.

Kan aldrig vara bra med en så eldfängd debatt, när det råder hög risk för skogsbrand.

Ok, Politiken klarar sig bra, när medborgarna tröttnar ur och är mer intresserade av väderleksprognoser och sommarviner.
Även en gigantisk politisk skandal kan nästan gå obemärkt förbi de flesta av oss, trots att resultatet av den berör oss alla i allra högsta grad. Flera har väl i alla fall hört om IT-skandalen på Trafikverket, som via upphandling av IBM's tjänster, lämnat ut sekretessuppgifter till flera olika länders IT-tekniker som ej är säkerhetsklassade. Att berört Statsråd säger sig vara ovetande till att ansvarig GD har skrivit under att begå lagbrott för att genomförandet av upphandlingen skulle ske, är högst anmärkningsvärt. Andra statsråd som sitter i det Politiska Säkerhetsrådet har känt till det, men tydligen inte tyckt att det varit så allvarligt att det ens varit en tanke på att ta upp det som en säkerhetsrisk. Mycket är märkligt i denna affär och dess eftermäle, som vi troligen inte sett fulla verkningarna av ännu.

Att Misstroendevotum ställts mot de tre Statsråd som kände till/borde känt tillaffären, är väl helt på sin plats, kanske borde även Statsministern fått sin del av skeden också, men politik är politik. Själva ärendet rör sig om något som kan liknas vid landsförräderi. Vår Statsminister, som känt till detta sedan januari, verkar inte särskilt engagerad i själva frågan, utan verkar mer upprörd över att oppositionen samt media rotar i det som han helst skulle vilja dölja för offentligheten. Men det är trots allt oss det berör i allra första och högsta grad. Det är våra uppgifter och uppgifter om det som berör skyddet av vårt land på flera plan, som röjts. Vad kommer verkningarna att bli för oss?
Inte ett ord hörs om detta. Det viktiga är att skydda de som åsamkat och underlåtit att rapportera händelsen.

Vad betyder det för hela vårt system med personnummer och personliga integritet?
Vad blir kostnaderna för oss som skattebetalare för att kompensera denna affärs misslyckande?
Hur ska vi agera nu när våra uppgifter kan finnas till hands för människor som vill utnyttja våra identiteter?
Vilket skydd kan vi förvänta oss att få från Staten när bestalningskrav från olika länder dyker upp i våra postlådor, eller där någon helt enkelt tömt ditt konto via ID-kapning?

De ansvariga som nu efter Regeringsombildningen fått gå, får trots allt gå skadeslösa, detsamma gäller för agerande GD som blivit omplacerad till Regeringskansliet.. Hon fick visserligen ett bötesföreläggande på 70 000. Men det är något som knappast kommer att täcka kostnaderna för skadan.

Men vad händer med oss, vi som betalar allt detta?
Statsministern verkar totalt ointresserad av den frågan!

Det finns också några saker som är värda att nämna i detta sammanhang och som till viss del tagits upp på olika sätt:

• Outsourcing: Regeringens anhängare vill anklaga Alliansen för att outsourcing gjordes. Idag är det mycket som går den vägen då kompetensförsörjning inte alltid finns tillgänglig internt. Inget konstigt i sig. Men att begå lagbrott för att göra detta, är direkt olämpligt.
• Jobben: Om nu Regeringen vill värna om jobben, så kanske det vore på sin plats att ett av kraven i upphandlingen hade varit att jobben ska finnas i Sverige och utföras av säkerhetskontrollerad personal. Men det verkar vara en underordnad del i den politik som förs.
• Transportstyrelsen verkar ha för vana att gå förbi lagar. Det är en kutym inom organisationen. Vi är många som klagar på krångelsverige. Men som företagare förutsätts man alltid följa gällande lagar, medan Statligt verk inte har som norm att göra detta. Vad säger det om lagstiftningen och tilltron till densamma?
• Vi har en Statsminister som fortfarande hänger sig åt att reagera med reptilhjärnan. Det är tur att hans rådgivare och spin-doktorer får några timmar på sig att styra upp honom och coacha vad han ska säga rent taktiskt. Men det blir så fel ändå. Hans stående replik är att han gör saker "på riktigt" och att alla som inte ser saker på hans sätt är oseriösa, oförskämda eller till och med diskriminerande i någon form. En härskarteknik som är enkel i sitt utförande och kanske effektiv för korta segrar i anhängares ögon. Tror inte att det är något som vinner över tid, särskilt då hans kunskaper om Konstitutionella fel och  Parlamentarism inte verkar vara hans hemmaplan.
• Att Försvarsministern fick sitta kvar eftersom han hade förtroende av Statsministern, kanske mer visar vad som pågår i det dolda och som inte redovisas för oss medborgare. Det är kanske en anledning i sig att väcka misstroendevotum mot Statsministern?

Så har det då skälvt till något i ankdammen Sverige. Jag hoppas att man lärt sig något, mer än att politik står över människan. Vad som drabbar oss medborgare är långt ifrån lika viktigt som vad som händer när en Statsminister måste avbryta sin sommarferie, för att försöka bortförklara sin Regerings handlande, eller brist på detsamma. Det haveri han proklamerade ena dagen och som oppositionen reagerade på, var inget fel när väl misstroendet kom. Han eldfängda talan för sina ministrars duglighet, som har utsatt oss alla för risker som ännu är svåra att överskåda. Men till oss som kommer att drabbas av haveriet, hade han inget att säga! Hoppas på några rejäla regnskurar nu så ingen skogsbrand tar vid där Statsministern brann av.

 Det vore för mycket just nu!