Bristen på identitet är en konsekvens av långvarig obalans

Balans är ett ord som gärna används för att beskriva ett idealt förhållande i livet, ekonomin, byggnation, ekologi, mm mm. Uppnår vi balans så kommer det mesta att lösa sig och vi alla kommer att må så mycket bättre. Frågan är bara hur uppnår vi balans och vad är det som definierar balans?

I mångt och mycket bor vi i ett av de mest extrema länderna i världen. Vissa extrema delar kan till det yttre verka otroligt bra, men samtidigt så kan de få oanade konsekvenser för samhället i stort. Idag när vi upplever extrem politisk polarisering och läser om verkningarna av det så gott som dagligen, så  är det kanske ide att fundera över hur det kommit sig att vi som hade det så bra, har hamnat i ett läge som är att betrakta som skillnaden mellan att stå med bred bas på jorden med god balans och att balansera på en knivsudd.

Själv tror jag att mycket av den extremism vi ser runt om oss i landet idag, härstammar från en vänsterdominarande politisk era som format oss under väldigt många år. Det är inte bara politiken i sig som format oss utan också den Bommersvikspräglade retoriken samt det alltför stora inflytandet från LO. Har tidigare bloggat om den Socialdemokratiska gränslösheten, som jag tror haft alldeles för stor inverkan på den identitetslöshet vi i mångt och mycket upplever idag.

Just gränslöshet i psykologisk mening, är en grund för obalans. Om en regering förespråkar gränslöshet, hur påverkar det individerna som bor i landet? Tyvärr så tror jag alltför många tappar sin identitet, den identitet som ska stärka människan i dess liv. Mycket som borde handla om att hitta sig själv och därifrån också ta de beslut och konsekvenser det får för det egna livet, rinner ut i sanden och blir till sorglig en anrättning som beskylls på andra. I det ideala socialistiska Sverige ska ingen sticka ut som enskild individ utan alla ska tillhöra vi-konceptet. Det vi, som bestäms av en politisk makt, men som troligen aldrig kommer att kunna anpassas till att skapa den balans i livet som 9 miljoner personer behöver.

Det land som var under uppbyggnad efter industrialismens intåg, var säkert i behov av den socialistiska tanken, för att under en period skapa en plattform för den den omvälvning som var att gå från självhushåll till specialisering.

När människan väl funnit sin nya roll och många känner att de vill utvecklas, vilket jag tror är en stor mänsklig drift och som gjort att vi inte befinner oss på stenåldern, behöver vi mer frihet och möjlighet till en egen identitet. Allt för att komma vidare. Det märkliga som hände i Sverige efter 60-talets gränslösa våg, var att man med alla ekonomiska system tog bort incitamentet för människor att påverka sin vardag genom att arbeta. Med den enormt märkliga Pomperipossaskatten nådde man en all time high, med 102% marginalskatt. Något som inte stimulerade till ökat arbetsmässigt engagemang. Samtidigt infördes via de fördelningspolitiska åtgärderna, ett antal bidrag som gjorde det möjligt att tjäna mer på att jobba mindre och i extremfallet inte alls. Något man idag tydligen försöker återskapa. Samtidigt klev LO in och ville ta bort ett stort antal enklare arbeten som de inte ansåg människovärdiga, vilket tog bort försörjning och identiteten för många som hade en naturlig plats i samhället. Socialdemokraterna tillsammans med V förde en häxjakt på företagare, framförallt de som inte S hade lierat sig med.
Konsekvensen blev att företag flyttade utomlands och många arbetstillfällen försvann, samt många människor identitet som kopplats till deras arbete, raderades ut.

Bortsett från den arbetsmässiga konsekvensen detta förde med sig, så skapade den röda delen av politiken en fast förankrad plattform för segregation, då man fritt gick ifrån vi-tänket, till att beskylla de som de såg som motståndare för allt möjligt. Framförallt för konsekvenserna av deras egna politik och ställningstagande. Man krävde att jobben skulle säkras, men gav samtidigt inte möjligheterna för det på en alltmer global marknad. Till detta hade det också dykt upp en alternativ karriärmöjlighet, att livnära sig på bidrag. Som på alla marknader blev det konkurrens även där, om vem som det var mest synd om och vem som behövde mest bidrag och minst arbete. Så det system som i grunden hade en tanke att skydda sina följare för det onda med konkurrens, skapade en konkurrenssituation i det system som var till för att hjälpa de som verkligen behövde hjälp. Det blev en tillflykt för väldigt många som av systemet lärt sig att det inte var någon idé att ta ansvar för sig själv genom arbete.

Balans, är ett ord som saknas i beskrivningen av den utvecklingen, precis som i mycket av de socialistiska tankegångarna. Det tokiga är att man säger sig vara för människan, men man är bara för människan som lever exakt i den för dagen givna och styrda samtiden. Har man drivet, kunskap, nyfikenhet och tänker lite utanför boxen och dessutom har en ambition att förverkliga en idé, så är man genast ett hot mot den etablerade socialistiska världen. Att ha en vilja till självförsörjning, blev fult.

Det blev också i princip omöjligt att ta en diskussion om detta haveri, då alla Bommersviksdrillade vänsterpolitiker snabbt använde det inlärda mönstret att hänga ett osmakligt epitet runt halsen på den som ifrågasatte. Diskriminerande, hjärtlös och egoist, var några av dessa benämningar. Ingen vill gå omkring med en sådan etikett. Så oavsett hur gärna och hur nödvändigt det hade varit att ta debatten uteblev den oftast och S/LO hade vunnit och befäst den obalans i samhället som de skapat. För är det något som skapar obalans och avundsjuka, så är det pengar.
Jag tror dock att det är lättare att dels skapa ett bättre förhållande till pengar om man får arbeta för dem, samt att förstå värdet av sin egna insats. Särskilt om bidragssystemen är uppbyggda så att de segregerar och tar bort det personliga incitamentet att ta hand om sig själv i största möjliga mån. Man bakade in begrepp som rättvisa och solidaritet, men fick en enorm egocentriskt bidragskonsumtion utan en tanke på hur alla system skulle finansieras. Man kunde säga det var lätt att vara socialist när man bara hade sig själv att tänka på. En stor baksida av detta är också att alltför många förändrade sin identitet till att bli den det var mest synd om och att rättvisan borde lyfta just dem, istället för att se möjligheterna till ett utvecklande liv.

Det hände också något mer.
Vi har i alla tider haft invandring. Människor som sökt sig runt om i världen och som försökt hitta sin plats i tillvaron, andra som blivit erbjudna jobb för att utveckla en näring men också de som tvingats fly för att överleva. Den moderna invandringen i Sverige började ta fart i början av 70-talet, då den gränslösa eran rådde. Vi skulle visa vårt stora hjärta och öppna vårt land för de som ville komma hit. Frågan är bara vilket land det var vi öppnade?
När ett politiskt system arbetar med alla medel för att avpersonifiera sina medborgare och radera ut deras identitet, hur såg då den Svenska folksjälen ut som mötte upp? Rätt luddig, skulle jag vilja säga. Det enda som verkade råda var en planlagd planlöshet, där vi inte gav en bild av vad Sverige var för ett land och vilka förväntningar de kunde ha på oss och vi på dem, för att utveckla Sverige tillsammans. Det finns givetvis i alla läger en misstänksamhet mot allt som är okänt, men med en bra tanke och arbete med integration, hade mycket kunnat lösas. Nu skapades det istället en ännu större konkurrerande syn om bidragssystemen.

Den Bommersvikspräglade politikern använde givetvis sina kunskaper och belade alla undrande debattörer med epitet rasist, om de så mycket som andades integration. Så istället för att skaffa en plan för omhändertagande/integration, så skapade man utrymme för extremism. Samtliga etablerade partier visste om villkoren för debatt med S, så det blev SD som valde att gå förbi och ta debatten. Helt plötsligt öppnades den dammlucka med uppburen frustration som ett obalanserat samhälle kan hysa och den taktik framför allt S haft för att tysta kritiker från att ta en nykter debatt. Vi har fått se en extremism som slagit rot och tagit över från de som borde kunnat balansera samhället på ett bra sätt. De har istället efter valet lagt sig platt och dragit en filt, märkt DÖ, över sig. Att detta skapat utrymme för lite halvvilsna individer både från höger och vänster som är villiga att damma på varandra med allehanda tillhyggen i ett försök att hitta sin identitet är riktigt olyckligt! Att det också står en handfallen regering som ser allmänt villrådig ut och ser på, gör inte utvecklingen bättre! Dessutom ställer jag mig verkligen tveksam till att införa det könlösa begreppet i en tid då vi behöver skapa identitet.

Det bildas extrema subkulturer till priset av att vi inte definierat vad Sverige står för. En utveckling som jag tycker är skrämmande. Det verkar fortfarande vara så att regeringen tror att allt löser sig bara vi utplånar oss själva och ljuger om siffrorna i statistiken, i jakten på att göra landet välkomnande och visande av hänsyn. Hänsyn är bra, men andra sidan av myntet är minst lika viktigt och stavas tolerans, något det sällan pratas om. Att tiga bort ett problem är lika inpräntat som att smutskasta, så det behövs modiga politiker i alla läger för att gå ut och öppet ta ställning och debattera öppet om villkor, krav och möjligheter.

Däremot pratas det mycket om kostnaderna och om vi har råd med invandringen. Många har gett sig in med räkneexempel där man ser på det med kronor och ören, istället för till priset av hur vårt planlösa samhälle förändrats. Stefan Löfven önskar sig titt som tätt tillbaka till en annan tid. Jag vet inte varför, men han kanske inte vill se konsekvensen av obalansen i vänsterorienteringen. Det är svårt att backa bandet för att göra om och göra rätt, men jag tror vi måste börja med att definiera Sverige genom att inte vara gränslösa och låta samtliga människor bli både myndiga, ta eget ansvar och få ha en egen identitet. Vi måste kunna ställa samma krav på de som sökt sig hit som på alla som bor här. Samtidigt måste vi ha ett mänskligt mottagande eller avvisande, som inte bryter ner människor. En människas attityd sägs vara något av det svåraste som finns att ändra på. Visst kan det ta tid att helt ändra den obalanserade värld vi fått till oss, men vägrar man ge nya incitament så kommer definitivt inget att hända.
Jag tror också att LO måste bort från sitt inflytande på S, om de någon gång ska kunna bli ett balanserat parti till för alla och slippa de bojor det innebär att vara ett ägt parti. Jag tror det skulle bli lika skevt om en golfklubb, fiskeförening eller massageinstitut skulle ha samma inverkan på regeringsmakten, som det blir med LO.

Sakta släpper chocken, nu måste vi våga leva igen!

Det är klart man blir påverkad av ett grovt brott, särskilt när det sker runt hörnet på hemmaplan. Var själv inte på plats, tack och lov vill jag säga, för jag skulle inte vilja genomlida det som alla ögonvittnen och tjänstgörande personal av samtliga kategorier fått göra och kommer att få bearbeta under en lång tid framöver. Alla tankar och stöd till anhöriga och de som är på något sätt är drabbade!

Sitter givetvis inte inne med några detaljer eller extra kunskap som ingen annan kunnat nås av och tyvärr så är det väl alldeles för mycket spekulationer i detta brott som engagerar en stor del av vår inhemska befolkning, men som uppmärksammats även utomlands. Alla står väl lika frågande om varför och hur det kunde ske? Två frågor om ett helt galet brott varav den första troligen aldrig kommer att besvaras till fullo!

Just att det är ett galet brott precis som Polisen säger, har tydligen provocerat Kerstin Weigl på Aftonbladet, där hon hakat upp sig på ordet "galet" och menar att Polisen inte ska visa känslor, utan bara ge korrekt information. Samma journalist som kritiserade Polisen för att ge information i dubbelmordet i Ljungsbro och anklagade Polisen där för att skapa rädsla för psykiskt sjuka. Där manande hon till besinning, kanske något hon borde fundera lite över själv innan hon kritiserar människor som kanske upplever det värsta och mest ofattbara och som det inte går helt att slå sig fri ifrån. Även Poliser är människor!

Själv är jag ytterst tacksam för att min dotter inte är Polis, ännu, för hon har det i tankarna vet jag. Även om jag är säker på att hon skulle hålla sig professionell, så tror jag inte att hon skulle gå opåverkad från en sådan brottsplats. Framförallt skulle jag inte önska att hon stöter på Kerstin Weigl i ett sådant ögonblick heller.

Att brottet engagerar många är tydligt när man går in på sociala medier. Någon som borde förstå engagemanget i detta och allt vad det kan föra med sig borde vara Stefan Löfven, som mig veterligen inte varit inne och kommenterat någonstans. Däremot har hans hatiska opponenter har tagit tillfället i akt och dammar på så det ryker! Det späds på med rykten och absurditeter utan urskiljning och jag tror det vore lämpligt att Stefan står upp i detta.

Det är fullt förståligt att Polisen inte kan släppa utredningsmaterial på detta stadium, så rykten kommer att florera och jag hoppas alla är både källkritiska och selektiva i sin bedömning av informationen om varför och hur, detta brott begåtts.

Vad jag vet så är det tydligen på varför sidan, redan fastställt att det inte var ett terrorbrott. Det borde kunna öppna för Stefan att gå in i handlingen, för då slipper han i alla fall försvara det uppenbart absurda i S-förslaget att ge husrum och arbete i Stockholm för avhoppade terrorister. Jag tror att det i just detta fall skulle sticka lite väl mycket i ögon på alldeles för många väljare.

Den starkast misstänkte gärningsmannen skulle utvisas med omedelbar verkan. Om det hade någon grund i varför, kan man ännu bara gissa. Att han var en flykting från Eritrea är däremot något som är klarlagt och väcker ont blod hos många. Ingen vill väl ha en mördare gående lös här och har man svårt att se anletsdrag i färgade personers utseenden, så finns det de som väljer att vara rädda för alla med färgad hud. Det väcker tydligen också kravet på att "alla ska ut", av den anledning att vi ska kunna känna oss säkra här i landet. Jag vill bara då koppla in i debatten att det just nu utreds en dubbel dubbelmördare här i Sverige, vars signalement är: "välkänd företagare". Jag hoppas alla som inte kan urskilja en företagare, av rädsla börjar attackera grannar och invånare i Småland, eller att ni inte ger er på Bert Karlsson, Ingvar Kamprad, Leif Mannerström eller någon företagare ni känner! Företagaren är frihetsberövad, precis som männen från Eritrea som är misstänkta för detta brott.

Ett ofattbart galet brott är begått, det har återigen hänt det som inte ska få hända. Nu måste vi lära oss att ta hand om och stå upp för varandra och våga leva. Att se på varandra med misstanke är inget bra sätt att leva!

Alla tankar och stöd till anhöriga och drabbade.

Västkusten, en kärlekshistoria

Är tillbaka på Västkusten för tredje perioden denna sommar och bara älskar att vara här!

Har fått frågan vad det är som gör denna kust så magisk för mig och har lovat att försöka beskriva det! Frågan är bara hur beskriver man en känsla, en känsla av närhet, frihet och kärlek?

Jag kommer ihåg min barndoms somrar, när vi packade in oss i vår lilla SAAB för att fara till Strömstad. Kvällen innan var ungefär som dagen innan julafton, men pyssel in i det sista. Det stektes ägg till äggmackor, kartan studerades noggrant och starttiden var satt till fem på morgonen.

En lång bilfärd senare med frukoststopp och bilorientering med letande efter landmärken, som älgen på klippan innan Trollhättan. Allt var en enda lång upptäcktsresa och känslan av att till slut få se havet, var överväldigande på alla sätt! När man till slut fick doppa tårna bland krabbor, maneter och sjöstjärnor, var lyckan total och den exotiska bilden var fulländad i och med den stora kontrast mot Kalkungsbadet i Lindesberg, som jag kommer ifrån.

Att få hoppa på klipporna och känna lukten av tång samtidigt som man kunde höra dunket av fiskbåtarna som kom som en armada svepande in över fjärden mot hamnens fiskmarknad, där alla turister stod ivrigt och väntade på att få köpa de där riktigt nyfångade räkorna. Hela bilden var så perfekt och tilltalade nog egentligen alla sinnen och drifter en ung pojke kunde ha. Allt etsade sig fast och lekte runt med mitt medvetande även i drömmarna.

Drömmarna ledde mig långt bortom horisonten och min nyfikenhet om vad som fanns där växte med åren. Drömmarna som också blev dagdrömmar kretsade mycket kring just horisonten och den har blivit som en själsbild för mig som ger mig driv, hopp och lust.

Att ha blivit äldre och haft möjligheten att se bortom horisonten har stärk min känsla av att de bortom horisonten finns möjligheter och grogrund för mer drömmar. En form av evigt driv att komma framåt.

Idag räcker det med att jag kommer hit och får uppleva de kontraster i färg, lukten av hav,
känna graniten under mina fötter och lätt hittar en plats där jag kan se horisonten, så blir jag lite av barn på nytt. Min nyfikenhet retas och livsenergin slår nästan volter av glädje över att få ny energi!

Jag tror det förklaras med ren kärlek!

Finns Sverige?

Det är sommar och semestertider och jag har farit runt i vårt avlånga land på en hel del uppdrag och mött människor på alla möjliga och ibland omöjliga platser. Det är lätt att upptäcka att vi bor i ett just ett avlångt land, för människors inställning och levnadsvillkor skiljer sig rätt mycket från landsände till landsände. Trots skillnaderna så finns det också lite som för oss samman och gör att jag känner att jag bor i Sverige, Allemansrätten. Jag kan ta mig tusan stanna och gå ut och njuta av naturen var än jag är! I sommar har det dykt upp massor med svamp och bär som det bara är att ta del av. Ok, får dela med vildsvinen också...

Trots att vi har väldigt mycket att vara glada över och kanske borde vara stolta över i detta land, så har jag i år mer än någonsin mött en bitterhet och osund inställning till det vi borde vara glada över. Det har gjort att jag ställt mig frågan: Vad är Sverige?
Har försökt ställa samman en lista över egenheter och frågeställningar av vad jag stött på:

• Svensk sommar! Jag vet inte om det är värt att skriva spaltmeter om ett regnväder och krigsrubriker om att det rinner vatten längs vägen. Att spä på med ännu mera negativitet istället för att peka på alla möjligheter vi har istället. Jag har hört och även varit inblandad i omöjliga diskussioner om rättvisa när det gäller väder. Att vi borde få ha det som i Grekland och Spanien, (vädermässigt då, ekonomiskt och socialt säkrat ska vi ha det som det är, eller gärna ännu mer)... Undrar verkligen om vi bli gladare och lyckligare av att raljera över något vi inte kan påverka?
• Turister! "Dom kommer hit och tar plats på våra restauranger och handlar massa saker i butikerna, som om dom var gjorda av pengar!" Ja, jag vet inte, men min uppfattning är att de turistar ungefär på samma sätt som vi gör när vi är utomlands och behöver äta och känner för att shoppa. Ibland verkar det som om många missat själva utbytesdelen i turismen. Meningen är nog att de ska få en upplevelse med sig hem för pengarna, medan många här verkar tycka att det är bättre att de bara skickar pengarna. Kanske är det grunden till en ny industri, betala pengar för att slippa se... Vad är det vi är oroliga för att de ska se?
• Vissa orter har tagit detta till en hedersuppgift att styra bort turister, genom att skylta med att det inte finns något att se. Se min tidigare blogg...
• Semesterstängt! "Hur fan kan man ha semesterstängt mitt i semestern?" Ja, med gällande lagar och möjligheter på arbetsmarknaden här i landet, så är det nog bara en frukt av det vi ser. Vissa ställen blir tvungna att välja att stänga för att själva kunna ha lite ledigt eller för ombyggnation och gör det förmodligen under den period de har minst intäkter.
• Shopping! Lider själv inte av denna mani eller hysteri, men blir emellanåt ofrivilligt inblandad i detta spektakel. Att spendera utan tanke, verkar vara en djup drift som vissa näringsidkare verkligen dragit nytta av. Jag säger inget om det, mer än bra gjort! Mest funderar jag på alla dessa som handlar mer av tvång än av nytta och om priset för deras glädje är mellanskillnaden för loppispriset för samma vara de nyss köpt, eller om det har ett högre värde? Ångestdämpande?
• Festivaler! Alla platser med självaktning ska ha en festival av något slag. Landet lever verkligen upp på sommaren och det gillar jag. Mycket uppdämt behov av glädje ska under några dagar kanaliseras ut. Vissa platser är bättre på detta än andra och har en större tolerans för liv och rörelse. Har lite svårt för de orter och platser som gör allt för att begränsa detta. Liv föder liv och det måste väl vara bättre att människor går ut och vågar ha kul, än sitta på nålar för att vara orolig över om någon blir kränkt, störd, eller avundsjuk. Något som kan beskrivas med kränkt och störd.
• Hat! Denna sommar! De kränktas och påhoppande människornas sommar. Jag kan inte förstå vart allt detta hat kommer ur, mer än avundsjuka och intolerans. Att klättra på mediastegen, är tydligen detsamma som att ge thaimassage med spikskor. What goes around comes around... Stöttar eller uttrycker man hat, blir man lätt en hatad person. Pröva någon annan infallsvinkel.

Själv tycker jag att vi bor i ett land som med så mycket fördelar borde kunna erbjuda mer ödmjuka människor och ett öppnare sinne. I min jakt på vad Sverige är har jag tyvärr bara hittat Allemansrätten, som den fundamentala rättighet som också genererar glädje. Vi har skolplikt som är en enorm fördel mot de flesta länder i världen, men som vi redan med bröstmjölken lär oss att avsky som ett nödvändigt ont. Något som de flest andra länder skulle applådera och höja till skyarna.
Vi har låg arbetslöshet men samtidigt väldigt låg arbetsmoral och attityd till arbete och många verkar tro att det alltid kommer vara någon som fixar allt åt oss, när vi behöver det.

Samtidigt är det idag stora grupper som visar intolerans och avoghet mot de som valt att leva i Sverige, trots att de själva bor i det land som de gärna dissar enligt ovan. Vill man staffa dessa nytillkomna, borde det då enligt logik vara att låta dem stanna?

Får inte riktigt ihop en struktur över vad som kan sammanfatta Sverige. Kanske är det så att de gränser som Andersson och Palme med vilje lyckades att riva, var endast vår egna. Det som skulle definiera Sverige för omvärlden. Nu är vi bara vilsna och jäkligt avundsjuka på allt och alla, istället för att visa upp en stolhet och definition över vad ett välkomnande Sverige är.

Så fråga jag ställer mig är; finns Sverige? Finns folksjälen och den goda viljan? Den goda viljan som är grunden till tolerans, utveckling och uppoffring.
Eller har vi bara blivit ett konsumerande folk som jagar lycka i kortsiktiga fynd istället för att skapa en bra miljö för oss själva, vår familj och de som är nyfikna på att ta del av vilka vi är här uppe i norden, med vårt omväxlande klimat och fantastiska natur?

Kör vidare, här finns inget att se....

När jag kuskar runt i vårt avlånga land, så är det svårt att inte lägga märke till vissa saker som blivit lite inne. Det gäller både lokalt på vissa platser som anlagt t.ex rondeller precis överallt, som om de fått bidrag för det, men kan också vara något som smittat över hela landet, rondellutsmyckningar. Alla mer eller mindre lyckade.
En annan sak jag lagt märke till är dessa stora info-/reklamskyltar som snart sagt varenda liten köping med självaktning, lagt sig till med. De finns i alla möjliga modeller från LED-baserade monster till lite mer modest analoga saker.

Jag antar att man bekostat dessa skyltar för att göra reklam för sin ort och skapa intresse för förbipasserande att titta in? !..

Det är då lite tragiskt att se skyltar som innehåller kanske ett event, som ligger månader och ibland år, fram i tiden och kan vara något så simpelt som en hockeymatch i någon lägre division. Jag kan inte låta bli att fundera på om man bara hängt på en trend och inte haft en tanke på vad man ska använda denna gigantiska billboard till, som egentligen skriker ut: "Här finns inget att se!" ... i alla fall inte förens senare! Borde man inte ha haft lite strategi över vad man vill marknadsföra och få folk att bli nyfikna på vad orten kan erbjuda, för att göra ett medvetet stopp och botanisera i de lokala begivenheterna?

Eller kanske väntar man sig den omvända psykologin som inträffar t.ex när det skett en olycka och Polisen hänvisar alla nyfikna med att: "gå vidare, för det finns inget att se!", vilket förmodligen skapar ännu mer nyfikenhet...

Eller är det kanske det ultimata beviset för hemmablindhet?

Det är många tankar som poppar upp i huvudet, om vad som kan ligga till grund för ett så naket avståndstagande till sin egna ort och dess tillgångar.

Jag påminner mig om en gammal fejd i Dalarna, det län som kanske är ett föredöme när det gäller turistnäring i Sverige. Många små lokala entreprenörer inom turistindustrin, ville sätta upp skyltar längs vägarna för att visa turisterna hur de skulle kunna hitta till deras ställen. Då var det givetvis inte så enkelt att det bara var att bekosta en skylt, särskilt inte som berörd myndighet tyckte att skyltar längs vägarna var en trafikfara.... Det var en lång och slitsam process för många och jag känner flera som fick böter för sina initiativ att försörja sig inom turistnäringen.

Efter 35 år kanske detta är den slutliga kompromissen! Någon myndighetsperson har kanske tagit bladet från munnen med orden: "Sätt upp skyltjäveln, men skriv inge pån dööö!" Sagt på bred östgötska...

Jag vet inte, men konstigt är det!

Bit inte i den hand som föder dig

Det finns massor med ordspråk och aforismer, som med sin enkelhet försöker förklara ett svårare begrepp och göra det synbart. Läste idag en krönika i Expressen av Leif GW om Grekland och hans syn på krisen där, ur ett känt sagoperspektiv, Kejsarens nya kläder. Där en bluff avslöjas av ett barn som inte använder de vuxnas filter när det tittar på tillvaron.
Jag har skrivit om det förr, om hur jag älskat att resa med min dotter ända sedan hon var väldigt liten och fått se världen genom hennes ögon. Det har gett mig nya perspektiv på tillvaron. Allt handlar bara om att våga kliva ner från sin egna vuxna piedestal och för en stund se att det finns helt andra vinklar att se tillvaron på. Många gånger helt naket och klart. Ibland kan ett naivistiskt sätt att se tillvaron på vara väldigt befriande och det kan många gånger ställa den vedertagna synen på densamma, helt på huvudet.

Jag har arbetat med rätt mycket olika saker genom åren något som gett mig en inblick i villkoren för verksamheter. Igår kom jag hem från en vistelse på västkusten och hade med mig en inblick i hur det kan vara att ha de bästa förutsättningarna, men av troliga interna skäl, inte riktigt kunna ta vara på den potential som stället hade. Det är riktigt tråkigt att se och jag kan inte låta bli att engagera mig en smula när jag ser uppenbara brister som med enkelhet kan redas ut. Det är lite av det som ordspråket handlar om, att inte bita i den hand som föder en. Att kunna ta hand om och nyttja den potential man har och våga utveckla den.

Om jag relaterar just till den senaste vistelsen så kan jag som vuxen förstå det organisatoriska i att de propsar på att man måste checka ut innan ett visst klockslag och propsar stenhårt på det innan man ens checkat in. Men tittar jag med ett barns ögon så kan man fråga sig om de inte vill att jag ska ha kul och trivas där medan jag är på plats?

Passar man på att zooma ut lite runt detta så inser man också skillnaderna i villkor och potential vi har i de olika landsändarna i Sverige. Själv har jag förmånen att ha ett jobb som för mig runt i landet och jag har fått uppleva mycket på många olika platser. Jag älskar verkligen västkusten och vill gärna komma tillbaka dit varje år! Havet, klipporna och att få se horisonten gör mig gott.

Men det är också mycket annat som gör mig gott och det är att se allt liv som den svenska sommaren för med sig. På vissa platser kliver man ur huse, för att njuta av den svenska sommaren och allt vad den kan erbjuda. Det verkar som om väldigt många trivs allra bäst när de får bete sig "osvenskt" och vara uppsluppna, spontana och delaktiga.
Vissa ställen har förstått vikten av detta och nyttjat potentialen av vad sommaren, eller kanske för att vara på den säkra sidan, säga årstiden har att erbjuda. Man förstår att tillströmmande människor för med sig en utvecklings- och försörjningsmöjlighet. Att sätta käppar i hjulet eller visa intolerans mot detta, skulle vara att i det närmaste ta död på en stor inkomstkälla, massor med arbetstillfällen och socialt spirande öppenhet.

Men just synen på detta skiljer sig väldigt mycket från landsända till landsända, eller kanske mer ort från, eller kanske ännu mer från lokalt styre till lokalt styre. Det pratas mycket om turistnäringen i Sverige och hur den skall utvecklas. Man gör försök att marknadsföra Sverige utomlands, vilket är bra givetvis. Frågan är bara vad man vill marknadsföra, då mycket av det vi själva gillar är det som är "osvenskt". En annan fråga är hur vi bemöter den inhemska turismen och de som av olika anledningar, turistar i sin egna stad.

Jag har i många år varit väldigt kritisk till hur man här i min hemstad Västerås oftare begränsar möjligheterna för de etablissemang som kontinuerligt vill satsa på på turism av olika slag och erbjuda en mångfald av aktiviteter. Här verkar den lokala ordningsstadgan hellre förespråka begränsningar. Inte som i andra delar av landet som låter bygden leva upp under den korta tid som svenska sommaren infinner sig, innan vi alla mer eller mindre går i ide över vintern.

Har man en ambition och menar allvar med turism, så måste man våga släppa lite på tyglarna och förstå att det alla talar om som "osvenskt" kanske precis är det svenskaste som finns. Ett uppdämt behov av avslappning och livslust! Kan det också skapa arbetstillfällen och skatteintäkter så är det av godo till hela landet. Jag vet inte om man kan beskylla en myndighet för att sätta sig på tvären, för det är väl ändå människorna som arbetar där som fattar besluten. Besluten som begränsar möjligheterna till finansiering av den position  de sitter på. Det finns givetvis lagar som måste uppfyllas, men när reglerna blir obegripliga och mer handlar om något konstigt rättvisepatos, där ingen ska få ha roligare än någon annan, kapas trovärdigheten. Dessutom faller mycket bra initiativ och skatteintäkter bort. Skatteintäkter som finansierar de myndighetsperson som som just står för de begränsande åtgärderna. Det är väl att bita i den hand som föder en!

Liv föder liv! Jag tror på det! Jag tror människor vill leva och turista bland människor och känna livet omkring dem i staden. Jag tror turistutvecklingen i en sovstad är begränsad. Vi behöver inte alltid vara så präktigt vuxna utan låt Västerås bli så där riktigt livligt Svenskt "osvenskt" och låt inspirationen och kreativiteten flöda. Lär lite av orter runt om oss i detta avlånga land. Det finns gott om idéer som kan röna bättre framgång än att bli stoppade i kanslirums damm. När man pratar med människor som berättar om sina drömmar och planer men samtidigt inte vågar satsa eller ens söka tillstånd för dem eftersom det känner en hopplöshet på förhand, så är det inte en bra miljö att varken utvecklas eller turista i.

Ett dygn i Varberg... Denna dagen ett liv, som farbror Melker skulle sagt!

Det är spännande att resa! jag älskar verkligen resandet och möjligheten att se nya kulturer och möta nya människor. Man behöver inte alltid resa särskilt långt för att få en upplevelse och mycket kan hända bara man beger sig ner i källaren där man bor...

Men idag är jag i Varberg! Kom hit igår och ska stanna till lördag. Lite kul kvällsjobb och en del ledighet väntar på mig! Varbeg kan man ju tycka, är lite väl svenskt för att bjuda på språkförbistringar, särskilt som den halländska dialekten inte är särskilt utbredd bland personalen på hotellet jag blivit inkvarterad på. Rikssvenska är det som gäller.

Men trots att vi pratar samma språk och använder helt normala ord och uttryck som "öppettider", "säg bara till om du behöver något",  "jag finns här för dig" och "jag fixar det", så verkar dessa uttryck inte ha samma innebörd här som hemma!

Jag märkte redan vid incheckningen igår att inte allt var som jag trodde. Min entré på hotellet var strax efter 18 och lillkillen i receptionen bad mig vänta. Jag väntade och han verkade inte särskilt stressad över något, inte förens en äldre kvinna kom sättande i korridoren. Då fick han något ändrad färg i ansiktet och försvann genom en skjutdörr som gled igen med en sällan skådad kraft. Kvinnans ringande på diskklockan väckte säker en och annan från sanatoriets kyrkogård runt hörnet. Det tog inte särskilt lång tid innan en grånad man med bekymrad blick tittade ut genom skjutdörren och samtidigt som han bemötte ringaren av reception, så kunde man ana den lätt vaxade frisyren på lillkillen som nu försökte köra osynlighetstricket och helt obemärkt dyka upp framför mig.

Lillkillen visade sitt bredaste leende och frågade vad jag ville, "jag finns här för dig!"
Incheckning sa jag, det ska finnas ett rum reserverat för mig, Jag heter.... Hann inte säga mer innan Lillkillen avbröt mig med: "Du måste checka ut innan 11!"
"Jo det vet jag", sa jag men nu vill jag checka in.
Jag vet inte vad som hade hänt innan jag kom dit, men mitt i diskussionen mellan ringaren och gråben så visar det sig att osynlighetstricket inte hade fungerat och en ilsken stämma tillsammans med en generalspekning deklarerade: "Det var han!" och visade på lillkillen.

Nu kokade stämningen runt disken och jag frågade om jag bara kunde få ett parkeringskort, så jag kunde parkera bilen innan vi fortsatte incheckningen. Gråben fixade kortet i en handvändning och medan jag vände ut mot bilen kunde jag hä
öra lillkillens stämma igen: "Du måste checka ut innan 11!"
Nu var det drygt två och ett halvt dygn tills dess så jag kände mig inte särskilt jäktad över det.
Väl inne igen hade dispyten lagt sig och jag kunde kvittera ut tre nycklar till ett enkelrum. Frågade aldrig, utan bara konstaterade.

Det finns ett Spa på hotellet! Idag när det regnade som värst, tänkte jag dra nytta av faciliteterna och bada lite varma bad. Drog mig mot repan igen och möttes åter av lillkillen. Hans första fråga var: "Skaru checka ut?"
"Nej, jag blir kvar till lördag, men jag tänkte besöka ert Spa!"
"Det kostar 650 spänn och så lägger du handduken och badrocken i tvätten när du går ut!"
650 kronor för ett bad tyckte jag lät dyrt och frågade hur länge badpasset räcker?
"Vaddå räcker? Vi har öppet till 23 och när du är klar lägger du handduken och badrocken i tvätten!"
En trevlig Spa-terapeut hörde vår samtal och flikade in att avgiften för Spa räckte ett dygn. Hon förklarade att det ingick ett kit, med tofflor, badrock, handduk, skåp och necessär.
"Jag fixar det åt dig!" sa lillkillen och försvann in i troligen något som var ett mausoleum, för han kom inte tillbaka.
Efter en stund och viss förvirring där de ville ha betalt en gång till för Spa, så fick jag mit kit och kunde bege mig till poolen.

Det var rätt mycket mänskor som hade kommit på samma idé som jag och flera barnfamiljer fanns där med tillhörande vattenlekar och sjunkbomber. En i personalen sa att de kunde vara bra att komma lite senare, för då har barnfamiljerna gått. De hade ändå öppet till 23, så vid 20 tiden kunde jag räkna med att i princip vara själv i hela anläggningen. Knatade dit strax för 20 och upptäckte att alla delar var stängda. Fick reda på att specialavdelningen med olika tempererade bassängen och bubbelbad alltid stänger 19 och saltvattenspoolen, var extra stängd. Ett nytt uttryck för mig, som tydligen betyder att ingen personal finns så då stänger vi fast vi sagt att vi har öppet till 23.

Med tanke på mitt väldigt lilla utnyttjande av Spa, frågade jag om det kunde förlängas mer än dygnet som ingick, eftersom jag blivit hänvisad en tid då det var extra stängt.
Så brukar det aldrig göra, så det kunde de inte bistå med idag.
Efter en segdragen diskussion gav jag mig och insåg att ett femminutersdopp i bassängen kostade 650 pengar.  Började bli hungrig och gick för att byta om till middagen. Som blev en historia i sig.
När jag passerade repan på väg mot restaurangen ropade de efter mig: "Säg till om du behöver något!"

Tålamod: Ge mig tålamod!