Vad är "vanligt folk"?

Det första offret i ett krig är sanningen...

Med detta sagt så kan man väl konstatera att vi just nu befinner oss i ett krig och inte en valrörelse.
I år verkar det vara mer än lovligt tunt med budskap om hur sittande Regering vill hantera landet i händelse av ett fortsatt förtroende. Eller makt, som de väljer att kalla det. Allt har de senaste åren handlat om att försöka springa ifatt tiden, mörka skandaler, muta sig till en högre position i FN men framförallt att peka finger. Man har snart sagt definierat varenda nu levande person som inte röstar på S, som Nazist eller rasist. Eller åtminstone kollaboratör med dessa. Allt för att man verkar vilja säga: "Vi är i alla fall inte lika dåliga som dom!" Som om det skulle vara ett bra argument för att förblindad av maktbegär, kunna få förtroende.

Man vänder sig till "vanligt folk", men berättar inte för oss vilka det är. Ett obehagligt sätt att segregera landet genom att med en luddig uppdelning som kan flyta lite hur som helst, splittra landets befolkning. Allt under parollen "Ett starkare Sverige". Lite av det klassiska, härska genom att söndra.

Man har mött tydlighet, något som SD varit bra på och numera också M. SD har troligen skördat mängder av framgångar på att blivit utfrusna ur olika sammanhang, så de har aldrig behövt synas ordentligt offentligt. Bara genom fingervisande. Att de bara kunnat peka med hela handen på de stora problemen och därmed blivit behandlade på samma sätt som alla som pekat på groende problem som borde åtgärdas, har nog bara stärkt de som börjat känna sig vilsna och i utanförskap i det land de lever. Hade man vågat föra dialog och samtidigt erkänna de brister som faktiskt finns, tror jag man hade eliminerat ytterligheterna.

En krigslist är att smutskasta sin motståndare i debatter, något som är otroligt tröttsamt att lyssna på. Ett annat sätt är att skriva felaktig information på främmande språk, i hopp om att ingen ska upptäcka det. Visst har tilltaget blivit fördömt även internt, men man undrar lite hur det kan komma sig att det utförts och även spridits av flera representanter. Har lögnkulturen spridit sig så djup i organisationen att det inte längre finns gränser hos medarbetarna?

En tredje krigslist kan vara att attackera och försöka fånga de som står i ingenmansland. I detta fall barnfamiljer. Frågan är om det är de som är "vanligt folk" och ska få det bättre,  eller om de måste köpas för att sedan få betala sitt medlemsskap i någon form av höjd avgift eller skatt. För semestern måste betalas. En annan fråga om detta är om utspelet är feministiskt, solidariskt eller jämlikt? Med tanke på att vi redan har världens mest generösa föräldraförsäkring, så kan man undra om det inte fanns andra grupper som var i behov av solidaritet. Fast de kanske inte är lika röststarka.

En annars stark röst är Margot Wallström, som numera skrivit en bok om hur man för en feministisk utrikespolitik. Det är bra att hon skrivit en bok, funderar bara på hur hon haft tid. Det fina med denna bok är att den utgör ett facit för resten av världen i hur feminister ska göra när de bedriver utrikespolitik... Det är tyvärr inte så ovanligt att den interna synen på sig själv inom Regeringen är något överskattad och man ser sig själv som lösningen på världens problem. Frågan är bara om resten av världen ser på vår Regering som ett föredöme? Men det är bra med boken, kanske kan den vara ett komplement till ev kommande KU-förhör.

En som verkar fattat detta med gränsdragning mot "vanligt folk" är Isabella Lövin. Hon pratar med panik i rösten över klimatet och bristen på skatter där, men drar det bästa ur fordonsparken och resevalet för egen del. Det är kanske så de ökade skatterna ska nyttjas, så att "ovanligt folk" får fördelar.

Miljön är viktig och jag tror de flesta har förstått vikten av att arbeta för miljön. I Sverige har vi ett relativt bra miljötänk även om det finns mer att göra. Vi verkar vara inne i en klimatförändring, något som har hänt tidigare här på jorden. I samband med jordbävningen utanför Indonesien, 2004, där den förödande Tsunamin blev ett resultat av jordens kraft, rubbades även jordaxeln. Då gick man samlat ut och berättade att detta skulle påverka klimat på oöverskådligt sätt. Precis som det skett tidigare. Det kan vara en bidragande orsak till hur det ser ut idag. Självklart måste vi minska miljöförstöringen, samt göra något åt överbefolkningen som också är en stor bidragande orsak. Men dessa frågor är det ingen politiker som vill ta i, de gäller också globalt och har väldigt lite med våra skatter och el-cyklar att göra.

Såg ett klipp med Jonas Sjöstedt där han vill upphäva allt ägande i Sverige. Det är samme man som hyllade Venezuelas regim. När vi nu vet hur det gått där och i alla kommunistiska länder, så är det märkligt att han har så pass mycket stöd, kan jag tycka. Men om man lyssnar på vad han säger så blir man lite nyfiken på hur han tänkt att detta ska fungera bland människor. Kooperativ i all ära, men vad händer med arbetsmarknadens lagar LAS, turordningsregler vid uppsägning, mm. Hur fördelas medlen när de olika personligheterna utkristalliserar sig och någon tar betydligt mer ansvar än de andra, några är bättre på att producera och några är bra på att titta på? Hur kommer det att fungera då någon vill byta inriktning på bolaget och kör sitt eget race?  Framför allt hur kommer det fungera när det inte finns någon att skylla på?
Själv tror jag inte på gränslöshet som detta bottnar i.

Jag tror att landet skulle må bra av tydlighet och långsiktighet. Helst utan inflytande av extremer på vänster som höger kant. Problem finns och måste identifieras och lösas där de är. Att stoppa huvudet i sanden och vifta runt med stjärtfjädrarna i hopp om att ingen ska upptäcka ditt prekära läge, är inget bra sätt att leda landet. Vi kan inte leva på endast stora utgifter det måste ges möjlighet att även tjäna in och leva på inkomsten både för enskilda och företag. Det måste finnas plats för både "vanligt folk" och "ovanligt folk" om man säger sig gilla olika.

Kräftor och Kräftgång...

Det är fredag och jag ser fram emot att äta dessa godingar, från Brynolf Bagares fantastiska Kräftkokeri!

Samtidigt får det mig att fundera på ordet kräftgång...

Ja, det drar ihop sig till politiskt val här i landet och det är inte utan att jag baxnar åt hur delar av den politiska eliten beter sig. Allas vår Olle Thorell (S), som varje dag lägger ut nyheter på sin facebooksida, la klädsamt ut en film om bl. a face news och vikten av källkritik. Det var bara någon dag innan S valfilm kom ut och det avslöjades att Annika Strandhäll (S) skrev fake valaffischer för M. Så den var väldigt vältimad. Troligen hade han också lite insideinformation som underlättade problembeskrivningen för honom. Annars är väl allt sig likt och greppen som tas när S hamnar i kris, vet inga gränser i förhållande till anständigheten för ett parti som vill vara Regeringsbärande.
Såg i dag att man nu hade en ny plan att rädda Stefan Löfvén kvar vid makten.

Som alternativ: Kan vi inte bara komma till sans och erkänna att det inte var någon bra idé med LO som Regeringsbildare. Jag tror man skulle tjäna på att separera LO från S och låta LO vara ett fackförbund som låter sina duktiga företrädare göra det som ett fackförbund ska göra. Skippa politiska ambitioner, Porrklubbar, Semesterbyar och framförallt låt era medlemmar få tänka fritt politiskt sett och lova inte deras röster till någon. Det är väl ändå det ultimata beviset på att LO inte är demokratiskt, när man lovar bort medlemmarnas röster. Börja jobba fackligt istället!

Det är spännande att se hur det ändå finns en uppslutning kring det som ska vara det "goda" partiet. Vissa kändisar citeras och då blir det med andra ord tyngd i uttalandet. Som t.ex: "Om man tittar ut i världen och inte är vänster, är man dum i huvudet!"
Så kan man se det! Men tittar man också vad vänsterpolitik har åstadkommit i världen och fortfarande åstadkommer, så kanske man kan säga samma sak om detta, dum i huvudet. Fattigdomen bekämpas i världen, men det leds inte av socialism och kommunism, utan av liberalism och demokratiprocesser. Själv tror jag mer på detta.

Andra hävdar att de varit S sedan barnsben och att det skulle ge någon garanti för att valet är rätt. Det strider lite mot det gamla ordspråket: "Om stenåldersmänniskans barn endast lyssnat på sina föräldrar, hade vi varit kvar på stenåldern!" Själv föddes jag i en S-miljö, men växte sedermera upp och vågade utmana både mig själv och min historia genom att sätta mig in i politiken. I min första anställning blev jag tvungen att gå med i LO och blev tvångsansluten till S, för att få behålla den anställning jag fått av arbetsgivaren. (Staten). I skolan hade vi lärt oss att tvångsanslutning var otäckt och fel. Som när Österrike tvångsanslöts till Tyskland innan WWII. Men i Sverige var detta helt ok och i laga ordning. Något som fick mig att börja fundera på demokratins fundamentala delar i landet. Gick ur både S och LO, när de inte alls stod för vad det sa.

Det händer titt som tätt att jag hamnar i diskussioner om politik och jag känner mig som hemma, där min mor fortfarande höjer rösten och säger: "Det ska jag säga dig, det blir inte ett dugg bättre om någon annan tar makten!" Det är ett av de mest humoristiska uttalanden som finns. Vad svarar man på det?
Har du provat att rösta på någon annan, när du ändå vill ha förändring?
Eller: Jaha så du vill att det ska bli dåligt på det bra sättet?
Det kommer sällan något svar, men allt sägs i ett högt tonläge som på något sätt ska markera att "Jag vet bättre än du!" Det är också ett lite lustigt ställningstagande då man är missnöjd med hur allt är, men man vågar inte förändra, inte ens sin egna ståndpunkt som då också undergräver sin egna önskan.

Ungefär som S själva håller på nu och med hjälp av de "goda" antidemokraterna som stör ordningen och river affischer, allt för att desperat försöka vinna röster till vilket pris som helst.

Att Regera landet är väl ändå att styra det mot framtiden och försöka förstå vilka utmaningar som kan väntas. Är det något jag saknar med den sittande Regeringen så är det framsynthet och hanteringen av nationella ärenden. Visst man kan alltid säga att det är omöjligt att förbereda sig för det oförberedda, men det är bara sant till viss del. När Tobias Billström i den förra Regeringen ville ta upp en diskussion om hur mycket flyktingar Sverige skulle kunna mäkta med att förbereda sig på, var han rasist enligt Stefan Löfvén. Om man anser att en Regeringsrepresentant är rasist när han  försökte se framåt och vad skulle kunna hända inom hans ansvarsområde, så talar väl det mer om värderingen av hans uppgift än om honom som person.

Vad gav man sig själv för epitet då, när sedan verkligheten kom ifatt den sittande Regeringen? Då hade saken "hamnat i ett annat läge". Ja man var helt enkelt tvungen att agera och ideologin fick stå tillbaka. Då hade man dels varit i behov av en förberedelse och helst undvikit att kalla någon rasist, när man själv tar fram sågen och kapar livlinor.  Så då gjorde man sig till landets hjältar som vågade agera mycket kraftigare än vad SD föreslagit.
Det märkliga är att den sittande Regeringen hela tiden hamnar i samma situationer, som om verkligheten inte fanns. Det är väldigt otäckt och är nog en av grunderna till den kräftgång de nu befinner sig i.

Problematiken med att ha en Regering som lever i en värld utanför den du och jag lever i, är att ingenting känns säkert eller självklart. Vi slutar lita på de löften och system som byggts upp. Det enda vi vet är vi överbeskattas rejält för att betala deras personliga flygbiljett. Det stora problemet kommer när de tappat kontakten med marken och i desperation vill att vi fyller säckar med sedlar som de kan landa på. Då är det knepigt när man gjort landet mer eller mindre kontantlöst. Själv har jag bara några mynt hemma och de gör ingen skillnad.

Själva målar man upp sig med grälla färger, spelar in filmer och klär sig i spandexoveraller, allt för att göra klart för alla hur bra de är och hur mycket gott de genomfört. Det var den Internationella orgasmdagen för en vecka sedan och då tänkte jag ställa frågan: Hur har det gått?
Förutom att höja utgifterna både i Regeringskansliet men också i budgeten utan några som helst åtgärder för att underlätta intjänande av samma summa. Det skapar en långsiktig obalans. Men å andra sidan så är det utgifter man är bra på. Det är sedan du och jag som får betala. Själv tror jag det är den stora avsaknaden av verklighet i i S som skapat en välpreparerad landningsbana för SD att ta plats på. Det är inte bra.

• Apropå utgifter, så partajade Regeringen upp hela Anna Lindh´s fond, för att muta sig till en plats i FN´s säkerhets råd. Det tillkom ytterligare mängder med utgifter. Vad tjänade Sverige på detta? Att Margot Wallström kunde känna sig lite mer märkvärdig än tidigare är en sak, men var det värt pengarna?
  
• Ulla Andersson (V) har upptäckt att det är de som tjänar mest som har råd att köpa stora hus. 
• Jag har aldrig trott på att MP har i riksdagen att göra överhuvudtaget. Särskilt inte i Regeringsställning, där man tvingas kohandla bort sina hjärtefrågor. De borde vara en intresseorganisation/lobbyorganisation. Men det är klart, man får inte lika bra betalt. och så får man inga fria flygresor heller.
• Kommer ni ihåg jordbävningen som orsakade Tsunamin 2004? Jordaxeln fick sig en så stor törn att klimatet jorden runt troligen skulle påverkas. Tror inte detta repareras med El-cyklar.

Earth Overshoote Day 2018

Ok, på lämplig dag innan valet i landet, så är vi framme vid årets dag då vi gjort slut på de resurser jorden kunnat ge oss för i år. Overshoot Day, lite av MP´s Julafton, som då kan se bekymrade ut och visa vilka skatter de vill höja för att rätta till problemet. D.v.s från och med nu bryter vi ner jorden rejält fram till man börjar nytt år och ny räkning. Det är ett bekvämt sätt att göra bokslut och placera jordens resurser i en ekonomisk cykel. För den som vill se allt enkelt, kan då leva glatt sju månader om året och bara blunda resterande fem, till man kan börja le igen. Ungefär som jag och några med mig känner inför vintermörkret, bita ihop fem månader och slappna av i sju. Eller så kan man ju höja några skatter och helt enkelt fixa problemet.... Det sista var ett skämt!


Men är det så enkelt?
Principen för uträkningen från WHO bygger på att vi fiskar alldeles för mycket, driver jordbruk och djurnäring för hårt, skattar för mycket av skogar och mark, släpper ut alldeles för mycket växthusgaser som jorden inte klarar av att hantera, mm mm. Men bryter vi ner jorden i princip halva tiden, så är väl risken att återväxten hela tiden blir sämre?
Så ser man utvecklingen istället för på årscykeln så är hela jorden på väg mot undergång!
Kanske skulle vi få ett annat perspektiv om vi gjorde uträkningen per dag istället, då skulle Overshoot börja strax för kl 14 varje dag.
Frågan är vad som ska göras åt detta?

Det är en fråga som är relevant att ställa varje parti i årets val. Själv blev jag inbjuden av MP att spela Volleyball om detta, men avstod. Kändes inte relevant.

Man kan givetvis se hela frågan i olika perspektiv, men i slutänden fastnar i alla fall jag på den stora frågan och då menar jag den STORA FRÅGAN: Hur ska vi hantera befolkningsökningen?
För hur det än är, så om vi ser till de resurser jorden kan ge för att vara i balans, så är vi i princip knappt dubbelt så många fler på jorden, än vad den kan försörja. Hur lyder de olika partiernas planer inför detta? Skattehöjningar ger klirr i statskassan men bidrar det till en bättre balans i världen genom att skatta ur mer ur människan i Sverige, eller är det några andra åtgärder som behövs?
Det är absolut ingen lätt fråga, men alla borde ge ett väldigt tydligt svar på detta, för att visa var de står!

Att inom landets gränser införa olika typer av straffskatter och skattehöjningar, eller subventioner av el-cyklar, löser absolut inte problemet. Det visar kanske mer på en avvisande attityd för den stora och svåra anledningen: Befolkningsmängden. Man tittar ensidigt på miljön och vänder orsaken ryggen, ett vanligt politiskt agerande för att slippa sätta fokus på svåra frågor och beslut. Vi skulle egentligen behöva minska befolkningen, det är en dellösning på problemet. Historiskt sett så har vi haft farsoter och krig som eliminerat befolkningsutvecklingen. Men nu när vi får bättre läkemedel och krigar mindre, så går vi mot gemensam undergång. En lite otäck bild att ta till sig, av en i sig bra utveckling men som skapar en dålig förutsättning.

I Sverige som ofta ställer sig som ett föregångsland i allt, har man sett till att vi inte längre är självförsörjande på mat. I grunden ligger helt vansinniga beslut för detta. Men år som i år märker man av att landets ledning genom tiderna satt sin förhoppning till att "nån" ska sörja för vår försörjning och brandbekämpning, mm. Vi kan marknadsföra oss som enormt generösa mot allt och alla, genom att ta risker och inte vara autonoma i de områden som gäller säkerhet och försörjning för oss själva.

Flera partier har pratat om att vi måste bli fler i Sverige, men hur rimmar det mot både försörjning och Overshoot? Det är ingen lätt fråga, men med tanke på hur snabbt befolkningen expanderar, så måste ett svar finnas, innan vi går under. Är gränsen inte nådd nu, så kommer vi att vara framme där en dag och hur ska vi agera då? Planen måste finnas!

Fördelning är givetvis en enkel lösning, men den löser inte frågan om att vi fortfarande är alldeles för många på klotet. Fattigdomen minskar statistiskt sätt på jorden, vilket är bra. Frågan är hur fattigdomen sett ut om vi bara var hälften så många? Kanske utrotad?

Det är inga lätta frågor, men de måste besvaras och jag tycker att samtliga partier är värda att få frågan ställd till sig och skyldiga att avkrävas svar.

• Givetvis så kommer det utspel om hur kriser ska elimineras, nu när det pågår en nationell brandkris. Det märkliga är att det är väl en av grunderna att styra ett land, att ha en beredskap för kriser som kan komma? Alliansen har gjort sitt utspel och pekat på en rad punkter som i sig är att välkomna. Den första, att införa ett Nationellt Säkerhetsråd under Statsministern, trodde i alla fall jag, redan existerade. Eller i alla fall borde existera, i annat fall så är vi totalt blåsta här i landet! Vem har varit så naiv att låta det rationaliserats bort i tron om att allt gott finns i Sverige?
• Den sista punkten: Ge flygklubbar uppdrag att flyga bevakningsflyg, är inget nytt. Det fanns på den tid jag var aktiv i en flygklubb, men togs av besparingsskäl bort i början av 2000-talet. Många protesterade, men den sittande Regeringen ansåg inte att det var deras sak att hålla ett vakande öga på det som kunde bli en nationell brandkris.
• Trump: Det finns mycket att säga om Trump och det är många som ställer sig frågan hur han överhuvudtaget kunnat bli president? Många av de som ställer sig den frågan hyllar också Sverige som demokratiskt föregångsland, med anledning av att vem som helst kan bli Statsminister här...
• Apropå Trump, så har jag hört många resonemang om att han sitter där han sitter p.g.a. korruption. LO, som bidrar till S ekonomiskt samt lovar att ett stort antal av deras medlemmar skall rösta på S, är det någon som tror att de gör det utan motprestation?  Det är lätt att tro att Stefan Löfven är placerad där av LO, korrupt eller inte?
• Opinionen för att skaffa eget brandflyg, börjar tydligen nu svänga, efter att Sverige inte längre är högprioriterat, då Greklands bränder skördat fler offer. Lite som: man saknar inte kon förens båset är tomt! Jag hoppas att årets kriser, eller egentligen hela denna mandatperiods kriser, ger lärdom till styrande att vara mer framsynta för landets väl och ve, inte bara för sin egen del.
• Att vara aktivist och stoppa flyg, är tydligen också ok? Att nyttja antidemokratiska åtgärder för att visa upp sig själv och sin ståndpunkt. Själv är jag inte alls för detta utan tror mer på opinionsbildning. Men mycket stöd har hon fått Elin. Trodde våran flamsminister skulle komma sättande och vinka med en Taxfree-kasse som stöd. Kanske har det hänt, men jag missat det.
• Har inte riktigt fått kläm på när det är ok att agera odemokratiskt och inte. Jag har inte heller förstått vem det är som bestämmer detta?
• Som sagt befolkningsmängdens inverkan på vår jord beror knappast på bristen på el-cyklar. man kan nog inte åtgärds dessa med höjda bensinskatter heller. Men att lägga ner förlossningsavdelningar, dra in på psykvård och låta vapen och knark strömma in i landet, kan ha en viss inverkan på detta. Precis som isolerade utanförskapsområden där krig råder. Det är nog åtgärder som hjälper mot befolkningsökningen.

Nu brinner det!

Det är spännande i Sverige just nu. Värmerekord på värmerekord slås och brandhärdar breder ut sig över stora arealer och skördar offer på olika sätt. Utanför det mest intensiva släckningsarbetet står de flesta av oss och tittar på med en förhoppning att det ska går bra. Vi välkomnar den hjälp vi får och applåderar med rätta alla som deltar i släckningsarbetet. Sedan finns det några som tar tillfället i akt att utnyttja situationen, något som är väldigt lågt. Lotta Gröning skrev bra om detta.

Det finns mycket att säga om det krisläget vi befinner oss i nu och det är fantastiskt bra att vi får hjälp från andra EU-länder, samtidigt som Grekland också står i brand! En kris avslöjar mycket om ledningsmognad, framförhållning och beredskap. Med tanke på att det är fyra år sedan vi hade en stor skogsbrand i landet, så hoppades i alla fall jag på att man lärt sig något av den. Men stora hål i ledarskapet för landet har visat sig och det både analyseras och kommenteras på olika ställen. Man väger också insatser mot varandra och fäktas hej vilt med pengar som inte finns.
Kommentarerna är ibland sakliga, andra gånger mer åt de humoristiska. Däremellan finns det åtskilliga varianter som kan göra en både mörkrädd och förtvivlad.
Själv delade jag en bild av Jens Ganman på Fb för några dagar sedan, som på ett litet humoristiskt sätt ser på ledningsproblematiken i landet idag.

Jag har själv inte svårt att relatera till bilden, då jag är rätt trött på dessa Bommersviksdrillade politiker som alltid är bekymrade över vad andra gjort och att de själva aldrig har något ansvar i detta. Fick direkt kritik för att jag gjorde partipolitik av krisen, då jag pekade på ledningsproblemet med denna länk. Det är klart att om man kritiserar ledningen som har en viss politisk hemvist, så kan man alltid kalla det partipolitik, men det kväver också debatten. Svaret var att det var Alliansen som lade ner den Centraliserade Räddningstjänsten så problemet var deras fel, så där kom partipolitiken in på riktigt. Gillar man Stockholmspolitik i ett så avlångt land som Sverige, så är väl centralisering bra. Själv tror jag att man missar väldigt mycket av anpassning till lokala förutsättningar.

Det är rätt vanligt att man får kritik för att kritisera sittande ledning, att ingenting är deras fel och de har aldrig något ansvar för det som skett. Visst, det är väl ingen som tror att det är Regeringen som tänt på, men krishanteringen är det vi diskuterar. Men allt fick ny då Stefan Löfven talade i Ljusdal.
Vi fick reda på att inget var deras fel och att den samordnade myndighet som har tagit över Räddningstjänsten, MSB, inte hade några befogenheter. Så bilden ovan hade lätt kunnat kompletteras med färskare händelser.
Vi har alltså en Myndighet som skall samordna beredskap och insatser för att skydda landet, som inte har några befogenheter. Det måste väl ändå vara världsrekord?
Eller har man varit så cyniska att man stjälp av Dan Eliasson på ett ställe där man hoppades att han inte skulle prövas igen och samtidigt förbjudit honom att agera? Allt i väntan på en ny förflyttning i skymundan.
Socialdemokraterna brukar annars ha svart bälte i att skapa myndigheter. T.ex så efter förra årets IT-debacle skulle en ny Myndighet skapas, för att se till att alla de andra myndigheterna utövade sitt myndighetsutövande på rätt sätt. ..
Det måste väl ändå vara att ge sig själva ett bottenbetyg, eftersom alla myndigheter på uppdrag av Regering och Riksdag.
En märklig sak i detta är att vår politiska ledning ser sig själva som världsledande och ibland får man en känsla av att de verkar regera över hela världen, eller i vart fall vill. Som om de tror att alla vill vara svenskar och styras av dem.

Apropå Löfvens tal i Ljusdal: Som en lite bisats kan jag lägga in att jag såg en intervju med Magdalena Andersson, där man frågade om det ständigt höjda bensinpriset och varför Regeringen inte gjorde något mot detta eftersom det lovat att inte höja skatten på drivmedel? Här kom ytterligare en politikerknorr att användas, att prata sanning men ändå ljuga.
Svaret var att Regeringen inte kunde påverka bensinpriset, det är leverantören som sätter detta!
Och visst är det så, och en dålig eller partivänlig journalist går givetvis på detta. Allt handlar då om definitioner. Kostnaden för att tanka bilen har skjutit i höjden på grund av alla skatter som läggs på det pris som betalas för själva drivmedlet, bensinpriset. Men det som vi i folkmun kallar bensinpriset är inklusive skatter och borde kanske benämnas Drivmedelskostnad, för att Magdalena inte ska kunna smita undan sitt ansvar för höjda skatter, trots sitt löfte att inte göra detta.

Mycket har också kommit att handla om varför Sverige inte har några egna Brandbekämpningsplan. Med tanke på hur stora arealer av landet som täck av rätt otillgänglig skogsmark, så är den frågan väldigt relevant. Det har varit många diskussioner och åsikter om detta och många landar i att det är för dyrt och vi kan få låna av EU. Nu brinner det i Grekland också och jag vet inte hur många plan de har till sitt förfogande. Men om Sverige hade egna hade det funnits två till inom gemenskapen. Då hade vi kunnat konkret bidra vid stora bränder.
Kostnaden har ställts mot subventionerna av elcyklar i Stockholm. Själv är jag väldigt tveksam till dessa subventioner och vore det inte bättre att trampa och få lite motion när vi ändå tänker på hälsan? Frågan är också om batterierna är så miljövänliga att de förtjänar dessa subventioner?

Om man redovisar alla onödiga kostnader som vår regering beslutat om, så kan vi nog tan en liten del av dessa och finansiera Brandbekämpningsflyget.

Vi lever i en tid med mycket oroligheter både internt men också globalt. Framtiden är som alla vet, per definition osäker. Vi behöver därför en ledning som står på jorden och är förberedd för krislägen. Vi behöver också få signaler att de myndigheter som finns också är på tårna och inte bemannas med inkompetens, eller berövas kompetens i försök att dölja politiska misslyckanden.
Läste en debattartikel av Anders Adali, som beskrev politikers världsfrånvändhet bra.
Ponera att någon främmande makt vill testa vårt lands beredskap, så behöver de bara slå upp en dagstidning så förklarar vår ledning att den inte finns. Det känns rätt otryggt tycker jag.

• Det skjuts mer eller mindre varje dag i landet idag. Det pågår ett antal mindre krig, där det strömmar in vapen till olika grupper. Vi uppmanas att blunda för det, precis som den politiska ledningen gjort. Lite ironiskt så kommer både brandbekämpning och vapen från EU-länder. Det var nog inte tanken, men vad gör man åt det?
• När det gäller pengar som försvinner eller blir felriktade, så är det fantastiskt att de ansvariga alltid klarar sig. De som bestämmer både nivåer och upphandlingar. Återinför Tjänstemannaansvaret.
• Venezuela är ett land i ekonomisk kris. Samma land som Jonas Sjöstedt hyllade som framtidens land när de fick socialistiskt ledarskap. Man undrar om även Maduro gått på Bommersvik?

I Sverige är vi "trygga"!

Det är spännande med ord, ord som beskriver en vilja eller ett behov, men som i sin enkelhet egentligen inte betyder något som helst, så länge man inte definierar dem.
Trygghet, jämlikhet, rättvisa och solidaritet, är några ord jag tänker på och som används väldigt flitigt i tider som denna.

Vad de egentligen betyder är sällan helt glasklart, men de är bra verktyg att använda om man antingen vill förmedla sitt budskap om att man är den mest humana personen, eller om man vill belasta andra med skuld. Men fortfarande så är orden tomma, så länge de inte definieras. Det som gör allt runt dessa uttryck än mer spännande är att Sverige mer eller mindre är uppbyggt runt de tomma orden. Idag skulle man också kunna lägga till ett ord till som Sverige är uppbyggt kring: Kränkt! Kränkt som har sitt ursprung i de tomma orden som lovar men inte levererar. Resultatet blir kränkthet, "när alla andra bara tänker på sig och det bara är jag som tänker på mig!"

Tyvärr skulle jag vilja säga att det mer går åt det hållet i Sverige idag, att det lovas att bjuda på allt, men ingen står för något. Särskilt inte de som sköter prioriteringarna, de lägger alltid skulden på haverierna utanför sig själva, även om det är de som ger riktlinjerna och är den lagstiftande församlingen. Eller var, kanske man skulle kunna säga, nu när områden med egna lagar växer fram som ett resultat av en ickestyrning. Istället för att ta tag i de stora problem som vuxit fram pekar man finger på alla som belyser problemen, som om de är problemen i sig. På så sätt skapar man också ett rejält groende misstroende mot sig själv, när man främjar sig mot den verklighet stora delar av befolkningen upplever sig leva i.

Idag är styrande delar så desperata över resultatet av sin egna politik som är grunden till den otrygghet som många idag upplever, att de inte drar sig för någonting för att slippa diskutera verkligheten. Allt från att tysta kritiker och kalla alla som inte är inom den röda bubblan för Nazister, till att komma med utspel om att få hemkört från Bolaget för att helt vända bort fokus på de frågor som brinner att få svar på. Båda lika patetiska i sin desperation.

Men om vi går tillbaka till definitionerna:
Det har hänt fler än en gång att ordet "Trygghet", dykt upp i valrörelser. Man ska rösta på ett visst parti som ska trygga din pension, eller kanske göra det tryggt på gatorna ellr möjligen göra ditt jobb till en tryggad anställning, hur nu det ska fungera? "I Sverige ska vi vara trygga", har jag hört mer än en gång från olika politiska hörn och jag frågar mig då hur otryggheten kan sprida sig så snabbt i den verklighet jag lever i. Antingen så har politikerna misslyckats, eller så lever jag inte i Sverige. Det är väl så jag får se det. Med sittande Regeringsparti som leder VM i politisk opposition mot sig själva, så antar jag att i deras förklaring så är det naturligt att säga att jag inte lever i Sverige, eller i vilket fall som helst inte har rätt till den trygghet som de erbjuder sig själva. I mitt fall idag handlar det idag om att jag blivit bedömd att behöva vård, men erbjuds endast vård som inte fungerar och jag får istället betala den fungerande ur egen ficka. Vilket i sig då är osolidariskt eftersom jag då anses få en bättre vård än den vård som inte fungerar. Man bryter både mot Patientlag och Sjukvårdslag, men skulden är min när jag prioriterar min hälsa. Glasklart!?

Sverige är också ett begrepp som borde definieras. Vad är Sverige? Vad står Sverige för? Vem betalar Sveriges gränslösa agerande? mm.
Vissa hävdar att Sverige inte finns, men säger i nästa mening att i Sverige är alla lika men man gillar olika, för att sedan fortsätta med att hylla avundsjukan och misstro kunskap, för att landa i att höjda skatter är lösningen på alla problem.
Känns det klart så långt?
Sverige finns inte men ändå ska det styras på något sätt? Redan där startar den förvirring som skapat den oreda som bara ett oklart uppdrag kan skänka. Att leda landet verkar idag mer ligga i att med hjälp av odefinierade ord köpa röster som skapar en trygg värld för det som ska leda landet, men som ställer stora delar av befolkningen utanför denna trygghet. Distansen mellan den politiska ledningen och medborgaren ökar, istället för minskar. Något som är väldigt olyckligt.

Istället för att närma sig verkligheten skaffar man fram en ny ombudsman eller myndighet, istället för att våga ta en debatt om den otrygghet som systemet genererar och som ligger till grund för vilsenheten. Man glömmer sina gamla löften eller helt enkelt vänder dem ryggen och går i opposition mot dem, när det blivit viktigare att flirta med någon ny väljargrupp i det som kallas politisk prioritering. D.v.s när man tror sig fått med sig en grupp, blir dessa ointressanta och man vänder dessa ryggen för att köpa in nästa. För i slutändan finns det ingen som helst möjlighet att finansiera alla löften och vad som blir resultatet av agerandet, sopas ihop i en svekdebatt eller försöks gömmas undan under något som kallas verklighet.

Det mest spännande med detta är att de som vill debattera den verklighet som många upplever, fryses ut och blir kallade rasister och när detta inte tagit skruv utan gett omvänt resultat kallas de Nazister i väntan på att någon form av historisk koppling ska ge dem mandat att slippa ta en obekväm debatt om verkligheten. Under rätt lång tid har det varit upprop mot ffa SD, men i princip alla som ligger utanför den röda sektorn får sig en skopa ovett och kopplas till Nazism, när opinionssiffrorna är som de är. Lite onyanserat och primitivt, kan tyckas. Men människor vars fundament de själva stampat sönder, blir lätt primitiva i sitt agerande och har man inget fakta att komma med så går man direkt på personangrepp istället. Resultatet av detta, ser vi i opinionsundersökningarna.

Politik handlar kanske främst om prioriteringar och när en Regering via sina prioriteringar fått den konsekvens som råder i landet idag, skulle man lätt kunna säga att Regeringen via de uttryck de använder, visar hat mot sin egna politik som lett fram hit. Det har varit rätt vanligt genom åren och kanske därför man ofta går i opposition mot sig själva, vilket i sig ger ett förvirrat och förvridet uttryck, för medborgarna att förhålla sig till.

När politikerna inte tar verkligheten till sig och förstår vad trygghet betyder och framförallt, vilka olika betydelser det har hos olika individer, så blir det upp till individen att skapa sin trygghet, när den kollektiva sviker. På vissa håll i landet innebär detta att föräldrar förser sina barn med skyddsvästar, något som i sig visar hur fel landet styrts.

Då finns politisk vilja att förbjuda skyddsvästar! Som argument tillförs att det skulle indirekt vara brukandet av skyddsvästar, som ligger bakom det ökande skjutandet i landet. Själv tror jag inte för ett ögonblick att man använder skyddsväst för att leka någon form av live-shooting-game. Jag tror att de som skjuter, oftast skjuter för att döda. Att föräldrar väljer att förse sina barn med skyddsvästar är väl att välja den föga trygghet som går, nu när landet kantrats av vapenhantering och gängkrig i stor omfattning. Tror att det skulle vara bra om verkligheten för invånarna även spred sig i de politiska korridorerna, annars kanske vi snart får se ett förbud mot cykelhjälm, av samma anledning att de indirekt skapar olyckor. Kanske är det samma logik som ligger bakom att antalet Poliser minskat, att det är deras närvaro och inte frånvaro, som ökar brottsligheten och gängkriminaliteten?

Tryggheten kommer väl ändå ifrån att konkreta åtgärder görs och att man kan lita på ledningens tydlighet i åtgärder. Det pågår ett fotbolls-VM  Ryssland. Ett VM som den svenska Regeringen vill bojkotta, p.g.a. Ryssands antidemokratiska hållning. Jag ska inte skriva något längre om det, det har Patrik Ekwall och Marcus Birro redan gjort och jag håller med. Regeringen varken står för sitt ställningstagande eller visar tydlighet i sitt utförande. Precis som med Begler, knytblusar, IT-läckaget, mm mm. Men grattis Landslaget till Kvartsfinalplatsen!

• Jag vill bara påminna om en sak, nu när det förs en hatkampanj mot Polisen,eftersom  de beviljat demonstrationsrätt för NMR. Polisen är de som skall se till att lagar följs. Det är den lagstiftande församlingen som gör det möjligt för antidemokratiska organisationer att få demonstrationsrätt. Vänd er mot dem. Regering och Riksdag.
• Såg Jonas Sjöstedt igår i Almedalen. Jag önskar att Riksdagen kunde enas om att lägga budget med samma underlag och istället visa vad de prioriterar. Vi kommer aldrig kunna höja skatterna i den omfattning som Jonas brer ut.
• Vårdköerna: När jag själv arbetade som VD i ett vårdbolag fick jag av dåvarande Landstingsråd (S), information om att vi har en Jämlik och Solidarisk sjukvård i Sverige. D.v.s. i deras tolkning så var det mest solidariska att alla fick stå i kö.och skulle få samma vård. Det är ett sätt att se det. Ett annat kan vara att erbjuda högre vårdkvalitet och samtidigt göra den mer individanpassad för samma peng. Men det var inte politiskt intressant, utan en besvärande konkurrens mot rådande system.
• Det var också där jag stötte på motståndet mot vinster i vårdbolag. Vi var tvungna att prioritera vårdens kvalitet för att kunna expandera. Det innebar att vi kunde tjäna lite pengar att investera och höja konkurrensen i vårdkvalitet än mer via fortbildningar och utrustning. Vi kunde inte som Landstinget bara skrika efter mer pengar utan fick rätta mun efter matsäck. Den konkurrensen och synsättet föll inte i god jord i den organisation som hade monopol på att tala om vad vård var. Så man ville döda konkurrensen och också möjligheten för landet att få en bättre fungerande vård, genom att ta bort den möjlighet vi hade att bli än bättre. Stoppa vinsterna var alltså prio ett, då skulle konkurrensen dö ut.
• Om det skulle hjälpa med att peka finger åt meningsmotståndare hade opinionen redan vänt. Jag tror att de flesta vill ha styrning av landet, en styrning som grundar sig på den verklighet vi lever i. Då funkar det inte att stoppa huvudet i sanden och tycka synd om sig själv.
• Jag tror inte heller på Stockholmspolitik. Vi är ett avlångt land med stora skillnader i förutsättningar. Den informationen verkar inte nått Regeringen.
• Ett land med en Regering på pyspunka tappar snart all mark i förhållande till omvärlden.
• Jag tror tyvärr att det kan gå så långt att det blir SD som får uppdraget att bilda ny Regering efter valet. Tror inte själv att det är en bra lösning för utvecklingen av landet, men det skulle inte förvåna mig om Stefan Löfvén är den som står först i tur med mössan i hand och vill vara med. Han har redan tagit rygg på dem och det skulle rimma med "tydligheten" han visar.
• Glöm att vi är trygga i Sverige. När inga tydliga prioriteringar görs utan bara handel med röster, så kommer hanteringen av våra gemensamma resurser att inte räcka till den trygghet vi själva önskar.

I hemligheternas kammare finns inga sanningar

Valspråket "Snille och smak" ska symbolisera Svenska Akademiens arbete. Ett arbete som sker bakom stängda dörrar och med det saknas också insyn. Det verkar vara själva grundtanken för den institutionen, att det ska saknas insyn. Där avhandlas hemligheter som inte kreti och pleti ska få ta del av resonemanget kring. För själva meningen med hemligheten är väl hemligheten. Ett sätt att lyfta sig själv i klubben högt över alla andra och känna sig rik på de hemligheter som endast ett fåtal känner till.

Det finns mängder med klubbar och sammanslutningar som lever hemligheternas liv och med dessa också håller en speciell lojalitet mot de som hör till samma sammanslutning. Detta med lojalitet, verkar idag vara mer en snubbeltråd inom Akademien, men på många andra platser fungerar den.

Att behålla en hemlighet är inte alltid så lätt och det inte alla förunnat att kunna göra. Känslan av att veta något exklusivt blir kanske inte så bra om man inte kan anförtro sig åt någon i hur hemligheten ser ut. En hemlighet har inget värde om ingen känner till den. Då kan i alla fall den som får reda på hemligheten förstå exklusiviteten hos den personen. som just berättade den.
Alla känner vi väl till någon person som man ska anförtro en hemlighet till, om man vill att hemligheten ska spridas, personer som vill känna sig exklusiva, så detta med att hantera hemligheter är ingen lätt sak. Det är väl därför spionage av olika varianter också är så utbrett, för att man ska kunna tillskansa sig initierad information och inte känna sig tagen på sängen när informationen väl kommer till användning.

Jag kommer ihåg för några år sedan då Horace Engdahl var Akademiens ständige sekreterare och skulle presentera Nobelpristagaren i Litteratur, då Gert Fylking ropade "ÄNTLIGEN"! Ett muntert skratt spred sig i salongen vid det första tillfället och alla utom just Horace kunde le en smula åt tilltaget. Men nu visar det sig att Horace egen x-fru, Ebba Witt-Brattström, berättar om att Horace i egen hög person läckt Nobelpristagare till henne. Så kanske var det rädslan för att hemligheten nått Gert Fylking som verkligen visste vem som skulle bli Nobelpristagare i litteratur och det var därför han kommit för att markera det. Kanske var det detta som gjorde att Horace senare portade Fylking från offentliggörandet.

Men åter igen hemligheternas kammare håller nu på att rämna och i det som i fragmentform sipprar ut till allmänhetens åsyn är en patetisk maktstrid, som vi egentligen inte vet så mycket om. Det finns personer, eller i alla fall fanns personer i Svenska Akademien, som visade en sympatisk sida. Medan andra inte fullt sympatiska, verkar tro mer på sitt ofantliga ego. Horace själv gick lite vid sidan om hemlighetsmakeriet och skrev en i mina ögon rätt osmaklig artikel om Sara Danius i Expressen. Det gav väl honom lite mer exklusivitet i hans egna ögon kanske.

Det är ingen snygg bild som kan målas upp av det som lämnas för åskådan. Snabbt analyseras det som en sexistigt och kvinnofientligt högborg, medan Kristina Lugn uttrycker att även en kvinna kan bli bortröstad utan att det är något konstigt. Själv vet jag inte tillräckligt för att göra den bedömningen, men att våra ministrar och riksdagsledamöter klär sig i symboler för att stödja Sara Danius, är lika tramsigt som när ett gäng kvinnliga ministrar förra året ställde till med hattparad för att göra parodi av sin egen okunskap runt slöjorna. Framförallt ska inte ministrarna blanda sig i Svenska Akademien, som ska stå fritt från partipolitik. Att detta händer ställer bara mer frågor om hur sekretessen runt Svenska Akademien egentligen fungerar och om den största hemlighet de bär är att de är politiskt styrda?

En märklig sak med hela denna historia är att den började i #metoo rörelsen, en rörelse som idag tyvärr verkar ha tagit kål på sig själv. Så blir det alltför ofta när fel personer ska driva en fråga, den försvinner i skuggan av deras egna egon. Ungefär som under den period Horace skulle offentliggöra Nobelpristagare, då han gärna gjorde sig själv viktigare än pristagaren.
Allt startade med anklagelser mot den 19:e medlemmen av Akademien! Han kallade sig så, Arnauld. Men det finna bara 18 stolar, så på något sätt måste han ha haft någon smidig campingstol under rocken och smitit in osedd på deras möten.

Enligt uppgifter i pressen så har han begått övergrepp och sexuellt utnyttjat kvinnor, fått otillbörliga ekonomiska fördelar samt läckt Nobelpristagare. Nu verkar det som om allt är glömt och förlåtet förutom att han läck de hemligheter som gör Akademien så exklusiv. Finns det sanning i anklagelserna om ofredande och övergrepp mm, så kanske det är därför han nu hamnat i skamvrån då han läckt hemligheter från Akademien, medan de under många år hemlighållit hans förehavanden och fördelar med lokaler och tjänster.
Men är det rätt att vara förbannad på honom för de hemligheter han läckt?
Han har inte skrivit på något sekretessavtal som någon extra 19:e medlem? Väl!?!
Någon måste ha läckt till honom, det är väl den läckan som är intressant att täppa till?

Det ligger väl nära till hands att tro att det är hans fru, Katarina Frostensson, som nu också lämnat sin stol och som Sara Danius ville rösta bort, som läckt. Men jag vet inte, allt jag vet är att ett spektakel spelas upp mitt framför näsan på mig, ett spektakel som på ett eller annat sätt kommer användas under detta valår. För under valår presenteras det dåligt med sanningar men desto mer  härskartekniker.

Hur var och en väljer att agera i detta är väl upp till var och en, om man inte representerar den högsta politiska ledningen, som med respekt mot institutionen borde få stå fritt från politiken. Det är upp till var och en att söka efter sanningar och svar på sina frågor i det som ställt Sverige internationell i stor skugga. Men i hemligheternas djupaste kammare finns det inga sanningar, bara hemligheter. Så sök så närma källan som möjlig!

Bara en fråga..

Tänk dig att du står inför en allsmäktig ledare som har svaret på allt och du bara får fråga en enda sak: Vilken fråga skulle du ställa?

• Vad är meningen med livet?
• Varför finns det orättvisor?
• Vad är rättvisa?
• Varför finns sjukdomar?
• Varför finns hat?
• Vad är kärlek?

Ja, det finns mycket man skulle vilja fråga, men vilken fråga väljer man när man bara får ställa en fråga? Risken är ju att svaret bidrar till en mängd nya frågor och så hamnar man i ett läge där man är "still confused, but on a higher level". Eller inte! 

Kanske bidrar svaret till att ens fundament helt raseras, för att man tidigare valt en livssyn som den allsmäktige inte alls hade i sin åtanke. Det är mycket som kan hända om man bara får ställa, eller har en fråga.

Tittade i kalendern i morse och såg dagens datum 2018-04-09, på dagen 78 år sedan Nazi-Tyskland ockuperade Danmark och Norge. Våra grannländer tvingades leva under en allsmäktig ledare som inte riktigt hade samma agenda som de själva. Eller för att vara lite mer noggrann, det fanns de som ville ha det på hans vis även inom länderna och Quisling har efter det blivit ett begrepp för landsförrädare. Men livet förändrades för samtliga invånare och många sökte sig till kyrkan för att finna svar och stöd i det rådande kaoset som brutit ut.

Jag såg också en markering i min kalender, en ilsket röd markering, som markerar detta år som ett valår. När valåren dyker upp brukar det också figurera ett antal politiska ledare som gör anspråk på att vara allsmäktiga. Det finns de som ser sig som representanter för sina väljare, men det finns också de som endast talar om makt och använder maktens språk för att till vilket pris som helst behålla sin position. Själv tror jag efter att ha följt politiken i 40-år, att det borde finnas en personlighetsgranskning för ledande politiker som urskiljer om de är lämpade att tillföras "makt". Det är långt ifrån alla människor på denna planet som är lämpade att ha makt över andra och så är det även inom landet. Det är även rätt många som kan göra nästan vad som helst för att få makt eller få behålla makten de har och det brukar synas väldigt klart under ett valår.

Bara en fråga...

Ett sätt att behålla makten är att försöka få alla medborgare att bara fokusera på en fråga, den frågan som alla spindoktorer och reklammänniskor, skapar en väl drillad organisation att marknadsföra. Man kanske inte marknadsför priset för just den frågan, men man riktar in sig på den fråga man tror ger mest röster och andra grupper försöker man senare köpa med bidrag eller löften, som inte helt sällan rinner ut i sanden.

Det intressanta är att vi som bor i landet och som har mängder med frågor om hur det sköts eller vilket pris vi måste betala för att olika ledares drömmar om ett land som kan kallas Utopia realiseras. Ett land frikopplat från världens påverkan och som verkligen ger allt till alla utan att ett pris måste betalas av någon

.

Ska vi verkligen nöja oss med att bara få en fråga besvarad, samma fråga som vi blir presenterade att det är den vi ska ställa?

Själv tror jag att vi alla lite till mans skulle ställa våra hjärtefrågor på ett papper och sedan skicka runt till alla partier både på riksplanet och lokalt, att svara på innan valet. Allt för att få en lite bredare bild av vad de som aspirerar på "makten", (märkligt nog inte förtroendet), att styra landet. Rentav skulle ett flertal personer, om de vågade se svaren utan färg och som vågar utmana sig själva, välja ett annat parti som ligger närmre deras egna åsikter, än det de valt tidigare. 

Jag tror det var Lasse Åberg som en gång sa: "Svensken röstar rött, tänker blått och jobbar svart!" En inte helt dum analys som kan kopplas till det jag nyss skrev.

Det finns verkligen ett antal partier som bara har en fråga som de går till val med. Hur smart är det och hur smart är det att rösta på dem? Man lär aldrig få reda på priset för deras fråga och tar man MP som exempel som kommer ur en miljökämpande organisation, så tvingas de kohandla bort sin egna"politik", för att få behålla den åtråvärda makten och personliga förmåner de har i Regeringen. Själv tror jag att alla enfrågepartier borde avvecklas och bli lobby-grupper där de kan påverka hela det politiska systemet utan att göra avkall på sina hjärtefrågor. Men det är klart, det är mer välbetalt att vara politiker i en Regering än den idealist man gärna vill marknadsföra sig som.

När saker blir komplicerade finns det alltid olika hjälpredor som vill förenkla problemen och göra dem begripliga. Gärna också genom att hålla dem borta från sitt eget ansvar och bara skylla ifrån sig. Ju svårare en fråga ter sig desto enklare lösningar kommer ytterligheterna på.

Det är inte helt ovanligt att det från vänster kommer in en mobb med stenkastare för att göra politiken med gräsrotsvänlig. Till sin hjälp har de haft en komiker som översatte vår interna brist på initiativ, framförhållning och kunskap, till ett resonemang runt Pizza, Coca Cola och Netflix. Ett helt bisarrt sätt att beskriva segregation och brist på mottagning och integration. Å andra sidan så kommer stöveltrampande gaphalsar med slagträn och fanor in från höger, som till sin hjälp har en lokalpolitiker som ville förenkla "mottagandet" av flyktingar med hjälp av en kulspruta på Öresundsbron.

Själv tror jag inget av detta är särskilt lämpligt att anamma. Men när krafttag krävs i jobbiga situationer så blomstrar enkelhetens lösningar, precis som när Tyskland eller Sovjet skulle ena sin  av ledningen utvalda befolkning, med andra ord de som trodde på enkelfrågorna. Med historiens hjälp kan vi se hur det gick med dessa ismer. Tyvärr verkar alltför många ha glömt det eller helt enkelt inte intresserat sig för det.

Jag ser ett land som faller sönder och skillnaden mellan beskrivningen av det som Utopia till den verklighet vi lever i, verkar bara bli större. Det jag önskar mig inför detta år är tydlighet. Tydlighet från politiska ledare, kyrkliga ledare, men också från oss invånare om hur vi vill att landet ska se ut. Jag ställer bara en fråga: Vad gör du för att landet ska se ut som du vill ha det?