Bara en fråga..

Tänk dig att du står inför en allsmäktig ledare som har svaret på allt och du bara får fråga en enda sak: Vilken fråga skulle du ställa?

• Vad är meningen med livet?
• Varför finns det orättvisor?
• Vad är rättvisa?
• Varför finns sjukdomar?
• Varför finns hat?
• Vad är kärlek?

Ja, det finns mycket man skulle vilja fråga, men vilken fråga väljer man när man bara får ställa en fråga? Risken är ju att svaret bidrar till en mängd nya frågor och så hamnar man i ett läge där man är "still confused, but on a higher level". Eller inte! 

Kanske bidrar svaret till att ens fundament helt raseras, för att man tidigare valt en livssyn som den allsmäktige inte alls hade i sin åtanke. Det är mycket som kan hända om man bara får ställa, eller har en fråga.

Tittade i kalendern i morse och såg dagens datum 2018-04-09, på dagen 78 år sedan Nazi-Tyskland ockuperade Danmark och Norge. Våra grannländer tvingades leva under en allsmäktig ledare som inte riktigt hade samma agenda som de själva. Eller för att vara lite mer noggrann, det fanns de som ville ha det på hans vis även inom länderna och Quisling har efter det blivit ett begrepp för landsförrädare. Men livet förändrades för samtliga invånare och många sökte sig till kyrkan för att finna svar och stöd i det rådande kaoset som brutit ut.

Jag såg också en markering i min kalender, en ilsket röd markering, som markerar detta år som ett valår. När valåren dyker upp brukar det också figurera ett antal politiska ledare som gör anspråk på att vara allsmäktiga. Det finns de som ser sig som representanter för sina väljare, men det finns också de som endast talar om makt och använder maktens språk för att till vilket pris som helst behålla sin position. Själv tror jag efter att ha följt politiken i 40-år, att det borde finnas en personlighetsgranskning för ledande politiker som urskiljer om de är lämpade att tillföras "makt". Det är långt ifrån alla människor på denna planet som är lämpade att ha makt över andra och så är det även inom landet. Det är även rätt många som kan göra nästan vad som helst för att få makt eller få behålla makten de har och det brukar synas väldigt klart under ett valår.

Bara en fråga...

Ett sätt att behålla makten är att försöka få alla medborgare att bara fokusera på en fråga, den frågan som alla spindoktorer och reklammänniskor, skapar en väl drillad organisation att marknadsföra. Man kanske inte marknadsför priset för just den frågan, men man riktar in sig på den fråga man tror ger mest röster och andra grupper försöker man senare köpa med bidrag eller löften, som inte helt sällan rinner ut i sanden.

Det intressanta är att vi som bor i landet och som har mängder med frågor om hur det sköts eller vilket pris vi måste betala för att olika ledares drömmar om ett land som kan kallas Utopia realiseras. Ett land frikopplat från världens påverkan och som verkligen ger allt till alla utan att ett pris måste betalas av någon

.

Ska vi verkligen nöja oss med att bara få en fråga besvarad, samma fråga som vi blir presenterade att det är den vi ska ställa?

Själv tror jag att vi alla lite till mans skulle ställa våra hjärtefrågor på ett papper och sedan skicka runt till alla partier både på riksplanet och lokalt, att svara på innan valet. Allt för att få en lite bredare bild av vad de som aspirerar på "makten", (märkligt nog inte förtroendet), att styra landet. Rentav skulle ett flertal personer, om de vågade se svaren utan färg och som vågar utmana sig själva, välja ett annat parti som ligger närmre deras egna åsikter, än det de valt tidigare. 

Jag tror det var Lasse Åberg som en gång sa: "Svensken röstar rött, tänker blått och jobbar svart!" En inte helt dum analys som kan kopplas till det jag nyss skrev.

Det finns verkligen ett antal partier som bara har en fråga som de går till val med. Hur smart är det och hur smart är det att rösta på dem? Man lär aldrig få reda på priset för deras fråga och tar man MP som exempel som kommer ur en miljökämpande organisation, så tvingas de kohandla bort sin egna"politik", för att få behålla den åtråvärda makten och personliga förmåner de har i Regeringen. Själv tror jag att alla enfrågepartier borde avvecklas och bli lobby-grupper där de kan påverka hela det politiska systemet utan att göra avkall på sina hjärtefrågor. Men det är klart, det är mer välbetalt att vara politiker i en Regering än den idealist man gärna vill marknadsföra sig som.

När saker blir komplicerade finns det alltid olika hjälpredor som vill förenkla problemen och göra dem begripliga. Gärna också genom att hålla dem borta från sitt eget ansvar och bara skylla ifrån sig. Ju svårare en fråga ter sig desto enklare lösningar kommer ytterligheterna på.

Det är inte helt ovanligt att det från vänster kommer in en mobb med stenkastare för att göra politiken med gräsrotsvänlig. Till sin hjälp har de haft en komiker som översatte vår interna brist på initiativ, framförhållning och kunskap, till ett resonemang runt Pizza, Coca Cola och Netflix. Ett helt bisarrt sätt att beskriva segregation och brist på mottagning och integration. Å andra sidan så kommer stöveltrampande gaphalsar med slagträn och fanor in från höger, som till sin hjälp har en lokalpolitiker som ville förenkla "mottagandet" av flyktingar med hjälp av en kulspruta på Öresundsbron.

Själv tror jag inget av detta är särskilt lämpligt att anamma. Men när krafttag krävs i jobbiga situationer så blomstrar enkelhetens lösningar, precis som när Tyskland eller Sovjet skulle ena sin  av ledningen utvalda befolkning, med andra ord de som trodde på enkelfrågorna. Med historiens hjälp kan vi se hur det gick med dessa ismer. Tyvärr verkar alltför många ha glömt det eller helt enkelt inte intresserat sig för det.

Jag ser ett land som faller sönder och skillnaden mellan beskrivningen av det som Utopia till den verklighet vi lever i, verkar bara bli större. Det jag önskar mig inför detta år är tydlighet. Tydlighet från politiska ledare, kyrkliga ledare, men också från oss invånare om hur vi vill att landet ska se ut. Jag ställer bara en fråga: Vad gör du för att landet ska se ut som du vill ha det?

You're a good man! Be a good man, stay away from Cricket!

Jag har åkt ett otal TAXI-resor i London. Oftast har jag kommit fram dit jag ska, men det finns variationer på det också. Egentligen är det alltid bättre att åka tunnelbanan. Snabbt och enkelt samt att man får en del kultur med på resan. Men att åka TAXI innebär också en slags kultur-resa, om man gillar att lyssna till chaufförernas varierande synsätt på sin omgivning. Själv kan jag tycka det är otroligt roligt att diskutera allt från den lokala puben, till stora världshändelser och få höra vad mannen vid ratten har för syn på saken.

Var i London nyss och har ett par nyare resor att berätta om, men denna resa gjorde jag för nästan exakt sex år sedan och är nog fortfarande en av topp-tre på min lista. Vad fick mig att börja tänka på den? Jo, en artikel i Expressen om två fuskande Cricket-spelare i Australien associerade till mitt minne. Cricket, som är för mig en helt obegriplig sport, brukar endast få mig att tänka på denna TAXI-resa.

Det var en vårdag i London 2012 och jag hade checkat in på ett Hotell strax bakom Victoria Station. Lämnar inte ut namnet nu, men jag hoppas de slutförde renoveringen de påbörjat och "avslutat".

Hade fått ett alldeles nyrenoverat rum med det allra senaste inom hotellteknologin. Rummet var av London-size, men mycket smakfullt renoverat. Själva rummet var i stort sett en säng med en garderob och det obligatoriska skrivbordet av mindre typ. På väggen vid fotänden av sängen fanns den största TV-jag sett på ett hotellrum och den var även kopplad till en iPad i byrån. Med den kunde man bl.a resa runt i London men fortfarande vara kvar i rummet. Drygt 900 kanaler på TV'n fanns att tillgå, så rummet var nog tänkt att man skulle tillbringa mycket tid i. Belysningen i rummet var automatiskt och rörelseindikerat. Det kändes som man var i inspelningen av Billy Jean, när man gick från sängen till badrummet. Badrummet i sig var en upplevelse med ett fyrkantigt handfat som inte gick att dränera helt eftersom avloppet ur det låg högre än botten i det. Duschen hade man kostat på ordentligt och där fanns fyra vattenutkastare, så man kunde bli blöt på alla upptänkliga sätt. Man hade också tänkt till där och gjort duschen i samma teknologiska stil som handfatet och lagt golvbrunnen som högsta punkt i rummet. Listen som skulle hålla vattnet kvar i duschutrymmet var av "snubbelfri sort" och hindrade inte vattnet från att ta sig via badrummet ut i korridoren och nedför trappan som fanns strax utanför rummet.
När jag hade testat alla faciliteter, påtalade jag mina observationer med vattnet för receptionen, som mycket vänligt svarade att de kände till detta och att hotellet var nyrenoverat...

Jag hade varit i en studio i Camden och skulle ta mig tillbaka till hotellet, då jag vinkade till mig en TAXI och jag kunde redan på håll se att det skulle bli en intressant resa. Ju yvigare en chaufför meddelar att han sett dig, desto mer finns det oftast att prata om. (En egen observation jag gjort).

De sista förberedelserna inför sommar OS gjorde att trafiken inte flöt helt jämnt och det var en hel del vägomläggningar som gjorde resan kanske dubbelt så lång som den borde vara. Men väl inne i bilen startade konversationen med föraren direkt. Han ursäktade sig över alla fördröjningar innan vi ens lämnat trottoaren och han lovade en discount för det extra besväret. Glad i hågen över det som just hänt i studion, satte vi av mot hotellet för klädbyte innan gig.
Första fråga jag fick var jag kom ifrån. Sverige! Ooooh, Sweden is a lovely country with a lot of nice travelling people, var svaret. Sedan var allt igång.
Det visade sig att han verkligen älskade svenskar och norskor, frågade inte om varför, men väldigt snabbt kom han in på att han inte gillade Japaner. De var snåla och otrevliga och hade ett imperialistiskt synsätt som gjorde dem förmer än andra. Han kände väl till problemet då han kört väldigt många Japaner och deras problem bottnade i att de är Ö-bor. Han härstammade själv från Irland och kunde känna igen samma synsätt där som hos Japanerna. Det blev aldrig riktigt läge att ta upp att även England är en Ö..

När färden gick genom staden som hade drabbats av ett rejält regnväder, så var det mycket stora vattensamlingar där och jag berättade om min observation att brunnarna ofta är högsta punkten i London, både på vägarna, men nu också i mitt hotellrum. Själv hade han inte gjort samma iakttagelse och jag frågade om det inte hade varit bra att lära sig lite vatten ledning av Romarna när de ockuperade England? Men Romarna hade inte varit där, men en och annan Italienare fanns det och hands favoritrestaurang var det lokala pastahaket.

Annars var han mest intresserad av pubar och pub-mat, samt givetvis ölen! Han hade luskat ut att jag jobbade som musiker och berättade att han själv hade varit en bra sångare. Särskilt på puben!
Men med åldern hade hans förmåga avtagit en del och förklaringen var inte helt lätt att följa. det berodde på huden!
Han hade nu när han passerat 50, blivit lite fårig i ansiktet och det fick till följd att han bara kunde häva i sig fyra öl, istället för de åtta som behövdes för att hans stämband skulle trimmas in. Så idag blev han mest trött och om jag förstod allt rätt så var det skrynkligheten i huden som gjorde att det inte fanns plats för de fyra extra ölen som han behövde. Men jag kan ha missat något i resonemanget...

Vi hann avhandla mängder av ämnen innan vi kom fram till hotellet och väl där var vi inte färdigpratatde. Efter att ha stått en tid på gatan utanför entrén så kom det ut samma trevliga person som kände till vattnets väg genom trapphuset i hotellet och frågade om jag inte hade pengar att betala resan för. Han erbjöd sig att ersätta TAXI'n och lägga summan på hotellnotan. Mycket bra service! Men som sagt vi hade inte blivit klara ännu. Diskussionen fortsatt en stund till och jag började bli lite stressad inför kvällens gig, så jag var tvungen att avsluta och tacka för mig. Han lämnade mig med orden som jag inte vet var de kom ifrån: "You're a good man! Be a good man and stay away from Cricket!"

Vi hade inte berört Cricket, men kommentaren var helt klockren och ringer fortfarande som ett härligt minne från en resa som innehöll de mest livsbejakande stunder. Kanske var det fusket han kände till och ville hjälpa mig hålla fokus på det roliga i livet?

Sista natten på hotellet var det lite kallt! Själv tänkte jag att det säkert sparades en del på värme eftersom det snart skulle bli sommar. Det var lite ruggigt ute och helt plötsligt började det åska och störtregna. Jag låg i sängen och försökte få upp värmen när jag kände att det blev blött. Första tanken var att jag missat att stänga fönstret, men det var mer avancerat än så. Vid renoveringen hade man glömt att sätta i glas i en del av fönstret, så det regnade rakt in.

Har bott i allt från kattlåda till hotellsuit och älskar London. Det är trots allt egenheterna som gör charmen med staden!

Häxbränningarnas tid är inte förbi

Något har hänt i Sverige! Något har förändrats så till den milda grad att det börjar bli svårt att urskilja hur vägen framåt ska formas och hur den ska omges och förklaras. Jag pratar nu om det senaste ofattbara kvittot på att Sverige inte är det land där vi respekterar varandra och respekterar landets lagar och demokratiska spelregler. Dessa är satta ur spel på många håll och den senaste personen att falla för bilan var Benny Fredriksson, fd chef för Kulturhuset i Stockholm. Han sade upp sig mot bakgrund av de anklagelser han fick i samband med drevet som startade med #metoo och som Åsa Linderborg, journalist på Aftonbladet, ledde.

Det är inte mycket som skiljer mellan de häxjakter som genom årtusenden har genomsyrat mänsklighetens historia. Det fokuseras på en människa som anklagas för något och sedan är det igång. Finns det redan en rörelse, i detta fall #metoo, som redan fått det mänskliga fundamentet att gunga, så blir processen än skarpare i sitt utförande om än trubbigare i sin visdom, kunskap och verklighetsförankring. Men vad gör det, som Winnie Mandela en gång sa: "We got the oil and we got the tyres", när hon syftade på att att meningsmotståndare skulle brännas genom att förses med ett bildäck som låste överkroppen och fylldes med bensin och tändes på.
När en rörelse väl fått upp farten när det gäller odemokratiska metoder för att nå sitt mål, så finns det inget som kan mana till sans.

Jag kände inte Benny Fredriksson personligen. Jag har träffat honom vid ett par tillfällen men kan inte uttala mig om hans ledarstil. Men idag behövs det inte så mycket för att en man ska anses som opassande. Han behöver bara vara just man, vit och heterosexuell, så är det fritt fram att slå hur hårt som helst. Är han dessutom framgångsrik, så är det bara att öka trycket. Inte helt olikt andra personförföljelser i historien. Det behöver inte vara mycket som tänder en gnista, en besvikelse eller ett nej av någon anledning, kan vara nog så eldfängt. För att inte tala om risken att ha en bra karriär eller gjort något bra som uppmärksammats.

Det är inte länge sedan Ingvar Kamprad avled och man kunde ta del av tokskallars hat och smädelse över en man som betytt enormt mycket för Sverige, världen och människors boende, men också försörjning. Undrar just vad de själva gjort som är så stort att de kunde skicka sådana åthävor som de gjorde?

Jag var en av de som skrev om #metoo rörelsen när den kom, som en bra kraft att göra en förändring som startar med självrannsakan. Men samtidigt såg jag risken med just en sådan rörelse att några "eldsjälar" tar över och driver den på det sätt som nu skett. Det som började bra har nu stjälpts över ända av de egna leden och med ett stort offer som aldrig kan komma till liv igen.

Att vara i ledande position är inte bara att säga ja till allt och trolla med knäna när det önskas saker. Att vara chef i Kulturvärlden är inte särskilt lätt och det finns mycket hårt drivna egon med fantastiska idéer, men som måste styras i en verksamhet. Det är inte lätt att hantera alla känslouttryck som kommer fram i dessa processer. Om jag förstått rätt så lyckades verkligen benny Fredriksson med sitt uppdrag och säkert fanns det besvikelser runt honom, allt annat vore märkligt med tanke på verksamheten.

När journalister far fram efter scoop, måste det finnas ett ansvar att försöka förstå det de granskar och nyanserna i det som sägs. När nu utredningen är klar visade det sig att inget sexuellt ofredande funnits och den journalistiska gärningen inte blev annat än en häxjakt av det slag vi läst om i historieböckerna.

Tyvärr sker denna utveckling på så många plan och på många sätt. Sverige har blivit förändrat och det främsta tecknet på det är kanske häxjakten på verksamhetsledande män och sanningssägare. Allt till förmån för känslostinna upprorsmakare och mörkande journalister och politiker.
Det är valår i år och tyvärr får vi nog räkna in Benny Fredrikssons bortgång som det första politiska offret i årets valkampanj.

Det är en stor tragik det som skett och jag hoppas det manar till sans och vett!

Jag har hoppats länge på att Sverige ska bli det land men marknadsför sig som, det medmänskliga. Men alla dessa rörelser som bygget på uppblåsta lögner, har fått ett rejält fotfäste även i den absoluta toppen av landets styrning. Det är inte utan att jag känner oro inför framtiden och hur landet kommer att utvecklas om denna trend håller i sig, när man går vid sidan om de regler som utmärker ett civiliserat land.

Det skjuts från höften både i Sverige och USA

"Det skjuts för lite i landet", var ett uttryck som jag hörde ofta under 80- och 90-talet, idag känns det inte lika aktuellt. Då handlade oftast om ett skämtsamt uttryck (hoppas jag) från ffa vänsterorienterade människor som ville bli av med sina meningsmotståndare samt en och annan kriminell återfallsförbrytare.
Idag när det skjuts så gott som dagligen, kan jag inte säga att jag hört det på länge. Skönt! Jag gillar inte att det skjuts som det gör i landet och är rätt upprörd över hur det kan ha kommit så långt. Man kan väl härleda det till en lång naivistisk handlingsförlamning och mörkläggning från Regeringar sedan 50-talet, som har lett fram till detta. Det innebär också att vi som medborgare har varit alldeles för släta när det gäller att ställa styrande mot väggen och kräva åtgärder i tid.
Men vi har väl haft det alldeles för bra. Men alla sociala system som byggts som skydd för oss, har paradoxalt nog även bidragit till utvecklingen, när de allra mest naiva fått regera.

I USA däremot har det skjutits rejält över tid. En helt annan attityd mot vapen och vapenlag, gör det möjligt att bygga egna arméer med militära vapen. Det är otroligt lätt att införskaffa vapen och det finns föräldrar som lär sina femåringar att hantera automatvapen. Man slår sig för pannan och tänker att "det är inte möjligt"! Men jo; det är det! Det som verkar omöjligt är att ens skapa en debatt om hur detta påverkar säkerheten för gemene man. Svaret på detta finns innan debatten ens startar och det är "mer vapen". Man baxnar och tappar andan över denna naivitet.

Är det någon som försökt prata förstånd med en oförståndig människa med vapen i hand? Det är inte lätt! Ett vapen gör att reglerna för samtal och värderingar förändras radikalt. Det är bara att titta på demonstranter och motdemonstranter här hemma, samt i vissa fall även jägarkåren. Attityderna till lösningar av meningsskiljaktigheter förändras samt även attityden till ett liv och det som känns ovanligt, förändras.

Efter den senaste "skolskjutningen" (märkligt att det ens finns ett namn för detta), så har det ändå höjts röster från studenthåll, om nya regler för vapen. Det känns ändå som ett sundhetstecken. Till och med Trump verkar ha mjuknat något och börjar förstå att anhöriga till dödade inte blir tröstade av hans böner samtidigt som han stödjer vapenhanteringen i landet.

Själv tycker jag det är märkligt att det land som lägger mest pengar på sitt försvar, svindlande 4 800 miljarder kronor, ändå måste ha en befolkning som är beväpnad. Själv trodde jag det var meningen att försvaret, samt Polisen skulle sköta skyddet för landet, men det verkar inte som det finns något förtroende för de offentliga inrättningarna. Utan var och en ska kunna skapa sin egna arme och sätta upp sina regler för sin omgivning. Det måste väl ändå vara det ultimata beviset för ett splittrat land? Så samtidigt som man skaffar sig ett skydd mot yttre fiender så banar man väg för stora möjligheter att få inre fiender och en stor osäkerhet för många.

Initialt efter den senaste skjutningen uttalade Trump att han skulle satsa på "Menthal care". Ok! Undrar om han vet hur mycket den kommer att kosta, eller hur den ska organiseras. Tror knappast att de knäppgökar som bäst behöver detta, anser sig vara i behov av det. Samtidigt har han rustat ned den offentliga vården, så hur ska det gå till?

Tror den bästa "menthal care" han kan utföra är den som hans arme försöker göra när den strider utomlands, att avväpna motståndaren. De vet att där vapen finns, finns det också grund för oro för skjutningar.

Jag tror inte det är särskilt lyckat att ha en President som skjuter från höften i vapenfrågor, där krävs det mer konkreta åtgärder och åtgärder som går starkt emot vapenlobbyn.

Men det är inte bara i USA det skjuts från höften av ledande politiker..

Såg en repris av ”Veckans Brott” där Stefan Löfven deltog. 

Han är kanske en trevlig bordsgranne på en lokal fest med likasinnade, men som Statsminister fyller han inte riktigt kostymen. Eller så gör han det på S-vis, genom att inte reflektera över sin egna historia eller ens visa någon som helst självrannsakan utan bara skylla ifrån sig. Det verkade också som att SVT gått med på kravet att inte diskutera ”elefanten i rummet”, utnämningen av Dan Eliasson till högste Polischef. En chef utan något som helst förtroende hos sin personal.

Stefan meddelade också att de skjutit till mer pengar än vad Polisen önskat, så nu är det bara Polisens eget fel om det inte kommer att få ordning på skjutningarna! Han undvek också att svara på frågan om problematiken med så stora mängder tomma stolar på Polisutbildningen och varför så många Poliser slutar sin tjänst i förtid. De kanske tydligaste tecknen på en fritt fallande rättsstat och ett ledarskap på i Regering samt inom Polisen som är fel och verkningarna av att inte agera när valet av Dan Eliasson blev så uppenbart fel. Dessutom bemötte han inte GW’s kommentar om individuell lönesättning. Givetvis en skräck för all kollektivism, att personer som presterar bättre också får lön för efter detta.

Ett annat märkligt undvikande var i talet om goda förebilder, kontra organiserad brottslighet. Om högre status endast kan uppnås via kriminalitet istället för eget företagande, vad säger det om svensk lagstiftning och skattetryck? Om man underlättar företagandet och hyllar företagsamheten, så kommer det finnas fler bra förebilder att ta efter, samt även jobbskapare som underlättar valet att gå en laglig väg till mötes, men det nämndes inte med ett ord.

Gängkriminalitet är ingen ny företeelse, den har funnits länge, med bl.a ”beskyddarverksamhet”. De drabbade många företagare, men regeringens ointresse för just företagande, gjorde att man lät detta passera, eftersom man verkade anse att även företagare var kriminella.

I inslaget om ICA-handlaren, så var Stefan väldigt vag men sade sig vilja störa och inte ge plats och ligorna. Jag hoppas han lyckas!

Men där finns ytterligare en del som mörkas, det är kraven på arbetsgivare att ställa upp med krishantering och vård för de anställda som drabbas av våldet och hot om våld. I ett hårdare samhällsklimat kan det bli en oöverskådlig summa pengar. Många arbetsgivare har gått ett steg till och tagit sjukvårdsförsäkringar på sina anställda, en försäkring som är väldigt komplett.

Nu avser regeringen att beskatta dessa. Hur kan den tanken ens närma sig en sund människa? Den borde väl i rimlighetens namn ligga som grund för skattelättnad! Via det åtagandet frigörs mängder med skattemedel som redan betalas in, för att vården kommer att finansieras från försäkringsbolag.

Något som S-Regeringar inte verkar kunna hantera är att allt inte kostar pengar. Man behöver inte överbeskatta människan. Om vi tar ett enkelt exempel, så hade det varit betydligt billigare att utse en bra Polischef, istället för Dan Eliasson. Då hade man troligen också undvikit massflykten från Polisen, samt krisen och de enorma kostnaderna med att återuppbygga verksamheten och haft en bättre grund för rättsstaten som nu är i fallande rörelse. Att man nu ger honom ytterligare ett toppjobb på MSB med en ofantligt hög lön, den verkar inte vara prestationsbaserad utan någon form av kollektivistiskt försvarbar, tror jag bara är ytterligare slöseri med skattemedel.Allt detta får betalas av oss via skattsedeln, samt med ett otryggare samhälle. Ett alltför högt pris på dåligt ledarskap.

När det börjar skjutas vilt även här i landet, svarar regeringen med att själva skjuta från höften och priset för det är ännu så länge oöverskådligt.

När verkligheten står för dörren, pyser ansvariga ut bakvägen.

Jag säger inte att det är lätt att leda ett land, men jag tror att det blir lättare om man ändå försöker hålla sig nära verkligheten och identifiera problemen som ligger till grund för den negativa trend vi upplever idag, om man vill nå resultat med åtgärder. Men just åtgärder verkar det råda brist på. Vi har en Vice Statsminister som inte vill se verkligheten och uppmanar alla partier att inte se till det som sker i landet, då hon anser det vara populism. I detta fall ska det då vara att debattera det ökade gängvåldet med dödsskjutningar och sexuellt våld. Men ämnar man nå resultat med några åtgärder, måste man nog våga se verkligheten som den är och sätta in de åtgärder där åtgärder behövs.

Apropå populism, så kan man bara se tillbaka till senaste valet, då Sverige klarat sig bra genom århundradets finanskris, tack vare att ledningen hade kapacitet att identifiera och skapa nödvändiga åtgärder för att styra oss relativt oskadda ur detta. Hur hanterades det av oppositionen? Jo genom populism och svartmålning. Där kan vi verkligen fundera över hur effektiv svartmålning fungerar. Vidare kan man fundera på om det nya styret verkligen levt upp till det de lovat och garanterat. Nu verkar man hamnat helt i ofas med verkligheten och verkligheten, trist nog för Regeringen, hamnat i ofas med mandatperioden.

Idag verkar det inte finnas någon som helst politisk vilja i Regeringen att agera mot den samhällsutveckling som skett de senaste åren. Klart är att man bakbundit sig själva då man förnekat och svartmålat forskare och sakkunniga som varnat för problemen och att de kommer att eskalera. Att vara tvungen att krypa till korset och bekänna att man agerat tokigt är inget som är politiskt gångbart, särskilt inte ett valår. Nu saknas det det någon som vågar axla ansvaret och som har kraften att kavla upp ärmarna och börjar jobba med problemlösning.

Någon som vaknat till nyktert och för en gångs skull börjat rannsaka sin planhalva, är Göran Greider. Även han öskar att styrande ska vakna upp och se problemet. Där finns också en viss självrannsakan över hur vänsterpolitik har en förnekelsekultur inför grava problem, allt för att inte skapa utrymme för "högern". Ett intressant resonemang som skapar många frågetecken om vänsterpolitik och dess resultat. Kanske är det början på svaret till varför så många människor fått sätta livet till under vänsterstyren.
Om det är högerpolitik att våga se verkligheten som den är, önskar jag högerpolitik, men jag tror det skulle vara mer gångbart om samtliga partier vågade utgå från en gemensam syn att verkligheten finns. Det är nog först då som demokratin kan få ett fäste, även i de utsatta områden som det pekas mot.

Valår till trots, så måste man agera nu. Agera med förtroende och inte med ironi. För visst är det ironiskt att:

•  De som behöver personlig assistans inte får det för att systemet försörjt de som inte behöver det. 
• Systemet som skulle svara för en fördelningstanke, skapat ett grundförtryck.
• Icke demokratiska organisationer försörjs av demokratiska försörjningssystem.
• Rättsväsendet skyddar de kriminella mer än brottsoffren.
• Gamla och sjuka som betalt för sin trygghet får den indragen till förmån för starkare väljargrupper.
• Världens "snällaste" land inte kan förmå sig att skapa en integration värd namnet.

Det finns mycket att ta tag i och en väldigt massa välavlönade människor som ska bära det ansvaret. Är det någon som vet om de är tillbaka från fikarasten ännu, för det är väl ändå där all viktig information fördelas. Eller har samtliga pyst ut bakvägen nu när verkligheten verkligen brådskar, trots att det är valår.

Politik; Konsten att presentera en världsbild som inte finns.

Så blev det sådär jobbig igen. Politisk debatt i media och enskilda politiker tvingas uttala sig om det de helst inte vill varken se eller prata om. Resultatet blev ungefär så bra som man kunde vänta sig, inte alls. Våran Vice Statsminister Isabella Lövin gav sig på verkligheten och känner sig troligen kränkt som politiker, när verkligheten inte passar hennes verklighetsbeskrivning. Ett avgrundshål i Regeringen visade sig i blotta dagen, då Stefan Löfven gått ut med att Militär kan tänkas sättas in i förorter med problem, medan Morgan Johansson förnekade det helt. I alla fall initialt, innan han fått information om vad Stefan uttryckt. Tänker inte gå in på det närmare, eftersom Johan Hakelius har analyserat det debaklet så bra.

Att bygga ett fungerande samhälle är inte lätt. Till sin hjälp, eller stjälp, har politiker olika ideologier att ta fram för att presentera sina idéer om hur de vill att just deras samhälle ska se ut. Den stora problematiken med detta är de gånger verkligheten verkligen divergerar från deras syn och där befolkningen börjar uppleva en annan vardag än den som skapats i Riksdagshuset.

Vi kan nog utgå ifrån att ingen ideologi är något som passar alla, men vissa är kanske mer olämpliga än andra att försöka införa, då de bygger på att just alla måste tänka på samma sätt. Kanske inte bara tänka, utan agera och värdera utefter samma mall. Där tror i alla fall jag att vi inte kommer nå någon större framgång, om vi fortsätter på den inslagna vägen. En sak som verkar vara impopulär inom i alla fall Regeringskretsar, är självrannsakan och konsekvensanalys. Vet inte om det bottnar i den naivitet som uttrycks när man säger sig prata för "alla". Uppenbarligen har inte "alla" varken lyssnat eller tagit till sig det fina som skulle göra Sverige till ett paradis på jorden. I alla fall inte det paradis Regeringen vill beskriva.

Det kommer alltid att finnans kriminalitet, att tro något annat är nog att välja de allt för rosa/röda glasögonen när man betraktar sin omgivning. Själv tror jag det är av yttersta vikt att försöka se så nyktert och öppet på problemen, så att man också kan försöka nå en lösning på dem innan det gått fullständigt över styr. Problemen måste lösas där problemen är och ur den rot de sprungit, att försöka skjuta över problemet mot fungerande delar av samhället är troligtvis att skjuta sig själv i foten och underminera det som samhället bör byggas på. Så att föra krig om vinster i fungerande välfärd av ideologiska skäl, istället för agera mot utanförområden och kriminalitet, är en grov felprioritering. Viktigt är också att sätta dagens Sverige i det perspektiv som historien ger och förstå vilka beslut och politiska prioriteringar som gjort att vi hamnat där vi är idag. Det är något som har en väldigt lång historia i vårt land. En historia av politisk mörkläggning, påhittad verklighetsbeskrivning och dåliga beslut.

När man ser styrande politiker bli så desperata att de inte har något grepp över händelserna i landet och är besvikna på att verkligheten inte stämmer med deras egna beskrivning av densamma, så blir i alla fall jag djupt oroad inför framtiden.  I synnerhet om den innefattar dessa person i ledande ställning. När deras ideologier fallit och samtidens samhället spräckt alla deras godhetsramar, så återstår extrema ytterligheter, är det verkligen bra? Visst är det märkligt att deras beslut inte har med resultatet att göra i den förklaring de ger?

Politik sägs vara konsten att beskriva den verklighet politikern vill se, inte den som finns. En lyx för ett fåtal som säkert skapat det avstånd som hela tiden ökar mellan medborgare och ledning. Om glappet mellan beskrivning och verkligheten ökar med de beslut de tar är det en varningsklocka så god som någon, att omvärdera sin ideologi istället för att dränera landet i jakten på en utopi.
Inte utan att jag funderar över vilka röster Regeringen funderar över att de kan köpa till nästa val och vilka som ska bekosta detta samt till vilket pris. Priset av att inte landa och agera i verkligheten utarmar landet och demokratin.

Om politiken inte bygger på verkligheten, hur kommer den då att fungera i praktiken?

Då blev det galet på galan!... igen..

Idrott i sina bästa stunder är enormt underhållande där oförutsägbarheten kanske är den största enskilda delen som skapar den nerv som riktigt god underhållning behöver. Ofta samlas likasinnade för att betrakta och leva sig med i en idrottstävling och ger sitt uttryck både för glädje och sorg på ett märkbart sätt. Kommer ihåg ett idrottsögonblick från senaste Vinter-OS då jag och dottern hade gett upp intresset för damernas skidstafett för att åka och handla. På väg ut i trapphuset hörde vi vår granne för första (och enda) gången. Han gick fullständigt bananas och vi fattade, utan att se bilderna, både dramatiken och resultatet i stafetten. Ett stort ögonblick då damerna vann Guld!

Sedan några år tillbaka har vi som i så många andra länder inrättat en Gala, som skall hjälpa till att marknadsföra idrotten som folkrörelse, tillsammans med att hylla de segrande under året. Själv avundas jag inte den kommitté som utser nominerade eller vinnare i de olika kategorierna. Det måste vara enormt svårt att väga starkast, mot snabbast, flest, bäst eller viktigast. Men det är så det går till och av alla prestationer som belönats vid tävling under året, kommer en att uppmärksammast med ännu ett pris.
Dessutom finns ett par specialpriser som delas ut. Ett som SVT-Sport delar ut till någon eldsjäl, samt Jerring-priset som hela befolkningen i landet får vara med och rösta fram vinnaren till. Kanske det enskilt mest demokratiska pris som delas ut under denna gala, eftersom alla får vara med och rösta oavsett kunskapsnivå och sportslig hemvist.

Men demokrati verkar inte vara någon som engagerar särskilt djupt, när det kommer till tävling. Särskilt inte resultatet av det demokratiska utfallet. Märks kanske mest tydligt i vår riksdag till vardags, men också vid denna gala. Allt från väletablerade journalister till röster ur folket, höjer tonen och kräver att framförallt Jerring-priset skall läggas ned. Allt eftersom de vill omyndigförklara de som engagerat sig och röstat, på den de själva inte röstat. Demokrati á la sport! Skulle vara intressant om man inför omröstningar och tvingades kvalificera sig för valdeltagande, hur skulle det se ut och vem skulle stå för urvalet?

Det märkliga har nu hänt att årets värdige pristagare Peder Fredriksson, nästan bett om ursäkt att han vann det i år precis som förra året, genom att föreslå en ändring av namnet på priset.
Vad är det för fel på folk som startar ett drev mot honom och priset i sig, bara för att deras åsikt inte vinner? Det enklaste av alla priser på gala att dela ut, flest röster=vinst.

Och visst, om jag förstått det rätt så är det radiosportens lyssnare
som ska rösta fram årets idrottsprestation, enligt reglerna. Frågan är bara vilken radio och vilken sport det då är man ska utgå ifrån. Hur ska röstningen gå till? Ska alla som bara lyssnat på sport få rösta? Kanske är det då dags att ge priset till den journalist som bäst kan förmedla fakta, spänning och känsla som borde få priset. Vet i alla fall hur jag skulle rösta då:
Roberto Vacchi, som i min mening är den främste sportjournalisten i Sverige, skulle få min röst.

Men det är inte bara Jerring-priset det stormar runt. Även årets manlige idrottare ser jag har fått sig en rejäl omgång. Det verkar som om trenden att kränktheten ska styra. Prisas inte "min sport" så kränker ni mig. Man resonerar som barn i tre- fem-års åldern och har kanske stannat där i utvecklingen också. Idag verkar det vara lönsamt och den enskilt bästa taktik som finns för att vinna gehör. Detta med att prisa de som redan prisats, är tydligen ännu en form av att kränka. kanske skulle man vända uppochner på hela galan och bara dela ut priser till okända sporter och utförare som finns på baksidan av idrottens måne? men då skulle väl man kränka den som anses vara mer doldis än någon annan...

Själv tycker jag gala var väldigt bra generellt!

Skönt i alla fall att de krystade "humorinslagen" tagits bort, där det skulle ironiseras över deltagarna. Behovet av detta fattade jag aldrig, när betraktarna redan står för detta...

Måste säga att Jill Johnssons framträdande var magnifikt och framförallt live! Det var verkligen på riktigt, precis som idrott är när den är som bäst! Själv har jag svårare med samplingar och effekter, trots att det var en DJ med trumstockar. Helt ointressant musikaliskt, men den som gjorde ljusshowen tjänade nog en hacka!

Nu ser jag fram emot OS, där Robban ska förutom att kommentera skidåkningen också kommentera invigningen. Det tror jag blir en höjdare!

Hittar tyvärr inget klipp på Jill från Idrottsgalan,så det blir Peter Gabriel som avslutar!