Då var vi framme vid det oundvikliga, Regeringskris!

Alliansen ställer Misstroendeförklaring mot Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Anna Johansson. Att det förr eller senare skulle ske under mandatperioden, har känts självklart. Att det blev just de som blev utpekade, var väl kanske att det inte går att blunda och lägga sig platt som med DÖ, inte fungerar längre. Vi är framme vid det som från början kändes oundvikligt.

Det är verkligen tragiskt att se vår Regering reagera och Stefan Löfven börjar allt mer likna en karikatyr över den maktfullkomlige Gustav Vasa, som enligt sägnen började gråta när han fick mothugg. Den Socialistiska synen på ansvarstagande slår igenom och allt kan förklaras med att skylla på oppositionen eller det faktum att outsourcing inte alltid är lyckat. Då har man redan där förklarat sig själv som inkompetent i upphandling och organisation, om man anser att ett lagbrott behövs för att göra en upphandling. Varför inte stoppa affären eller helt enkelt riva upp beslutet?
Nej man valde att agera mot lagen trots SÄPO, internrevisor och Riksrevision sagt att det är på väg att begås ett lagbrott. Det säkerhetspolitiska rådet, som Stefan Löfven inrättat, blir inte informerat trots att medlemmar där sitter på uppgifterna. Man säger inget till Löfven, om man vill tro deras egna utsaga. När sedan informationen kommer fram så görs allt för att tysta ner detta, istället för att ta ansvar.

Själv tror jag vi endast sitter i början av denna skandal och framförallt dess verkningar som du och jag kommer att drabbas av. Intresset fokuseras nu runt tre enskilda Statsråd och deras ev framtid. Men vem nämner det respektlösa agerandet mot landet och dess invånare?
Vem berättar för oss medborgare vad som kommer att ske med våra uppgifter och den personliga integritet, när Transportstyrelsen placerat dessa i fel händer?
Vad vi kommer att ställas inför?
Detsamma gäller alla hemligheter runt vår infrastruktur och försvar, samt delar av skyddsorganisationen.
Vilka åtgärder förväntas för att ställa allt tillrätta?'
Jag drar mig tillminnes en långdragen debatt om nyttjandet av våra personnummer i tid och otid, vid handel mm för rätt många år sedan. Då var det ett ingrepp på den personliga integriteten. Nu när Staten lämnat ut dessa till främmande makt, kan man förstå vidden och djupet av den debatt som var då och rädslan för personidentifiering från obehöriga. Nu är vi framme vid väldigt skarpt läge!

Av väldigt många märkliga saker som denna Regering sagt och gjort, kanske detta är den mest signifikanta motsägelsen i den politik de för. "Den mänskliga politiken".
Man utger sig för att se till människan. Man skapar stramare system för att minska både valfrihet och beroendefrihet för människan, medan man utsätter i princip samtliga medborgare för en risk att bli identitetskapad. Man gör det också med ett glatt humör och UPA.

Det finns säkert många tolkningar man kan göra av detta. En är att du som individ i ett Socialistiskt Sverige inte kan förvänta dig skydd av den stat som du finansierar, för att ska skydda dig. Staten använder dina medel för att skydda Socialismen mot dig som människa. Konsekvenserna för detta får du bära som individ.

• Jonas Sjöstedt ställer sig inte bakom Misstroendeförklaringen. Självklart, han kan gå miste om sin position att pressa regeringen till eftergifter.
• SD, ställer sig bakom Misstroendeförklaringen, Lika självklart det, av omvänd anledning.
• Denna Regeringskris känns gediget framarbetad av Regeringen över tid. Den visar på ett mäkta dåligt ledarskap och en ofattbart dålig organisation och maktfullkomlighet.
• Stefan Löfven, påhejad av några likasinnade, hotar nu med avgång och nyval! Nu pratar vi maktfullkomlighet i sin vassaste skapelse. "Varför ska vi ta ansvar för det vi gör?" Verkar vara inställningen. Inget av denna skandals innehåll kan skyllas på någon annan.
• Istället för att agera efter sakfrågan så hamnar Statsministern återigen i läget att diskutera SD och vilka som ev ska få stöd av dem. Ointressant, eller kanske är det anledningen till hans totalitära stil. Han använder SD som ett passivt stöd för sina dumheter, genom att placera oppositionen nära SD. Enkelt och hotfullt.

Hur länge får dumheterna fortgå och hur långt har de nått?

Brukar inte med så kort intervall skriva om samma sak, men vi lever just nu i en exceptionell tid av dumheter, dåligt ledarskap och landsförräderi.

Visst kan jag förstå att det kan bli på detta sätt som det nu blivit, med IT-läckorna i Transportstyrelsen. När vi har en Regering som byggt sin politik sedan länge på att inga gränser skall finnas, så varför skydda landets sekretessbelagda uppgifter? Det vore väl att undergräva sina egna strävanden att utplåna Sverige som land. Visserligen verkar Regeringen inte vilja bli invaderad, men däremot exportera Sverige till resten av världen. Vi är ju bäst, så varför hålla på hemligheter när vi ska rädda världen. Under decennier har arbetstillfällen, ekonomi och ägande exporterats ur landet p.g.a. den politik som förts under denna period. Mängder med med misslyckade stödprojekt har startats, medan man svikit de som bor kvar i landet.

Regeringskansliet har blivit ett pampvälde för egen vinning och hur landet egentligen mår, tystas ner via välvilliga medier som väljer att rapporter om trivialiteter och på så sätt försöker vända fokus från det som är viktigt. Inte en enda ledare i ETC skriver om IT-skandalen t.ex. Dala-Demokraten villskylla på Alliansen, under vilkas tid beslutet om outsourcing togs. Man tog dock inte beslut om att  begå lagbrott vid utförandet. Ska man dra denna artikel till sin spets, så agerade oppositionen dåligt och tog inte chansen att skaffa sig några som helst politiska poäng av affären. Man var istället upptagen med att begränsa valfriheten för medborgaren.

Alla människor gör sina val, även de som vill bestämma över oss andra och inskränka vår valfrihet. Ser många som väljer att inte bry sig om vad som sker nu och som kan vara den enskilt största risk landet utsatts för. I alla fall vad vi vet!
Samtidigt som jag tycker det är märkligt, så kan jag också se en trend i skeendet, där politiken främjar sig från människan. Svaret kommer givetvis i form av ointresse för de som styr landet och ointresse att följa lagar och regler. När inte Regeringen gör det, varför ska medborgaren göra detta?
Det är ingen bra trend vare sig för individen eller landet.

Om jag förstått rätt så var det under Alliansens tid som beslutet om outsourcing togs. Att nuvarande Regering sitter tyst och inte agerar när lagbrott begås i utförandet av ärendet, skyddar knappast Regeringen. MEN, det ger en bra bild av det spektakel som verkar pågå över tid i Riksdagshuset, där affärer tystas ner och inte tas alltför allvarligt av oppositionen, för många verkar känna sig skyldiga och då verkar det råda en tyst överenskommelse att inte bråka om det mest väsentliga. Eller tyst, DÖ var en öppen överenskommelse.

Stefan Löfven lyser med sin frånvaro och verkar ta allt med ro, precis som han gör med allt som raserar landet och utsätter oss invånare för. Han verkar gått på myten om sin egna organisation, Socialdemokraterna. Så länge man är Sosse, kan inget gå fel. Man lever med en hård attityd över sin egna förträfflighet och vet att allt går att skylla ifrån sig, precis som vi ser nu. Inget statsråd verkar vilja kännas vid ansvarstagande utan lägger allt utanför sig själv. Är det verkligen sådana stadsråd vi vill ha och fungerar styret av vårt land på det sättet?

Som en lite anekdot vill jag berätta om ett "rundabordssamtal" jag var med om året innan valet. Vi var företagare och politiker runt bordet som diskuterade sakpolitik. Bredvid mig satt Ylva Johansson, numera Arbetsmarknadsminister. Vi diskuterade olika märkliga saker som inverkar negativt på arbetsmarknaden och försökte få klarhet i hur politikerna ser på dessa. Ur den brokiga skara som var med fanns mycket kreativa förslag från både yrkesmänniskor och politiker, men när det kom till Ylva att svara på en direkt fråga, blev svaret: "Jag är politiker och måste bli vald!"
Hon hade ingen som helst åsikt om någonting sakpolitiskt, men ville bli vald och skulle göra allt för detta. En människa med en övertro på att om man bara är Sosse, så reder sig allt.
Vi som ville få reda på hennes ståndpunkt för att eventuellt rösta på henne, fick sitta där långa i ansiktet. För att inte tala om henne kompetenta partikamrater som senare bad om ursäkt å hennes vägnar.

När nu denna affär rullas upp får jag en känsla av att Ylvas kollegor, är lika innehållslösa som hon själv utgav sig för att vara. Man verkar helt enkelt tiga sig igenom detta, som troligen fortfarande i vissa länder skulle anses som landsförräderi och utdömas dödsstraff för. Det lilla som kommer ut skyller man på andra. Att ha ett arbete där man har ansvar för en verksamhet, men inte ser till att få information om den under år, är väl bara det tecken på att man inte är värdig uppgiften.

Själv ställer jag mig frågan om vi som ska vara det bästa landet på jorden, inte är värda en bättre ledning som faktiskt tar ansvar för hur landet sköts och arbetar för dess invånare och inte emot. Det är ändå det uppdraget de fått. Hur ska vi då få stopp på de dumheter som pågår, innan de nått så djupt att landet är bortom räddning?
När jag slås av den naivitet och okunskap som verkar råda på nämnda plats, frågar jag mig om det inte är dags för en politikerutbildning. En teoretisk utbildning som ska innehålla förståelse av ekonomi, socialkunskap, religion samt företagande. Förståelse för försvar, rättssäkerhet, pensionssystem och innebörden av benämningen välfärd. Dessutom minst 15 års arbetslivserfarenhet både som arbetstagare och företagare. Allt för en bättre insikt och förståelse för vad man ska ansvara för. Det tycket i alla fall jag!

Hög tid att visa på engagemang och kräva svar.

Om du någon gång tänkt tanken att protestera högljutt, gå i protesttåg eller på något annat starkt sätt visa missnöje mot en Regering, så är idag hög tid att göra slag i saken.

Jag är själv inte för att gå i protesttåg, utan försöker påverka och göra skillnad på ett mer konstruktivt sätt. Men det som kommit fram under de senaste dagarna gör att jag tappat all respekt och tillit till våra statsmakter och de som styr dem.

Vad som kommer att drabba oss i kölvattnet efter förräderiet på Transportstyrelsen, kan vi nog inte riktigt överblicka ännu, mer än att det kommer kosta oss skattebetalare betydligt mer än de 70 000 i böter som ansvarig GD dömts att betala. Inte de direkta följderna i alla fall. Men de indirekta kommer vi säkert få via märkliga brev, mail, sms och via andra medier, där smarta människor med blick för att utnyttja svaga punkter och människors rädsla, kommer att på ett eller annat sätt att försöka göra bedrägerier. Har det inte redan börjat, så kommer det snart igång, så se upp!

Att vår regering går från misslyckande till misslyckande när det gäller samhällskontraktet, ser vi dagligen i bristerna i rättsystemet, delar av sjukvården, omsorgen, assistansen, pensionen mm,mm. Vi har fått en enorm bluff levererad till oss, med en oerhörd prislapp på. När nu transportstyrelsen väljer att visa SÄPO och Internrevisor ryggen då de påpekar bristerna och lagbrotten som är på gång att begås,och vad det idag ser ut som, med Regeringens goda minne, är vi som medborgare förrådda. Flera av våra känsligaste system för personkontroller, infrastruktur mm, har läckt till främmande makt.

Ser vi lite på hur omvärlden ser ut, borde väl det mana till minskad naivitet och skydd för vårt land. Men ett statligt verk gör precis raka motsatsen och underminerar vårt försvar och bjuder in tvivelaktiga aktörer att ta del av våra hemligaste system som kan sätta landet ur spel på många sätt. Givetvis kommer det få konsekvenser för oss som land, men troligen också för en hel del individer här i landet. Individer som staten har som uppgift att skydda.

Nu kräver Regeringen GD's avgång, men vem på Regeringskansliet kommer att ta ansvar för frågan?
Själv tycker jag det är hög tid att avkräva både Statsminister och Infrastrukturminister ansvar och avgång. Samtidigt väcker det frågan om hur rekrytering av statsråden går till. Är det som enda krav att man ska vara barn till känd Socialdemokrat som gäller, så kanske det inte är så konstigt att detta händer.

Något som genomsyrat denna mandatperiod hittills är bristen på engagemang i samhällskontraktet. När sedan den regering som fått förtroende att skydda och bygga upp Sverige, motarbetar och förråder sina uppdragsgivare, kan jag inte se annat än att det är dags för ett skifte.

Att öppet protestera är nog det minsta vi bör göra. Skriv dina frågor till Statsministern om hur du kommer påverkas och hur landet kommer påverkas av IT-Skandalen på Transportstyrelsen.
stefan.lofven@regeringskansliet.se

Jag har gjort det men har inte fått svar ännu!

Vad händer när människan kommer i vägen för politiken?

Ja, vad händer när människan, den enskilda eller som grupp, kommer i vägen för politiken?
Det är en fråga som jag konstant ställt mig själv, sedan den dag jag själv hamnade i vägen för politiken. Det var den dag jag fick anställning inom SJ, 1982.
Hade arbetat lite extra där innan och arbetade efter gymnasiet, som musiklärare, musiker mm. Gjorde så mycket som möjligt för att min karriär skulle ta fart.
Tyvärr hade min mor inte samma agenda utan hon krävde att jag skulle skaffa mig "ett riktigt jobb". D.v.s. ett arbete med fast månadslön. För att få lugnt runt om mig sökte jag till SJ och fick jobb.

I skolan hade jag lärt mig vikten av människors lika värde, yttrandefrihet, och åsiktsfrihet. Allt som skulle borga för en tryggad demokrati, den trygghet vi hade i Sverige. Jag hade som sagt arbetat tidigare och började så smått arbeta redan som 13-åring. I gymnasiet arbetade jag nästan heltid vid sidan av studierna. Jag hade aldrig behövt vare sig vara med i något fack, eller få min åsiktsfrihet inskränkt. Men innebörden av att få en statsanställning fick mig att börja fundera på sakers vara, när det gällde Sverige och demokrati.

Redan i introduktionen kom en person in och kastade fram blanketter som vi var tvungna att skriva på. Det var medlemsskap i LO och Statsanställdas förbund, avdelning 1012. På frågan varför, så var svaret: "Ska du ha jobbet eller inte?"
Helt plötsligt stod det klart att det inte var arbetsgivaren som hade anställ mig som avgjorde om jag skulle få jobbet eller inte. Det var istället en otrevlig fackrepresentant från Fagersta som skulle avgöra det med min underskrift på medlemsansökan i facket.
Man var tvungen att vara med i facket för att få jobba åt Svenska staten. Ytterligare en sak jag per automatik då blev ansluten till, var Socialdemokraterna. Man praktiserade det som kallades "Tvångsanslutning". På frågan om varför jag var tvungen att tillhöra en politisk organisation, när det råder åsiktsfrihet i Sverige blev svaret: "Det har du inte förstånd nog att begripa!" Där upphörde mina demokratiska rättigheter till förmån för Socialdemokratin!
För mig som trodde på det vi lärt oss i skolan, var det verkligen ett bryskt uppvaknande och en rejäl faceslap som välkomnande av en  nyanställd i Svenska staten. Där rådde inget av de fundamentala delar för demokrati som skulle utmärka Sverige mot resten av världen.

Borde kanske bara accepterat detta, då jag kom från ett S-märkt hem, men har i min person en strävan efter frihet och rätt till min egna person och åsikt. Nu fick jag på min ringa lön betala en gigantisk fackavgift samt medlemsavgift i ett parti jag från den dagen var ytterst tveksam till att stödja.

LO/S politiken kom att prövas vid några tillfällen till under min sejour på SJ. Den första gången var när mitt närmaste fackombud försökte värva mig som ombud. Han lockade med att man inte behövde jobba, fick fina middagar, representation och kunde går hur många kurser som helst. Eftersom jag var intresserad av att jobba, så tackade jag nej.
Efter att ha visat min kapacitet och intresse för själva jobbet, kom man åter tillbaka från facket och ville värva mig som Skyddsombud. Mitt intresse för människors väl och ve, tilltalade mig att tacka ja. Det fanns delar som var riktigt riskfyllda och utsatta, vilket jag öppnade för att arbeta med. Blev stoppad, då facket var rädd att mista jobb på grund av detta. Man ville inte ändra på egna arbetsordning där det fanns hur mycket tid som helst att fylla. Men att arbeta på ett säkrare sätt som skulle ta mer av arbetstiden i rejäl nytta, var inte att tänka på. Tiden skulle användas till att spela kort eller ibland helt enkelt gå hem. Att göra arbete med kvalité och på så sätt sälja mer tjänster, var inte tänkbart. Man försökte "skapa jobb" genom att ingenting göra, för då måste det anställas fler! Resultat av detta kan vi se idag!
Förlikade mig aldrig med attityden till arbete och omgivning, utan vidareutbildade mig inom SJ och fortsatte musicera. Fick en delad tjänst med både inre och yttre tjänst. Hamnade då mellan två olika fackavdelningar, vilka inga egentligen ville ha mig eftersom jag sågs som någon form av överlöpare. Vattentäta skott var det som gällde. Allt slutade med att jag blev kvar i ursprungliga avdelningen, men sågs som ett svart får. Vilket blev särskilt synbart när okunskapen om olika arbeten ventilerades som angrepp på sig själv. Att försöka förklara hur det låg till i verkligheten, skapade inget lugn, utan de som uppträdde kränkta blev om möjligt mer kränkta.

Sista stora prövningen kom då jag sökte jobb i Stockholm. Min dåvarande flickvän gick på skola där, mycket av musiklivet fanns där och jag ville flytta dit. Sökte internt på en ledig tjänst. Blev inkallad till mitt närmaste fackombud som öppet och ärligt berättade att de gett mig dåliga vitsord. Anledningen var att de ville ha mig kvar eftersom jag hade hög arbetskapacitet och kunnande. "För så gör man; de man vill ha kvar skriver man skit om och de man vill ha bort berömmer man!" Var orden jag fick till mig. Det var samma dag jag sade upp mig.
En liten bakgrund till min skepsis om S/LO och min bild av organisationer som är människofientliga i den mening att de vill begränsa individens möjlighet till egen utveckling.

Har ofta funderat på och försökt ta reda på vad denna folkrörelse egentligen står för och vilka människovärden den grundar sig på, allt efter mina egna upplevelser. Vad är det som egentligen händer när människor som jag och många andra, kommer i vägen för politiken? Med stora runda slagord säger de sig stå upp för mig, men visar med all önskvärd tydlighet att jag som person inte är något värt, mer än som finansiär till deras imperium.
Det har gjort att jag också fördjupat mig inom politik och försökt förstå olika ideologier och andra aspekter på politik och politisk styrning.

Tvångsanslutningen till S upphörde tack och lov 1991 och det frigjorde en möjlighet att börja se på landet som det beskrivits i min skollitteratur från 70-talet. Men när vi idag återigen har en Socialdemokratisk ledd regering, kan jag se att de gamla tvångsränderna inte gått ur, utan finns där i en omskriven form och gärna lite gömd bakom nya meningar. Statsministern själv gör ingen hemlighet att han längtar tillbaka i tiden och gärna vill placera Sverige i samma läge som var under tvångsanslutningstiden. Frågan jag ställer mig där är: Är det ens vettigt att ha en Statsminister som inte vill leda mot framtiden utan mot dåtid, en tid då demokrati var dikterad och villkorad av Socialdemokraterna?

Socialdemokrati har i alla år som jag kunnat följa, hållit uppe skenet att de står på människans sida. Den lilla människan ska släppas fram och alla ska med, även den svage. Det ska vara rättvisa, solidaritet, jämlikhet mm. Frågan är bara, har man lyckats skapa detta med snart ett sekel bakom ratten?
På den stora politiska arenan där de sätter sig själva som tolkare över ord, låter allt bra, Men i realiteten flagnar och bleknar den klara färgen och arvet från den inte så smickrande historien bryter lätt igenom.

Enligt mig så fungerar möjligen socialism, i ett tidigt stadium av att skapa en sammanhållning och trygghet i ett land som kommer ur kaos. Men med tiden måste man våga släppa människor på de vägar de själva har möjlighet att skapa, annars skapas nytt kaos. Staten mäktar inte med att producera den kreativitet och och idérikedom som enskilda personer innehar. Vi måste se och ta vara på våra olika möjligheter och förutsättningar. Det kommer innebära att våra liv kommer att se olika ut och därför måste även politiker våga ta den diskussionen om att använda avundsjuka och missunnsamhet till att ge sig själv energi att bygga något en egen framgång, istället för att sätta käppar i hjulet för de som redan har den drivkraften.

Politiken är för mig den styrning som behövs för att skapa möjlighet för ett land att utvecklas och bli självförsörjande av de tillgångar det har. Dit räknar jag framförallt de människor som finns. Vi har den gemensamma ekonomin för det som behövs gemensamt, men den enskilda ekonomin för att bygga vårt eget liv. Vi hjälper de som behöver ha hjälp och skyddar oss med både rättsväsende och militär, allt som behövs för att kalla oss en suverän stat. Allt för att kontinuerlig kliva in i framtiden med så bra förutsättningar som möjligt, istället för att försöka drömma sig tillbaka.

Jag tror på äganderätt i den form att jag har rätt till det jag skapat och ärligt förskaffat mig. Jag tror på rätten att leva ett liv där jag själv har möjlighet att påverka min sätt att leva och utvecklas, men också att ta konsekvenserna av detta. Jag tror på människans förmåga att se och utveckla sina talanger och skapa ett bredare utbud av tjänster att hjälpa varandra. Jag tror också på, att om möjligheten att skapa en bra situation för sig själv var möjlig inom ramen för arbete och utkomst, skulle fler välja ett ärligare sätt att leva och inte utsätta sig för kriminalitetens villkor.

I Sverige har det skapats en välfärd, som i sina bästa stunder kan fungera, men som i sina sämsta stunder är en gigantisk ekonomisk belastning för oss alla som ska finansiera den.
"Vi måste slå vakt om välfärden!" Det är ett uttryck jag ofta hör i politiska sammanhang. Varför det frågar jag mig?
När jag själv och många med mig förfäras av de gigantiska förlusterna och bristerna i välfärden och när den röda delen av politiken förfäras av de marginella vinsterna i välfärden. Är det då något att slå vakt om? Är det inte dags att reformera och göra om och kanske göra rätt?

Som ett exempel kan nämnas när Annika Strandhäll säger att vi inte har råd med sjukskrivningar av utmattning. Det ska till tidigare åtgärder. Bra så! Men när jag själv arbetade med just den problematiken som då kallades Utbrändhet och var ute efter snabba åtgärder och endast detidssjukskrivningar i slutet av 1990.talet, så var S starkt emot detta.
Vad händer när människa kommer i vägen för politiken?
Då var det synd om människorna och de skulle hållas borta från jobb. För det var jobb som gjorde människan sjuk, inte bristen på jobb och valmöjligheter mellan  olika jobb, samt de inlåsningseffekter som LAS utgjorde. Ett otroligt märkligt synsätt från det position jag hade.
Därmed har också arbetsgivare och jobbskapare i praktiken fått ett dåligt rykte, något som kanske mer skulle belasta de som begränsar jobbskapandet, politiken. Hur mycket som politiken själv har som grund för olika typer av sjukdomar och begränsande tillstånd, vill man sällan diskutera. Eftersom man som politiker är snäll och alltid ser till människan. Här har man heller ingen syn på konsekvens av sitt arbete och hur begränsande många beslut är, för hälsa, nyskapande och jobbskapande.

Jämlikhetsdebatten och feminismen har dragit iväg till absurda former.
Vad händer där när människan kommer i vägen för politiken?
Du som kvinna ska inte på ett enkelt sätt kunna välja din egna väg utan att riskera fördömanden av aktivister. Du som man bara kan stötta kvinnor genom att kollektivt ta självmord. Ok, lite ställt på sin spets, men ändå inte långt från debattens ytterligheter. Hur påverkar det människor att göra personliga val och därmed också ta konsekvensen av detta? Som med föräldraledighet.
Vi har en otroligt gynnsam föräldraförsäkring här i landet, men debatten hur den ska fördelas och det ska ske med tvång i människors liv. Att lämna detta öppet  med en intention för barnets och familjens bästa och att familjen kan se till detta själva, är inte något som faller i god jord hos många politiker. De har satt sin agenda att detaljstyra individer, istället för att informera att man själv bär ansvaret för konsekvensen av fördelningen och den. Grunden till detta verka vara att vi i Sverige inte ska behöva varken prioritera eller ta konsekvens, det som allmänt kallas att leva. Hur påverkar detta hälsan och är det verkligen barnens bästa man ser till?

Vi har ett enormt skattetryck på oss. Som med alla belastande tryck är det inte alla som håller för trycket. Hur begränsar det möjligheten att påverka sitt eget liv!
Vad händer när människan kommer i vägen för politiken?
Om landet knäar under trycket och fler ger upp hoppet att kunna påverka sitt liv på ett lagligt sätt, har vi vunnit något då?
Det finns hos många människor en drivkraft och stolthet i att klara sig själv och på så sätt försörja sin familj. När den kraften dräneras av skattetryck, slår vi inte bara undan benen på den som jobbar utan också dennes familj och framförallt barn, som ska uppfostras till självständiga individer. Vad händer med dessa när marginalen mellan att arbeta eller försörjas av bidrag är så små att driften till egenförsörjning upphör, skapar vi då en hälsosam balans mellan försörjare och försörjda?
Själv ser jag de överdrivet uppbyggda systemen som en metod från staten att befria människan från sina drömmar och mål. Något som i sig skapar ett degenererande i samhälle och individ.

Alliansen gjorde i alla fall ett försök med lägre arbetsgivaravgift för unga, ROT och RUT, att rensa bland svartjobb och dåliga arbetsförhållanden i branscher med klassiskt dåliga arbetsförhållanden. Vad händer då människan kommer i vägen för politiken?
När S som säger sig står för människan och särskilt de svaga, rensar bort det utan ersättning, frågar jag mig hur det tänker?
Men allt verkar lösa sig med högre skatter, och väldigt hög skatt på arbete. Tror verkligen inte att det är rätt väg att gå. För hur det än är så används skatt som straffpålaga i mångt och mycket, vilket gör det lätt att se det som en straffavgift på arbete.

När välfärden sviker och bl.a pensionerna hamnar på en för människan otroligt låg nivå, kan man fråga sig om skattetrycket var värt detta?
Vad händer när människan kommer i vägen för politiken?
Att betala så hög skatt att man inte hade råd till sparande att få ta del av som pensionär, gynnar inte den svage. Skatten skulle garantera en bra ålderdom, men dina pengar har redan inmutats av de som säger sig behöva dem bättre. Politikerna. De enda som kan skaffa större intäkter med ett beslut, utan att behöva ta belastningen av beslutet.

Sverige hade ett riktigt gynnsamt läge efter Andra Världskriget. Vi hade mängder av attraktiva råvaror och i stort sett orörd industri. Vi påverkades givetvis av världsmarknaden men det ville inte politikerna se, utan körde ut de företagare som ansågs obekväma och skapade en dopad industri som på många håll dog. Varvsdöden och TeKå-industrin t.ex. Vi började importera billiga produkter och skapade en köpglädje och lånekaruell utan dess like.
Vad händer när människan kommer i vägen för politiken?
Att ha ett lån är det enda sättet att få behålla något av sin lön, var en sägning som mer eller mindre gjordes till en sanning. Så medan man i grannländer sparade till sitt behov, så lånade vi hellre. Vi blev prismedvetna och köpte hellre billigt importerat än närproducerat med svenska pålagor. Jobb försvann utomlands och skatter skulle finansiera de arbetslösa. Den lånebubbla vi ser idag grundlades och marknadsfördes.

Vi ska vara världens samvete nu som förr. I Sverige är vi så snälla och vill alla väl samtidigt som vi säger oss vara neutrala. Just neutraliteten skulle borga för vår snällhet mot alla. Alla skulle få komma hit och gränslösheten visste inga gränser. Vi har haft arbetskraftsinvandring i alla tider och olika grupper har färgat landet på olika sätt. Med flyktingar blev det svårare och idag ser vi vådan av avsaknad av mottagning.
Vad händer när människan kommer i vägen för politiken?
Att vara neutral har visat sig vara ett bra sätt att gömma sig undan förståelse för skeenden i världen, som hindrar svåra beslut och ställningstagande för en bra mottagning. Mängder med pengar har betalats ut till organisationer som föraktar vårt sätt att leva. Är det verkligen klokt att vi skattemässigt ska finansiera allt från religiösa fanatiker till välbärgade herrklubbar?
Vore det inte bättre att satsa på barn och ungdoms, samt utsatta grupper som verkligen behöver stöd?
Idag kan vi varken gömma individerna eller förneka problematiken med politiken som förts i decennier. Vi ser delar av landet i förfall, som rena krigszoner. Är det verkligen ett sätt att hjälpa människor i nöd, att placera dem i en ny misär?
Jag vill passa på tillfället att säga till Regeringen: Nej jag är inte rasist, som kritiserar ert undermåliga sätt att hantera detta under så många år. Det är inte individerna som kommit, utan er jag kritiserar. På samma sätt diskriminerar jag ingen arbetare, då jag kritiserar er arbetspolitik. Jag är för att få så många som möjligt i arbete, men er politik som bevisligen drivit jobb ur landet har jag inte mycket för. Det har varit alldeles för lätt att smita undan ansvar genom att komma med beskyllningar mot de som ser baksidan av er politik. Man skulle lätt kunna vända på dessa begrepp, men jag avstår idag.

Kan bara konstatera att den motpol på högerkanten som skapats i svallvågorna efter er framfart och vars manege ni krattat och fortfarande krattar, med stor säkerhet kommer att drabba människor som kommer i vägen för politiken. Jag tror Sverige skulle må bra av att lägga ner Socialdemokratin och starta något nytt som vågar se framåt. På samma sätt som en S-riksdagsman vill att Vänstern läggs ned. Då finns det kanske inget behov av ultrahögern som verkligen vill damma av gamla S idéer om rasbiologi mm.

En sak som det sällan pratas om på ett adekvat sätt är vad händer med de skattepengar vi betalat in. På vilket sätt och av vem ska de fördelas. Jo, ibland pratas det om dem. Som när man vill påvisa hur dumma människor är.
Vad händer när människan kommer i vägen för politiken?
Ingen har väl undgått att höra om flyktingkrisen, den som Löfven inte ville ha en plan för när Billström tog upp det, men som Löfven hävdade att vi var i en helt annan situation när det blev skarpt läge av Billströms fundering! Ja, när Löfven blev tvungen att reagera, var han i den situation som Billström ville ha en aktionsplan om...
När krisen väl var ett faktum var man tvungen att vända sig till ett antal privata entreprenörer för att lösa situationen. Dessa tjänade givetvis pengar på sin insats vilket ledde till ramaskri och offentlig kölhalning av flera av dessa personer. Men det "fel" de gjort är att ha svarat på upphandling och fått jobbet. Det jobb som specificerats av de som sköter de pengar du betalat in. Hittills har jag inte sett någon som gjort fel och blivit dömda, men skulden för kostnaderna läggs på dem. En av entreprenörerna, Bert Karlsson, kom även med ett förslag hur pengar kunde sparas. Men han avfärdades. Är det verkligen entreprenörernas fel att upphandlingarna görs galet och mängder med pengar betalas ut i onödan?

Så länge inget politiskt ansvar krävs av de som ligger bakom satsningarna, kommer vi att dräneras i olika projekt och belastas med ännu högre improduktiva skatter. Jag tror vi behöver en ledning som kan jobba mot framtiden genom agerande istället för reagerande. Det bästa vore förstås om det gick att nolla allt och börja om från början, men det är väl tyvärr inte möjligt. Men att omvärdera uttrycken rättvisa, solidaritet och jämlikhet till att ha fler infallsvinklar än de redan gängse med röd tolkningsrätt, skulle vara en bra start.

Att börja inse människors värde i olikheter, tror jag också skulle gagna framtiden, en framtid där fler får möjlighet att utvecklas efter de principer jag lärde mig i skolan och inte det som S/LO lärde mig på jobbet, där avundsjuka, maktutövning samt inskränkning av individens rätt, var grundpelarna.
Politiken ska vara till hjälp för oss i landet att skapa försörjning och "Välfärd", (har inget annat ord). Men som det är nu blir vi människor syndabockar eller mjölkkor för den förda politiken. Det tror jag inte är särskilt bra. Människan ska inte komma i vägen för politiken, utan politiken ska bana väg för människan! För att garantera detta är det kanske dags för en politikerutbildning!

Jag tror vi måste skapa ett bättre flöde och innehåll i nyheterna

Jag älskar att resa! Gärna till någon storstad, men kan också tänka mig både bad och äventyr!
På frågan om vad jag tycker är bäst med resandet, så är svaret bortsett från alla upplevelser, nyheterna! Nyheter på TV, i radio och i skriven media.

Ofta finner jag att utbudet är betydligt rikare utomlands, än här i Sverige. Samtidigt är det inte alls lika mycket utfyllnad av kvasinyheter, som här. Vid sidan om nyheterna finns det även bra utbud av kultur i olika sammanhang. Allt från mycket bra föreställningar och konserter, till att belysa kulturens betydelse i vardagen som ett naturligt inslag i människors liv. Ofta visar man både traditioner samt nyskapande verksamhet och man får en rätt bra bild av hur landet man befinner sig i, fungerar och värderar.

Vissa dagar, eller rätt ofta skulle jag vilja säga, verkar det vara nyhetstorka i gamla Svedala. Några nyhetsredaktioner har nyhetstorka kontinuerligt, medan andra konstruerar "nyheter". Det förenklas emellanåt så till den milda grad att själva innehållet blir endera skevt eller helt missvisande. Lägger man sedan till olika extrema politiska inriktningars märkliga vinklingar, blir resultatet rätt absurt i deras kolumner.

Ställer mig ofta frågan om varför det är så?
Varför måste man åka till t.ex London för att få en bra rapportering om Sverige och världen?
Är det för att vi har sämre journalister här?
Kanske orkar vi inte sätta nyheterna i världsligt perspektiv?
Är medierna så styrda att de inte får rapportera på ett bättre sätt?
Är vi som konsumenter så blasé att vi inte bryr oss längre eller kanske inte vill veta?
Eller är det helt enkelt så att enstaka välrapporterade kändisars liv och leverne är det som har störst betydelse för oss, när vi vill försöka förstå världshändelser?

Ofta verkar det som om nyhetsförmedlare anpassar sig på ett bekvämt sätt till konsumenten, så att innehållet efter rubriken blir både uddlöst och alltför tunt. Tyvärr verkar det som resultatet av detta är att väldigt få har vare sig tid eller engagemang nog att sätta sig in i fråga, utan bara reagerar på enkla Kalle Anka-mässiga budskap. Det blir mer av att försöka skapa snabba ställningstaganden, än att redovisa händelser objektivt, så konsumenten själv måste göra sig medveten genom faktagranskning och källgranskning. En ofta återkommande effekt av detta är omöjliga diskussioner i ämnen där man helt enkelt skilt dem från sitt sammanhang. Något som sker frekvent i sociala medier, där nättroll och nyttiga idioter ofta dammar runt som Don Quijote figurer ofta utan faktakunskap och försöker hejda demokratiprocessen.

Resultatet bristen på faktakoll kan vi se de dagar journalistiken fungerar, som när vår Statsminister vädrar sin okunskap och försöker agera på ett totalitärt sätt. Jag tror att mycket av polariseringen i samhället grundar sig i problemet med nyhetsrapporteringen och alla som är snabba på att utnyttja både bristerna och styrningen.

Jag tror det skulle vara bra med lite mer medvetenhet generellt, åtminstone om hur vårt land är uppbyggt och fungerar (eller inte fungerar). tror även statsledningen skulle behöva en sådan uppdatering.. Där har nyhetsrapporteringen en stor funktion att fylla.

Det vore skönt att inte behöva åka utomlands för att se objektiva nyheter om Sverige och förstå med vilken bild Sverige presenteras i världen.

Sverige och kränktheten

Sitter och funderar på Sverige och vad Sverige är. Är det någon som kan berätta det för mig?

Ok, det låter kanske lite högtravande, men faktum är att jag är lite vilsen i vad Sverige egentligen är för något. Eftersom jag bidrar med både arbete och skattemedel till Sverige, kanske det också vore på sin plats att man får reda på vad det är man bidrar till, istället för att hela tiden påminnas om att man gör för lite. När man sitter och försöker få huvudets tankar att sluta snurra av all stress av att hinna mer, borde det finnas något som förklarar vinsten av att livet känns som ett svart hål där allt slukas av en offentlig makt som har rätten att sätta sig själv för dig. Med tanke på hur ohälsan i landet stegras, så kanske det är fler än jag som borde ställa frågan om vad Sverige egentligen är, och hur du ska kunna påverka din egna situation på ett positivt sätt, utifrån dina egna behov. För som det är idag stoppas sådana intentioner av våra uppbyggda system som är fast förankrade i Jantelagen. En lag som begränsar för både oss som bott här sedan födseln, och för nyanlända.

Under de senaste tio åren har landet gått igenom olika typer av stålbad, beroende på ekonomisk kris och flyktingkriser mm. Mycket som hänt i världen har påverkat oss och vi har varit tvungna att lätta lite på tröttmössan inför besluten om hur vi ska agera och helt plötsligt har mängder av mer eller mindre vana debattörer, politiker, åsiktsförkunnare, kändisar, "vanliga medborgare" samt nättroll m.fl, drabbat samman i etern och sociala medier. Ut ur detta har det kommit både bra och dåliga saker, men det som är bra är kanske just att engagemanget tycks ha spridit sig till de som annars gärna trycker tröttmössan allt hårdare över huvudet, för att slippa se sin omgivning.

Det pågår ett krig i landet, eller rättare sagt, det pågår flera krig i landet och som i alla krig är sanningen det första offret. Medierna har tappat i förtroende, med all rätt troligen, då människor ofta själva kan se den missvisade rapporteringen. Fakta hålls undan och det har gått ut generella uppmaningar att inte rapportera nyheter objektivt för att inte ge politisk extremism vatten på sin kvarn. Frågan där är hur den demokratiska principen skyddas om vi inte får ta ställning till fakta och sanningar?
Politiken har blivit än mer luddig och även där saknas gemensamt underlag och fakta att ta ställning till. Det kriget briserade å det grövsta i senaste valrörelsen som sköttes ofantligt dåligt av medier och politikerna själva. Att man har olika ideologier är en sak, men att så uppenbart ljuga om fakta så som oppositionen gjorde då, är rent osmakligt.

Min fråga där är hur demokratiprocessen ska säkras, då fakta förvanskas eller undanhålls?
Själv tror jag att alltför många tröttnar på det spelet och drar sig undan ur både debatt och engagemang. Kvar blir alltför många extremister och vaneröstare, som inte är särskilt noga med med vare sig källgranskning eller partiprogram, utan bara följer en känsla. Känslor som piskas upp av duktiga talare.

Det är nog det som gör mig mest orolig, för det håller på att definiera Sverige som ett laglöst land som har möjlighet att försörja alla. lite beroende på var man står givetvis.

Men vi ser idag ett rättsväsende mer eller mindre i fritt fall, medan skattetrycket skall höjas för att klara de utmaningar som står framför oss. Problemet är att vi redan har ett enormt skattetryck och har byggt upp detta under ett halvsekel, med resultatet att vi kommit dit vi kommit. Så att höja skatten är borde man förstå, inte är en framkomlig väg. Däremot måste vi göra nya värderingar av vårt samhälle och till det nya prioriteringar och definitioner.

Vårt försvar monterades ner då det inte ansågs motiverat att ha ett invasionsskydd för våra gränser. Vi skulle bli gränslösa. Gränslöshet inom psykologin, är inget bra stadium. Hur bra är det då för ett land?
Jag tror att även ett land behöver definieras, precis som en person måste definiera sig och sina gränser, för att må bra och inte bli invaderad av sin omgivning.

När så mycket händer i vår omvärld som påverkar oss och vi helt plötsligt står inför en invasion av människor som behöver hjälp, tror i alla fall jag att det är viktigt med att ha en definition av vad Sverige är, som motsats till några politiker och kändisar som mer eller mindre proklamerat att Sverige inte finns. Själv tror jag att en sådan definition skulle underlätta både integration och mottagning, samt förståelsen från oss som redan bor här.

För i det lilla landet Sverige, som försöker vara ett föredöme för världen, trots att vi kanske är det mest extrema landet som finns, så ökar frustrationen, ohälsan och kränktheten. Något som mycket troligt är ett utslag av vår gemensamma dåliga självkänsla och misstro mot vårt eget system och land.

Alla verkar vilja känna sig kränkta i detta land som ska vara världsbäst. Är det kanske kränkheten som är definitionen av Sverige idag och som styr landet, istället för kärleken till människan?
Det går snart inte att uttala något utan att någon blir kränkt. Det går inte ens att ironisera över sig själv utan att någon kommer dammande och med bestämdhet belyser vem som möjligen borde bli kränkt av din ord. Är det vettigt?
Själv tror jag att systemet med kränkthet har byggts av den politiska makten över decennier, då man istället för att våga ta obekväma debatter, om fakta, pekat finger på och get sin motståndare ett inte alltför smickrande epitet.

När vi borde vara världen mest avslappnade befolkning, så antingen smyger vi runt med knutna nävar och försöker göra oss osynliga eller debatterar högljutt när ingen förväntas höra på.
Vi skulle behöva lyfta på locket och se vad som kokar och låta övertrycket avta. Jag tror det skulle bli ett mer hälsosamt klimat här då! Frågan är bara hur det ska gå till utan att ännu ett krig utbryter.

Vi behöver människor som kan ta ansvar och inte bara sitter på en position av personliga bekväma skäl. Vi behöver också peka ut vad Sverige är och vad som förväntas av var och en att bidra med. För ska vi nu bygga upp vårt försvar igen, måste vi väl åtminstone kunna förklara var det är vi ska försvara, eller ska vi bara fortsätta med att skydda vår rätt att få känna oss kränkta?

Vi har många förmågor, en är att glömma.

Alla har vi minnen att se tillbaka på vid olika tillfällen. Vi minns också på olika sätt. Bilder kan väcka helt olika minnen och tydas på olika sätt, precis som aktuella händelser kan associeras mot ens historia.
Men vi har också en förmåga att glömma. Det är inte en helt oviktig förmåga, då det gör livet lättare för oss att leva. T.ex kan vi glömma smärtor som varit olidliga, för att när vi blivit av med dem kunna leva ett lättare liv igen. På så sätt kan också olika händelser påverka oss väldigt olika. T.ex så kan ett enkelt semesterminne uppfattas helt olika av de närvarande och återberättas på individuellt sätt. En otrohetsaffär upplevas väldigt individuellt, då den som varit otrogen gärna glömmer det mycket lättare än den som blivit utsatt för sveket. Eller så kan man som Ylva Johansson, helt enkelt glömma varför man blivit kallad till intervju i engelsk TV och svara "helt fel".
Hur fort vi glömmer, kan bero på vad som engagerar en mest och har störst inverkan på ens egna liv.

Det kan också vara rejält jobbigt att leva med människors glömska och se hur den påverkar ens liv på ett negativt sätt. Alla som på ett eller annat sätt varit nära en person som använt glömska som dagligt instrument till att styra sin omgivning, för att ge sig själv handlingsutrymme och slippa ansvar för sina ställningstaganden och gärningar, känner till hur frustrerande det kan vara.

Så förmågan att glömma kan användas på olika sätt för olika ändamål och är starkt påverkbar av ens egna attityd.

I fredags drabbades Sverige av en tragisk och makaber massaker. Det utreds som ett terrorbrott och hanteras av många som det, även om det inte är dömt så ännu. Det finns trots allt likheter med IKEA-morden, som mig veterligen inte blev stämplade som Terror-brott. Likheterna är, om jag är rätt underrättad, att offren inte var utvalda för vilka individer de var, samt att båda gärningsmännen skulle avvisas från landet, men ville stanna. Vilket också kan bli resultatet av handlingen. Om det är anledningen till brottet, är det av personlig vinning och inget terrorbrott, om jag förstått rätt. Vad som klassas som terror är inte helt glasklart, men kan rymma mer handlingar av politisk karaktär än bara detta absurda tilltag.
Nu blir vi uppmanade att glömma denna händelse och inte låta den påverka våra liv, för då skulle terrorn vinna. Nu ska de som har till uppgift att skydda oss mot terrorism samla sina erfarenheter och göra upp planer efter det, samt våra politiker som ger förutsättningarna till allt från myndigheter till oss medborgare, klia sig i huvudet för att stifta nya lagar och regler.

Vad har denna tragiska händelse med förmågan att glömma att göra?
Dels märker vi det på den tragiska händelse med tre döda skolbarn för någon vecka sedan. Nu riktas allt fokus på den senaste händelsen och flera som är mer engagerad i bussolyckan uttrycker frustration över den kollektiva glömskan av det fallet. På samma sätt kommer fredagens händelse att falla i glömska för det stora flertalet precis som uppmaningen till oss syftar till. Det kommer gälla de flesta som inte är personligt engagerade i den. Nya händelser kommer att engagera och minnet kommer bara fram när det associeras eller på annat sätt inte kan undvikas.

Som en parentes kan jag säga att jag tyvärr tror att den 7/4-2017 kommer bli grunden för en minnesdag för främlingsfientlighet och kommer att uppmärksammas som en start på nästa års valkampanj. Detta oavsett om det kommer bli dömt som ett terrorbrott eller ej.

Var ska jag då ta vägen med resonemanget om glömskan? Jo, vi ser redan tecken på glömskan av den politiska debatten kring hanteringen av människor med terrorsympatier. Jag vet inte om alla representanter för Stockholms stad och Örebro som var för att ta hit terrorister och ge dem förtur på jobb och lägenhet, fortfarande står för sin åsikt efter fredagens massaker? Ett socialt experiment som bär naivitetens fana. Jag tror inte vi ska glömma och förringa värdet av sådana politiska utspels inverkan på den pågående handlingsprocessen.

För faktum verkar vara att chansen att få stanna i Sverige och bli försörjd av vårt system, ökar om man begår ett makabert brott. Vad har det för signalvärde till människor som vill stanna här trots avslag och har andra värderingar än att vända andra kinden till?  Hur påverkar det skattevilligheten, när vi ska försörja de som föraktar vårt samhälle?

Jag vet inte var den svenska naiviteten i kommer ifrån men den verkar påverkar och påskynda extremism. Den aktuelle gärningsmannen verkar vara nöjd med sin handling då han mejat ner ett antal i sitt synsätt, otrogna. Redan där märker vi att avståndet mellan det svenska sättet att se på människoliv och människors lika värde, skiljer sig å det grövsta mot denne mans ideal. Vi ser det också i många handlingar på många platser i landet, där livet blivit påverkat av extremism och brott riktade mot livsstil, myndigheter, samt människors möjlighet att leva ett liv efter egen önskan. Något som kanske borde klassas som terrorbrott och hanteras därefter. Att det också påverkar den allmänna oron över var landet är på väg, borde kanske också tas på allvar. Jag tror inte heller att vi blir lugnade av kändisar som tjänar pengar på att åka runt med statistkunderlag som visar att vi inte ska vara rädda, jag tror mer på handlingskraft som en lugnande metod.

Om dagens system med avvisningar hade fungerat, hade den 7/4-2017 förmodligen varit en vanlig fredag i Stockholm. Vi kommer att fortsätta glömma enskilda händelser, men med ökad extremism och våld, stiger ändå allmänna oron och det är vi själva som får betala priset för detta. Att be någon leva sitt liv blundande, tror inte jag löser problemen.

Styrande har länge sett bort från verkligheten och det är hög tid att ta tag i de problem som vi verkligen lever under, om de vill upprätthålla den demokrati de säger sig stå för. Där finns stort utrymme för självrannsakan och uppföljning av sina beslut och hur de påverkar människors liv och vardag, samt myndigheters möjligheter att upprätthålla rättsstaten. Gör man inte det kommer troligen extremismen att frodas på alla kanter och landet implodera av handlingsförlamning.

Sverige precis som världen är under ständig förändring och vår befolkning kompletteras ständigt av nya etniciteter. Det ska inte påverka vår gemensamma syn på alla människors lika värde, utan vara en av grundstenarna Sverige vilar på och ska hedras av. Det borde vara ett krav som ställs generellt. Attacker mot detta måste tas på allvar och ageras resolut mot.

Sverige finns på riktigt och det finns mycket att försvara. Ni har väl inte glömt det?