Jämlikhet+Rättvisa=Utanförskap?

Jag har haft förmånen att arbeta inom flera olika områden och träffat otroligt mycket människor som alla har sin olika livsberättelser och bakgrunder att luta sitt liv emot. Det är väldigt intressant att få ta del av tankar och betraktelser från människor som inte levt på samma sätt som jag och som dessutom har andra värderingar i livet, än vad jag har. Men det finns en sak som de allra flesta har gemensamt och det är längtan efter att känna sig fri. Skillnaden där är bara på vilket sätt man vill känna sig just fri. En del vill kunna tänka och uttrycka sig fritt, medan andra vill vara ekonomiskt oberoende, men också att kunna anpassa sitt liv efter värden som ligger bortom ekonomi och socialt lik-anpassande finns där. Här kan man ställa sig frågan hur ett samhälle kan bemöta och tillgodose alla önskningar?

Många kreatörer och idésprutor har jag mött, människor som verkligen brinner av lust att få förnya och utveckla. Men så finns det också de som det är så synd om för att de inte vill egentligen någonting, mer än att bli omhändertagna av ett system som de själva inte så gärna vill finansiera utan bara konsumera. Däremellan finns det otroligt många varianter på förutsättningar och viljor.. Det finns många som uttrycker ett Utanförskap, oavsett härkomst och personlig förutsättning. Hur kan det bli så och vad kan vi göra åt det?


Under den tiden jag arbetade med rehabilitering kunde jag se hur vårt välfärdssystem många gånger slog helt fel och utelämnade de svaga som behövde hjälp, medan andra människor med betydligt mindre problem startade högljudda grupper som hävdade sin rätt att få vara sjuk och bli omhändertagna, istället för att se till sin friska sida som lätt kunnat användas inom vilken marknadsföringskampanj som helst, krävde man helt enkelt att få bli placerad i ett Utanförskap genom att åberopa Jämlikhet och Rättvisa. En för mig konstig ordning och något som inte alls främjade rehabiliteringen och folkhälsan.

Det är många gånger jag ställt mig frågan hur ett samhällssystem som beskriver sig som Solidariskt, Jämlikt, Rättvist och med Gemenskap som nyckelord, blivit så skevt och illa fungerande att det egentligen inte passar någon och bara underblåser avundsjuka och narcissism. Något som finns i överskott inom olika grupperingar.

En annan vändning är att se alla de som sliter och bidrar till systemet, som gång efter annan upptäcker att de blivit lurade eftersom allt de betalat in i skatt inte kommer dem till del då de behöver det. Bl.a så har pensionsinbetalningar använts friskt och det samlade ekonomiska värde en pensionär trodde sig ha av sitt slit, uteblivit till stora delar. Det är en del av alla problem som systemen ställer till med eftersom ingen garanti ställs för att pengarna finns kvar när de politiska målen ändrats.

Använder man ordet valfrihet som tillämpad frihet och därmed rätten att styra över sitt egna liv, så är inte det särskilt välgrundat och säkert heller. I Rättvisans namn skall alla ha samma förutsättningar och livet ska se exakt likadant ut. Frågan man ställer sig är: Hur ska det gå till när vi har så olika värderingar och grundförutsättningar?
Det verkar då inte vara för individens bästa man beskär valfriheten, utan för att undvika att avundsjuka uppstår. Så t.ex att istället för att låta var och en välja hur mycket den vill jobba och låta de själva ta ansvar för detta, skall alla jobb göras så lika som möjligt. Med detta slår man undan benen inte bara på enstaka individer, utan man utestänger även många från arbetsmarknaden och begränsar även företagare att erbjuda arbetstillfällen. Vill någon arbeta 6-timmarsdag, så förs en omfattande kampanj att alla ska göra det, utan att för den saken ta hänsyn till var och ens villkor och förutsättningar. Som en sub-konsekvens i detta kräver man också av företag och arbetsgivare att deras verksamheter skall vara linjära och inte alls vara beroende av konjunktursvängningar, årstider eller andra variabler. En utopisk sörja att belasta någon med.

Att räkna upp alla liknande dumheter inom olika områden inom välfärden, arbetslivet och all egentid, kommer att ta för mycket utrymme, så man får väl dra en konklusion av det hela och försöka förstå innebörden av att avundsjukan är den mest avgörande faktorn som driver Sveriges regering och dess påhejare idag. Det som kommer ut i andra änden av detta är att man istället för att bli en agerande regering som också lär befolkningen att agera och ta ansvar för sina liv, så lärs vi upp till att reagera och styras av kortsiktiga ställningstaganden.
Skillnaden blir rätt uppenbar då man lyssnar på t.ex. Stefan Löfven som fördömde den agerande migrationsministern Tobias Billström för att han ville ha en diskussion och en planläggning av flyktingmottagandet. Nu när mottagandet nått en krisartad omfattning, då reagerar Stefan och sätter upp det största staketet i historien mot flyktingar som vill komma till Sverige.
Problemet med att bara reagera är att man oftast gör det endast i egen sak och inte kan ta in en större bild av vad frågan egentligen gäller, eller ha en framförhållning om eventuellt nya förutsättningar, eller skiftningar i konjunktur eller årstid...

Det är tyvärr en metod som verkar vara djupt rotad i vårt regeringsarbete idag. Att reagera och gärna i affekt, istället för att agera under nyktra förhållanden, vilket också återspeglas i samhället i stort.
Rent operativt avspeglar det sig särskilt på skatte- och arbetsmarknadspolitiska områden, där man fullständigt vräker förutsättningarna över ända, för att försöka nå ett resultat man skulle kunnat få med en öppnare, sundare och mer liberal arbetsmarknad och skattesystem. Hade man vågat titta lite i backspegeln så uppenbarade sig det faktum att man får in mer skattepengar av att fler kommer i arbete, än att lita till överbeskattning som begränsar konkurrenskraften. Allt för att hitta en sidoarbetsmarknad som bygger på bidrag, vilka allt som oftast skapar en osund arbetsmarknad i sig. Det för också med sig en stor känsla av utanförskap som inte är helt lätt att hantera med de nedärvda verktygen som höjda skatter och bespottan av privata initiativ och idéer. Här hamnar man lätt i en negativ spiral.

Den dagen regeringen inser att befolkningen består av individer och inte en enda grupp med exakt lika behov och förutsättningar, då kan vi börja diskutera hur utanförskapet kan motverkas. Kanske ligger största utmaningen till att riva ner sina egna gamla manifest och ledord, som i mångt och mycket ligger till grund för den handlingslöshet som råder. Till att börja med kanske man ska agera genom att definiera vad man menar med respektive ord så blir det enklare att ta ställning till vad som avses. När förklaring saknas, så blir orden mer ett hinder utifrån allas olika tolkningar och välfärdssamhället blir en illa ihopsatt kompott utan någon definierad smak, som endast kryddas med avundsjuka. Det är ingen bra grogrund för innovationer, utveckling och gemenskap.

Samhället bygger på de människor som finns där, därför måste väl den viktigaste åtgärden vara att få så många som möjligt att känna sig delaktiga och accepterade för vilka de är. Att lyckas till 100% tror jag är omöjligt, då det alltid finns de som väljer att stå vid sidan om. Det svåraste vi har att göra med är oftast människans attityd, som många gånger ställer samhället på kant i olika ytterligheter. Kan vi gemensamt börja bekämpa den nedärvda avundsjukan och de sub-kulturer som inte accepterar Sveriges lagar och istället försöka inspirera varandra till framgångar och utveckling, tror jag att vi får ett både trevligare och mer vänskapligt land.
Själv tror jag mer på acceptans, tolerans och välvilja som ledord, för de utgår ifrån vad individen själv kan bidra med. Ett samhälle och en gemenskap bygger på det som vi gemensamt bidrar med. Där skattesatserna är differentierade och de som tjänar med betalar mer skatt, kan det personliga bidraget vara det som alla bidrar lika mycket med.
De gamla ledorden Jämlikhet, rättvisa och solidaritet är något som alltför ofta läggs på andras axlar med utgångspunkten avundsjuka och skuldbeläggande.
Det är inget som är varken kreativt eller borgar för utveckling.

Det finns bara en sak man lär sig av historien; det finns inget man lär sig av historien..

I och med att jag har ett stort intresse för vad som hände runt WWII (andra världskriget), i allt från politik till teknik, så har jag även fördjupat mig i det på många plan. Precis som då, så är det idag många starka ytterlighetskrafter som påverkar vår samtid. Det är allt från förtryck och våldsdåd, till flathet och förnekelse som dagligen kablas ut i via det media-filter som på sitt speciella sätt vinklar rapporteringen efter egen önskan. Lika mycket som mitt intresse att försöka förstå vad som hände, lika lite vill jag att historien upprepar sig och därför hoppas jag att fler ger sig in i debatten och försöker vända utvecklingen.

Det har gått rätt många år sedan WWII slutade och de krigsförbrytare som flydde till Sydamerika för att finna en fristad i skuggan av olika militärjuntor, har troligen numera dött bort. Kanske är det också därför som historiens avtryck också bleknar lite för var dag som går. Men det går fortfarande intressanta program på olika TV-kanaler som är väl värda att se, för den som är intresserad av att få lite nutidshistoria till sig. Därmed kan man också få en hint om varför en del av världen ser ut som den gör idag och vilka fasor som drabbade mänskligheten för ett drygt halvsekel sedan. Något som kan vara till hjälp när man väljer inriktning på sitt liv och tänkande. Det finns också en hel del intressanta artiklar och böcker att läsa om hur Sverige tog avstånd från de diktaturer som skyddade dessa förbrytare som begått sin illdåd under terrorliknande former. Sverige som då hade en naturlig plats i världsdiplomatin.

Argentina var ett land som skyddade många Nazist-förbrytare under efterkrigstiden. Sveriges dåvarande S-regering har under mängder med år protesterat mot detta. Att dagens S-regering vill göra "en Argentina" och öppna en fristad för terrorister som väljer att bosätta sig i Sverige, blir i det sammanhanget lite märkligt. För att krydda anrättningen något mer så protesterar även svenska Nazister mot detta, vilket ändå måste läggas på deras plus-konto!
Var är logiken och det sunda förnuftet?
Ska vi bli samma typ av land som de fascistiska länderna var under efterkrigstiden och skydda förbrytare?

Men något som bekymrar mig djupt är de ledande människorna i Sveriges regering som fortfarande vill öppna våra gränser för de terrorister som begår illdåd runt om i världen. Jag har också svårt att förstå Stefan Löfvens jämförelse mellan IS och Breivik. Visserligen var Breivik mer effektiv i antal dödade vid ett tillfälle, men han tillhör ingen organisation likt IS, som skickar medlemmar på uppdrag kontinuerligt.

Läste häromdagen en annan artikel om hur mycket kärlek som kanaliserades ut efter terrorangreppet i Bryssel, så än finns det hopp! Det är naturligtvis fint att människor visar stor empati och vänlighet när någon hamnat i en utsatt situation. Det som förbryllar mig är att vänlighet och medmänsklighet har alldeles för liten inverkan och uttryck i icke-kris. Det verkar som människans behov av att hata och segregera är väldigt stort, till den dag då kriget knackar på och terrorn gör sitt intrång. Då är sammanhållning och vänskap helt plötsligt viktigt för allas vår överlevnad och man väljer en annan väg att hantera sin närhet än att t.ex kasta Bengaliska eldar mot varandra under en fotbollsmatch. Så kärlek och medmänsklighet finns, bara man lockar fram den och erbjuder möjligheter för den att växa.

Det enda man verkar kunna säga om det som sker, är den gamla floskeln: "Det finns bara en sak man lär sig av historien; det finns inget man lär sig av historien!" Den svenska modellen av demokrati verkar idag gå ut på att istället för folkvälde där befolkningen väljer sina politiker, så ska politikerna välja sin befolkning. Det verkar helt snurrigt att man skaffat sig sådan ytterligheter i ett land som haft så bra förutsättningar för att kunna ge människor en bra plattform att utvecklas ifrån. Samtidigt som vi tappar placeringar i världsdiplomatin.

Jag vill gärna ha en regering som arbetar för mänskligheten och för att skapa möjligheter för alla de människor oavsett härkomst: Gör rätt för sig, en välfärd för de som behöver den och begränsning för de människor som terroriserar andra, samt utnyttjar våra gemensamma resurser på fel sätt.

Tack för ordet!

Tack SVT för att ni bryter reglerna! (Ironi)

SVT har gjort det igen, ett självmål från en säker position.

Vad jag har förstått så ska det inte finnas politiska antydningar i Melodifestivalen, men ändå så hänger sig SVT åt detta. Ett väldigt dumt och oklokt beslut i min mening.

Jag har skrivit om det förut och betonar det igen, var finns Sverige?
Det jag upplevt under många år är att landet i jakten på att vara det mest förlåtande och inbjudande landet i världen, har tappat sin profil och istället för att skapa gemenskap, lyckats med det motsatta. Idag är det inte bara nyanlända som känner sig utanför, utan det grasserar i väldigt många grupper i det kränkta Sverige. En kränkthet som kommit ur decennier av gränslöshetens ideologi. Det beskrivs kanske lättast med alla system som definierar den frustration som segregerar samhället som mest. Där vissa få för lite medan andra finansierar något de ej kan se ett positivt resultat av. Allt med det stora gemensamma resultatet att alla känner sig utanför och kränkta.

Att ändra i Nationalsången, om dock bara ett ord för att göra ett statement för alla som känner sig utanför, kommer med all säkerhet spela rasister i alla läger rakt i händerna, för där känner sig också många utanför. Man hade säkert i produktionsgruppen det motsatta uppsåtet, men SVT och den socialism som vädras där, brukar inte alltför sällan skjuta sig själv i foten.

Att man sedan Palmes och Anderssons tid inom Socialdemokratin kämpat för att utradera alla gränser runt oss, till förmån för att alla ska känna sig välkomna, borde väl rimligtvis ha resulterat i en stolthet av att leva och dö i Norden? Var det inte det som var meningen med hela spektaklet? Om det landat i att det inte spelar någon som helst roll var man lever och dör på jorden, så är det kanske inte det som bygger en gemensamhet och stolthet över vårt land och de fördelar det finns med att bo här. Fördelar som fred, socialt skydd och demokrati.

Vi lever i en turbulent tid med strömningar och motsättningar av alla de slag. Människor känner sig otrygga i det land som skulle symbolisera tryggheten. Då väljer vår Public Service-kanal att spä på den bilden och otryggheten. Idag när vi verkligen behöver raka linjer och en tydlig ledning, är kanske Melodifestivalens produktionsgrupp minst tillförlitliga att göra politiska utspel och ta ledartröjan från en redan klen och odefinierbar regering.

Att smita från ansvar.

Har varit på info/föreläsning/briefing/inledning om säkerhet och skydd. Det handlar om företag och privatpersoners trygghet i vår lilla stad och hur det ser ut idag. Claes Jonsson gjorde som moderator en väldigt bra inledning där han talade om vikten att försöka förstå varandra, trots att vi alla har kanske lite olika upplevelser. Just förståelse, respekt och kommunikation brukar vara en bra inledning på ett förändringsarbete eller en utveckling så god som någon.

I panelen fanns det representanter från ICA, vaktbolag, Värna Västerås, Polisen, Kriminologi samt Kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck. Men när Claes påbörjade konklusionen med att ställa sig i spegeln och fråga vad han kunde göra innan stafettpinnen lämnades över till panelen, så blev det största intrycket av mötet de ord som Kommunstyrelsens ordförande klämde ur sig när turen kom till Anders: "Jag kan inte göra något!" Den kommentaren, samt det långa inledningsanförandet han hade om hur bra det var att vi träffades, utan att för den sakens skull nämna det brännande ämnet, kändes som en alltför typisk politikerpassering för att ens visa tecken på engagemang i frågan.
Däremot hoppades han på att det skulle bildas någon mer arbetsgrupp eller kommitté, troligen med förhoppning om fler uppdrag för honom personligen. (Min uppfattning)

Ok, Kommunstyrelsens ordförande, tillika ordförande i Värna Västerås mm.mm, upplevde sig inte kunna göra något. Oavsett om det var sagt på skämt eller allvar (Jag vet inte vilket), så var det otroligt dumt sagt som politiker, som valt yrket för att just kunna påverka. I en krets av människor som anslutit sig till detta angelägna program, där vi alla där med olika upplevelser av brottslighet som drabbat oss ville bli hörda och tagna på allvar, blev vi politiskt bemötta med en stor mån av disrespekt. Dock berättade han om ett pågående projekt Chance to change, för ungdomar som hamnat snett, bra så, men det hörde inte riktigt till dagens program.

Det talades givetvis en massa om statistik och den minimala risk ett brott löper att bli lagfört. Just statistik visade sig idag också vara otroligt skiftande beroende på vem som presenterar den, samt kanske den enskilt största statistiska problematiken, mörkertal. Alla brott som de drabbade inte anmäler. Kanske av hopplöshet inför den rådande statistiken med det dystra förhållandet mellan anmälda brott och uppklarning, eller på grund av uppföljningsbrott, som hot mm.

Det märkliga med paneldiskussioner som dessa är att det alltför sällan sägs hela sanningar. Det finns mycket "off-the -record-material", som av olika anledningar inte ser dagens ljus. Man pratar gärna om vikten med rak kommunikation och ärliga redovisningar, men man får ett friserat material att ta till sig.

Allt slutade med att alla deltagare bjöds in att komma med synpunkter och idéer på hur vi kan öka säkerheten här i Västerås. Bl.a. så kunde vi göra det via inlämnande av lappar, där vi kunder skriva: "Jag tycker att X ska göra..." Själv hamnade jag i funderingen på vad jag själv har för tillåtelse att göra.

Som exempel: Jag och många med mig har sökt tillstånd för kameraövervakning för att skydda oss mot skadegörelse och inbrott. Jag har haft långa samtal med Länsstyrelsen som nekat tillstånd till detta, av integritetsskäl. Om jag inte blivit helt felunderrättad, så blev man i London av med 85% av småbrottsligheten när man införde CCTV, är inte det ett argument för ökad bevakning? Att ha en väktarrutin som vem som helst kan övervaka, är en betydligt dyrare lösning för sämre närvaro. Här borde en politiker kunna hjälpa med lagstiftning.

De brott som begås är väldigt olika och spänner från snatterier till våldsbrott. Det gemensamma som alla dessa brott har, är att de skapar otrygghet, maktlöshet och upprördhet. Dvs, de ligger till grund för det som kan utveckla extremism. Man pratar om polarisering inom ekonomi, politik, religion mm.

Hur kommer man tillrätta med detta då? Ja, även om vi idag skulle titta framåt, så måste man kanske också titta bakåt, för att förstå var vi kom ifrån. Vi fick lära oss hur olika utvecklingen sett ut, beroende från när man väljer att starta en mätning. Visst vi måste kanske sätta en start och gör vi det idag så kan vi kanske glömma det som ligger till grund för att vi hamnat där vi hamnat. Om vi bortser från den del av befolkningen som är livsstilskriminella, så kan säkert mycket handla om social tillhörighet och utveckling. Att kunna försörja sig tror jag är en grundläggande del hos oss allra flest, men hur vi väljer att göra det skiljer sig åt väsentligt.

Det finns skillnader inom alla polariseringsområden och till detta får vi också lägga människans alla sidor, baksidor som framsidor, som vi alla hanterar på olika sätt och får mer eller mindre gehör för. Själv tror jag mycket på ömsesidig respekt istället för att tycka synd om. Jag tror heller inte på att göra avundsjuka till en politisk rörelse. Jag tror dessutom på människans möjlighet till kommunikation, som en bra början på en förändring.

Tyvärr så tror jag att Sverige tappade greppet för rätt länge sedan, när det bestämdes att vi skulle vara gränslösa (har bloggat om det tidigare). Vi var ett rätt litet och begränsat land med möjlighet att skapa en struktur och demokratisk grund där vi värnade vår gemenskap och utvecklingen av denna. Politiskt gick man längre och utplånade Sverige för att ingen skulle känna sig utanför. Men man kan välja att välkomna och introducera, istället för att utplåna. Det vi idag ser är nog tyvärr en hel del håglöshet som kommer av den stående våg av oro och otrygghet som kommer av vårt egna handlande.

Tvärt emot var Anders Teljebäck uttrycker, så tror jag att förändringen av samhället måste komma från politiker som visar respekt för medborgarna och som försöker förstå problemen som uppstått, även om man tillhör en organisation som vars beslut vi idag ser konsekvenserna av. Vi kan alla hjälpa till med initiativ och alla bör vara beredda på att jobba med förändringen, men vi måste få politiker som lyssnar och verkligen förstår vad som pågår utanför deras kontor, för att det ska kunna lagstifta på ett vettigt sätt. Det är trots allt politiker som har makten att lagstifta, det möjligheten har vi inte som medborgare.

Det tragiska idag är den polarisering som skett i politiken, som omöjliggör förändringar eftersom man måste rannsaka sig själv. Just den delen verkar vara en omöjlighet och en alltför helig ko för att våga ta till sig. Det har blivit lättare att smita från ansvar och lämna landet ryggen.

Alla vill bli hjältar

Jag har för mig att det var en av mina favoriter, Leif GW, som myntade uttrycket: "Jag tror att man ska vara försiktig med att utse barnprogramledare till Kulturministrar, särskilt när de pratar och tänker som barn". Inte för att jag på något sätt vill förringa barns syn på saker och ting. Jag måste säga att jag lärt mig mycket genom att vrida och vända på världen under min dotters uppväxt, när jag fått se tillvaron genom hennes ögon.

Barn har ofta en väldigt enkel och rak syn på sig själv och sin omgivning, vilket i sig är mycket befriande. Men de saknar också ofta perspektiv och erfarenheter som man förhoppningsvis med åren tar till sig. I det nära perspektivet kan det vara otroligt spännande att bli guidad av ett barn, som när man på vingliga ben står upp och försöker ta på sig strumporna och får kommentaren: "Varför sätter du dig inte!" En klockren reflektion som man i hastigheten kanske glömt bort. Däremot så är lösningen på all ondska i världen inte så enkel som analysen: " Det är bättre om alla är snälla!"

För visst vore världen en bättre plats om alla var snälla mot varandra, det skulle vara helt fantastiskt! Så att så långt är analysen klockren. Men problemet med snällhet är detsamma som problemet med ondska och förresten med otroligt många andra beskrivningar av mänskliga sidor. Det är helt beroende på vilken utgångspunkt man har i bedömningen. Ett annat problem som idag kanske är mer aktuellt än någonsin, är också den svårighet barn har att se långtgående konsekvenser och man har heller inte den möjlighet att sätta saker i ett historiskt perspektiv. Den senare delen är nog den enskilt största delen i det som är grunden för att just se konsekvenser.

Jag håller helt med Leif GW i hans analys, men jag skulle vilja gå ett steg längre och säga att det kanske beror på att den som utsett Alice till Kulturminister, inte heller han har lämnat barnstadiet och har lite svårt att se både konsekvenser och sätta saker i ett historiskt perspektiv. Det kan mycket väl vara en anledning till att han verkar ha så svårt att ta sig ur startblocken på sin mandatperiod, att han likt et barn bara ser sin närhet.

Visst, det kanske är skönt att vända sig till de rättrogna i sin egen krets för att få känna sig som hjälte i sin egna pyjamas, när kvällen faller på. Men frågan är om om det är så klokt när världen inte visar sig rimma mot den ideologi man själv skrivit på insidan av nattmössan. För det hjälper inte med att vilja vara hjälte, särskilt inte när andra förstår att det behövs både åtgärder, system, organisation och tanke för att saker ska ske. Det måste vara tufft att varje morgon vara tvungen att slita av sig spandexdressen och dra på sig offerkoftan, för att sedan ge sig ut och försöka förklara för omvärlden på ett obegripligt sätt, att alla obegripligheter man stod för dagen innan inte byggde på vare sig kunskap eller fakta.

Likt den kristna högern i USA, som på många håll vill stoppa forskningen, allt för att de inte ska tappa greppet om sin krets människor som de förklarat sin världsbild för, så kämpar nu politiska strömningar på både vänster och högerkanten i samma ärende. De tycker verkligen att forskningsresultaten förstör deras möjlighet att styra och verka över sina medlemmar och är idag den kanske enskilt största verkande kraften i vårt land som står för förnekande och motstånd till vetskap, kunskap och forskning,  och är politiskt grundad. Anna Dahlberg beskriver på ett väldigt nykter sätt detta i Expressen

Det är mycket som vänstern har tillsammans med fundamentalistiska religösa sekter och som är minst lika dumma som att förringa människor beroende på deras härkomst eller hudfärg. Kanske har detta att göra med att man inte vuxit upp och fått de perspektiv som livet borde ge? Att man vill stanna i en värld där man inte behöver ta konsekvenserna över sitt egna handlande, ungefär som ett barn inte behöver ta några långtgående konsekvenserna för sina ageranden. Skillnaden är dock att barn räknas som barn och ansvaret bör läggas på föräldrarna, med de politiska organisationerna vill ha bort  fakta och forskning som bevisar att deras teser inte alls håller. Inte ens inom ramen för den ideologi de själva står för. Det märks särskilt i argumentationen som inte alltför sällan hamnar i det läget att de tillhör just den ideologi de tillhör och därför har rätt. Inte rätt till sin åsikt, utan RÄTT. Gärna också för de blev födda in i det. Därför använder man högljudda och våldsamma medel för att döda opinionen och sälla sig till sin högst osäkra sfär av anhängare som ställer sig bakom rättfärdigandet av agerandet.

Om man nu som i Regeringsposition som historiskt med hjälp av LO dränerat Sverige på företag och arbetstillfällen, inte kan se konsekvenserna av sin egna ideologi och förstå att revidera den, måste vi söka en annan ledning. Det tråkiga är dock att det som kunde vara alternativ, har tagit Time-out, vilket ger plats för extremism och självutnämnda hjältar.

 Visst förstår jag att det finns människor som vill bli Superhjältar, men dessa figurerar som de flesta redan vet, i sagoböckerna. Kanske är det just därför man för tydlighetens skull har en sagoberättare till Kulturminister? Vi behöver både en bredare syn och ett vidare perspektiv i ledningen, som kan möjliggöra att vi tillsammans kan bli "hjältar" för vårt land och våra medmänniskor, genom att alla få bidra istället för att bli segregerade och utstötta av jantelag, rasism, allmänt taskig människosyn, samt fruktlösa ideologier.

Risken med att flyga utan höjdmätare...

Nu rullas det ut skandalrubriker på löpande band när S och Kommunal granskas, lite otippat av Aftonbladet. Jag vet inte om det egentligen är så mycket nyhetsvärde i detta, men visst rent informativt kan det ändå vara. Den stora skandalen har pågått i så många år att inblandade parter har blivit "hemmablinda", "fått fel på höjdmätaren", "satt i system", eller vilken annan beskrivning som helst. Men det man gjort är att slagit samman ett politiskt parti med ett fackförbund och helt öppet bildat ett korrupt system som saknar motstycke. LO försörjer S med ekonomi, allehanda tjänster och nu även lägenheter, och få gengäld inflytande över politiska beslut som inte helt otippat oftast ska ge fördelar för LO.

Att en minister får hjälp med bostad i Stockholm, ser inte jag något konstigt med. Däremot ska det inte vara av LO utan en organisation som finns inom riksdagens väggar och inte, som LO, är stark knutet till ett parti. Det ska vara en neutral organisation. För övrigt så finns det tydligen även lägenheter i Riksdagshuset, som hyrs ut till Riksdagen rookies. Träffade för något år sedan en representant för S, som bodde i en av dessa och var så glad över den och att den gav henne möjlighet att leva sitt liv innanför Riksdagens väggar, så hon inte behövde möta några civilister över huvud taget.. Det verkade nästan som S hade sin alldeles egna nunne-orden.
Vet inte om det är andemeningen med dessa lägenheter, att slippa möta medborgarna i landet. Men alla värderar vi saker och våra uppdrag på våra egna sätt och sedan är det upp till uppdragsgivarna, vi väljare, att rösta på vad vi tycker är bra. Helst då efter att ha skaffat oss information om partiprogram, partiernas medlemmar och eventuella skillnader däremellan.

Jag var en av dessa som trots att jag inte röstade på S, (eller något av dagens regeringspartier), men som satte rätt stor tilltro till Margot Wallström. Tyvärr måste jag säga att mycket vatten har runnit under broarna sedan jag i mitten på 90-talet hade förmånen att träffa henne. Jag tyckte då att hon var en reko figur med mycket pondus och hög moral, kanske mycket för att hon vågade säga emot Göran Persson. Idag personifierar hon tyvärr det korrupta i Sveriges Regering, genom att inte själv hålla isär sin ministerpost, från inflytandet från ett fackförbund.

Att Kommunal svänger runt med gigantiska summor pengar och leker högriskinvesterare i brancher de inte bör vara i eller förvalta deras medlemmars pengar och förtroende i, ser jag inte som något konstigt alls egentligen. Höll själv på att bli fackligt engagerad en gång på 80-talet, men det föll på att jag var intresserad av arbetsfrågor och inte att slira runt på feta fackliga representationsmiddagar. Tog ett stort steg bort från detta då det visade sig finnas en överrepresentation av människor som gömde sig från arbete och istället hittade facket som en oas att driva runt i och få sitt liv finansierat utan motprestation. Tyvärr överglänste de dessa som verkligen var värda all uppskattning för sitt arbete. De som oftast hamnade i skymundan.

Det som jag själv upplevt är likheten mellan S och LO i deras svårighet att förstå sitt egna uppdrag. Att få ett förtroendeuppdrag att leva upp till och samtidigt även förvalta medlemmars pengar och tilltro. Mycket har handlat om att få egen vinning ur systemen vilket gjort att jag själv funderat mycket över medlemsnyttan samt nyttan av den form av passiviserande fördelningspolitik som S står för. Slår man ihop dessa företeelser så får vi precis det vi har idag, en korrupt Regering med stöd från LO som inte har någon vidare koll på hur ekonomi ska skötas för att gagna ett land.

Det blir en form av vänsterstyrd utopisk självfinansiering i att enögt titta till LO's medlemmar. Att LO stödjer förslag på ökad offentlig finansiering och höjda bidrag i passiv riktning ger LO själva en ökad intäkt och mer pengar att leka med. När man gör det på bekostnad av att företag får svårare att både anställa och expandera eftersom både ekonomi och incitament saknas i den S-styrda planen, utarmas landet via jobbexport, överbeskattning och snedvridande bidragssystem. Så har det varit i 50 år nu. Det enda man kan säga är väl att detta systemet blivit så vedertaget i sin utformning, att de inblandade i Regering och LO idag agerar med ryggmärgen istället för med tanken, och därmed fördjupar dessa korrupta mönster.

Vi behöver en Regering som är både kompetent och fri från korrupta system. Jag tror inte den sittande är kapabel att ens inse konsekvenserna av sitt handlande vare sig lokalt eller globalt. Vi behöver verkligen någon som tar över ledartröjan från Reinfeldt som jag anser var den mest kapabla Statsminister och Regeringsbildare vi haft i modern tid Någon som är motvikt till dagens stekare med den egna spenderplånboken fylld med andras pengar. Att få landets ekonomi att lyfta är en konst, men att flyga den utan höjdmätare är direkt farligt.

Här kommer årets lista!

Ja då börjar årets slut närma sig och som sig bör, är det dags för ännu en lista över året som gått. Ett år som innehållit mycket av mycket och både härliga höjdpunkter och rejäla vågdalar. Precis som det ska göra, för vad vore livet utan skiftningar?

Årets flytt!
Japp jag börjar med min dotter som skaffade eget och flyttade hemifrån. Var inte riktigt beredd när den dagen dök upp och hon berättade att hon skulle flytta. Kändes som om vi precis funnit varandra igen efter alla år, men det är härligt att se henne utvecklas och ta för sig av livet med sin härliga inställning! Lycka att se henne lycklig!

Årets Fawlty Towers!
Varbergs Kurort (& Uppfostringsanstalt). Har redan skrivit om det, men blir inte klok på hur fel man kan utbilda sin personal... ...och var fan är drinkarna?...

Årets premiär! 
En gentlemans guide till kärlek och mord! Imponerande och fantastiskt kul! Blev rädd för Karin Funk!

Årets hjälte/kämpe!
Maria Hedberg! Hjältar finn mitt ibland oss, Maria är beviset för det! En stor person med mycket kärlek och hjärta.

Årets chef!
Salle Macri! Bara älskar dig och din mat! Julbordet var magnifikt och stor konst! Du förgyller Västerås!

Årets egna gig!
Fredag 18/12 i Skybaren, helt galet! Det är kul med musik! =D

Årets 50-åring!
Har grattat ett antal härliga 50-åringar i år, men måste särskilt nämna Roberto Vacchi! Robban vann under året Kristallen för årets Sport-TV personlighet! Kan inte tänka mig någon mer värdig vinnare, men det som inte kom fram i den prisutdelningen är Robbans hjärta för sociala frågor och som människa i stort. Att gratulera honom att få mer än man ger! Hans värme, engagemang och hjärta fyller världen med liv och hopp!

Årets allsång!
När hela Brasseriet stämde in i Another brick in the wall

Årets komet!
Miriam Bryant

Årets låt som sammanfattar en stor del av mitt liv!
Miriam Bryant Var som en tromb i min ryggsäck!...

Årets system!
SONOS! Äntligen har jag ljud hemma att tala om!

Årets mängd!
Svamp! Har aldrig tidigare i mitt liv plockat så mycket svamp! Det mesta skänktes till nära och kära, men lägenheten innehåller svamp (av ätlig modell) i alla tidigare outnyttjade tomrum!

Årets "Jävlaskitfan"!
Cancer, cardiologiska-, epidemiska- och andra jävliga sjukdomar!

Årets healing!
Kärlek!

Årets sport!
Stavgång

Årets märklighet som alla år!
Det konstiga i att vi använder idrott i måttlig mängd som hälsa, men det finns de som idrottar mycket och använder ohälsa för att få ett kortsiktigt resultat. Är det inte meningen att vi ska må bra?

Årets felbeslut!
Tröttnade på livet och att det hela tiden jävades med mig. Bestämde mig för att vara singel livet ut!

Årets upptäckt 1!
Livet! Det är faktiskt inte livet som jävlas, utan innehållet jag valt! En upptäckt som förändrade mycket! Livet är faktiskt en möjlighet!

Årets upptäckt 2!
Facebook-tester! Ok, man ska inte göra dessa av många olika anledningar, men jag busade till det och gjorde några ändå! En test förändrade helt mitt liv till det bättre! "Vem, borde du ta en öl med". Bjöd ut en nunna och nu har jag fått en doktor, men framförallt en fantastiskt härlig människa, Pia!

Årets upptäckt 3!
Att bli utnyttjad och manipulerad är inte så kul och hälsosamt!

Årets upptäckt 4!
Kreativitet är det jag mår bra av!

Årets upptäckter i naturen!
Bunkrar och bergrum! Finns hur många som helst!...

Årets "Hur mycket kred kan man egentligen få?"
Ljussättning i Engelbrektskyrkan!

Årets "Hur sur kan man egentligen vara?"
Bartendern på Varbergs Kurort (& Uppfostringsanstalt)

Årets "Om jag ändå visste vad jag höll på med!"
Valfria personer ur regeringen

Årets klipp!
Leif GW, Bara älskar honom!

Årets mesta begränsning!
Tillståndsgivning vid Västerås Stad

Årets väder!
Sommar och sol!

Årets brist på skolgång!
Kändisar och politiker som visar på osedvanligt dåliga kunskaper i ekonomi, konsekvens och ren matematik.

Årets mest segregerande!
Kulturbidrag

Årets Låt!.... (igen)
Solsbury Hill

Årets berättelse med en fantastisk kärlekslåt!... (igen)
Christian the lion story

Årets Nybygge!
En Flygel!

Årets plats för avkoppling!
Marstrand (igen)... Kan nog aldrig få nog av magin i gränsen mellan klippor, hav och himmel på det stället!

Årets mest överskattade!
Tandblekning

Årets skräck!
Terror

Årets flathet!
Politiker som vill ge terrorister förtur till arbete och bostad.

Årets glädje!
Livet i sig!

Årets galning!
Grannens tupp!



Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2016!