SVT har gjort det igen, ett självmål från en säker position.
Vad jag har förstått så ska det inte finnas politiska antydningar i Melodifestivalen, men ändå så hänger sig SVT åt detta. Ett väldigt dumt och oklokt beslut i min mening.
Jag har skrivit om det förut och betonar det igen, var finns Sverige?
Det jag upplevt under många år är att landet i jakten på att vara det mest förlåtande och inbjudande landet i världen, har tappat sin profil och istället för att skapa gemenskap, lyckats med det motsatta. Idag är det inte bara nyanlända som känner sig utanför, utan det grasserar i väldigt många grupper i det kränkta Sverige. En kränkthet som kommit ur decennier av gränslöshetens ideologi. Det beskrivs kanske lättast med alla system som definierar den frustration som segregerar samhället som mest. Där vissa få för lite medan andra finansierar något de ej kan se ett positivt resultat av. Allt med det stora gemensamma resultatet att alla känner sig utanför och kränkta.
Att ändra i Nationalsången, om dock bara ett ord för att göra ett statement för alla som känner sig utanför, kommer med all säkerhet spela rasister i alla läger rakt i händerna, för där känner sig också många utanför. Man hade säkert i produktionsgruppen det motsatta uppsåtet, men SVT och den socialism som vädras där, brukar inte alltför sällan skjuta sig själv i foten.
Att man sedan Palmes och Anderssons tid inom Socialdemokratin kämpat för att utradera alla gränser runt oss, till förmån för att alla ska känna sig välkomna, borde väl rimligtvis ha resulterat i en stolthet av att leva och dö i Norden? Var det inte det som var meningen med hela spektaklet? Om det landat i att det inte spelar någon som helst roll var man lever och dör på jorden, så är det kanske inte det som bygger en gemensamhet och stolthet över vårt land och de fördelar det finns med att bo här. Fördelar som fred, socialt skydd och demokrati.
Vi lever i en turbulent tid med strömningar och motsättningar av alla de slag. Människor känner sig otrygga i det land som skulle symbolisera tryggheten. Då väljer vår Public Service-kanal att spä på den bilden och otryggheten. Idag när vi verkligen behöver raka linjer och en tydlig ledning, är kanske Melodifestivalens produktionsgrupp minst tillförlitliga att göra politiska utspel och ta ledartröjan från en redan klen och odefinierbar regering.
söndag 28 februari 2016
onsdag 24 februari 2016
Att smita från ansvar.
Har varit på info/föreläsning/briefing/inledning om säkerhet och skydd. Det handlar om företag och privatpersoners trygghet i vår lilla stad och hur det ser ut idag. Claes Jonsson gjorde som moderator en väldigt bra inledning där han talade om vikten att försöka förstå varandra, trots att vi alla har kanske lite olika upplevelser. Just förståelse, respekt och kommunikation brukar vara en bra inledning på ett förändringsarbete eller en utveckling så god som någon.
I panelen fanns det representanter från ICA, vaktbolag, Värna Västerås, Polisen, Kriminologi samt Kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck. Men när Claes påbörjade konklusionen med att ställa sig i spegeln och fråga vad han kunde göra innan stafettpinnen lämnades över till panelen, så blev det största intrycket av mötet de ord som Kommunstyrelsens ordförande klämde ur sig när turen kom till Anders: "Jag kan inte göra något!" Den kommentaren, samt det långa inledningsanförandet han hade om hur bra det var att vi träffades, utan att för den sakens skull nämna det brännande ämnet, kändes som en alltför typisk politikerpassering för att ens visa tecken på engagemang i frågan.
Däremot hoppades han på att det skulle bildas någon mer arbetsgrupp eller kommitté, troligen med förhoppning om fler uppdrag för honom personligen. (Min uppfattning)
Ok, Kommunstyrelsens ordförande, tillika ordförande i Värna Västerås mm.mm, upplevde sig inte kunna göra något. Oavsett om det var sagt på skämt eller allvar (Jag vet inte vilket), så var det otroligt dumt sagt som politiker, som valt yrket för att just kunna påverka. I en krets av människor som anslutit sig till detta angelägna program, där vi alla där med olika upplevelser av brottslighet som drabbat oss ville bli hörda och tagna på allvar, blev vi politiskt bemötta med en stor mån av disrespekt. Dock berättade han om ett pågående projekt Chance to change, för ungdomar som hamnat snett, bra så, men det hörde inte riktigt till dagens program.
Det talades givetvis en massa om statistik och den minimala risk ett brott löper att bli lagfört. Just statistik visade sig idag också vara otroligt skiftande beroende på vem som presenterar den, samt kanske den enskilt största statistiska problematiken, mörkertal. Alla brott som de drabbade inte anmäler. Kanske av hopplöshet inför den rådande statistiken med det dystra förhållandet mellan anmälda brott och uppklarning, eller på grund av uppföljningsbrott, som hot mm.
Det märkliga med paneldiskussioner som dessa är att det alltför sällan sägs hela sanningar. Det finns mycket "off-the -record-material", som av olika anledningar inte ser dagens ljus. Man pratar gärna om vikten med rak kommunikation och ärliga redovisningar, men man får ett friserat material att ta till sig.
Allt slutade med att alla deltagare bjöds in att komma med synpunkter och idéer på hur vi kan öka säkerheten här i Västerås. Bl.a. så kunde vi göra det via inlämnande av lappar, där vi kunder skriva: "Jag tycker att X ska göra..." Själv hamnade jag i funderingen på vad jag själv har för tillåtelse att göra.
Som exempel: Jag och många med mig har sökt tillstånd för kameraövervakning för att skydda oss mot skadegörelse och inbrott. Jag har haft långa samtal med Länsstyrelsen som nekat tillstånd till detta, av integritetsskäl. Om jag inte blivit helt felunderrättad, så blev man i London av med 85% av småbrottsligheten när man införde CCTV, är inte det ett argument för ökad bevakning? Att ha en väktarrutin som vem som helst kan övervaka, är en betydligt dyrare lösning för sämre närvaro. Här borde en politiker kunna hjälpa med lagstiftning.
De brott som begås är väldigt olika och spänner från snatterier till våldsbrott. Det gemensamma som alla dessa brott har, är att de skapar otrygghet, maktlöshet och upprördhet. Dvs, de ligger till grund för det som kan utveckla extremism. Man pratar om polarisering inom ekonomi, politik, religion mm.
Hur kommer man tillrätta med detta då? Ja, även om vi idag skulle titta framåt, så måste man kanske också titta bakåt, för att förstå var vi kom ifrån. Vi fick lära oss hur olika utvecklingen sett ut, beroende från när man väljer att starta en mätning. Visst vi måste kanske sätta en start och gör vi det idag så kan vi kanske glömma det som ligger till grund för att vi hamnat där vi hamnat. Om vi bortser från den del av befolkningen som är livsstilskriminella, så kan säkert mycket handla om social tillhörighet och utveckling. Att kunna försörja sig tror jag är en grundläggande del hos oss allra flest, men hur vi väljer att göra det skiljer sig åt väsentligt.
Det finns skillnader inom alla polariseringsområden och till detta får vi också lägga människans alla sidor, baksidor som framsidor, som vi alla hanterar på olika sätt och får mer eller mindre gehör för. Själv tror jag mycket på ömsesidig respekt istället för att tycka synd om. Jag tror heller inte på att göra avundsjuka till en politisk rörelse. Jag tror dessutom på människans möjlighet till kommunikation, som en bra början på en förändring.
Tyvärr så tror jag att Sverige tappade greppet för rätt länge sedan, när det bestämdes att vi skulle vara gränslösa (har bloggat om det tidigare). Vi var ett rätt litet och begränsat land med möjlighet att skapa en struktur och demokratisk grund där vi värnade vår gemenskap och utvecklingen av denna. Politiskt gick man längre och utplånade Sverige för att ingen skulle känna sig utanför. Men man kan välja att välkomna och introducera, istället för att utplåna. Det vi idag ser är nog tyvärr en hel del håglöshet som kommer av den stående våg av oro och otrygghet som kommer av vårt egna handlande.
Tvärt emot var Anders Teljebäck uttrycker, så tror jag att förändringen av samhället måste komma från politiker som visar respekt för medborgarna och som försöker förstå problemen som uppstått, även om man tillhör en organisation som vars beslut vi idag ser konsekvenserna av. Vi kan alla hjälpa till med initiativ och alla bör vara beredda på att jobba med förändringen, men vi måste få politiker som lyssnar och verkligen förstår vad som pågår utanför deras kontor, för att det ska kunna lagstifta på ett vettigt sätt. Det är trots allt politiker som har makten att lagstifta, det möjligheten har vi inte som medborgare.
Det tragiska idag är den polarisering som skett i politiken, som omöjliggör förändringar eftersom man måste rannsaka sig själv. Just den delen verkar vara en omöjlighet och en alltför helig ko för att våga ta till sig. Det har blivit lättare att smita från ansvar och lämna landet ryggen.
I panelen fanns det representanter från ICA, vaktbolag, Värna Västerås, Polisen, Kriminologi samt Kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck. Men när Claes påbörjade konklusionen med att ställa sig i spegeln och fråga vad han kunde göra innan stafettpinnen lämnades över till panelen, så blev det största intrycket av mötet de ord som Kommunstyrelsens ordförande klämde ur sig när turen kom till Anders: "Jag kan inte göra något!" Den kommentaren, samt det långa inledningsanförandet han hade om hur bra det var att vi träffades, utan att för den sakens skull nämna det brännande ämnet, kändes som en alltför typisk politikerpassering för att ens visa tecken på engagemang i frågan.
Däremot hoppades han på att det skulle bildas någon mer arbetsgrupp eller kommitté, troligen med förhoppning om fler uppdrag för honom personligen. (Min uppfattning)
Ok, Kommunstyrelsens ordförande, tillika ordförande i Värna Västerås mm.mm, upplevde sig inte kunna göra något. Oavsett om det var sagt på skämt eller allvar (Jag vet inte vilket), så var det otroligt dumt sagt som politiker, som valt yrket för att just kunna påverka. I en krets av människor som anslutit sig till detta angelägna program, där vi alla där med olika upplevelser av brottslighet som drabbat oss ville bli hörda och tagna på allvar, blev vi politiskt bemötta med en stor mån av disrespekt. Dock berättade han om ett pågående projekt Chance to change, för ungdomar som hamnat snett, bra så, men det hörde inte riktigt till dagens program.
Det talades givetvis en massa om statistik och den minimala risk ett brott löper att bli lagfört. Just statistik visade sig idag också vara otroligt skiftande beroende på vem som presenterar den, samt kanske den enskilt största statistiska problematiken, mörkertal. Alla brott som de drabbade inte anmäler. Kanske av hopplöshet inför den rådande statistiken med det dystra förhållandet mellan anmälda brott och uppklarning, eller på grund av uppföljningsbrott, som hot mm.
Det märkliga med paneldiskussioner som dessa är att det alltför sällan sägs hela sanningar. Det finns mycket "off-the -record-material", som av olika anledningar inte ser dagens ljus. Man pratar gärna om vikten med rak kommunikation och ärliga redovisningar, men man får ett friserat material att ta till sig.
Allt slutade med att alla deltagare bjöds in att komma med synpunkter och idéer på hur vi kan öka säkerheten här i Västerås. Bl.a. så kunde vi göra det via inlämnande av lappar, där vi kunder skriva: "Jag tycker att X ska göra..." Själv hamnade jag i funderingen på vad jag själv har för tillåtelse att göra.
Som exempel: Jag och många med mig har sökt tillstånd för kameraövervakning för att skydda oss mot skadegörelse och inbrott. Jag har haft långa samtal med Länsstyrelsen som nekat tillstånd till detta, av integritetsskäl. Om jag inte blivit helt felunderrättad, så blev man i London av med 85% av småbrottsligheten när man införde CCTV, är inte det ett argument för ökad bevakning? Att ha en väktarrutin som vem som helst kan övervaka, är en betydligt dyrare lösning för sämre närvaro. Här borde en politiker kunna hjälpa med lagstiftning.
De brott som begås är väldigt olika och spänner från snatterier till våldsbrott. Det gemensamma som alla dessa brott har, är att de skapar otrygghet, maktlöshet och upprördhet. Dvs, de ligger till grund för det som kan utveckla extremism. Man pratar om polarisering inom ekonomi, politik, religion mm.
Hur kommer man tillrätta med detta då? Ja, även om vi idag skulle titta framåt, så måste man kanske också titta bakåt, för att förstå var vi kom ifrån. Vi fick lära oss hur olika utvecklingen sett ut, beroende från när man väljer att starta en mätning. Visst vi måste kanske sätta en start och gör vi det idag så kan vi kanske glömma det som ligger till grund för att vi hamnat där vi hamnat. Om vi bortser från den del av befolkningen som är livsstilskriminella, så kan säkert mycket handla om social tillhörighet och utveckling. Att kunna försörja sig tror jag är en grundläggande del hos oss allra flest, men hur vi väljer att göra det skiljer sig åt väsentligt.
Det finns skillnader inom alla polariseringsområden och till detta får vi också lägga människans alla sidor, baksidor som framsidor, som vi alla hanterar på olika sätt och får mer eller mindre gehör för. Själv tror jag mycket på ömsesidig respekt istället för att tycka synd om. Jag tror heller inte på att göra avundsjuka till en politisk rörelse. Jag tror dessutom på människans möjlighet till kommunikation, som en bra början på en förändring.
Tyvärr så tror jag att Sverige tappade greppet för rätt länge sedan, när det bestämdes att vi skulle vara gränslösa (har bloggat om det tidigare). Vi var ett rätt litet och begränsat land med möjlighet att skapa en struktur och demokratisk grund där vi värnade vår gemenskap och utvecklingen av denna. Politiskt gick man längre och utplånade Sverige för att ingen skulle känna sig utanför. Men man kan välja att välkomna och introducera, istället för att utplåna. Det vi idag ser är nog tyvärr en hel del håglöshet som kommer av den stående våg av oro och otrygghet som kommer av vårt egna handlande.
Tvärt emot var Anders Teljebäck uttrycker, så tror jag att förändringen av samhället måste komma från politiker som visar respekt för medborgarna och som försöker förstå problemen som uppstått, även om man tillhör en organisation som vars beslut vi idag ser konsekvenserna av. Vi kan alla hjälpa till med initiativ och alla bör vara beredda på att jobba med förändringen, men vi måste få politiker som lyssnar och verkligen förstår vad som pågår utanför deras kontor, för att det ska kunna lagstifta på ett vettigt sätt. Det är trots allt politiker som har makten att lagstifta, det möjligheten har vi inte som medborgare.
Det tragiska idag är den polarisering som skett i politiken, som omöjliggör förändringar eftersom man måste rannsaka sig själv. Just den delen verkar vara en omöjlighet och en alltför helig ko för att våga ta till sig. Det har blivit lättare att smita från ansvar och lämna landet ryggen.
söndag 21 februari 2016
Alla vill bli hjältar
Jag har för mig att det var en av mina favoriter, Leif GW, som myntade uttrycket: "Jag tror att man ska vara försiktig med att utse barnprogramledare till Kulturministrar, särskilt när de pratar och tänker som barn". Inte för att jag på något sätt vill förringa barns syn på saker och ting. Jag måste säga att jag lärt mig mycket genom att vrida och vända på världen under min dotters uppväxt, när jag fått se tillvaron genom hennes ögon.
Barn har ofta en väldigt enkel och rak syn på sig själv och sin omgivning, vilket i sig är mycket befriande. Men de saknar också ofta perspektiv och erfarenheter som man förhoppningsvis med åren tar till sig. I det nära perspektivet kan det vara otroligt spännande att bli guidad av ett barn, som när man på vingliga ben står upp och försöker ta på sig strumporna och får kommentaren: "Varför sätter du dig inte!" En klockren reflektion som man i hastigheten kanske glömt bort. Däremot så är lösningen på all ondska i världen inte så enkel som analysen: " Det är bättre om alla är snälla!"
För visst vore världen en bättre plats om alla var snälla mot varandra, det skulle vara helt fantastiskt! Så att så långt är analysen klockren. Men problemet med snällhet är detsamma som problemet med ondska och förresten med otroligt många andra beskrivningar av mänskliga sidor. Det är helt beroende på vilken utgångspunkt man har i bedömningen. Ett annat problem som idag kanske är mer aktuellt än någonsin, är också den svårighet barn har att se långtgående konsekvenser och man har heller inte den möjlighet att sätta saker i ett historiskt perspektiv. Den senare delen är nog den enskilt största delen i det som är grunden för att just se konsekvenser.
Jag håller helt med Leif GW i hans analys, men jag skulle vilja gå ett steg längre och säga att det kanske beror på att den som utsett Alice till Kulturminister, inte heller han har lämnat barnstadiet och har lite svårt att se både konsekvenser och sätta saker i ett historiskt perspektiv. Det kan mycket väl vara en anledning till att han verkar ha så svårt att ta sig ur startblocken på sin mandatperiod, att han likt et barn bara ser sin närhet.
Visst, det kanske är skönt att vända sig till de rättrogna i sin egen krets för att få känna sig som hjälte i sin egna pyjamas, när kvällen faller på. Men frågan är om om det är så klokt när världen inte visar sig rimma mot den ideologi man själv skrivit på insidan av nattmössan. För det hjälper inte med att vilja vara hjälte, särskilt inte när andra förstår att det behövs både åtgärder, system, organisation och tanke för att saker ska ske. Det måste vara tufft att varje morgon vara tvungen att slita av sig spandexdressen och dra på sig offerkoftan, för att sedan ge sig ut och försöka förklara för omvärlden på ett obegripligt sätt, att alla obegripligheter man stod för dagen innan inte byggde på vare sig kunskap eller fakta.
Likt den kristna högern i USA, som på många håll vill stoppa forskningen, allt för att de inte ska tappa greppet om sin krets människor som de förklarat sin världsbild för, så kämpar nu politiska strömningar på både vänster och högerkanten i samma ärende. De tycker verkligen att forskningsresultaten förstör deras möjlighet att styra och verka över sina medlemmar och är idag den kanske enskilt största verkande kraften i vårt land som står för förnekande och motstånd till vetskap, kunskap och forskning, och är politiskt grundad. Anna Dahlberg beskriver på ett väldigt nykter sätt detta i Expressen
Det är mycket som vänstern har tillsammans med fundamentalistiska religösa sekter och som är minst lika dumma som att förringa människor beroende på deras härkomst eller hudfärg. Kanske har detta att göra med att man inte vuxit upp och fått de perspektiv som livet borde ge? Att man vill stanna i en värld där man inte behöver ta konsekvenserna över sitt egna handlande, ungefär som ett barn inte behöver ta några långtgående konsekvenserna för sina ageranden. Skillnaden är dock att barn räknas som barn och ansvaret bör läggas på föräldrarna, med de politiska organisationerna vill ha bort fakta och forskning som bevisar att deras teser inte alls håller. Inte ens inom ramen för den ideologi de själva står för. Det märks särskilt i argumentationen som inte alltför sällan hamnar i det läget att de tillhör just den ideologi de tillhör och därför har rätt. Inte rätt till sin åsikt, utan RÄTT. Gärna också för de blev födda in i det. Därför använder man högljudda och våldsamma medel för att döda opinionen och sälla sig till sin högst osäkra sfär av anhängare som ställer sig bakom rättfärdigandet av agerandet.
Om man nu som i Regeringsposition som historiskt med hjälp av LO dränerat Sverige på företag och arbetstillfällen, inte kan se konsekvenserna av sin egna ideologi och förstå att revidera den, måste vi söka en annan ledning. Det tråkiga är dock att det som kunde vara alternativ, har tagit Time-out, vilket ger plats för extremism och självutnämnda hjältar.
Visst förstår jag att det finns människor som vill bli Superhjältar, men dessa figurerar som de flesta redan vet, i sagoböckerna. Kanske är det just därför man för tydlighetens skull har en sagoberättare till Kulturminister? Vi behöver både en bredare syn och ett vidare perspektiv i ledningen, som kan möjliggöra att vi tillsammans kan bli "hjältar" för vårt land och våra medmänniskor, genom att alla få bidra istället för att bli segregerade och utstötta av jantelag, rasism, allmänt taskig människosyn, samt fruktlösa ideologier.
Visst förstår jag att det finns människor som vill bli Superhjältar, men dessa figurerar som de flesta redan vet, i sagoböckerna. Kanske är det just därför man för tydlighetens skull har en sagoberättare till Kulturminister? Vi behöver både en bredare syn och ett vidare perspektiv i ledningen, som kan möjliggöra att vi tillsammans kan bli "hjältar" för vårt land och våra medmänniskor, genom att alla få bidra istället för att bli segregerade och utstötta av jantelag, rasism, allmänt taskig människosyn, samt fruktlösa ideologier.
onsdag 20 januari 2016
Risken med att flyga utan höjdmätare...
Nu rullas det ut skandalrubriker på löpande band när S och Kommunal granskas, lite otippat av Aftonbladet. Jag vet inte om det egentligen är så mycket nyhetsvärde i detta, men visst rent informativt kan det ändå vara. Den stora skandalen har pågått i så många år att inblandade parter har blivit "hemmablinda", "fått fel på höjdmätaren", "satt i system", eller vilken annan beskrivning som helst. Men det man gjort är att slagit samman ett politiskt parti med ett fackförbund och helt öppet bildat ett korrupt system som saknar motstycke. LO försörjer S med ekonomi, allehanda tjänster och nu även lägenheter, och få gengäld inflytande över politiska beslut som inte helt otippat oftast ska ge fördelar för LO.
Att en minister får hjälp med bostad i Stockholm, ser inte jag något konstigt med. Däremot ska det inte vara av LO utan en organisation som finns inom riksdagens väggar och inte, som LO, är stark knutet till ett parti. Det ska vara en neutral organisation. För övrigt så finns det tydligen även lägenheter i Riksdagshuset, som hyrs ut till Riksdagen rookies. Träffade för något år sedan en representant för S, som bodde i en av dessa och var så glad över den och att den gav henne möjlighet att leva sitt liv innanför Riksdagens väggar, så hon inte behövde möta några civilister över huvud taget.. Det verkade nästan som S hade sin alldeles egna nunne-orden.
Vet inte om det är andemeningen med dessa lägenheter, att slippa möta medborgarna i landet. Men alla värderar vi saker och våra uppdrag på våra egna sätt och sedan är det upp till uppdragsgivarna, vi väljare, att rösta på vad vi tycker är bra. Helst då efter att ha skaffat oss information om partiprogram, partiernas medlemmar och eventuella skillnader däremellan.
Jag var en av dessa som trots att jag inte röstade på S, (eller något av dagens regeringspartier), men som satte rätt stor tilltro till Margot Wallström. Tyvärr måste jag säga att mycket vatten har runnit under broarna sedan jag i mitten på 90-talet hade förmånen att träffa henne. Jag tyckte då att hon var en reko figur med mycket pondus och hög moral, kanske mycket för att hon vågade säga emot Göran Persson. Idag personifierar hon tyvärr det korrupta i Sveriges Regering, genom att inte själv hålla isär sin ministerpost, från inflytandet från ett fackförbund.
Att Kommunal svänger runt med gigantiska summor pengar och leker högriskinvesterare i brancher de inte bör vara i eller förvalta deras medlemmars pengar och förtroende i, ser jag inte som något konstigt alls egentligen. Höll själv på att bli fackligt engagerad en gång på 80-talet, men det föll på att jag var intresserad av arbetsfrågor och inte att slira runt på feta fackliga representationsmiddagar. Tog ett stort steg bort från detta då det visade sig finnas en överrepresentation av människor som gömde sig från arbete och istället hittade facket som en oas att driva runt i och få sitt liv finansierat utan motprestation. Tyvärr överglänste de dessa som verkligen var värda all uppskattning för sitt arbete. De som oftast hamnade i skymundan.
Det som jag själv upplevt är likheten mellan S och LO i deras svårighet att förstå sitt egna uppdrag. Att få ett förtroendeuppdrag att leva upp till och samtidigt även förvalta medlemmars pengar och tilltro. Mycket har handlat om att få egen vinning ur systemen vilket gjort att jag själv funderat mycket över medlemsnyttan samt nyttan av den form av passiviserande fördelningspolitik som S står för. Slår man ihop dessa företeelser så får vi precis det vi har idag, en korrupt Regering med stöd från LO som inte har någon vidare koll på hur ekonomi ska skötas för att gagna ett land.
Det blir en form av vänsterstyrd utopisk självfinansiering i att enögt titta till LO's medlemmar. Att LO stödjer förslag på ökad offentlig finansiering och höjda bidrag i passiv riktning ger LO själva en ökad intäkt och mer pengar att leka med. När man gör det på bekostnad av att företag får svårare att både anställa och expandera eftersom både ekonomi och incitament saknas i den S-styrda planen, utarmas landet via jobbexport, överbeskattning och snedvridande bidragssystem. Så har det varit i 50 år nu. Det enda man kan säga är väl att detta systemet blivit så vedertaget i sin utformning, att de inblandade i Regering och LO idag agerar med ryggmärgen istället för med tanken, och därmed fördjupar dessa korrupta mönster.
Vi behöver en Regering som är både kompetent och fri från korrupta system. Jag tror inte den sittande är kapabel att ens inse konsekvenserna av sitt handlande vare sig lokalt eller globalt. Vi behöver verkligen någon som tar över ledartröjan från Reinfeldt som jag anser var den mest kapabla Statsminister och Regeringsbildare vi haft i modern tid Någon som är motvikt till dagens stekare med den egna spenderplånboken fylld med andras pengar. Att få landets ekonomi att lyfta är en konst, men att flyga den utan höjdmätare är direkt farligt.
Att en minister får hjälp med bostad i Stockholm, ser inte jag något konstigt med. Däremot ska det inte vara av LO utan en organisation som finns inom riksdagens väggar och inte, som LO, är stark knutet till ett parti. Det ska vara en neutral organisation. För övrigt så finns det tydligen även lägenheter i Riksdagshuset, som hyrs ut till Riksdagen rookies. Träffade för något år sedan en representant för S, som bodde i en av dessa och var så glad över den och att den gav henne möjlighet att leva sitt liv innanför Riksdagens väggar, så hon inte behövde möta några civilister över huvud taget.. Det verkade nästan som S hade sin alldeles egna nunne-orden.
Vet inte om det är andemeningen med dessa lägenheter, att slippa möta medborgarna i landet. Men alla värderar vi saker och våra uppdrag på våra egna sätt och sedan är det upp till uppdragsgivarna, vi väljare, att rösta på vad vi tycker är bra. Helst då efter att ha skaffat oss information om partiprogram, partiernas medlemmar och eventuella skillnader däremellan.
Jag var en av dessa som trots att jag inte röstade på S, (eller något av dagens regeringspartier), men som satte rätt stor tilltro till Margot Wallström. Tyvärr måste jag säga att mycket vatten har runnit under broarna sedan jag i mitten på 90-talet hade förmånen att träffa henne. Jag tyckte då att hon var en reko figur med mycket pondus och hög moral, kanske mycket för att hon vågade säga emot Göran Persson. Idag personifierar hon tyvärr det korrupta i Sveriges Regering, genom att inte själv hålla isär sin ministerpost, från inflytandet från ett fackförbund.
Att Kommunal svänger runt med gigantiska summor pengar och leker högriskinvesterare i brancher de inte bör vara i eller förvalta deras medlemmars pengar och förtroende i, ser jag inte som något konstigt alls egentligen. Höll själv på att bli fackligt engagerad en gång på 80-talet, men det föll på att jag var intresserad av arbetsfrågor och inte att slira runt på feta fackliga representationsmiddagar. Tog ett stort steg bort från detta då det visade sig finnas en överrepresentation av människor som gömde sig från arbete och istället hittade facket som en oas att driva runt i och få sitt liv finansierat utan motprestation. Tyvärr överglänste de dessa som verkligen var värda all uppskattning för sitt arbete. De som oftast hamnade i skymundan.
Det som jag själv upplevt är likheten mellan S och LO i deras svårighet att förstå sitt egna uppdrag. Att få ett förtroendeuppdrag att leva upp till och samtidigt även förvalta medlemmars pengar och tilltro. Mycket har handlat om att få egen vinning ur systemen vilket gjort att jag själv funderat mycket över medlemsnyttan samt nyttan av den form av passiviserande fördelningspolitik som S står för. Slår man ihop dessa företeelser så får vi precis det vi har idag, en korrupt Regering med stöd från LO som inte har någon vidare koll på hur ekonomi ska skötas för att gagna ett land.
Det blir en form av vänsterstyrd utopisk självfinansiering i att enögt titta till LO's medlemmar. Att LO stödjer förslag på ökad offentlig finansiering och höjda bidrag i passiv riktning ger LO själva en ökad intäkt och mer pengar att leka med. När man gör det på bekostnad av att företag får svårare att både anställa och expandera eftersom både ekonomi och incitament saknas i den S-styrda planen, utarmas landet via jobbexport, överbeskattning och snedvridande bidragssystem. Så har det varit i 50 år nu. Det enda man kan säga är väl att detta systemet blivit så vedertaget i sin utformning, att de inblandade i Regering och LO idag agerar med ryggmärgen istället för med tanken, och därmed fördjupar dessa korrupta mönster.
Vi behöver en Regering som är både kompetent och fri från korrupta system. Jag tror inte den sittande är kapabel att ens inse konsekvenserna av sitt handlande vare sig lokalt eller globalt. Vi behöver verkligen någon som tar över ledartröjan från Reinfeldt som jag anser var den mest kapabla Statsminister och Regeringsbildare vi haft i modern tid Någon som är motvikt till dagens stekare med den egna spenderplånboken fylld med andras pengar. Att få landets ekonomi att lyfta är en konst, men att flyga den utan höjdmätare är direkt farligt.
onsdag 30 december 2015
Här kommer årets lista!
Ja då börjar årets slut närma sig och som sig bör, är det dags för ännu en lista över året som gått. Ett år som innehållit mycket av mycket och både härliga höjdpunkter och rejäla vågdalar. Precis som det ska göra, för vad vore livet utan skiftningar?
Årets flytt!
Japp jag börjar med min dotter som skaffade eget och flyttade hemifrån. Var inte riktigt beredd när den dagen dök upp och hon berättade att hon skulle flytta. Kändes som om vi precis funnit varandra igen efter alla år, men det är härligt att se henne utvecklas och ta för sig av livet med sin härliga inställning! Lycka att se henne lycklig!
Årets Fawlty Towers!
Varbergs Kurort (& Uppfostringsanstalt). Har redan skrivit om det, men blir inte klok på hur fel man kan utbilda sin personal... ...och var fan är drinkarna?...
Årets premiär!
En gentlemans guide till kärlek och mord! Imponerande och fantastiskt kul! Blev rädd för Karin Funk!
Årets hjälte/kämpe!
Maria Hedberg! Hjältar finn mitt ibland oss, Maria är beviset för det! En stor person med mycket kärlek och hjärta.
Årets chef!
Salle Macri! Bara älskar dig och din mat! Julbordet var magnifikt och stor konst! Du förgyller Västerås!
Årets egna gig!
Fredag 18/12 i Skybaren, helt galet! Det är kul med musik! =D
Årets 50-åring!
Har grattat ett antal härliga 50-åringar i år, men måste särskilt nämna Roberto Vacchi! Robban vann under året Kristallen för årets Sport-TV personlighet! Kan inte tänka mig någon mer värdig vinnare, men det som inte kom fram i den prisutdelningen är Robbans hjärta för sociala frågor och som människa i stort. Att gratulera honom att få mer än man ger! Hans värme, engagemang och hjärta fyller världen med liv och hopp!
Årets allsång!
När hela Brasseriet stämde in i Another brick in the wall
Årets komet!
Miriam Bryant
Årets låt som sammanfattar en stor del av mitt liv!
Miriam Bryant Var som en tromb i min ryggsäck!...
Årets system!
SONOS! Äntligen har jag ljud hemma att tala om!
Årets mängd!
Svamp! Har aldrig tidigare i mitt liv plockat så mycket svamp! Det mesta skänktes till nära och kära, men lägenheten innehåller svamp (av ätlig modell) i alla tidigare outnyttjade tomrum!
Årets "Jävlaskitfan"!
Cancer, cardiologiska-, epidemiska- och andra jävliga sjukdomar!
Årets healing!
Kärlek!
Årets sport!
Stavgång
Årets märklighet som alla år!
Det konstiga i att vi använder idrott i måttlig mängd som hälsa, men det finns de som idrottar mycket och använder ohälsa för att få ett kortsiktigt resultat. Är det inte meningen att vi ska må bra?
Årets felbeslut!
Tröttnade på livet och att det hela tiden jävades med mig. Bestämde mig för att vara singel livet ut!
Årets upptäckt 1!
Livet! Det är faktiskt inte livet som jävlas, utan innehållet jag valt! En upptäckt som förändrade mycket! Livet är faktiskt en möjlighet!
Årets upptäckt 2!
Facebook-tester! Ok, man ska inte göra dessa av många olika anledningar, men jag busade till det och gjorde några ändå! En test förändrade helt mitt liv till det bättre! "Vem, borde du ta en öl med". Bjöd ut en nunna och nu har jag fått en doktor, men framförallt en fantastiskt härlig människa, Pia!
Årets upptäckt 3!
Att bli utnyttjad och manipulerad är inte så kul och hälsosamt!
Årets upptäckt 4!
Kreativitet är det jag mår bra av!
Årets upptäckter i naturen!
Bunkrar och bergrum! Finns hur många som helst!...
Årets "Hur mycket kred kan man egentligen få?"
Ljussättning i Engelbrektskyrkan!
Årets "Hur sur kan man egentligen vara?"
Bartendern på Varbergs Kurort (& Uppfostringsanstalt)
Årets "Om jag ändå visste vad jag höll på med!"
Valfria personer ur regeringen
Årets klipp!
Leif GW, Bara älskar honom!
Årets mesta begränsning!
Tillståndsgivning vid Västerås Stad
Årets väder!
Sommar och sol!
Årets brist på skolgång!
Kändisar och politiker som visar på osedvanligt dåliga kunskaper i ekonomi, konsekvens och ren matematik.
Årets mest segregerande!
Kulturbidrag
Årets Låt!.... (igen)
Solsbury Hill
Årets berättelse med en fantastisk kärlekslåt!... (igen)
Christian the lion story
Årets Nybygge!
En Flygel!
Årets plats för avkoppling!
Marstrand (igen)... Kan nog aldrig få nog av magin i gränsen mellan klippor, hav och himmel på det stället!
Årets mest överskattade!
Tandblekning
Årets skräck!
Terror
Årets flathet!
Politiker som vill ge terrorister förtur till arbete och bostad.
Årets glädje!
Livet i sig!
Årets galning!
Grannens tupp!
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2016!
Årets flytt!
Japp jag börjar med min dotter som skaffade eget och flyttade hemifrån. Var inte riktigt beredd när den dagen dök upp och hon berättade att hon skulle flytta. Kändes som om vi precis funnit varandra igen efter alla år, men det är härligt att se henne utvecklas och ta för sig av livet med sin härliga inställning! Lycka att se henne lycklig!
Årets Fawlty Towers!
Varbergs Kurort (& Uppfostringsanstalt). Har redan skrivit om det, men blir inte klok på hur fel man kan utbilda sin personal... ...och var fan är drinkarna?...
Årets premiär!
En gentlemans guide till kärlek och mord! Imponerande och fantastiskt kul! Blev rädd för Karin Funk!
Årets hjälte/kämpe!
Maria Hedberg! Hjältar finn mitt ibland oss, Maria är beviset för det! En stor person med mycket kärlek och hjärta.
Årets chef!
Salle Macri! Bara älskar dig och din mat! Julbordet var magnifikt och stor konst! Du förgyller Västerås!
Årets egna gig!
Fredag 18/12 i Skybaren, helt galet! Det är kul med musik! =D
Årets 50-åring!
Har grattat ett antal härliga 50-åringar i år, men måste särskilt nämna Roberto Vacchi! Robban vann under året Kristallen för årets Sport-TV personlighet! Kan inte tänka mig någon mer värdig vinnare, men det som inte kom fram i den prisutdelningen är Robbans hjärta för sociala frågor och som människa i stort. Att gratulera honom att få mer än man ger! Hans värme, engagemang och hjärta fyller världen med liv och hopp!
Årets allsång!
När hela Brasseriet stämde in i Another brick in the wall
Årets komet!
Miriam Bryant
Årets låt som sammanfattar en stor del av mitt liv!
Miriam Bryant Var som en tromb i min ryggsäck!...
Årets system!
SONOS! Äntligen har jag ljud hemma att tala om!
Årets mängd!
Svamp! Har aldrig tidigare i mitt liv plockat så mycket svamp! Det mesta skänktes till nära och kära, men lägenheten innehåller svamp (av ätlig modell) i alla tidigare outnyttjade tomrum!
Årets "Jävlaskitfan"!
Cancer, cardiologiska-, epidemiska- och andra jävliga sjukdomar!
Årets healing!
Kärlek!
Årets sport!
Stavgång
Årets märklighet som alla år!
Det konstiga i att vi använder idrott i måttlig mängd som hälsa, men det finns de som idrottar mycket och använder ohälsa för att få ett kortsiktigt resultat. Är det inte meningen att vi ska må bra?
Årets felbeslut!
Tröttnade på livet och att det hela tiden jävades med mig. Bestämde mig för att vara singel livet ut!
Årets upptäckt 1!
Livet! Det är faktiskt inte livet som jävlas, utan innehållet jag valt! En upptäckt som förändrade mycket! Livet är faktiskt en möjlighet!
Årets upptäckt 2!
Facebook-tester! Ok, man ska inte göra dessa av många olika anledningar, men jag busade till det och gjorde några ändå! En test förändrade helt mitt liv till det bättre! "Vem, borde du ta en öl med". Bjöd ut en nunna och nu har jag fått en doktor, men framförallt en fantastiskt härlig människa, Pia!
Årets upptäckt 3!
Att bli utnyttjad och manipulerad är inte så kul och hälsosamt!
Årets upptäckt 4!
Kreativitet är det jag mår bra av!
Årets upptäckter i naturen!
Bunkrar och bergrum! Finns hur många som helst!...
Årets "Hur mycket kred kan man egentligen få?"
Ljussättning i Engelbrektskyrkan!
Årets "Hur sur kan man egentligen vara?"
Bartendern på Varbergs Kurort (& Uppfostringsanstalt)
Årets "Om jag ändå visste vad jag höll på med!"
Valfria personer ur regeringen
Årets klipp!
Leif GW, Bara älskar honom!
Årets mesta begränsning!
Tillståndsgivning vid Västerås Stad
Årets väder!
Sommar och sol!
Årets brist på skolgång!
Kändisar och politiker som visar på osedvanligt dåliga kunskaper i ekonomi, konsekvens och ren matematik.
Årets mest segregerande!
Kulturbidrag
Årets Låt!.... (igen)
Solsbury Hill
Årets berättelse med en fantastisk kärlekslåt!... (igen)
Christian the lion story
Årets Nybygge!
En Flygel!
Årets plats för avkoppling!
Marstrand (igen)... Kan nog aldrig få nog av magin i gränsen mellan klippor, hav och himmel på det stället!
Årets mest överskattade!
Tandblekning
Årets skräck!
Terror
Årets flathet!
Politiker som vill ge terrorister förtur till arbete och bostad.
Årets glädje!
Livet i sig!
Årets galning!
Grannens tupp!
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2016!
lördag 14 november 2015
När gränslösheten möter upp den befriade dårskapen, vinner idiotin!
Som tonåring läste jag en del av Svenska Mad's små böcker med lustifikationer. Det var allt från Don Martins bisarra syn på världen, till: "Mad's handbok i hur man inte gör." Kommer fortfarande ihåg mycket av innehållet och ett av råden var: Börja aldrig en mening med "Vad var det jag sa?"
Har sedan dess ofta tänkt på det uttrycket och rådet. Trots att det kom får en satir/humor-tidsskrift, så tycker jag att det är ett väldigt bra råd att följa, för att inte bli alltför mästrande i en diskussion om reella händelser.
Men idag är jag snubblande nära att ändå börja där...
Jag har tidigare skrivit om baksidan och konsekvenser med gränslöshet, samt behovet av att ha en plan för styrande av Sverige. Tittar vi tillbaka på vår efterkrigtidshistoria, så hittar vi otroligt många politiska beslut som fört oss till den utsatthet, både mänskligt och ekonomiskt, som kommer att få lida ännu mer av i framtiden än idag.
Den period jag talar om är kraftigt dominerad av socialistiskt styre av Sverige. Det var så dominerande under så många år att ifrågasättande av enskilda beslut, även internt, sågs i det närmaste som sjukt. Mycket av det förhållningssättet lever fortfarande kvar inom den rödare delen av politiken. Har träffat åtskilliga politiker ur den kretsen som har en överlägsen tro på att allt de kommer på är i det närmaste helgat och inte behöver konsekvensanalyseras eftersom det är ett röd idé. Därmed inte sagt att allt som gjorts varit helt felaktigt, men mycket har klubbats igenom utan analys och minsta tanke på verkningarna av det på sikt. Man har levt i en form av planlöshet och gränslöshet där man skapat enorma konflikter i det som ska föda landet, medan man uppmuntrat mycket av det som kommer att underminera våra möjligheter till en bra tillvaro genom gemensam finansiering av välfärden.
Under Kalla kriget, fanns det ändå en tanke med gränser och hur vi skulle skydda, i alla fall en del av befolkningen. Vi byggde enormt med skyddsrum, så om någon fientlig makt på konventionellt sätt skulle sätt fart mot våra yttre gränser, så skulle det finnas en inre gräns av skydd. Ett sinnrikt signalsystem skulle varna oss och tala om när vi skulle söka skydd. Det systemet testas fortfarande några gånger per år...
Vi kände oss relativt trygga och kunde med viss distans se på händelserna runt om i världen och invagga oss själva i en säkerhet att det inte skulle hända oss. Vi utvecklade vår humanitära sida och började agera på världskartan med en viss empati. Vi var kanske inte generellt bra, men där våra politiker tyckte att vi borde synas, gjordes insatser både på demokratiska och odemokratiska sätt.
Redan på 60-talet började framförallt S tala om att öppna alla gränser, allt som en garanti för att inga konflikter skulle bryt ut. Kanske en vacker tanke, men att applicera det i en värld full av konflikter mellan länder, grupper, religioner, ideologier och vanliga grannar, var kanske inte så genomtänkt. Ser man också till alla separatister som vill bryta ut sina samhällen för att få självstyre, ger det också en hint om att många människor inte vill tillhöra ett hav av odefinierad samhällsstruktur. En grundläggande del i att lära känna sig själv är att veta sin identitet och då kan det behövas gränser på många sätt..
Idag när styrande i Sverige vill föra krig mot det system som finansierar vår välfärd, men de har fastnat i sitt eget bakhåll som gör att de inte längre med nykterhet kan diskutera uppkomna situationer utan att själva bli kallade rasister. Allt på samma sätt som de en gång startade trenden med att hålla obekväma samtal på avstånd genom att stämpla diskussionsvilliga med rasiststämpeln. Man kräver att andra ska ta ansvar för deras ogenomförbara beslut och förstår inte konsekvensen av att de driver företag, arbetstillfällen och pengar ur landet. Tittar man historiskt på denna trend, är det nästan som man kan kalla det som en flykt undan en socialistisk "terror". En terror som i grunden består i okunskap av konsekvensen av sina egna beslut.
På samma gång som man utarmar landet, så tornar det upp sig en osynlig fiende, en fiende som är lite odefinierbar i sin sammanhållning och framförallt inte beter sig på ett gammalt konventionellt sätt. Å ena sidan är man konventionell i sitt dödande av oskyldiga människor, men vi måste förstå att möjligheten att nyttja den verkan med en enorm flyktingvåg också öppnar möjligheter för spridning av denna extremism i vågen i sig. Detta på ett helt annat sätt än förr, när två arméer möttes på ett slagfält för att göra upp. Möjligheten att nyttja vår naivism och gränslöshet öppnar för nya typer av angrepp. Hur fegt det än är att utnyttja människors lidande, så är det precis det som sker på många plan av den befriade dårskapen.
När vi åter slagits av terrorangrepp i vår närhet och oro kryper närmare inpå oss, så kryper den smala egoismens ansikte fram ur några av våra högsta politiker, via deras egna uttalanden. Sägningar och ageranden visar på skrämmande undfallenhet och handlingslöshet. När de nu målat in sig i ett hörn och måste ta till den milda åtgärder som extremismen i andra hörnet förespråkat under en längre tid, öppnar det för ännu mer idioti än om vi hade haft ett öppet debattklimat på ett sätt som anstår en välfärdsstat. Vinsten ligger givetvis på extremismens sida även i detta.
Vill inte måla fan på väggen, men tyvärr tror jag vi har letts in på en väg där ekonomin som ska försörja landet jagas ut, allt medan vårt naiva sätt att möta en tragedi gör att vi öppnat oss för angrepp av värsta sorten. Med tanke på de nästan dagliga bränder som rasar i landet, så befinner vi oss redan nu i en form av krig som underblåses av svag ledning. Som sagt, "När gränslösheten möter upp den befriade dårskapen, vinner idiotin!"
Många människor ser på med frustration och maktlöshet. Kulturen samlar sig och gör stödgalor i ett uttryck av frustration. Visst är det bra att visa empati, men vi behöver mer än gratisuppträdanden av artister och böss-skramlande av frivilliga, för att komma tillrätta med situationen. Vi behöver politiker som visar samma handlingskraft som alla dessa, men på det plan det är satta att agera.
Har sedan dess ofta tänkt på det uttrycket och rådet. Trots att det kom får en satir/humor-tidsskrift, så tycker jag att det är ett väldigt bra råd att följa, för att inte bli alltför mästrande i en diskussion om reella händelser.
Men idag är jag snubblande nära att ändå börja där...
Jag har tidigare skrivit om baksidan och konsekvenser med gränslöshet, samt behovet av att ha en plan för styrande av Sverige. Tittar vi tillbaka på vår efterkrigtidshistoria, så hittar vi otroligt många politiska beslut som fört oss till den utsatthet, både mänskligt och ekonomiskt, som kommer att få lida ännu mer av i framtiden än idag.
Den period jag talar om är kraftigt dominerad av socialistiskt styre av Sverige. Det var så dominerande under så många år att ifrågasättande av enskilda beslut, även internt, sågs i det närmaste som sjukt. Mycket av det förhållningssättet lever fortfarande kvar inom den rödare delen av politiken. Har träffat åtskilliga politiker ur den kretsen som har en överlägsen tro på att allt de kommer på är i det närmaste helgat och inte behöver konsekvensanalyseras eftersom det är ett röd idé. Därmed inte sagt att allt som gjorts varit helt felaktigt, men mycket har klubbats igenom utan analys och minsta tanke på verkningarna av det på sikt. Man har levt i en form av planlöshet och gränslöshet där man skapat enorma konflikter i det som ska föda landet, medan man uppmuntrat mycket av det som kommer att underminera våra möjligheter till en bra tillvaro genom gemensam finansiering av välfärden.
Under Kalla kriget, fanns det ändå en tanke med gränser och hur vi skulle skydda, i alla fall en del av befolkningen. Vi byggde enormt med skyddsrum, så om någon fientlig makt på konventionellt sätt skulle sätt fart mot våra yttre gränser, så skulle det finnas en inre gräns av skydd. Ett sinnrikt signalsystem skulle varna oss och tala om när vi skulle söka skydd. Det systemet testas fortfarande några gånger per år...
Vi kände oss relativt trygga och kunde med viss distans se på händelserna runt om i världen och invagga oss själva i en säkerhet att det inte skulle hända oss. Vi utvecklade vår humanitära sida och började agera på världskartan med en viss empati. Vi var kanske inte generellt bra, men där våra politiker tyckte att vi borde synas, gjordes insatser både på demokratiska och odemokratiska sätt.
Redan på 60-talet började framförallt S tala om att öppna alla gränser, allt som en garanti för att inga konflikter skulle bryt ut. Kanske en vacker tanke, men att applicera det i en värld full av konflikter mellan länder, grupper, religioner, ideologier och vanliga grannar, var kanske inte så genomtänkt. Ser man också till alla separatister som vill bryta ut sina samhällen för att få självstyre, ger det också en hint om att många människor inte vill tillhöra ett hav av odefinierad samhällsstruktur. En grundläggande del i att lära känna sig själv är att veta sin identitet och då kan det behövas gränser på många sätt..
Idag när styrande i Sverige vill föra krig mot det system som finansierar vår välfärd, men de har fastnat i sitt eget bakhåll som gör att de inte längre med nykterhet kan diskutera uppkomna situationer utan att själva bli kallade rasister. Allt på samma sätt som de en gång startade trenden med att hålla obekväma samtal på avstånd genom att stämpla diskussionsvilliga med rasiststämpeln. Man kräver att andra ska ta ansvar för deras ogenomförbara beslut och förstår inte konsekvensen av att de driver företag, arbetstillfällen och pengar ur landet. Tittar man historiskt på denna trend, är det nästan som man kan kalla det som en flykt undan en socialistisk "terror". En terror som i grunden består i okunskap av konsekvensen av sina egna beslut.
På samma gång som man utarmar landet, så tornar det upp sig en osynlig fiende, en fiende som är lite odefinierbar i sin sammanhållning och framförallt inte beter sig på ett gammalt konventionellt sätt. Å ena sidan är man konventionell i sitt dödande av oskyldiga människor, men vi måste förstå att möjligheten att nyttja den verkan med en enorm flyktingvåg också öppnar möjligheter för spridning av denna extremism i vågen i sig. Detta på ett helt annat sätt än förr, när två arméer möttes på ett slagfält för att göra upp. Möjligheten att nyttja vår naivism och gränslöshet öppnar för nya typer av angrepp. Hur fegt det än är att utnyttja människors lidande, så är det precis det som sker på många plan av den befriade dårskapen.
När vi åter slagits av terrorangrepp i vår närhet och oro kryper närmare inpå oss, så kryper den smala egoismens ansikte fram ur några av våra högsta politiker, via deras egna uttalanden. Sägningar och ageranden visar på skrämmande undfallenhet och handlingslöshet. När de nu målat in sig i ett hörn och måste ta till den milda åtgärder som extremismen i andra hörnet förespråkat under en längre tid, öppnar det för ännu mer idioti än om vi hade haft ett öppet debattklimat på ett sätt som anstår en välfärdsstat. Vinsten ligger givetvis på extremismens sida även i detta.
Vill inte måla fan på väggen, men tyvärr tror jag vi har letts in på en väg där ekonomin som ska försörja landet jagas ut, allt medan vårt naiva sätt att möta en tragedi gör att vi öppnat oss för angrepp av värsta sorten. Med tanke på de nästan dagliga bränder som rasar i landet, så befinner vi oss redan nu i en form av krig som underblåses av svag ledning. Som sagt, "När gränslösheten möter upp den befriade dårskapen, vinner idiotin!"
Många människor ser på med frustration och maktlöshet. Kulturen samlar sig och gör stödgalor i ett uttryck av frustration. Visst är det bra att visa empati, men vi behöver mer än gratisuppträdanden av artister och böss-skramlande av frivilliga, för att komma tillrätta med situationen. Vi behöver politiker som visar samma handlingskraft som alla dessa, men på det plan det är satta att agera.
onsdag 7 oktober 2015
Dags att införa legitimation för politiker?
Det har väl inte undgått någon att mängder av människor är på flykt och söker sig till Europas länder för att få skydd? Många är vi som följer detta och väldigt många jag träffat har på ett eller annat sätt bidragit med stöd till de människor som drivits från hus, hem och familj. För någon vecka sedan samlades ett antal artister och gjorde galan "Hela Sverige Skramlar", ett initiativ av människor som verkligen ville göra skillnad för de utsatta människorna på flykt.
Det är lite speciellt när artister går samman för att göra en god sak med eftertryck och verkligen visa på framåtanda, entreprenörskap och företagsamhet. Allt för att samla resurser och engagemang runt en speciell händelse eller verksamhet. Det är också kul att se med vilken generositet vi idag ställer upp på detta och belönar via bidrag. Både från enskilda individer till företag ställer upp och skänker pengar.
Jag vet inte den exakta siffran som blev insamlad, men tror det var en fantastisk sluträkning på runt 40 miljoner kronor. En stor summa pengar som trots sin storlek, ändå bara är en fis i rymden i förhållande till de resurser som behövs. Men människor har verkligen visat god vilja och under en kort period lyckats med något som kan göra skillnad för några få eller för många under kort tid. Allt beroende på hur bidraget disponeras. Men det viktigaste är väl ändå det engagemang man visat och på möjligheten ATT göra skillnad. Det sätt vår regering nu vill göra skillnad på, är begränsa denna goda vilja med skatter och minskad avdragsrätt. Är det någon som inte tror att det kommer att påverka människors generositet och både möjlighet och vilja till bidrag, när staten ska tjäna på och begränsa utrymmet för medmänsklighet?
Om man ser till den ringa skatteintäkt detta kommer att ge och sätta det i förhållande till alla utgifter Regeringen har bara för att hålla sin form av politiskt maktspel internt, genom att förhala beslut och ta politiska kortsiktiga hänsyn som kostar miljoner för oss skattebetalare varje dag, så tycker i alla fall jag att man borde kunna ställa mer krav på politiker att inte slösa och slarva bort pengar, för att sedan beskatta en god och medmänsklig vilja. Borde det inte finnas begränsningar för hur politiker får slarva med pengar och inte få något ut av det?
Tyvärr verkar detta handlande med begränsningar spegla den syn Regeringen verkar ha mot företagsamhet i allmänhet och medmänsklig företagsamhet i synnerhet. Där man till varje pris vill begränsa möjligheterna för företagsamma människor som vill göra skillnad framför allt i välfärden. Deras verklighet skiljer sig mot detta projekt genom att bygga på ett kontinuerligt engagemang och inte som punktinsats. De tar ansvar både för verksamheten och anställda och måste få tjäna pengar på det arbete och risk de tar. De har inte möjlighet att finansiera sin verksamhet genom annat arbete eller att ställa upp gratis under några timmar någon gång per år.
Om man verkligen vill att Sverige och dess invånare ska bli mer empatiska och visa större hjärta, måste man också visa det från Regeringshåll. Man kan visa det genom att ta vara på den mänsklighet som redan finns och inte systematiskt jaga den in i ett hörn där den sedan ska förnedras eller beskattas bort. Regeringen visar också på stora brister i kunskap eller om det bara är ännu en förtalskampanj, när man inte säger sig veta vilka kostnader som infår i priset för flyktingmottagning, mm. Att börja visa på kunskap och rättvisande redovisning, är ett annat sätt att visa medmänsklighet. Att ha en Regering som kontinuerligt ljuger om allt mellan himmel och jord, skapar inte ett särskilt varmt klimat i landet, utan ger mer utrymme för extremism.
Det har varit skrämmande att se hur dåligt insatta och med vilken undermålig människosyn Regeringen styr landet. Det är också vämjeligt att se oppositionen spela med i detta pajasspektakel och jag undrar när polletten ska trilla ner och de ska förstå att deras agerande får konsekvenser för hela vårt land. Jag tror det är dags att införa någon form av legitimation för våra politiker. En legitimation som åtminstone ska borga för kunskap inom de mest basala områden som rör styrning av ett land.
När politiken tar steget bort från människan och inte ens verkar förstå människans drivkraft och villkor, utan agerar för sin egen makts skull, blir dess värden varken trovärdiga eller eller något att eftersträva. Man kommer att marginaliserar sig själv, med allt vad det innebär i konsekvens för landet. För det är skillnad att leva i verkligheten och vilja bidra till den, mot att sitta i en fantasivärld och bolla miljardbelopp som om de vore lösgodis på ICA.
Det är lite speciellt när artister går samman för att göra en god sak med eftertryck och verkligen visa på framåtanda, entreprenörskap och företagsamhet. Allt för att samla resurser och engagemang runt en speciell händelse eller verksamhet. Det är också kul att se med vilken generositet vi idag ställer upp på detta och belönar via bidrag. Både från enskilda individer till företag ställer upp och skänker pengar.
Jag vet inte den exakta siffran som blev insamlad, men tror det var en fantastisk sluträkning på runt 40 miljoner kronor. En stor summa pengar som trots sin storlek, ändå bara är en fis i rymden i förhållande till de resurser som behövs. Men människor har verkligen visat god vilja och under en kort period lyckats med något som kan göra skillnad för några få eller för många under kort tid. Allt beroende på hur bidraget disponeras. Men det viktigaste är väl ändå det engagemang man visat och på möjligheten ATT göra skillnad. Det sätt vår regering nu vill göra skillnad på, är begränsa denna goda vilja med skatter och minskad avdragsrätt. Är det någon som inte tror att det kommer att påverka människors generositet och både möjlighet och vilja till bidrag, när staten ska tjäna på och begränsa utrymmet för medmänsklighet?
Om man ser till den ringa skatteintäkt detta kommer att ge och sätta det i förhållande till alla utgifter Regeringen har bara för att hålla sin form av politiskt maktspel internt, genom att förhala beslut och ta politiska kortsiktiga hänsyn som kostar miljoner för oss skattebetalare varje dag, så tycker i alla fall jag att man borde kunna ställa mer krav på politiker att inte slösa och slarva bort pengar, för att sedan beskatta en god och medmänsklig vilja. Borde det inte finnas begränsningar för hur politiker får slarva med pengar och inte få något ut av det?
Tyvärr verkar detta handlande med begränsningar spegla den syn Regeringen verkar ha mot företagsamhet i allmänhet och medmänsklig företagsamhet i synnerhet. Där man till varje pris vill begränsa möjligheterna för företagsamma människor som vill göra skillnad framför allt i välfärden. Deras verklighet skiljer sig mot detta projekt genom att bygga på ett kontinuerligt engagemang och inte som punktinsats. De tar ansvar både för verksamheten och anställda och måste få tjäna pengar på det arbete och risk de tar. De har inte möjlighet att finansiera sin verksamhet genom annat arbete eller att ställa upp gratis under några timmar någon gång per år.
Om man verkligen vill att Sverige och dess invånare ska bli mer empatiska och visa större hjärta, måste man också visa det från Regeringshåll. Man kan visa det genom att ta vara på den mänsklighet som redan finns och inte systematiskt jaga den in i ett hörn där den sedan ska förnedras eller beskattas bort. Regeringen visar också på stora brister i kunskap eller om det bara är ännu en förtalskampanj, när man inte säger sig veta vilka kostnader som infår i priset för flyktingmottagning, mm. Att börja visa på kunskap och rättvisande redovisning, är ett annat sätt att visa medmänsklighet. Att ha en Regering som kontinuerligt ljuger om allt mellan himmel och jord, skapar inte ett särskilt varmt klimat i landet, utan ger mer utrymme för extremism.
Det har varit skrämmande att se hur dåligt insatta och med vilken undermålig människosyn Regeringen styr landet. Det är också vämjeligt att se oppositionen spela med i detta pajasspektakel och jag undrar när polletten ska trilla ner och de ska förstå att deras agerande får konsekvenser för hela vårt land. Jag tror det är dags att införa någon form av legitimation för våra politiker. En legitimation som åtminstone ska borga för kunskap inom de mest basala områden som rör styrning av ett land.
När politiken tar steget bort från människan och inte ens verkar förstå människans drivkraft och villkor, utan agerar för sin egen makts skull, blir dess värden varken trovärdiga eller eller något att eftersträva. Man kommer att marginaliserar sig själv, med allt vad det innebär i konsekvens för landet. För det är skillnad att leva i verkligheten och vilja bidra till den, mot att sitta i en fantasivärld och bolla miljardbelopp som om de vore lösgodis på ICA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)