Saker och ting förändras här i världen

Sitter en lite gråkall höstdag med ett gäng människor, alla med en lite brokig bakgrund men med ett väldigt stort hjärta och driv i det de håller på med. Vi träffas lite då och då på lite olika ställen för att ha något som kan liknas vid ett pep-talk, där vi delar med oss av händelser och erfarenheter som kan vara intressanta för varandra för dagen, eller framtiden. Ofta har vi någon aktivitet för oss, men idag blev det inte så. Kanske spelade vädret in en del, även om vi brukar anpassa oss väldigt bra efter de förutsättningar som gäller. Idag blev det dock lite extra tungt och det som annars brukar vara roligt och inspirerande, kom att bli tungt och nästan deprimerande.

Som den betraktare jag är, så tittade jag lite utifrån på oss och försökte förstå vad som gjorde att dagen inte alls blev sig lik, även om ingenting är sig likt i en grupp i ständig utveckling. Men jo, där fanns det! Utveckling! Vi pratade inte ett dugg om utveckling utan alla hade funderingar på framtiden i negativa former, om neddragningar och ifrågasättande om en som både person och företagare. För det är just företagare vi är och det är det som fört oss samman, i ett intresse att vara en del av de som utvecklar Sverige via att kunna erbjuda arbetstillfällen och skapa skatteintäkter.

Alla utom en av oss har börjat "från början" med ett litet enmansbolag, som sedan på olika sätt och i olika proportioner har väx på en marknad som de själva varit med om att utveckla. Företagen är lite olika stora idag och är allt från enmansbolag, till ett 60-tal anställda. Även om våra skötebarn, företagen, ser lite olika ut och finns i olika branscher så har vi mycket gemensamt. Den största och mest omfattande delen är utveckling. Det är där vi inspirerar och är till stöd för varandra.

Visst har jag själv känt att den senaste tidens politiska vacuum som rått här i Sverige, även har fått mig att börja tvivla på framtiden och möjligheterna att både kunna driva och utveckla en verksamhet. Att så många runt om mig sitter med samma negativa tankar och ser mörkt på allt, blev idag väldigt tydligt och skrämmande på samma gång. Det som brukar handla om bollande av idéer och hjälp att se utvecklingsmöjligheter, handlade idag om hur man bäst ska kunna skydda och ta ansvar för sitt företag, sina anställda, sin familj och sig själv. Oftast också i just den ordningen. Själv står man lägst på listan. För i Sverige är man som företagare av gammal hävd sedd som parasit eller betraktad som någon form av smitare, ett synsätt jag fortfarande har svårt att acceptera. vad är det för fel med att våga ta ansvar för sig själv, sin familj och sina anställda, genom att offra mängder av tid och energi på en idé man tycker är värd att utveckla?

Så istället för att prata om visioner och möjligheter hamnade vi idag i en diskussion om hur omöjligt det är de omständigheter som råder idag, att våga satsa på utveckling, i alla fall inom ramen för det vi idag kallar Sverige.

Det politiska maktspelet och dess konsekvenser har lagt en mörk sordin över oss och den styr verkligen in vårt land på en väg som inte bjuder särskilt mycket möjligheter. Vi har återigen lämnat över makten till politiker att styra våra dagliga liv i detalj, vilket medför begränsningar för oss att ta ansvar och initiativ för vårt eget liv. Det medför också att vi får en defensiv roll inför vår omvärld.

När saker och ting förändras så är det inte den mest maktfullkomne som kan leda alla i detalj.  Vi kommer alltid vara beroende av de som kan se möjligheterna till utveckling och hitta nya vägar. Tillsätter man fler utredningar om hur vi skall hitta en punkt i historien där en styrande politiker kan känna sig trygg, kommer den utredningen förhoppningsvis att peka på en tid som redan passerat eftersom framtiden är per definition oviss.

Under de förutsättningar som gäller idag har vi skapat oss en än värre oviss framtid. Kanske blir det så när man inte behöver ta ställning till någon stor fråga som hur vi ska få landet att utvecklas och överleva på ett bra sätt, utan kan vara så smal i sitt tänk som när man står i en välsorterad kyldisk och funderar över vilken form av mjölk vi ska köpa, ett ypperligt bevis på att saker och ting förändras..
En liten paradox kanske; att ha mängder med mjölk att välja på, men bara ett liv och då skänker vi det till politiker och tjänstemän att styra över det...

Vem ska döma vem?

Ok, nu sitter vi i en situation i Sverige med en regering som är historiskt svag och har väldigt otydlig ram för sin idé om hur våra liv ska få gestalta sig och vilka villkor som ska gälla för vår vardag. Det verkar som om Socialdemokratin gått på sin egna myt som den egna storheten och glömt att vi tillhör en värld, en värld vi är väldig små i. En värld där vi behöver bra förutsättningar på hemmaplan, för att göra oss gällande i världen.

Som företagare och en del av maskineriet Sverige, som ska ta ansvaret för skatteintäkter, arbete och finansiering av vår välfärd, så är jag nu djupt oroad över det som sker på det politiska planet och som styr de förutsättningar vi får att försöka utveckla våra affärsidéer och därmed också skapa arbetstillfällen och en utkomst för många fler än åt oss själva.

För att det ska fungera måste vi i Sverige få vettiga och långsiktiga regler som vi kan lita på över tid. Att som i den gångna valrörelsen ägna så mycket energi åt att smutskasta professionella människor och deras verksamhet och som utvecklat sina idéer för ett bättre Sverige, bara för att som glad amatör få ta över som ledare av landet är i mina ögon inte så särskilt lyckat. I valrörelsen, precis som nu efter valet, så pratas det väldigt lite om företagens villkor att kunna utvecklas. Det finns massor med undersökningar om vad vi som driver företag behöver för att kunna och våga satsa på framtiden. Det verkar dock så att den politiska styrningen inte är intresserad av den kunskapen, precis som mycket annan kunskap man summariskt negligerar till förmån för kortsiktiga beslut, som också tenderar i att skapa ett kortsiktig i företagande.

Så nu sitter vi i en historiskt dålig position, som skapats genom ett demokratiskt val efter en av de smutsigaste valkampanjerna vi skådat. Att vinna politisk makt och kortsiktiga pakter är nu viktigare än att ge Sverige och dess invånare en bra förutsättning att utvecklas. Vi styrs av ett gäng Rookies, med i mina ögon större personliga mål än ett ansvarstagande för vårt land och alla oss som bor här och man väljer kategoriskt bort den möjlighet man har att skapa en fungerande plattform för utveckling och arbetsskapande efter ett organiskt system där arbete skapas av växande företag. Man väljer att slå på personer som visat att deras idéer om utveckling av gammalmodiga system är hållbara och man drar sig inte för att svartmåla människor som vågar satsa på sig själva.

Jag bara undrar, vilket Sverige är det man vill skapa? Det sägs att attityden till sig själv och sin omgivning sätts "uppifrån" i en organisation. I organisationen Sverige, ska tydligen jantelagen vara den rådande och ingen hänsyn ska tas till de behov de med professionell bakgrund tagit fram som nödvändiga, utan de skyfflas åt sidan med ord som "de har spelat ut sin betydelse".

Vi har nu den märkliga situationen att människor med stor kunskap och insikt inom vissa områden som styr möjligheterna till utveckling av vårt kära land, blir utdömda av ett gäng amatörer som styr på eget bevåg, kanske inte på direkt kontrakurs, men på en otroligt märklig väg. En väg bort från de åtgärder som behövs för att skapa mer arbetstillfällen och på så sätt öka landets intäkter till de gemensamma utgifterna. Man verkar försöka skapa en värld där politiken visar ansvar genom att kräva ansvar genom märkliga och oproduktiva regler, istället för att ge de människor som visar ansvar både för sig själva och för andra, en möjlighet att utveckla och ta ökat ansvar.

Vi får se hur mycket fart, trovärdighet och förtroende som kommer att finnas kvar för detta land, när domen över sittande regering kommer i nästa val. Själv är jag tyvärr väldigt skeptisk till vårt styre och deras kompetens, samt insikt i vad som Sverige behöver för att alla ska må bra. Meningen måste väl ändå vara att både den enskilda människan och företagen som står för intäkterna ska ha en vettig förutsättning att leva och verka i. Livet ska inte bara tillfalla de som politiskt vill ha en maktposition för att kunna styra över allas vår vardag. Politiker måste lära sig att den verklighet som råder för oss människor inte är lika kortsiktig som en summariskt politisk överenskommelse som syftar till att man ska få gehör för något annat. Det är vi människor som drabbas av era beslut och tvingas leva med dem under lång tid, vårt liv är inget spel på ett spelplan som kan startas om när som helst. Vårt liv är nu och ert ansvar gäller nu och för framtiden.

One cold day in hell...

Nu har det snart gått en vecka efter att svenska folket sagt sitt efter att ha tagit till sig av årets valrörelse. Det Sverige som jag kände för och som utvecklats rent demokratiskt, men som i mångt och mycket utmålats till helvetet på jorden ha nu fått en ny regeringsbildare, Stefan Löfven. Han som ledde korståget mot Alliansen och som satt agendan för denna valrörelse och som lovat bot och bättring för det land som enligt siffror och bedömare går väldigt bra. Nu sitter Stefan troligen med en väldans lång näsa när han ser hur det gick för honom och hans otydliga regeringsalternativ nu när han fått uppdraget att bilda regering.

What goes around comes around... Delar man ut mängder av käftsmällar och sedan tror att de man slagit på ska skrapa med foten och med sänkt blick söka sig till den som våldfört sig på en, så har nog Stefan missbedömt utvecklingen av Sverige och svenskarna. Han har själv tillhört en organisation som bland annat har haft en paroll: "Ta ingen skit". Lite som i Grynets show på TV. Men ändå väljer han precis den vägen; att dela ut massor med skit och tro att man blir kompis på så sätt...

Stefan borde kanske lärt sig lite av att George W Bush fick väldigt få hejarop och vänner i Irak, efter att ha bombat sönder deras land.

Det var väl också LO och deras stora avdelningar som hjälpte till att dra igång kampanjen som riktar sig främst mot kvinnliga företagare och traditionsenliga kvinnoarbetsplatser. Varför man valde att se det som ett hot istället för en möjlighet i hur kvalitén på arbetet utvecklas och vilka bättre villkor personalen kan få hos de nya arbetsgivarna. Troligen var man rädd att mista medlemmar inom LO när villkoren lättare förändras genom att byta arbetsgivare, än när facket ska driva en fråga som är underordnad av hur de mansdominerade fackens villkor ska utvecklas.

Så nu sitter Stefan där med de löften om en handlingskraftig regering med endast en väldigt klen intresseorganisation (MP) som support. Något vidare värst folkligt stöd verkar han inte heller ha och det tror jag mest beror på att han inte varit ett dugg intresserad av att ta reda på vad folket vill ha och önskar, utan valt sin egna väg att gå för att nå maktfullkomlighet. Något vi nu ser resultatet av. Han har nog förlitat sig på traditionsröstare och hjälp från fackligt håll, men det har inte räckt till. Rent politiskt tror jag inte heller att Stefan har någon stabil bundsförvant i MP.

I efterhand kan man konstatera att:

• Föra ett krig för att få makt, inte skapar vare sig arbetsro eller trygghet för vare sig enskilda individer eller de företag som ska dra runt Sverige.
• Den valrörelse som S, V och MP rallat runt med, inte riktar sig till människorna eller ens innehåller ett mänskligt beteende.
• Den man som inte var till salu, Jonas Sjöstedt (V), sålde sig till S för att efter att valresultatet presenterats, kastas ut från gemenskapen. Undrar om han tycker att han gjorde ett bra val i att stötta S?
• Att det var väldigt lite ideologi presenterat i oppositionens valmanifest, istället byggde argumentationen mest på falska siffror och tomt upphostade argument.
• SD som alla varit så rädda för efter att de haft en vågmästarroll under förra mandatperioden, har ingen tagit debatt med utan fryst ute så att de i lugn och ro fått bygga sitt väljarstöd med hjälp av missnöjda personer som inte känner att någon vill lyssna på dem. Snacka om att Stefan skjutit sig i foten där, och fått samtliga etablerade partier att göra detsamma.
• Väljare är inte människor med behov och åsikter, utan bara ett hinder mellan politiker och makten. Så Stefan har nog mest bara lyckats spä på politikerföraktet.

Nu sitter vi här och många med mig är både oroade och direkt rädda för vad som ska ske med vårt land, som trots allt varit ett väldigt bra land att bo och verka i. Vi har haft fantastiska möjligheter att utvecklas, landet har skötts väldigt bra och även för det rönt stor internationell uppmärksamhet och status. Det finns givetvis mycket kvar att utveckla och tiden ger oss anledning att vara på tå hela tiden för att möta förändringar. Men nu sitter vi här med ett groende kaos runt hörnet, istället för klara linjer för vilka villkor som ska gälla för både privatpersoner och för de företag som ska utveckla och betala för Sveriges framtid.

Landet som i mångt och mycket ansetts som världens bästa, men som uppmålats av framför allt S och V som helvetet på jorden. Så när nu Stefan vänder sig till de som han svartmålat och smutskastat, för att få hjälp med sin regeringsbildning, får han kalla handen och får känna på uttrycket: "A cold day in hell"

Välkommen till helvetet Sverige, det helvete som Stefan själv skapat. Det kan nog bli en kall höst och vinter i år!

Vad jag tror Sverige behöver är lite mer Rock´n Roll

Ja nu sitter vi i det vacuum som jag tror man kallar för interrimsministär.. Ett otroligt osexigt ord!
Betydelsen är att den avgående regeringen har ansvar men begränsad makt för Sverige fram tills den nya tar vid, vid Riksdagens öppnande. Jag tror det är riktigt osexigt att ingå i denna interrimsministär också...!

Men lite intressant är det för jag tror på ett sätt att det är rätt nära deras ambition att leda och ta ansvar, att ansvara för just Sverige, men att lämna över makten till människan att ta ansvar för sitt egna liv. Med kunskaper från årets valrörelse kan man konstatera att V och framförallt S är ute efter makt, makt över människan. För att få den makten har man använt sig av vilka medel som helst. Vad det kommer att betyda för oss som land och befolkning får vi se med tiden. Det har även drabbat ett väldigt naivt V. Hade man gjort sin läxa och läst lite politisk historia, så hade Jonas och hans gäng troligen använt den kunskapen och sett S agera själva och ägnat sig själv åt sina löften att bekämpa SD och intoleransen. Men å andra sidan vet jag inte om Jonas bara spelat dum eller om han är dum på riktigt, med tanke på hans otroliga brister i faktakunskap och organisation som han visat upp under det senaste året. Så det var nog att hoppas för mycket att han skulle infria sitt löfte.

Men med valet som historia och valrörelsen som förhistoria, kan jag konstatera efter att ha sett resultatet att det saknas Rock´n Roll i Svensk politik och i Sverige som land. Det har kanaliserats så mycket hat, svartmålning och lögner att frågan är om det verkligen är sopförbränningen i Västerås hamn som skapat odören i sommar. Låt oss vända den trenden!  Tillsätt det som Rock´n Roll står för, kärlek, respekt, tolerans och att låta människor tro på och förverkliga sina drömmar borde vara något som alla möts av varje dag! Jag tror också att vi behöver mer passion i våra liv och att våga utmana oss själva med att pröva nya mönster både i tanke och handling, men framförallt släppa jantelag och avundsjuka för att göra oss själva fria att våga utvecklas.

Med tanke på gårdagen soliga väder men mulna Svenskar som jag mötte, så vill jag från och med idag utmana alla att vända på några begrepp för att våga se världen och upptäcka dina medmänniskor på ett ljusare sätt. Våga tro på den du möter och ge den en chans att både växa och bemöta dig med samma tro.

Politiskt sett är vi verkligen i en orilig tid just nu, men till nästa val så kommer den etablerade politiken att utmanas av mer Rock´n Roll. Livet är en resa så kom ihåg att tro på att du kan göra skillnad både för dig själv och din omgivning! Journey Don't stop belivin

Sverige är avlångt och består idag av människor som är långa i ansiktet

Då har befolkningen sagt sitt och visat vad man tror är bäst för Sverige. När man läser lite av omvärldens analyser och syn på oss här i norden, så slås i alla fall jag av hur dålig självbild vi har av oss själva och vårt land. Vi har tills igår haft en regering som i mångt och mycket höjts till skyarna internationellt för deras oerhört kapabla arbete med att rädda, leda och återuppbygga Sverige ur en gigantisk internationell kris. Man har gjort det med utgångspunkt av landets bästa. Trots detta är en stor del av vår befolkning missnöjd och talar vitt och brett om hur regeringen förstört landet och dess förutsättningar. Ett fantastiskt bra arbete har de gjort, som förtjänar ett erkännande från samtliga boende här i landet men som möts av missnöje. Något jag har väldigt svårt att förstå. Vi är ett stabilt och rikt land, med ett socialt skyddsnät som inte har jämförelse i något annat land. Hur det ser ut om ett år vet vi inte, framtiden är per definition osäker..

Missnöjet har grott och en kamp om makten i detta välrenommerade land har vi nu följt och sett verkningarna av. På ett sätt kan jag förstå kampen om makten, för vem vill inte sola sig i skenet av ett välskött och bra land. Så vad gör man när ens egna politik inte ledde fram till denna stabilitet då man själv satt vid makten?
Ja man kan alltid försöka ett gammalt beprövat sätt, att härska genom att söndra. Man höjer rösten, använder gamla beprövade ord som "klasskamp", "solidaritet", "lika för alla", "säg stopp" som användes under en tid då Sverige inte var ett särskilt jämlikt och demokratiskt land. Till det skjuter man in sig på den smalaste frågan i det nyaste systemet, privatisering. Den enskilda människans möjlighet att med egna kunskaper och innovationer kunna bidra till utveckling och uppbyggande av vårt samhälle. Något som borde applåderas istället för att kritiseras. Istället vill man skapa en illusion av att ingen egentligen ska behöva bidra till vårt samhälle, något som behövts ända sedan Hedenhös dagar.

När nu oppositionen hittat sitt halmstrå att föra sin kamp ifrån, med svartmålning av regeringsmakten samt även ett stort antal företagare, så gynnar detta bara extremister. Regeringen har hamnat i en försvarsställning som inte tillfört den politiska debatten något positivt. Något som vi nu ser resultatet av. SD har i lugn och ro kunnat föra sin politik och avstått käbbel i småfrågor, för att vara väldigt tydliga i sina profilfrågor. Det verkar ha tilltalat en väldans massa människor. Om det sedan är själva sakfrågorna eller lugnet i att inte delta i käbbel som tilltalat, har jag ingen aning om. Hur som helst så har de isolerats på ett sätt som gjort att de kunnat växa.

Jonas Sjöstedt som i sitt Almedalstal bedyrade att han till nästa år skulle bekämpa SD och se till att de extrema inte skulle få ett utrymme i Sverige, verkar ha missat att det var i år valet och valrörelsen ägde rum. Ville han på allvar bekämpa och erbjuda ett bättre alternativ, så hade han kunnat presentera detta i årets valrörelse som syftade till den kommande mandatperioden han pratade om. Men tyvärr verkar det inte som om han ens tar sig själv på allvar. Istället valde han att tiga i debatt med SD och istället bara säga stopp till utveckling av välfärden. Något som han upprepade på ett sätt likt en repa i en gammal vinylskiva som fick stiftet att hoppa tillbaka, ungefär som gamla S politikern Bosse Ringholm.
Även Stefan Löfven hade kunnat agera för att bredda debatten om de frågor som en stor del av befolkningen lyssnar till. Fredrik Reinfeldt var däremot tydlig när han berättade regeringens syn på den annalkande flyktingvågen. Det fick Stefan Löfven att låta som SD, när han störde sig på att regeringen ställde flyktingpolitiken mot utökande av vår redan enormt omfattande välfärd. Här hade man kunnat visa någon form av empati för flyktingar, men man valde den smala vägen till makten genom att sätta sin egna agenda före folkets frågor och med det låta som SD. Så nu kan S se tillbaka på en rätt misslyckad valrörelse som endast gett ett tydligt svar, 16% av befolkningen vill ha segregation och människoförakt via SD och F!. Det motsvarar ca 1,4 miljoner människor.

Det finns mycket som är tråkigt i detta. Tyvärr så är det alldeles för många som satsat på att öppna egna företag och därigenom även erbjuda fler människor arbete. Personer som idag känner oro inför framtiden. En oro som bottnar i den omåttliga och osakliga svartmålningen av dem som individer och yrkesmänniskor. Samtidigt har deras medarbetare i också utsatts för samma smutskastning. När Stefan Löfven med sina vänner pratar om ett bättre Sverige för ALLA, så är det knappas dessa driftiga människor han pratar om, så frågan om vilka ALLA han menar?

I en demokrati som är så tagen som självklar som hos oss här i Sverige, är det konstigt att det inte finns en demokratins väktare värt namnet. Ett organisation som ska stå för de sakliga rapporter, som politiken bör utgå ifrån och där partipolitisk inverkan helt är bortskalad. Att journalistiken som ska vara demokratins väktare inte fungerar, kan man se då deras egna agenda lyser igenom rapportering och granskning. Som t.ex att fem i tolv sätta igång med att "avslöja" SD-medlemmar för vad de är, något som nästan kan ses som att sparka in en öppen dörr eller att göra självmål. Det stärker troligen  partiet mer, än  det försvagar det. Allt genom den omvända psykologins hjälp att det är synd om den som blir förföljd, även om den själv förföljer.

I avsaknad av kritisk granskning av samtliga partier och deras fakta, så har mycket av debatten på lägre nivå utlämnats till ett hö-hö-ande beteende. Ett sätt att avsäga sig fakta utan att själv ha någon annan fakta att komma med. För trots den gediget dåliga granskning som gjorts av media, så har det funnits rapporter som kommit till efter gransking av fakta. Rapporter som även talar om hur de gjorts och med vilket underlag, samt av opolitiska organisationer. Tyvärr ofta något knastertorra men väl underbyggda. Det hade varit intressant att höra en politisk debatt med en sådan rapport som utgångspunkt.

Så idag vaknar vi i ett nytt Sverige. Ett Sverige som inte kan backa tillbaka till det som varit, varken i dåtid eller nutid. Det är nya förutsättningar som gäller och utgår man ifrån valresultatet så har våra gamla etablerade partier missat några viktiga frågor som många av invånarna i landet sökte svar på. Man låste in sig i en skyttebunker och såg kanske inte vem och vad man skulle försvara när kriget började, utan var mer intresserad av att smörja och använda sitt vapen än att presentera lösningar sedda från en punkt liggande lita högre upp. Jag tror det hade varit bättre att höja blicken och se en helhet än att ägna sig åt navelskådning.

Vi ska nu ledas av en före detta fackordförande och den minst politiskt erfarne, som från och med idag inte kan ta till stridsåtgärder som strejker mm. Han måste även kunna visa bestämdhet även mot den organisation som placerat honom på posten, LO, och samla landet. Jag tror inte att det blir varken självklart eller lätt, särskilt inte som han skjutit sönder tilltänkta samarbetspartners. Visar man också på vilja att segregera befolkningen och inskränka rörelsefriheten och valfriheten som han hotat med i valrörelsen, istället för att samla och våga släppa lös den kreativitet som kan föra vårt land framåt, tror jag vi går en rätt osäker framtid till mötes.
Framför allt när vårt avlånga land fått en stor del av befolkningen att stå med långt ansikte över vad som egentligen hände igår.

Kan vi slaktas varje kväll och sedan återuppstå?

Det finns ett uttryck som heter "att skatta av naturen". Innebörden av det är att hitta en balans där man konsumerar av det som naturen ger, i sådan mängd att den själv kan reproducera sig så vi återigen kan skatta ut mer. Vikingarna hade i sin mytologi grisen Särimner, som de slaktade och åt varje kväll men som varje morgon hade återuppstått för att återigen bli slaktad. Ett drömscenario för många kanske?

Människan är från början vandrare och flyttade från plats till plats för att kunna skatta av det som fanns tillgängligt och det var nödvändigt med att hela tiden försöka hitta nya platser för överlevnadens skull. När vi sedan lärde oss bruka jorden och naturen kunde vi slå oss ner och utveckla våra kunskaper på ett ställe. Vi levde i någon form av självhushåll tills vi började byteshandeln, som sedan ersattes av ett betalsystem och när industrialismen kom så samlades vi i städer där arbeten där arbeten fanns så vi kunde tjäna ihop vårt levebröd. En snabbgenomgång av historien...

Vad vill jag nu säga med detta? Jo, vi lever idag närmare vår historiska utveckling än vi kanske tror. Vi har samma behov som tidigare, fast vi har inrättat våra liv efter en annan förutsättning och realitet än när vi levde i grottor och kämpade mot natturen, fiender och konkurrenter för vår överlevnad. Det är lätt att glömma var vi kommer ifrån när man slötittar på Paradise Hotell och beställer pizza för utkörning.

Hur tråkigt det än låter så har vi alltid varit beroende av den ekonomi som vi kunnat skatta av naturen. Har vi t.ex levt av det vi kunnat jaga och fällt allt som finns att fälla så har det initialt gett oss mycket mat, men på sikt ett krav på att hitta nya platser och vägar för att kunna äta igen. Vi har alltid varit beroende av de som kunnat hitta de nya vägarna och platserna, men även de som via sina innovationer kunnat få oss att stanna och utveckla den plats vi lever på. Detsamma förhållandet gäller idag. Överbeskattar vi varandra och stryper utvecklingen samt möjligheten till att hitta nya vägar till försörjning via de personliga resurser som finns i vårt land, så kommer vi utarma vårt samhälle. Frågan är vad vi ska göra då? Egoismen och skatteflyendet via svartmarknad ökar också.

Tittar vi på t.ex. SD, F! och SVP, så har de redan en plan för hur befolkningsmängden ska minskas och på så sätt försöka få mer över till de som är kvar. Allt på ett mer generellt sätt utan att ta hänsyn till att det kanske just i de grupperna de vänder sig mot, finns just de guider till framtiden som vi alla är beroende av. V och i mångt och mycket S har valt en annan strategi genom att slå direkt mot guiderna, dvs, de företagsamma som kan skapa den utveckling och arbete vårt land behöver.

Idag har vi en regering som gett Sverige en enormt bra förutsättning för framtiden. En framtid som kommer bestå av både med och motgång eller som det heter i de stora sammanhangen, konjunktursvängningar. Man räddade den Svenska ekonomin och lyckades med konststycket att minska verkningarna för oss när omvärlden var rejält i gungning. Man har visat genom att fler kommit i arbete så har den totala återuppbyggnaden av den svenska ekonomin kunnat säkerställas med bra marginal, samtidigt som de allra flesta fått skattesänkningar men också reallöneökningar av väldigt låg inflation, till de har vi även fått något som borde vara basic i ett modernt samhälle, valfrihet. Vi har helt enkelt fått mer makt att själva "skatta" av våra intjänade pengar istället för att lämna över ansvaret för det till politiker. Ökad demokrati och decentraliserad makt helt enkelt, istället för närmandet till ett allt mer totalitärt samhälle där makten centreras runt bestämmande politiker.

Något mer som är gemensamt idag med vårt ursprung, är att vi är i behov att så många som möjligt hjälper till att återuppbygga den ekonomi som vi ska skatta av. Alla efter bästa förmåga precis som förr. Här kommer många stickande med myten Ättestupa och att man för kastade åldringar nedför klippor för att slippa ta hand om dem, men vad jag fått lära mig så är forskare idag enade om att den aldrig funnits. Däremot har det funnits ett socialt omhändertagande av de som behövt hjälp.
Jag har själv arbetat med rehabilitering under ca 20 år och sett verkningarna av ett system som i mångt och mycket gjort alltför många människor passiva och bidragsberoende. Utöver detta har de tappat självkänsla och framtidstro.
När ett välfärdssystem slår ut människor istället för att hjälpa dem, så har jag svårt att ens förstå namnet välfärd. Vi måste givetvis ta hand om alla människor som drabbas av ohälsa och de som inte har förutsättningar att kunna klara sig på egen hand, det är för dessa som systemet behövs. Problemet är när systemet gör att alltför många fastnar i ohälsa av t.ex. ekonomiska skäl eller blir bidragsberoende för att det saknas incitament att ta sig ur bidragsberoendet. Därför måste det vara skillnad på lön för arbete och ersättning från sociala system. Något som S startade med arbetslinjen och som sedan utvecklats av Alliansen.
När ett system förändras så kommer det alltid att finnas människor som kommer i kläm, känner sig drabbade och med näbbar och klor kommer att kämpa för sin rätt att vara sjuk eller bidragsberoende. Det finns också de som verkligen får ett lyft och en kick att komma vidare i sitt liv, bort från ohälsa och bidragsberoende. Dessa människor är väldigt många, men har väldigt lite nyhetsvärde. Har själv arbetat med många av dessa som fått ett mycket bra liv, när systemet inte låser dem inne.

Att ändra system är inte helt enkelt, för när det väl är bestämt är det upp till varje handläggare att förstå och tolka hur det ska användas och där finns det otroligt stora skillnader från landsända till landsända och person till person. Det är heller inte alltid så att det lokala styret inom Kommun och Landsting har samma färg som riksdagen. Därför är det viktigt att både förstå och se skillnaden mellan de lokala förutsättningarna, som inte alltid beror på det nya systemet utan på den lokala tolkare. Så när människor kommer i kläm borde det vara naturligt att försöka lösa problemet där problemet uppstår, något som varken press eller det lokala makthavaren är intresserade av.

Träffade en riksdagspolitiker S som hade synen på att nationalekonomi är en bedömningssport och när jag hört deras centrala företrädare prata så får jag en känsla av att de likt vikingarna tror att Nationalekonomi är likt Särimner. Kan slaktas varje kväll och sedan återuppstå, utan att ha en plan för hur den skall födas. Det känns inte alls seriöst. Att man sedan inriktar sig på att skaffa sig så mycket makt som möjligt via skatter som i sig inte genererar någon återväxt, tycker jag är oroväckande. Vi måste precis som i alla tider hjälpas åt för att få Sverige att gro, återväxten att föda nya idéer och möjligheter samt få det överskott som gör att vi kan se om varandra. Låt även människor med drivkraft gro, det är förmodligen de som kommer att leda oss in i framtiden.

...Var idag och förtidsröstade. Framför mig i kön stod ett par i min ålder och var väldigt upprörda över att det inte fanns valblanketter till EU-valet... Man får det samhälle man engagerar sig i.

Mitt parti och min politik..

Vi människor tenderar till att sluta lyssna och läsa när vi tror oss veta vad som ska sägas och då fyller vi på med våra egna tankar eller fördomar utan att veta om det är rätt...

Vart är vi på väg och hur ska våra liv se ut framöver, det är en fråga som engagerat mig väldigt mycket under många år. Jag har försökt följa dels den politiska debatten i Sverige men också se vad som verkligen kommer ur i praktisk nytta för oss som medborgare. Hur mycket frihet får vi som personer att påverka vårt egna liv och hur mycket makt över min vardag koncentreras till en begränsad mängd människor och vad är deras syften med makten? Det är lite frågor som jag löpande bär med mig i min vardag.
Det är många som sagt att jag borde bli politiker och jag antar att det beror på att jag är socialt engagerad och bryr mig mycket om människan i sig och inte drar mig för att hitta nya vägar att utveckla både mig själv, men också hjälpa andra som vill ha min hjälp att försöka hitta sin väg. Har väl själv aldrig sett mig som politiker, men under det senaste året så inser jag att det kanske behövs kompletteras med ännu ett parti i den redan gedigna floran av partier.

Återgår vi till den första meningen så tror jag det är en av anledningarna till att det just finns många partier i Sverige, man slutar helt enkelt att lyssna när man hört det man vill höra. Sverige och Demokrati låter ju bra, Feminism och Initiativ låter också bra i någons öra, Miljö och Parti kan också låta renlärigt, precis som Social och Demokrat. Men att sätta sig in i vad deras politik egentligen står för och hur den kommer påverka vårt samhälle och utvecklingsmöjlighet i grunden. Därav vikten med ett bra partinamn.. Det kanske är en svår resa och analys för många att göra , att gå igenom ett partiprogram, därför tror jag att alldeles för många också väljer att sätta sin tilltro till rubriker och snuttifiering av rapporter som gör att man även där slutar att lyssna och läsa samt källgranska och analysera sammanhang och verkningar. Medias rapportering och möjlighet att styra istället för att granska kan få ett helt system att haverera för ett enstaka fall som kanske inte ens har med systemet att göra.
Hur många vet att vårt statskick bygger på den lagstiftande församlingen, den verkställande makten och den dömande makten och fördelningen av ansvar däremellan? Vår demokrati tillåter oss att välja representanter till den lagstiftande församlingen, det kan vara bra att ha i åtanke när man ska analysera och välja.

Skulle jag ge mig in i politiken så måste jag ha en klar linje över fler delar än jag redan nu är insatt i. Att skriva ett partiprogram eller komma med en fullt genomanalyserad budget inför valet är lite sent påtänkt nu, men om jag nu skulle välja att ge mig in i politiken så skulle jag göra det med följande visioner:

Min utgångspunkt är människan och dess möjligheter. Har arbetat med det som kallas Human Factors. På Svenska blir det lite singulärt, enspårigt och negativt laddat, Mänskliga Faktorn. Den faktorn som i Sverige gör att saker går åt skogen.
Men ser vi till människan så har vi massor med kvalitéer som tagit oss till den plats vi är idag. Vi inrymmer mängder med idéer och kunskap och viljan att hitta vägar framåt och låta vår nyfikenhet få blomma och slå rot är en mänsklig faktor som jag tror vi måste ta vara på och inte slå ner. Vi måste också ha tolerans för att vi alla innehåller olika faktorer och är väldigt olika vilket ger oss olika förutsättningar, därför passar vi in så bra på olika ställen.
Jag tror också att de allra flesta människor känner sig själva närmast och det styr våra ideal och visioner över hur vi vill hantera och interagera med vår omgivning. Att sätta upp gränser för oss som personer tror jag är viktigt när det gäller att hitta sig själv och sina förutsättningar, men att bygga upp en mur mot omvärlden som vi både är beroende av och kan delta i är direkt begränsande för både personlig och global utveckling.
Att i största möjliga mån låta den enskilde välja sin väg och sin vardag ser jag som den yttersta sidan av demokratin. Att slippa ha en överförmyndare som begränsar var och ens liv gör också att vi som individer kan bidra med våra personligheter och inte bara skattepengar, till att bygga samhället.. Men frihet kräver också ett ansvarstagande och där måste vi i Sverige bli bättre att lyfta oss istället för att i mesta möjliga mån skylla på omgivningen.
Kräver vi att alla ska ha samma synsätt och förutsättningar så kräver vi samtidigt att mänskligheten ska begränsas och vad får vi då för samhälle?
Jag tror vi på samma sätt måste slå vakt om och behålla det som definierar vad Sverige är och den kultur som vi bygger vårt land på så vi inte blir helt utplånade och rotlösa. Samtidigt måste vi vara öppna och ha en tolerans mot det som är olikt. Vi kan inte gilla olika och samtidigt kräva att de som är olika ska tänka som jag och ha exakt samma förutsättningar som jag, för då accepterar vi ändå inte olikheten. Så öppenhet mot kön, etnisk härkomst, religion och sexuell läggning, mm. mm dvs öppenhet mot mänskligheten.

Visionen för Sverige är att det ska vara ett fantastiskt rikt land att leva i. Möjligheterna för utveckling ska vara det som är ledande.

• Till det behöver vi ett bra miljöarbete med sikte på en stabil energiförsörjning med minsta åverkan som möjligt på vår miljö både från oss själva och vår omgivning. Via direkt stimulerande åtgärder för nyttjande av miljövänlig infrastruktur och val av miljömässigt bra produkter för konsumtion och kommunikation. Något som är hållbart över tid.
• En skola för alla! Det betyder inte att det är en enda skola. Valfriheten att kunna välja den pedagogik och inriktning som passa var och en bäst. Även barn är olika och med enkla tester kan man komplettera och underlätta valet av skola. Kontrollen av skolorna så de ger samma återspegling av läroplanen är av största vikt. Att även låta skola vara skola och inte bli ett förlängt dagis eller alternativ uppfostringsanstalt är viktigt, lika viktigt som att ge skola vettiga villkor att arbeta med över tid. Föräldrar måste ta sitt ansvar och elever med särskilda inlärnings eller sociala behov måste hjälpas. Internationell forskning visar att bästa skolresultat fås i större klasser, det i sig kan ge utrymme för mer stöd och hjälp vi frigjorda resurser för den som behöver detta. attityden till skolan måste också förändras i grunden. det är en enorm möjlighet vi ger våra barn här, en möjlighet som av elever och föräldrar måste tas till vara på ett bättre och mer ödmjukt sätt. Kanske via att införa en skolavgift, som i sig kan vara avdragsgill. men att sätta ett pris på verksamheten kan vara ett sätt att höja statusen för den.
• Vården måste bli effektivare och inte bli en administrativ koloss. Minska antalet Landsting till max sex och låt specialistavdelningar utvecklas, där operationer utan allt för mycket ställtid kan utföras löpande av specialiserad personal. Se hur privata sjukhus organiserat sig. Öppna även för mer internationellt utbyte i fråga om operationer och specialistbedömningar med åtgärder. Ny teknik har öppnat flera väga till att reformera sjukvården så vi bättre använder de resurser vi pumpar in i form av skattepengar.
• Omsorgen måste reformeras i den beställande delen precis som öppenvården. Att Landstingen och Kommunerna är huvudman och samtidigt utförare och ger villkor för de privata alternativen, ger en väldigt begränsad utveckling av tjänster och bemanning. Upphandlingarna måste särskiljas från den som inte vill bli utsatt för konkurrens. Det är enda sättet att dra nytta av de innovativa resurser som frigjorts med privatisering. Vi måste införa bättre värdegrunder i tilldelning av vård.
• Jobben: Det är givetvis av största vikt att vi försöker ha så många i arbete som möjligt. Därför måste vi ta vara på alla som kan hjälpa till med försörjningen av sig själva och vårt land. Som jag ser det är det bara genom långsiktigt arbete med företagande som kan ge en bra utdelning i forma av arbeten. Företagandet är grunden till försörjningen av landet. Vi måste ge företagen bättre villkor att utvecklas och på så sätt ha möjlighet att erbjuda fler arbete. Vi måste också stimulera företagsamheten så de som har företagsamma idéer ska få möjlighet att utveckla dessa. Vi kan inte ha samma regler för småföretag som för stora, då kommer vi få alldeles för få som vågar satsa på utveckling och anställningar. Ett bättre skydd så att småföretagare som är medfinansiär av vår välfärd, också får ta del av den. Vi måste generellt se över de regler som gäller på arbetsmarknaden som låser både anställda och företag i en position som många gånger hämmar utvecklingen. Att spilla energi på kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder tror jag i längden är mer passiviserande än uppbyggande. Att dissa arbeten som mindre värde är inget jag står för. Arbete är arbete och vi behöver alla typer av arbeten för att passa alla typer av människor och livssituationer. Det viktiga är att finns ett brett utbud av arbeten och möjligheter för människor att komma in på arbetsmarknaden och även att kunna göra karriär.
• Försvaret måste ges ett uppdrag och en nivå som gäller över tid. Ska vi vara en suverän stat måste kunna hävda att vi kan försvara våra gränser i händelse av ofred, men också som en resurs i fredstid. Att vi levt i konstruerad fred i 200 år gör inte att vi per automatik kommer att klara oss undan en eventuell konflikt i vårt närområde eller ett kraftigt angrepp av elittränade terrorister. Vi måste bort från att använda försvaret som budgetbuffert.
• Inför allmän statstjänst. Som en förlängning på skolan kan vi inför liknande värnplikt, men med fler grenar och för alla ungdomar. En period i livet att göra samhällstjänst i den inriktning man själv vill och sedan få räkna detta som arbetspraktik.
• Invandring måste givetvis kontrolleras och men med en stor tolerans. Flyktingmottagning ska ske i samråd med EU-länder så vi alla får liknande belastningar vid stora flyktingströmmar. Vi måste ta vara på de människor som kommer till oss och se dem som resurser som kan bidra till utvecklingen av vårt land. En snabbare integration och hantering av asylärenden måste skapas, på samma sätt som en snabbare evaluering och ekvivalering av deras kunskaper till det som gäller här.
• Kulturen måste få en starkare plats och fler arenor i samhället för att stimulera och utveckla de skapande, kreativa och estetiska sidorna, som motpol och alternativ till den kommersiellt utpekande trenden som råder nu med allehanda dokusåpor och förnedringsaktiviteter.
• Skatter och demokrati. Vi har under ett antal år fått sänkta skatter så fler klarar sig på sina löner, får pengar över och har möjlighet att välja var vi vill lägga våra pengar och på så sätt nått demokratins yttersta del, människans egna beslut. Samtidigt har landets skatteintäkter ökat via att fler har fått arbete och kan bidra till skatteförsörjningen och mer pengar än någonsin går till välfärden. Vi har alltså inte minska insatsen ut höjt den, fått bättre kvalité för pengarna och kan nu se var pengarna tar vägen. Förr försvann dessa utan att vi egentligen visste var de tog vägen. att vi nu har ett betydligt bättre system och fler initiativ har varit av godo för oss som finansierar systemet. Att återgå till det bottenlösa systemet som blev tärande på demokratin är ingen väg. Så att stanna på dagens nivån och försöka stabilisera landet är min vision.
• Arbetslösheten kan inte finansieras med 100% ersättning. Då försvinner motivationen att arbeta, precis som när sjukersättning varit för hög och människor till slut drabbas av sjukdomsvinst och förlorar initiativet samt incitamentet att bli frisk. Det måste råda en skillnad mellan att arbeta och att stå vid sidan av arbete.
• Droghantering i alla dess former måste vara kriminellt. Alla är idag väl införstådda med riskerna med droger och med så många nya substanser som dyker upp och i värsta fall tar livet av den som brukar det, måste hanteringen förbli kriminell så ingen kan skapa sig en inkörningsfil till en sjukdomsvinst. Att göra om den till en vårdfråga där man själv tagit initiativet till att bli sjuk och jämställa det med alla allvarliga sjukdomar som många människor drabbas av och får kämpa med helt ofrivilligt, är varken solidariskt eller rättvist.
• Jämlikhet. Jag tror på människans lika värde. Jag tror också på människan olika kompetens och olika möjligheter. Detta oavsett kön, etnisk härkomst, religiös bakgrund och sexuell läggning. Därför tror jag inte på kvoteringar utan ett mer långtgående arbete med kompetensen som utgångspunkt.
• Påverka EU så att frihandelsavtalet gäller även i verkligheten på alla platser.
• Vi måste begränsa politikers inverkan på varje enskild individ genom att inte höja skatten på arbete. För att få en rättsvisande marknad för tjänster och produkter måste alla använda sina ekonomiska medel efter sitt egna önslemål. Demokrati.

Ok kort och sammanfattande, men en vision för Sverige, något som jag tycker saknas i debatten idag. En debatt som hamnat väldigt snett enligt min egna åsikt.