Bidrag, Sverige och Resultat

Jag är väldigt skeptisk till myndigheter som delar ut bidrag...

Hade ingen aning om det, men i detta land har vi något så fint som ett Tillväxtverk!
Växtvärk vet jag vad det är, det drabbades jag själv av som tonåring, då rörbenen i kroppen sköt iväg på längden och gjorde nattsömnen något orolig.
Dessa saker har inte med varandra att göra, men jag kan känna viss oro för nattsömnen ändå, Tillväxtverket.
Ytterligera en myndighet som har i uppgift att fördela ut pengar till de som inte redan har tillräckligt, eller kanske till de som har tillräckligt men lärt sig att det går att få mer om man är bra på att skriva beskrivningar om hur man vill göra över med mer pengar än man har...

Jag vet inte riktigt vad detta verk har för uppgift, men en uppgift verkar vara att rent internt göra över med massor med pengar för att utveckla sig själva. Utveckling behöver vi alla och en var, och det är bra med utvecklingsarbete, men till vad utvecklar Tillväxtverket sig själva? För mig som oinvigd i deras ritualer så känns spa-besök något felsatsat, men visst jag kan ha fel.
Min något negativa attityd till bidragsutdelare, har sin grund i många saker, men en speciell:
För ett antal år sedan dök det upp en gladlynt person från något som hette Kontoret för utvecklingsområde 4 inom EU. Kan ha fel i namnet, är dålig på namn men hyfsat bra på siffror.
I vilket fall som helst så blev vi på firman uppmanade att söka Mål 4 pengar för personalutveckling.
Det var en inte helt igenom enkel procedur och det var ett antal steg som skulle passeras innan man vart godkänd för utbetalning av bidragsmedel.
Bidraget skulle då täcka en del av kostnaderna för en tvåårig fortbildning av en av våra anställda.

Vi gjorde redovisning enligt konstens alla regler och fick första årets utbetalning. kanske inte helt punktligt men summan enligt det besked  vi fått vid antagandet. När vi sedan redovisade kostnaderna för år två och begärde att få den sista delen utbetald, så fick vi beskedet att vi inte skulle få några pengar för att det hade blivit så dyrt att administrera bidragen, att bidragspengarna används till administration istället.

På vägen efter att beslut tagits att vi skulle få våra pengar för utveckling, så ökade alltså administartionskostnaden för detta beslut så mycket att det användes internt för att inte betala ut bidraget. För mig låter detta som en paradox, för jag trodde att administrationen ffa låg i att gå igenom ansökan och godkänna den, att betala den måste väl ändå vara rätt enkelt när man får ett intyg på genomförd kurs?

Jag har alltid varit lite skeptisk mot verksamheter som har till uppgift att fördela skattepengar. Ibland får jag en känsla av att verksamheten i sig har ett egenvärde så stort, så att uppgiften och resultatet av dess åtgärder är väldigt underordnade.

Idag finns en debatt om skattepengar och hur dessa används och det är sunt med en sådan debatt. det som jag som vårdföretagare kan tycka är väldigt skevt, är vilka verksamheter man valt att slå ner på och hänga ut som profitörer.

Villkoret för oss är att vi arbetar mot ett fullständigt rakt accord. Vi får betalt för varje utförd behandling. De arbetsvillkor vi lyder under är satta av vår konkurrent Landstinget som detaljstyr vår verksamhet. Det finns dock mycket som skiljer vår verksamhet mot Landstingets och bl.a. den förutsättningen att vi kan inte gå med förlust, för då måste vi lägga ner verksamheten. Risken för företaget ligger på oss som ägare precis som i allt annat företagande. Vi har valt att försöka sköta företaget på bästa sätt och har med detta rönt framgångar som företag och företagare, något vi är stolta över.

Alla våra anställda är skyddade av trygghetsrådet, men det gäller inte oss ägare. Att vi precis som så många andra företagare lägger ner en otrolig massa tid och energi på förtaget för att alla vårdsökande som kommer till oss ska få en så bra vård som möjligt, samtidigt som alla som får sin utkomst härifrån ska kunna känna sig så trygga som möjligt. Att vi inte precis som alla andra risktagare, inte ska få ha möjlighet att ta ut en vinst att trygga vår framtid vid eventuell omställning som kan ske när som helst p.g.a politikers nycker, tycker jag är märkligt. Detta samtidigt som våra konkurrenter får gå med mångmiljonbelopp i förlust utan någon större granskning och åtgärd.

Väger man detta mot varandra så är i alla fall min åsikt den att alla budgetfinansierade verksamheter, om det så gäller fördelning av  pengar eller vård, bör genomlysas för att vi som som skattebetalare ska vara trygga med var pengarna tar vägen även i dessa verksamheter. Att de når uppsatta mål och resultat. Att ensidigt vända sig mot oss som privata vårdgivare och som får lov att göra en insats för varje enskilt intjänad krona och be oss driva företaget på ett sämre sätt och med större risk än vi gjort, är väl som att skjuta sig själv i foten som ansvarig spridare av skattepengar?
Gör en rejäl genomlysning av både Landsting och dessa Verk och verksamheter som skall fördela våra surt ingnuggade skattepengar, jag tror det skulle vara lönsamt för Sverige med ett sådant grepp.

Sommar sol och salta bad

Nu är det ett tag sedan jag bloggade och skrivlusten kom farande som ett jehu genom fönstret här på kontoret. Lite lugnare idag och jag är glad för det trots att jag som företagare kanske borde känna viss stress för en lugn period.. Men det gör jag inte idag!
Det finns alltid att göra så det blir att börja i "att göra" högen och bena sig fram till bordsytan.

Egentligen borde jag kanske ta vara på tiden lite bättre och vara ledig nu när det går att vara ledig produktionsmässigt. Dagen till ära så är det också ett fantastiskt sommarväder som jag borde nyttja på ett bättre sätt än att plöja pappershögar, men gör jag det inte idag så blir det jobbigare de dagar när allt ska hända samtidigt, så det är bara att bita i det sura äpplet för att ligga steget före.
Jag har haft en veckas semester i sommar, en helt fantastiskt skön vecka i Grekland med min dotter och nu när jag är hemma igen så känns det lite svårt att bara vara ledig. Jag vet inte varför det är på det viset, men med ansvar för ett företag och flera anställda gör att det känns svårt att koppla av på hemmaplan. På något sätt kryper ett dåligt samvete på mig om jag bara tar ledigt och inte jobbar på som vanligt med allt som man som företagare behöver jobba med för att alla anställda ska känna sig trygga och omhändertagna.
Jag tror allt beror på en kombination av personlighet och villkoren för att vara företagare i Sverige.
Som jag ser det så är företagsklimatet anpassat efter större företag med en stor overheadorganisation som kan fylla upp för varandra under semestertider. Som småföretagare sitter man oftast på flera positioner själv eftersom det inte finns ekonomiska möjligheter att ha en stor ickeproducerande avdelning på företaget, med allt vad det innebär i olika deadlines för löner, fakturering, skatter, statistiklämnande, underhåll, förberedelse för bokslut, samt det man själv ska producera, gör att det i princip är omöjligt att ta två veckors sammanhängande sommarledigt.

Att alla har rätt till tre veckors sammanhängande ledighet är säkert bra för återhämtning och vila, men hur lägger våra myndigheter upp det för oss småföretagare? Behöver inte vi också sammanhängande ledighet och återhämtning?
Jag gillar att jobba och gör det oftast med glädje, men även jag har behov av återhämtning och vila. kanske framförallt mental vila från det ansvar som det ändå är med ett flertal anställda och flera verksamheter och deras skiftande driftsvillkor. Att få en veckas ledigt med sol och salta bad är för mig nästan ett måste för att kunna orka köra på i det tempo som ändå råder under större delen av året. Det är helt enkelt något som jag prioriterar i mitt liv. Allt har ett pris och jag avstår mycket till förmån för mitt arbete som kräver mycket av mig. Det skulle underlätta för mig som företagare om våra myndigheter och överförvaltare tog sig en funderare och gjorde slag i saken att förenkla och förbättra för oss företagare, så även vår hälsa och arbetsmiljö/belastning åtminstone blev i paritet med den som vi förväntas ge våra anställda.

Jag får emellanåt från privatpersoner höra hur bra jag har det som företagare som har råd att åka utomlands på semester, för det är inte alla som har råd med det. Och visst är det så! Jag är glad att jag kan åka på en veckas semester och det finns de som inte har råd med utlandssemester, men måste jag belastas med dåligt samvete för dessa personer bara för att jag är företagare? Som jag förstått så är det långt fler än bara företagare som reser utomlands, vilket är deras ansvar mot de som inte har råd att betala en utlandssemester?

På något sätt är detta signifikativt för föratagande som jag känner det, att bli ansatt från två håll. Där styrande ger så mycket skyldigheter och snåla tidsramar att det är svårt att vara ledig och där privatpersoners attityd vill belasta en med skuld för den lilla ledighet man kan ta ut. Det är tur att man har sin drivkraft kvar runt ens idéer som man vill utveckla.

Att en del privatpersoner har ett märkligt synsätt och attityd mot företagande är inget som man kan bemöta i diskussion, för där handlar det oftast om att tro, och den som tror något benfast överger sällan sin tro, hur improduktiv och destruktiv den än kan vara. däremot så hoppas jag att våra politiker som ändå skall se till vårt lands bästa, kommer till skott med utlovade reformer för underlättande av förtagande. det finns en stor potential i företagande för arbete och välfärd, men låt även oss få bra förtsättningar och tid för återhämtning.

Själv behöver jag sol och salta bad!

Semester, resor och förväntningar

Nu var det ett tag sedan jag bloggade, det har varit en riktigt intensiv månad med mycket arbete och annat jobb att ta tag inför sommaren. Jobbade sista dagen inför semestern i tisdags och trodde aldrig att den skulle ta slut. Allt bara vällde in som ett jordskred i pappersform. Jag tycker om att jobba, men det har varit ett intensivt år och det kändes som en semester var nödvändig. Har med visst våld bokat in en vecka på Karpathos, där jag är nu och går ner i varv. Det är lite märkligt med semester och eget företagande, för det känns ofta som om man smiter från sina plikter om man inte ständigt är på jobbet. Jag har pratat med många vänner som är i samma sits som jag och de känner på samma sätt. Lite konstigt för ofta jobbar man mycket mer än 40 timmar per vecka som anses vara heltid, och varken kvällar, nätter eller helger är tider då man kan anse sig ledig. Så varför känna dåligt samvete när man borde glädjas åt att få egen tid? Kanske har det att göra med det ansvar man känner för den verksamhet och den personal man har. Eller bygger kanske mer på oro över samma sak? Jag vet inte riktigt, men om man ser till villkoren att vara företagare och arbetsgivare så är det mycket som krävs av en. Det diskuteras hela tiden ökad trygghet för anställda och bättre villkor för anställda, vilket är bra. Men vilken trygghet och vilka villkor förbättras för oss företagare? Vi ska vara garanten för att de politiska löften hålls, men till vilket pris? Själv kan jag inte riktigt slappna av och ta semester om jag är på hemmaplan, utan jag måste bort. Jag måste helt enkelt resa från min verksamhet ett tag. Med dagens teknik så har jag ändå med mig den till stor del, men jag är ändå inte på kontoret och på så sätt känns det som ledigt! Jag har en hel vecka ledigt och det känns verkligen som en lyx att få ägna mig åt mig själv och dottern, på mina villkor. Det är inga stora saker vi gör, men smågnabbas lite, tävlar i solbränna och antalet sovtimmar! Det är precis så jag vill ha min semester, för att kunna komma hem och köra på ett år till! Det skulle dock vara skönt om Sveriges politiker tog småföretagandets villkor på allvar, vi sysselsätter trots allt en väldigt massa människor, och skapade villkor som gjorde att även vi kunde känna oss trygga och ha ett skyddsnät även för oss. Det debatteras just nu om att ta bort uttag av eventuella vinster i vårdbolag. Att arbeta mot en vinst i bolaget måste vi göra, hur ska vi annars överleva? Att vi är skattefinansierade, är ingen större skillnad mot t.ex byggbolag som gör stora vinster på offentliga uppdrag. Vi som småföretagare gör inga jättevinster, men vi måste skaffa oss en buffert där inga skyddsnät finns för oss. Jag har stora förväntningar på att den samlade politiska eliten skall samla sitt förnuft och göra det något enklare och drägligare även för oss småföretagare. Göra några reformer som gör att även vi kan sova lugnare om nätterna och inte behöver resa bort för att få fiktiv vila.

Midsommar mystik och 7:or

Visst är det en härlig tid! Midsommar! Det svenskaste av allt svenskt!
Var själv och firade på Skybaren igår och fick en bild av sommarsolståndet i Västerås på vägen hem!

Det var på ett sätt en väldigt magisk kväll som sig bör, för om jag minns rätt så historiskt sett var det mycket magi och mystik kring sommarsolståndet. För sådär en 25 år sedan så var jag med som aktör när ett bildspel om Midsommarfirande från dåtid till nutid spelades in på Badelundaåsen och Anundshög. Vi dansade iklädda gutesäckar runt en labyrint och sedan fick jag byta om till finaste kostymen och ralla runt efter Prästkragar för att uppvakta min mö. Det fanns dock en liten brist i upplägget, det var inte Midsommar när vi gjorde bildspelet och Prästkragar var inte lätta att hitta...

Hur det än är så spelar blommor en viktig roll runt Midsommar. Av tradition får varenda blomsteräng besök av muntra sommarfirare stärkta av värme och gärna någon hempiskad dryck med oklar styrka och smak. Där ska det sedan plockas blommor till majstången samt inte att förglömma, det sju olika blommorna att läggas under kudden tillsammans med fästingar och andra trevligheter.. man ska då drömma om den man ska gifta sig med. Gjorde det försöket som lite och drömde om min träslöjdslärare, sedan dess har jag skippat just den delen av firandet..

Har själv tillbringat alltförmånga Midsomrar i Dalarna och varit med om det mesta i blomplockning, stångresning och spelmanstjo. För några år sedan var jag med när min dåvarande svärfar rationaliserade blomplockningen och drog fram som en vilde på blomängen med en lie. Rationellt, ja..  Stämningsfullt; nej.

Men traditioner kan ibland bli lite tradiga och behöver kanske piggas upp med lite nymodigheter. Även om just den varianten inte tillförde stämning så var den i alla fall ny. Å andra sidan så gillar i alla fall jag lite historia och mysiken kring midsommar och alla dess traditioner. Om jag minns rätt så hade firandet runt midsommar med fruktbarhet att göra. Då kan det vardagliga firandet att ta sju sortes sill, sju sorters snapsar och upptäcka att man är klotfull när man ska slå en sjua, kännas inte alltför mystiskt... Kanske inte ens fruktbart.. Alkohol i mängd kan i alla fall för män bidra med den paradoxen att känslan av egen sexighet inte helt kan uppfyllas prestationsmässigt.

Det jag tycker är intressant men som jag inte fått svar på ännu är just siffran sju (7) !
Den verkar vara central och mycket mystisk. Bortsett från att det är ett primtal så figurer den och hyllas i mycket. Antal veckodagar, antal blommor att lägga under kudden, antal kakor på kakfatet, antal sillsorter på bordet, antal toner i skalan och för att inte glömma bestämningan av hur kul det var; "sju helvetes kul".
Vad är det som gör siffran så mystisk och levande?
Eller levande föresten: var det inte Ingemar Bergman som gjorde den muntra filmen "Det sjunde inseglet" där man spelade schack med döden??
Kanske har jag fått hyllandet av siffran sju om bakfoten, man kaske ska frukta den??? Vad vet jag?

Hur som helst så är vi framme vid Midsommarafton imorgon! Det ska bli otroligt roligt att fira den i år och på ett helt nytt sätt, kanske en ny tradition som föds vad vet jag. Jag vill bara önska alla en härlig Midsommarhelg hur ni än firar den, och gör det gärna genom att 7nga!

Regn, minnen och varma bullar!

Vaknar ovanligt sent efter sent jobb. Regnet skvalar på fönstret och jag är fortfarande i sömnens värld när jag går upp. Det är något speciellt sövande med regn på fönstret, eller kanske ännu hellre när man ligger i husvagn eller båt. Härligt att bara få vända sig om och sova vidare.

Men nu är jag uppe och tittar lite sömndrucken ut genom fönstret och ser en kvinna med cykel och hund försöka trassla sig fri från kopplet och cykeln, när hon ska ta upp den lilla förmiddagshögen som hunden just producerat. Hela händelseförloppet invävt i ett häftigt regnande som gör fönstret sådär härligt drömligt ut som när man ser en bild fast det filtreras av något.

Min bild börjar nu klarna något och jag kommer tyvärr ihåg gårdagen lite bättre. Träffade min granne igår em som höll på att lägga sista fixet på sin utrustning inför Vätternrundan. Lite friskt peppade jag honom och la till att han kasnke inte behövde bära med sig regnställ i det fina vädret. Hoppas han hörde efter med SMHI efter att jag lämnade honom...

Fick ändå lite dåligt samvete, för hur det än så borde jag veta att i Sverige ger man inga löften om hur vädret ska bli, man gläds när det är bra och att det har varit bra. Det finns ett gammalt talesätt som säger: "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Kanske en tröst för oss nordbor förvisso, men säg det till de som drabbats av orkaner och tyfoner.. Att gå ut i orkan med regnställ och sydväst, är väl lite som att be om en kitesurfning utan bräda och skärm.

Men det är rätt skönt att ha en sånhär mellandag, då man inte behöver känna någon press att ta sig ut i de dyra solstrålarnas värld, utan bara ägna lite tid åt sig själv och det som måste göras. Städa, fixa, dona, spela och äta varma bullar! För inget är väl så gott som varma bullar en regnig dag i juni. Fortsätter lite med gårdagens nostalgitripp och minns lite tillbaka till när jag var liten och byggde koja i regnet och fick sitta och äta nybakade bulla och dricka hemgjord jorgubbssaft. ett minne som får samtliga hårsäckar på kroppen att resa sig. Tittar genom fönstret och ser möjligheten att bygga koja på balkongen men hittar bara överbliven öl och hamburgerbröd. Känns inte riktigt som det kan fylla nostalgiutrymmet just nu..

Måste bara få tag en bulle!
Va märkligt det är när man blir fylld av en tanke med så mycket positiva minnen, nostalgi, det går knappt att bärga sig.
Nä nu blir det utflykt till ICA och handla lite nybakade bullar!

Ha en skön helg!

Nostalgiboost...

Ojj; nu var det ett tag sen jag hade tid att sitta och skriva. Det är full fart på allt nu och tiden räcker inte riktigt till. Tur ändå att det är sommartid och ljust, för jag blir mycket piggare i ljus och värme än i snö, mörker och kyla så lite mer hinns med...

Det är en härlig tid med Studenter, skolavslutningar och Fotbolls EM.

Var och tittade på studendvagnarna som rullade genom stan och blev lite inspirerad att börja plugga och ta studenten igen. Hann med att ta studenten tre gånger, men alla gångerna innan studentflaken började rulla. Trist för det verkar lite kul att få stå i ett nykläckt rus i gränslandet mellan skolan och resten av livet och fira sig själv och sina skolår.

Jag tycker vi firar oss själva alldeles för lite här i Sverige. Vi gör trots allt mycket som är bra!

Idag är det en speciell dag..
Fotboll Sverige-England i EM och vi laddar för en; förlust...
Nä, kanske inte alla, men jag har träffat många som inte sätter någon som helst förhoppning till vårt landslag i fotboll och att de ska gå vidare till slutspel. Jag är faktiskt lite skeptisk till det också.
Fotboll på hög nivå är rolig att se. Det är fantastiskt kul att se Spanien spela fotboll på ett lekande sätt. Tysklands som Bosse Hansson en gång sa; ändamålsenliga fotboll, är inte lika kul att se. Men den är; ja,  ändamålsenlig.. det är spännande med de olika spelstilarna,
Sveriges som man presenterade i första matchen har jag inget namn på ännu men jag jobbar med Stafettfotboll. Först spelar jag fotboll, och sedan du och jag spelar bara då jag har bollen. Det var väldigt lite lagspel över prestationen. Men för oss supportrar borde det väl kunna vara fest ändå?

För hur det än är så är det inte bara att anmäla sitt lag till EM, det ska kvalspelas och sedan gruppspelas innan själva slutspelet tar vid. Så vissa hinder har redan forcerats med en prestation som gjort att vi får vara med såhär lång i festen. Lite som Studenten. Vissa kommer sluta skolan nu medan andra går mot högre mål, men alla har anledning att fira.

Så även om vi kanske inte har ett lag som kommer att vinna EM, eller kanske inte ens matchen ikväll, så kommer i alla fall jag fira. för jag tycker vi är värda att ha kul, och räcker inte fotbollen till så tar jag till min nostalgiboost och firar min student igen.

Skål och heja Sverige!

Ha kul nu!

Attityder... ..och ideal..

.
Det finns två ord som jag snubblar över rätt ofta, attityder och ideal. Det verkar som om dessa ord är de tyngsta styrande orden som härskar över mänsklighetens vardagsval. Med dessa ord kan man också kapa andra ord och göra dem till sina. Ord som rättvisa, solidaritet och medmänsklighet, får helt olika innebörd utifrån vilken attityd och ideal de sägs.


Jag ska börja med att säga att jag tycker att vi rent generellt har det väldigt bra i Sverige. Det finns människor som är utsatta och behöver hjälp, en hjälp som jag hoppas når fram via vårt offentliga välfärdsprogram. Men precis som det finns skillnader i våra förutsättningar så finns det också skillnader i levnadsvillkor. Det har alltid funnits skillnader och jag tror att det är en utopi att skillnaderna kommer att försvinna.


Så länge skillnader finns, så finns också en drivkraft att skaffa sig en bättre situation. Det finns något mål att arbeta mot. Det är också lite av kärnan i livet, att jag skaffar mig mål att jobba för att uppnå. Målen ser givetvis olika ut från person till person, men grundtanken är väl ändå att var och en styr och arbetar efter sin väg. Vi sätter även de gränser som gäller för vad vi som personer går med på och utifrån detta får vi olika förutsättningar att nå våra mål. Men tar vi bort incitamentet att vi behöver anstränga oss för att nå våra mål, hur kommer vi då utvecklas?


Mycket av våra attityder och ideal får vi med oss i bröstmjölken och under de tidiga levnadsåren, så vi som föräldrar har väldigt stor del i vilken förutsättning vi ger våra barn att utveckla sig. När de sedan når skolåldern inträffar den första riktigt styrda verksamheten där barnen sakta men säkert skall börja sin bana mot att bli egna ansvarstagande individer. Här sker också utvecklingen individuellt samt integrerat i grupp, vilket kan vara nog så komplicerat. Det pågår ständigt en förändring och förhoppningsvis en förbättring i skolans arbete med kunskapsinnehåll och pedagogik.

Det är väl av godo att man utvärderar vad man åstadkommer, men det finns en gammal klyscha som jag tror vi glömt: utlärning är inte detsamma som inlärning.

Här finns en hel del att hämta när det gäller den individuella delen. Här spelar också den egna attityden väldigt stor roll. Visst finns det bättre och sämre utbildningsmaterial och lärare, men att välja bort allt istället för att anta utmaningen och utvecklas, är ett attitydsval. Ett val som vi föräldrar kan hjälpa till med att underlätta.


Om vi tittat bakåt, så behöver vi inte gå till urtiden för att hitta exempel på där barn tidigt fick ta ansvar för en syssla och lära sig den. Den tiden finns betydligt närmre än så. Vi fick vårt ansvarsområde att sköta och göra det för överlevnadsskull. Nu har vi fått en möjlighet att skaffa oss baskunskaper som gör att alla har stora möjligheter att påverka vår egen utveckling och karriär. Det är för mig ett rättvist och solidariskt system.

Att alla inte har samma förutsättningar och möjlighet till inlärning är något som vi måste ta hänsyn till. Men att göra det på så sätt att vi sänker kraven på utbildningsnivå och inte låter de som har möjlighet att få stimuli genom att prestera mera utan håller dessa tillbaka, är för mig varken solidariskt eller rättvist. Stöd ska ges där stöd behövs, men inte på bekostnad av utveckling. Det är också rent improduktivt att inte låta människor som vill utvecklas, utvecklas. För i en allt hårdare internationell konkurrens, måste vi låta alla som kan och vill höja sig också göra det, för att vi inte ska hamna efter i utvecklingen.


Idag när vi har kursrelaterade betyg är det också lite märkligt att höra att den fick så dåliga betyg och att det bara berodde på skolan, medan klasskompisen fick höga betyg och haft samma undervisning. Jag tror det mer handlar om attityd och ideal.


Återigen: det finns de som behöver extra stöd och hjälp, men det finns de som också har en riktigt dålig attityd till skola och utbildning. Vad händer med dessa när de växer upp?

Jag tror inte att merparten av dessa kommer att som första jobb få ett välavlönat högt ansvarfyllt arbete. Jag är heller inte säker på att det är alldeles så lätt att ens få ett arbete på sina meriter. Det finns de som kommer att klara sig givetvis, men vad händer de övriga?

Vi har i Sverige haft väldigt lätt för att tycka synd om människor, och i förlängningen av detta skapat finansieringssystem för dessa. Vissa behöver dem, men som med alla välfärdssystem så riskerar dessa att bli korrupta och improduktiva, då de inte inbjuder till eget engagemang och att välja utveckling istället för konservering. Det kan väl ändå inte ses som ett samhälligt ideal att göra människor bidragsberoende?


Jag tycker det är bra att system ses över och förses med restriktioner. För överutnyttjas dessa av människor med en attityd som säger dem att de inte behöver hjälpa till och bidra till varken den egna eller den gemensamma försörjningen, så kan inte jag se något konstruktivt med dessa.


Vi måste nog också på ett tidigare stadium berätta om vikten att ta ansvar för sig själv och för sin utveckling, samt att på alla sätt stötta den fantastiska möjligheten vi har i Sverige med allmän och fri skolgång genom att ge våra barn en bra attityd till sig själva och skolan. Idealet måste väl ändå vara att insupa så mycket kunskap som möjligt, istället för att förbruka sina chanser till en bra framtid. Det är ändå där framtiden börjar.