Livet kan vara både märkligt och överraskande.

Livet är inte alltid enkelt och lätt. Vi påverkas ständigt av hälsa, ohälsa, val och beslut, tagna av oss själva och andra. I den komplexa värld vi lever ska vi inte bara producera maximalt, utan också förväntas att utveckla oss själva och samtidigt vara tillgängliga för allt och alla. Vi ska vara informerade, världsvana och samtidigt leva i Mindfulness. Vi ska vara höga på IQ, EQ och SQ. Vi förväntas släppa taget om våra liv och låta någon styra över oss, samtidigt som vi förväntas ha kontroll och fylla alla behov de styrande inte klarar att se själva. Vi ska känna tillit till de som uppenbarligt ljuger oss rakt i ansiktet. Vi ska vara funktioner istället för personer. Det blir allt mer yta än djup som bedöms. Är det konstigt att den mentala hälsostatusen i landet sjunker av stress, vilsenhet och prestationsångest? Brukar inte skriva särskilt mycket om min egen status, men den har varit rejält fallande under ett antal år. I den fantastiska sjukvård vi har, får man hjälp där man blivit fantastisk och utelämnad där man anses vara ett för komplext fall. Man får väldigt lite hjälp med att ens få en hint om vilken väg man ska gå. Det får man söka och finansiera själv. Diagnoserna jag har innehåller allt från cancer, mentala och fysiska komplikationer, samt systemfel. Listan är lång efter att under decennier fått en hjälp att skjuta allting framför mig. Har kanske inte klagat tillräckligt högljutt. När varje dag är en kamp för livet, är tankarna inte alltid positiva. Man blir också beroende av att få ventilera sina tankar och få hjälp med enkla resonemang. Det är rätt ofta som det börjar krångla redan där. Man håller skenet uppe inför omvärlden med ett försök till leende, men har svårt att göra sig en vanlig frukost. Fartvinden man har i håret talar inte om vilken riktning man åker i, bara att det går fort. Men det kan gå väldigt fort åt fel håll. Att bli skuldbelagd i det läget av staten, flyktiga vänner eller en och annan närstående, kan vara helt förödande. Det hjälper definitivt inte till att vända varken tankar eller den riktning man åker. Man blir bara allt mer blockerad och letar en enkel och definitiv lösning. Det kallas mental ohälsa och kan vara svårt att se, men väldigt enkel att accelerera med t.ex okunskap, antipati och kommentarer på sociala medier. Eller kanske man mer ska se dem som asociala medier på flera sätt. För en kort tid sedan hade jag definitivt en stark fartvind i håret, när helt plötsligt och överraskande, en riktig människa i verkligheten ville ha min uppmärksamhet och säger: ”Vart är du på väg, den där vägen ser inte bra ut för dig!” Blev tvungen att bromsa för en stund. En stor överraskning i mitt liv, den största som skett! Alla liv ser olika ut och det finns ingen universallösning, då vi alla är individer och statistik gäller inte för varje enskilt fall. I mitt fall av fallande, fick jag en chans att byta riktning. Det av en person som såg mig och som brydde sig om mig på det sätt jag behövde. Jag fick vara människa och vara både liten och stor samtidigt. I vårt fall har kommunikation utan agenda och fördömanden, tagit steget till stor kärlek. För mig har självhatet vänts till att älska. Att få vara glad ända in i själen en dag, betyder mycket för min hälsa och synen på framtid. Att få känna mig älskad och få älska är helande på så många sätt. 58 års kraftigt motlut har nu vänt och istället för att falla fritt med kraftig fartvind i håret, har jag nu mer kontroll på riktning och hastighet. Jag har ett mål att jobba mot för livet och inte bara huvudet fullt med lösningar för att slippa det. Jag tror vi behöver se varandra mer och respektera oss som individer. Vi har olikheter, det är det som driver oss framåt att vi inte alla tänker på samma sätt, det skapar möjligheter och inte nödvändigtvis fiendskap. Men framförallt tror jag att man måste våga älska, älska vår nära och se oss för vad vi är. Ingenting är bara enkelt, men livet kan verkligen överraska när man låter de äkta människorna i det, komma nära.Då kan ljuset bryta igenom även i november!