fredag 5 juni 2020

Det finns inga monster i garderoben! Ett öppet brev till Stefan Löfvén

Vi har alla varit små och många av oss skrämts av tanken av monster under sängen eller i garderoben, för att inte tala om det där läskiga monstret, i källaren som hade dålig belysning. Kanske var det ett mänskligt behov i att träna upp vår vaksamhet, eller kanske bara brist på ljus och eller rent av bristen på upplysning, som var orsaken?
Spökhistorier har i många tider använts för att hålla barn eller lättskrämda borta från sådant som den som berättar historien, inte vill att mottagaren ska se och kanske upptäcka ofarligheten i. Man kan säga att det varit att utöva och bibehålla makt över personer, genom att berätta dessa historier.

Ända sedan valet 2014 har du pratat om vikten av att det är du som har makten i landet. Det innebär väl att alla vi andra är maktlösa, eller hur menar du?
Hur tycker du det fungerar?
För dig och för oss som bor i landet, ser du några skillnader i villkor mellan oss?
Ser du hur landet utvecklats under din makt?

En ledare hade troligen underlättat för befolkningen att ta makten över sina egna liv och vågat låta dem utvecklas. Man hade fått göra upp med sina egna rädslor istället för att projicera dem på andra. Man hade getts utrymme att pröva sina idéer utan att bli ansedd som en avvikare.
Men hur fungerar det när en man utövar makt på sina medmänniskor, som man ska utveckla, skydda och stödja?

Jag har några frågor och områden som jag skulle vilja diskutera med dig. 
Vi börjar med Demokrati:
Du har gjort några verkligen avgörande förändringar för att få landet hit där vi är idag. Den kanske viktigaste är att du satt demokratin ur spel, på flera sätt. Dina föregångare pratade om människovärde och människans rätt, något som skulle göra Sverige till en humanitär stormakt och garantera varje människas rätt och värde. Du har valt att använda det sektrelaterade uttrycket ”värdegrund”. Något som kan verka vackert, men som är exkluderande och segregerande. Framförallt så har det fullgjort din mening att du nu har makten, all makt utgår från dig. Du väljer vilka som ska inkluderas och premieras och vilka som ska exkluderas eller rent av förföljas I en demokrati utgår makten ifrån folket, men du har vänt på detta.
Till vilket pris för landet?
Idag verkar vi gå mot ett allt mer totalitärt styre, hur anser du den utvecklingen gagnar landet?
Själv tror jag vi kommer vi att se decennier av recession på många sätt, med tanke på den polarisering du skapat. Om jag förstått dig rätt, var det just polarisering du sa dig vilja motverka?
Den binära tillvaro vi nu lever i kan knappast liknas vid en humanitär stormakt, den bild av Sverige som om jag förstått det rätt, ni i Regeringen vill att omvärlden ska se oss som.

Debattklimat (kanske den enskilt största parametern till att skapa ett öppet opolariserat samhälle):
Från början har du hanterat debatter utifrån vem som säger något istället för vad som sägs.  Du gör väldigt stor skillnad på sak och person. När man ser det utifrån så verkar det uppenbarligen vara för att hålla obehagliga sakfrågor på avstånd. Här hänvisas det till olika typer av gömda monster, som kommer slå till med full kraft om vi för ett ögonblick tar bort fokus från dig som person och lyssnar på en sakdiskussion. Särskilt märkligt då du inte har något att tillföra i debatten. Då ska alla andra hålla tyst.
Visst Palme och Sträng m.fl, pratade ofta och rätt infantilt om Högerspöken, för att skrämmas. Har aldrig riktigt förstått behovet av att segregera och skrämmas i sakdebatter, eller att måla verbala djävulsbilder om alternativa tankesätt, istället för att våga ta sakdiskussioner. Det finns olika vägar att gå, det vet du, du har själv bytt spår ett antal gånger i olika frågor. Vissa vägar går framåt medan andras kanske bara leder tillbaka till samma punkt man står. Men kanske är det för att dölja bristen på idéer och lösningar, den metoden används?
Idag är det många Förskolor som undervisar i just debatt. Man lär barnen (5-6 åringar) att lyssna på varandra och lär ut hur man debatterar på ett respektfullt sätt.
Du som säger dig ha makten i landet, vill du supporta deras verksamhet, eller göra den meningslös?
Vilken åsikt har du om vikten av deras arbete och kan det ha någon inverkan på samhället i stort?
Är du i så fall beredd att jobba med dem?

Idag när människor skall skrämmas till lydnad eller tystnad i debatter. Att en debatt tystnar behöver inte betyda en vinst för den maktvulne, det kan lika gärna vara en förlust för demokratin. Det behöver absolut inte innebära att fokus kan ha flyttats bort från sakfråga, (vilket är väldigt vanligt) och den ignorans som uppvisas är så långt bortom all fattning, att det gör en fortsatt diskussion omöjlig. Frågan dör inte med det, utan växer sig starkare till ett läge när den blir ohanterlig. Du pekar även ut människor som inte ställer sig givakt bredvid dig som monster av olika slag, det har bidrag till att piska upp hatstämningar i landet. Hat brukar sällan vara en bra grund för mänskliga lösningar på problem.
Anser du att det är ett bra retoriskt redskap som gagnar samhällsklimatet och öppenheten?
Om inte, vad tänker du som makthavare, bidra med för att förändra detta?

Statistik-åtgärder/ersättningar:
Statistik är ett matematiskt hjälpmedel att beskriva t.ex en utveckling, eller ett tillstånd. Men som du kommer ihåg från skolan du gick i, så gäller inte statistik för varje enskilt fall. Det krävs ett brett underlag för att få fram bra statistik, medan åtgärder ofta hamnar på individnivå.
Statistik som används i opinionsundersökningar, har jag förstått, leder till direkta åtgärder för att ”bättra på siffrorna”, eftersom det är själva siffran som är av betydelse. Det kan betyda att dina spinndoktors ger nya direktiv hur du ska agera, för att du ska få bättre siffror. 

Men all statistik gäller inte popularitet, den kan visa på behovet av reella åtgärder. Gäller statistiken t.ex sjuktal, så går det inte att slå på den sjuka eller kalla den frisk, för att försöka vända siffrorna till din fördel. Där ger statistiken ett underlag för att undersöka vad som ohälsan bottnar i. Som t.ex idag när psykisk ohälsa ökar. Det behövs säkert specifika åtgärder att vända den trenden och jobbet måste ske på individnivå. Visserligen kan mycket ohälsa bottna i det miljö som skapats av landets ledning, men då måste man ändå jobba med individen om det är individen man säger sig sörja för. Vi har idag många yrkesgrupper som ägnat lång skoltid åt att lära sig sitt yrke. Att skapa ett system där representater för den lekmannamässiga statsmakten kan sätta sig över läkarvetenskapen, är kanske ett av det största misstagen då det gäller åtgärder för hälsa.
Att dessutom som idag låta dessa lekmän, utan tjänstemannaansvar, tvinga människor att välja mellan att få sjukersättning eller lita på läkarvetenskapen, det skapar inte hälsa. Det skapar stor otrygghet.
jag vill fråga dig hur det rimmar med ditt uttalande 2018-05-01:

I dag på första maj går jag i demonstrationståget för det som är kärnan för mitt politiska engagemang: Trygghet. På jobbet, i bostadsområdet, i vetskapen om att vården finns där när du behöver den. Att polisen kommer när du ringer.
Därför lanserar vi socialdemokrater det största trygghetsprogrammet i modern tid för ett starkare samhälle, ett tryggare Sverige.”
Har det blivit tryggare?


Kanske för några. Däremot kan man fundera på hur det påverkar de som ges makt över de svaga. Läs gärna rapporten om Stanford Prison Experiment, eller se filmen eller någon dokumentär. Kanske ger det en bild av det monster du håller på att skapa i landet.


Jag har varit med och diskuterat med dina partikamrater när ersättningssystem tagits fram för, t.ex vården. Jag har hört era argument om statistik och kostnadskontroll. Mot bättre vetande har system byggts upp där ni verkligen trott att statistik gäller varje enskilt fall och betalat ut i förskott via er kostnadskontroll. Resultatet har blivit att där sämre vård ges har man tjänat mer pengar, medan där bra och högkvalitativ vård ges, har det varit svårt att få ekonomin att gå ihop. Hur stämmer det med den solidariska vård som ska ges i landet?
Samma beräkningssätt har uppenbarligen används vid t.ex flyktingkrisen 2015. Istället för att åtgärda systemfelet, har ni vänt er till utförarna, som ni inte kunnat bevisa gjort något fel utan de har agerat efter det som beskrivits i upphandlingen. Det är knappast ansvarsfullt sätt att hantera skattepengar. Inte heller ansvarsfullt då det gäller att släppa fram nya och innovativa idéer, för bättre resultat och verkningar av skattemedel.
Vad har du för åsikt om ditt ansvar för dessa system, du som är högst politiskt ansvarig?


System:
I Sverige har det under decennier byggts system, inte verksamheter. Till det har vi också fått drygt två hundra Myndigheter. Utifrån sett så ska alla problem vi har, administreras bort, då administrationsapparater,ständigt växer. Alla har vi väl lite till mans varit i kontakt med det där systemet i datorn som är så komplicerat och oöverskådligt så det egentligen inte alls passar den verksamhet det ska administrera. Det blir en stress och verksamhet i sig att hantera systemet, vid sidan av verksamheten. Ibland och inte alltför sällan, tar systemhanteringen över från verksamheten.
Är det verkligen försvarbart med allt detta?
Tittar vi bara på vården, så har den en enorm administration. Däremot saknas praktisk beredskap. Visst det är billigare med kontorsplatser än IVA-platser, men behövs alla dessa kontor och administratörer?
Blir det billigare att ha en overksam verksamhet eller finns det en vinst i att anpassa administration till ett väl fungerande verksamhet?
I vilken ände bör man börja bygget?
Kan inte organisationen byggas för scenarion som kan uppstå?
Var det inte t.ex där MSB, skulle göra skillnad?

Kommunikation:
Nu pratar jag inte om vansinnigt dyra höghastighetståg mellan några få orter, utan om kommunikation människor emellan. Jag har sett dig på förinspelade inslag på TV. Ingen livesändning där några journalister får ställa frågor. Allt tillrättalagt, efter vad jag antar, är dina önskningar. Det är väl så nära ett maktspråk man kan komma, att bara tala till oss. Som en förälder som förmanar sina barn. Tankarna går onekligen till Nordkorea, gamla Sovjet mm.
Men har vi inte kommit längre i detta land?
Säga vad man vill om Trump, men han vågar möta journalister varje dag. Det visar i och för sig på mycket stolligheter, men han vågar visa dem.

Att bränna bilar, råna för att visa makt, begå våldtäkter, mord, göra upplopp i godhetens tecken, mm är väl också kommunikation. Efter att i många år följt er syn på brottslighet, så är det oftast mer synd om gärningsmannen än om offret. Gärningsmannen kommunicerar ut sin frustration eller vad det nu är. I den kris vi idag lever, med en Pandemi som ställt tillvaron på ända, kan vi se vad som premieras i din regim. Det är inte kommunikation, om man väljer positiv kommunikation via konst och kultur, som är uttrycksmedel viktigare än många förstår. Både som utövning och som konsumtion. Att låta sig beröras och uttrycka sig, utan att för den skull skada någon annan, är en konstform som måste ges plats i en Humanitär stormakt. Särskilt idag när allt blir alltmer binärt, så måste variationer, mönster och färger finnas.
De dagar som gått har innehållit upplopp. Människor som säger "Enough is enough" och sedan lever rövare. Aktionen kanske hade en seriös grund, jag vet inte, men att detta skulle ske kunde vi förstå. Det sker alltid när den "goda" sidan ska kommunicera. Det hade varit intressant att se dig stå upp och tala till dessa demonstranter och som en landsfader manat till lugn.
Det är väl en av regeringens alla uppdrag, att skapa en trygg miljö för oss i landet?
I citatet ovan pratar du om trygghet. I trygghet finns en kommunikation. När denna trygghet brister och det blir en envägskomminikation, på en parts villkor, blir det som i dessa upplopp.

Kommunikation är trots allt livsnödvändigt för oss människor. Att försöka ta kontroll över kommunikation och vad som sägs, är ett maktmedel i sig. Ett maktmedel som i detta hänseende endast bör brukas på kriminellt kommunikativa uttryck, inte som ett Totalitärt verktyg.
Vad anser du om kommunikation och kommunikationsmetoder/kultur.
Ska de utvecklas människor emellan eller inskränkas?
I så fall på vilket sätt?

Krig:
Du har valt att föra krig mot oss invånare i landet. Jo, det första offret i ett krig är sanningen och du och dina representanter står verkligen med byxorna nere just nu när det gäller sanningar och lögner. Att ljuga har blivit ett av dina maktspråk, precis som att måla upp monster. Du har hittills haft stor hjälp av statlig radio och TV, men även där börjar det röra sig bland de journalister som fortfarande har en yrkesstolthet kvar.
Det kan vara lätt att starta ett krig, men svårare att hantera. Det vet vi av historien.
När siffror och statistik blir viktigare än individen, förändras snabbt spelplanen för medborgaren och vilka rättigheter den har. Visst en människas död kan vara en vinst för staten. Jag vill inte tro att det är så syniskt allt styrs, men med dagens utveckling i pandemins spår, måste man ändå ställa frågan?
Detsamma gäller också behandlingen av fler svaga grupper i samhället, pensionärer, funktionshindrade, mfl.

Företagsamhet:
Ibland är det bra med kriser, de belyser verkligen kärnan i en organisation, system, eller politisk inriktning. Oavsett om vi är anställda, eller egna företagare, så bidrar vi alla till statens försörjning. En del mer än andra. Det jag undrar om är din syn på eget företagande, de som vågat utveckla idéer, skapat de arbeten som inte fanns åt sig själva och anställda,.
Vilket värde har de i din plan?
Står du på deras sida?
Hur värderar du deras samhällsinsats?



Du har sagt att ditt Europa inte bygger murar. Nej det är kanske en dröm. Men du bygger murar, framförallt runt dig och omvärlden, men också mellan människor, områden, de politiskt priviligierade och de med fel värdegrund, de som i grunden inte har något värde för dig. Kort sagt Sverige är inte längre ett välkomnande land där människovärde har någon betydelse. Den humanism landet sägs stå för är riktigt skamfilat. Det duger inte med att säga att andra har fel bild av Sverige, de ser verkligheten, inte en ideal tankebild.
Vilken bild har du av Sverige?
Har du lett landet dit du ville?
När många nu lämnas utanför de skyddsnät de betalat för är frågan, vari ligger solidariteten i detta?
Hur gör du urvalet och vilka kriterier använder du i din värdegrund runt detta?
Vilken sinnebild har du av Sverige?


Som sagt det finns inga monster i garderoben, de var den illusion som behövdes för att säkra din makt. Hur du tänker använda denna fiktiva makt, vet bara du, vi andra kan bara tolka utifrån resultatet och vad vi ser. Jag hoppas du tänker jobba för att säkra landets framtid och varje människas rätt.
Inte då bara trixa med siffror med ännu fler lögner och inhumana system, för att ge ännu en fel bild av dig och Sverige. Kom ihåg att det är människor du har att göra med. Människor som byggt detta land och gjort det möjligt för dig att leda det. Statistik är bara ett räknehjälpmedel som kan användas upplysningsvis, för att peka på behovet att gå till botten med specifika problem, inte bekämpa siffran i sig eller gömma/glömma deras betydelse. Det är orsakerna som är de reella problemen.
Eller som Stalin en gång sa: ”En människas död är en tragedi, en miljon dödsfall är statistik!”Vi vet vad som hände med den insikten.
I det land du under snart sex år skapat, dör och skadas människor i våldsaktioner, sjuka misshanteras med statlig hjälp och utsatta grupper blir än mer utsatta och segregerade på statliga order. Kommunikation människor emellan ersätts med envägskommunikation, fingerpekande och segregering.
Man kan fråga sig om det är en människa eller ett monster som skapat allt detta?

Och kanske framför allt, varför?
I ett land där otroligt många människor sliter för att upprätthålla mänskligheten och empatin, behövs en ledning som hjälper dem, inte stjälper deras insatser.
Eller vilken är din åsikt om detta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar